Munch-Petersen, Gustaf flykt

flykt

låt oss hemligt och stolt bära ödmjukhet
genom dagarna -
vårt liv är en fantastiskt gammal,
stinkande kokott, smekande
nyanserat, raffinerat, så att vi glömma
hennes leenden,
hennes dumma händer -
låt oss smyga som hövdingar, galna av stolthet,
alla stigar,
som icke äro hennes,
bärande vår sista ödmjukhet
som guld -