Helgesen, Poul Undervisning om Luthers Handel (1526)

        

258

        

259

EN CHRISTELIG UNDERVISNING OM LUTHERS HANDEL
SKREVET TIL ÆRLIG OG VELBYRDIG MAND OG STRENGE RIDDER, HR.
TYGE KRABBE
DANMARKS RIGES MARSK
1526

260

Indholdsgengivelse af det tabte Skrift i Olavus Petris svenske Modskrift.

261

[A1b; 15320-24] - - Såå haffuer han och nw vpuect - - en falsk och lögnactigh propheta j Danmarck widh nampn Paulus Helie en closter man aff Carmeliters orden, Huilken jtt sendebreeff haffuer latit vtgååt forscriffuet till Erlig welbördig man her Tyghe Krabbe ridder,

[A2a; 15417-21] Och är först merkiandes at j samma sendebreff är thet hvuudstycket ath fornemde Paulus beskriyar och beropar Martinum Luther medh hans anhang for kiettare jlgerninges men och skalkar, the ther mykit ondt haffua åstadh kommet j Christenheten, och giffuer thet mesterliga noogh fore som honom synes,

[A2b; 1557-20] Först giffuer Paulus Helie före medh mong ordh ath Luther haffver sina falske mening och skalcheet infördt vnder thet sken at han haffuer före giffuet frijheet frelße och reformatie medh huilkit han haffuer draghit folkit til sich som sådana gerna hörer och ey wilia wara vnder tyrannij, och han haffuer aflagdt all äre och dygd lydelse och hörsamheet, och är oblyieligha infallen j kyrkiones 262 sacrament, bespottat sina andeliga modher, och ther medh förachtat gudh och menniskior och will inghen öffuerheet eller herscap lijdha vtan alle skole wara lika godhe och mechtige, at inghen skelueng skal wara emellen fatigh eller rijk, leekt eller lärd, såå ath sådane oproor är ther worden, som semia och kerlek wara skulle, ath then ene twåår sich j tess annars blodh etc, Och är then tijdhen kommen som lange haffuer warit spååt om, ath munkar och prester skulle föruilla werldena etc,

[A3a; 15629-31] Huar haffuer tw thet läset (Paule) j Luthers scriffuelse ath intit härskap eller offuerheet wara skal?

[A4a; 15814-15] Twsägher Paule ath Luther haffuer fordt them j härett till hopa som skulle liffua tilsaman j kerlek och eendreght,

[1583·-32] Luther. . moste. . heta en kiettere emot then helga Romerske kyrkio, sine andelige modhers bespottere etc

[1598-15] Han moste heta en Beemesk kiettere, then helge [A4b] kyrkies och gudtz foractere,

Thet haffuer monge herrer och forster medh theres ridderskap j long tijdh mishaghat ath Påwe, Biscoper och prelater haffua aff theres arff och eeghet satt sich offuer them, och hade offta (som crönekorne beuisa) gerna wedhergiordt thet men the haffua ther inghen framgång hafft medh, thet samma bekenner Paulus Helie sielff j her Sten Billes ordh, huad somblige j Danmarc j sinnet hade för än man viste noghot seya aff Luther,

[15922-24] Såå giffuer och Paulus Helie fore thet 263 gambla ordhspråket ther man plägar seya, ath munkar och prester skole willa werldena, och wender thet jn påå Martinum Luther och hans anhang,

[B1b; 16115-21] Ther näst säger Paulus Helie ath Luther skal så giffua oss en Christeligh troo före at han bortlägger och förkastar alla godha gerningar säyendes oss intitt meera göras behoff vtan troona till gudh, och ther emoot dragher han monga scriffter jn, medh huilka han beuisa wij at troon är icke noogh til wor saligheet vtan wij moste haffua godha gerningar medh, ty så är scriffuit, Wil tw ingåå j lijff-

uet så halt bodhorden etc

[B3a; 1653-7] Men at Paulus Helie kastar Luther thet fore, ath han skal giffua troone then macht och friheet, ath menniskian skal jngen wara vnderdånig vtan såå mykit henne tyckes, thet är honom vppenbarliga sagdt osant vppå,

