Munch-Petersen, Gustaf nyår

nyår (från danskan)

i årets gula blomma
över fjärran tusen vägar
lyser gammalt
slocknande tår -
högt högt längs spröda stänglar
droppar klängande
rinner mot oceanens glömska -
- när varenda tår har runnit,
skall jorden resa sig ur badet
med fasans dyning over sin skuldra
som en slaktad dumhet -
når obehövlighetens potta är full,
skall jorden vara utan minne
och med det väsentliga
som ett vulkaniskt utbrott på sin hjässa -
- i en avsides dal
skall ligga en vit sten
som sol -
och från den skall en sjuttonårig
tigga verklighetens droppe -