Munch-Petersen, Gustaf hon

hon

- fattig, övermäktig av hat,
vågade jag språnget från
fängelsegluggen -,
naken, jagad till vanvett,
slukade mig skogen -
strålande, rik och stolt
trampade hon
på min hand, där jag låg,
och bjöd mig allt, hon ägde
mot min kärlek -
jag räckte henne, törstande, min
nakna uselhet,
jag blev stark och rik -
- alla, som jag mötte sedan,
bad mig om, vad jag skänkt -,
alla, som jag gav utav min rikedom,
har dött usla dödar -
och mina skatter av is och blod
är outtömliga, och själv
har jag aldrig vågat smaka -
- i fasans fjärran skog
sitter hon,
saligt lekande med min lycka -