[B3b; 16521-1664] Ther näst seger Paulus Helie j sitt breff at Luther är infallen j kyrkiones sacrament och j the sätt och skickelse som hon aff gudz rädh j long tijdh hallet haffuer, Han sagde forst Christendomen haffua farit wild j tryhundrade åår sidhan sade han j tusende åår sedhan j trettenhundrade åår Och forkastadhe alla lärare böker ää hoo the hälst wore, Och haffuer latit vtgått aff prentet kiettere stycke the fordom dags haffua aff Christenheeten fordömdt warit Och betecker sin anslagh medh the stycke 264 ther almoghen wel behagar, ty förökas hans hoop, Och sögher han at han giffuer inga böker macht vtan thet ther ståår j nyia testamentit, doch foractar han noghra böker ther aff, serdelis them som äre honom openbarliga emoot, som äre the tre euangelister Mattheus Marcus och Lucas och S. Jacobs Epistel, Ey skal heller nogher troo Luther (segher Paulus) at han altijd biudher sich til at beuijsa thet han scriffuar medh scrifftenne, ty alle kiettere haffua j w hafft scrifftena för sich, men thet rötta förstöndet

haffua the ey hafft etc,

[16615-17] Först sägher han at Luther är infallen j kyrkiones sacrament och gambla brukninger som hon aff gudz rädh j long tijdh hallet hafuer,

[B4b; 16725-28] Ey är thet heller sant som Paulus Helie sägher ath closter liffuerne besynnerliga som nw til gåår skal wara trettonhundrade åår gammalt och haffua sin vrsprung aff apostlana

[1673·-33] Men thet han sägher ath Luther haffuer först sagdt at Christenheeten haffuer farit will j tryhundrade åår, såå ropade han thet til baka och sagde at hon hade farit will j tusende åår, ropade så thet til baka och sagde henne haffua farit will j trettonhundrade åår,

[C1a; 16917-20] Nw yterligare som Paulus Helie giffuer fore ath Luther forkastar alla lärares böker åå huad the haffua warit martires eller confessores etc,

[C1b; 17o10-12] Men ther Paulus Helie sägher Luther thet vppå ath han jnga boker skal anamma vtan thet nyia testamentit aleene och ath han skal 265 forkasta Mattheum Marcum Lucam och Jacobi Epistel, är honorn såå skenbarligha lugit vppå

[C2a; 17028-31] Doch forundrar mich thet stoorliga hui man skal icke sätia tro til thet Luther scriffuar än thå han thet beuisar medh scrifftenne, som thenne Paulus giffuer fore, for ty (sägher han) alla kiettere haffua hafft scrifften for sich,

[17123-1725] Yterligare säger Paulus Helie j sit breff at Luther medh sine epterföliare haffuer ena falska mening som them forblindar, som är ath när jtt gott sätt eller skickelse kommer vdi en oond wana eller misbruck, skulle thet strax kailas jgen och afflägias likerwijss som the stycke ther äre aff sin eghen natur oond och forgiiftig, huilkit som år emoot all skääl och redheligheet, ty jntit ting är såå gott ath thet jw kan komma j misbruck, Som är medh messe ämbete, huilkit som är skicket leffuandes och dödha j [C2b] Christo til hielp och tröst, Och epter thet at monge prester haffua aff samma messe embete sine föde, säyes messen och annat gudz loff wara girigheetz näät, til at sanka rikedomar medh och skyla läti vnder, huilkit orät är, ty om an så wore at presten wore girigh och oond, wore likowel messan lika godh, men thet är clerekrijt påå kommet aff jtt garn alt haat, at all theres berning skal warda kallat girigheet, Aff inghen begiäre wij tienist vtan wederlägning, men aleene wele wij at prester skole intit haffua,

Thenne mening säger Paulus Helie vth medh mong och kosteligh ordh,

266

[D1a; 17710-12] Men nw, ath iach komber til Pauli Helie forkastilse jghen säger han messo embete wara skickat lefuandes och dödha j Christo til hielp och tröst,

[17728-3·] Men huar thenne Paulus Helie will seya at j messone warder Christi lekamen offrat for lefuandes och döda görendes så jtt offer aff messone,

[D1b; 17816-19] Men ther Paulus Helie säger ath Luther skal thet foregiffua at prester skole jntit haffua, vtan at theres tiänest alenest skal wara forgeffues, at the for theres omack jntit haffua skole, är honom och oredheliga påå dichtat,

[D2a; 17911-13] Ey är heller messe embete noghot besynnerlighit embete åtskilielighit j fråå predicare embete, som Paulus Helie menar, vtan lydher så vnder prediko embete, ath man jngalunde kan skilia thet ther j fråå,

[17927-29] Men ther Paulus Helie säger thet wara aff jtt gammalt haat till clerekrijt ath all theres bärning skal heta girigheet etc,

[1801-1813] Såå giffuer och Paulus Helie yterligare fore, ath än thå ath biscoper och kyrkione prelater äre oonde, äre wij doch likauel icke theres dornare, Christus (sägher han) straffade ena reso eller twå biscopar. prester. doctores. och phariseer, men aldrig lärde han folket ath the skulle dragha sich vndan theres lydilse, vtan ath the skulle wachta sich for theres exempel och forgifftiga lärdom, Så som om en herres bodh är [D2b] en skalk, wil doch herren at rnan skal wara honom lydigh, och han wil sielff wara 267 hans rättare, Såå äre och biscopar och prelater gudz besynnerliga tiänare, och han wil aleena sielff wara theres domare, Så finne wij scriffuet om Constantino keysare, at then tijdh thet Christeligha råådh j Nicea stadh hallet wart wore ther nogra prester som hadhe tratte til samman och wille wara j rätte for keyseren, them wart skickat en dagh när the alle mötas skulle thå daghen kom gingo the for keysaren och hade theres saker bescreffna, keysaren anamade scriffterne och kastadhe them påå en eeld och sade, gåår bort och forliker jdher inbyrdes, ty thet är ey bequämeligit at wij skole ransaka och döma påå wore gudhers saker, ther bör at rättes på then stora och strenge doma dagh, doch än thå ath the wore syndare kallar han them likauel gudhar som scriffthen gör them ther haffua gudz embete och befalning, Constantinus tordes icke döma presternes saker, Men wij icke aleenest dörne vtan röffue och dräpe begiärendes twä wora hender j theres blodh, äre the oonde eller gode haffue wij likauel affthem Christendomen, dopet, penitentie, gudz lekamen, wielse och Chrismo, lärdom och vnderstånd, men tess wär, Constantini äre alt för fåå j wor tijdh, Pilatos och Herodes haffue wij noogh, men thet bör oss offuer alt betänkia, at wille än gudh straffa sitt clerekrij, thå skulle wij ey begiere at wara hans bödhelar, När gudh straffar sitt folk pläghar han bruka ther skalkar til som doch aff sich sielffue äre redhobogne til skadha och forderff, men thet komber them icke til godo, for ty hender thet offta medh them, som medh thet rijss en godh man straffar sin son medh, huilkit han kastar på eelden när sonen är straffat, Så monge som

        

268 her til haffua warit gudz bödhelar haffua hafft ther lithen froma aff, Pharao Nabogodonosor, Antiochus, Herodes och Pilatus äre oss exempel noogh j tesse saker, wor herre haffuer offta giffuit til kenna ath han wil sielff wara theres domare etc,

Tesse äre Pauli Helie oordh korteligha beslutat,

[D3a; 1818-9] Först giffuer han före ath wij äre icke biscopes och prelates domare, Gudh skal aleene wara theres domare,

[1822-5] Men Paulus Helie sägher at man icke måå wara clerekernes domare än thå at the göra illa, doch är thet icke vnder för ty the äre gudhar, Och hoo är then menniskia som sich will drista til ath döma them som gudhar äro?

[D4a; 18320-23] Men ther Paulus Helie sägher at Christus straffade wel biscopar, prester, doctores och phariseer, och lärde folkit skulle tagha sich wara for theres exempel och förgifftiga lärdom, doch lärde han icke at the skulle wara them olydoge,

[D4b; 1849-12] Så kan ey heller thet exempel som han indragher om Constantinum hielpa honom, lika som clerekrijt skulle for then skul inghen domare (vtan gudh aleena) haffua offuer sich, ath Constantinus icke wille döma j theres saker,

[18426-27] Men ther Paulus Helie sager, at i wor tijdh äre fåå Constantini och alt förmonge Pilati och Herodes,

[18430-1851] Så sägher han och, at om än gudh wille straffa sitt clerekrij skulle wij ey begiäre at wara theres bödhelar, ty thet worde oss til lithen froma, epter thet gudh pläghar straffa sitt folkmedh 269 skalkar, och gåår medh them som thet til gåår med rijset en godh man straffar sitt barn medh, at thet kastas sedhan på eelden etc,

[E1b; 18613-18732] Ther näst giffuer Paulus Helie före, huru Luther säger ath menniskian haffuer jngen frijheet til ath göra och lata vtan ath all ting skee aff nödhenne, såå ath the ey annat kunne en skee, eller icke skee, Och at han sadhe medh thet första ath wij wore frij til thet oondt war, och icke til thet gott war, men nw sägher han oss huarken oont eller gott kunna göra aff wor frijheet, och ath gudh brukar oss som en embetis man sin reedzskap, Men är thet sant (som thet icke är) Huadh gors thå behooff ath Luther vil reformera hela werldena, epter thet Påuen ey annat göra kan än thet hän gör? Hui straffar han oss for thet wij icke lata kunne? wele wij, och wele wij ey (som Luther säger) thå kunne wij huarken forhindra eller frambringa thet som skal skee eller icke skee, Och mådhan såå är, Huadh görs thå behooff ath scrifften icke annat gör en biudher och rådher oss till at göra gott och lata oont, Her måå wij see huadh thet är ath säya en ting vtan beskede, for ty ath scrifften såå lyder påå somme städher, Ther faller icke jtt lööff påå jordena forutan wor himmelske fadhers wilia, Och at wij kunne icke tenkia noghot gott aff oss sielffue, än sedhen tala eller göra, for ty all wor fulkommeligheet är aff gudhi Ock thet som Christus sade, J kunne jntit göra mich forutan, Thet wete wij alle ath jngen ting kunne skee vtan gudz tillatilse, epter thet han motte 270 all tingh forhindra ther han wille, doch är han tess icke plictig, oc for ty är han oss ophoff til thet godha, men til thet onda icke ophoff vtan en tillatare, och ther som han synes j scrifftenne ath förhärda noghro omilla men, ther nan aff sin strängheet och theres onda forskylling wille bruka andro till saligheet, och til ath betee sin stora macht, jcke böör thet taghas för en almenneligh rätt och lagh, ath likeruijs som the kunne icke göra eller lata, for ty ath the wore forherdat j ondskap j thet the wore forlatne aff gudh och sålde til ath göra ondt, aff theres forskyllan och gudz strenge rätfärdigheet, thå är jngen frij til at göra och lata, Skal sådana snak haffua gong, Then eller then rådde sich icke sielff, thå äre ther hundrade stycke j scrifftenne them [E2a] wij aldrig kunne forlika, Thet är j sannind ath gudh oss vpueckier och skyndar till thet som gott är, men til ath kunna epterfolia hans gudhdomelige jnskiutilse thet är bådhe aff gudz nåde och wor frijheet, ty ath jngen kan claga sich wara forlaten aff gudh om han haffuer honom jnnerliga påå kallat, Han säger sielff genom prophetens mwn, Jach wil icke en syndigh mans dodh, men meer ath han kan vmuendas och leffua, och altijdh clappar han påå wor hiertes döör, men wij late honom vp eller lycke om wij wele, O huru mong simpel menniskia är fallen j mishop aff thetta Luthers snack ther han haffuer kommet vdi tuiffuelzmål så ath the begynna tenkia påå gudz euiga wijsdom forsyn och skickelse, och doch ath jntit är mera sant, thå är jngen ting såå farlig som ransaka thet wij icke måå, Ther om haffue wij bodh ath wij skole göra gudh fadhers wilia, men at wij må

        

271 ransaka hans lödnliga doma, haffue wij jntit bodh, jntet är for ty sannare an thet enfollige bonda snack, göre wij gott såå fåå wij goodh löön, Thet kennes wij gerna, ath alt thet goda wij haffue, siel och krop, lijff och welferd, frijheet och nåde, thet höre alt samman gudh til, och skal brukas gudhi til loff och wor fatige jemchristen til hielp och tröst, och brukas the wäl thå är thet aff gudhi, men brukas the jlla thå är thet aff wor eghen skröpeligheet eller ondsko, Thette äre Pauli Helie ordh,

[E3a; 18916-19] Först giffuer han fore, ath Luther säger ath all ting skee aff nödhene, såå ath jngen frijheet är, ty jngen ting kunna anners ske, än som the skee etc.

[18931-2] Han säger oss kunna upläta wort hiertes döör eller lyckia henne til for gudhi

[E4a; 1925-7] Nu wil iach åther komma til Pauli Helie oordh jgen, Ther han sägher ath Luther görs ey behooff ath reformera werldena epter jngen frijheet är medh Påwan et cetera,

[E4b; 19230-33] Men ther Paulus Helie giffuer så före, at epter menniskian icke är frij til at göra och lata, Huad görs thå behoff at scrifften icke annat gör än biuder och rådher oss til ath göra gott och lata ondt?

[1931-2] Han moste jw bekenna, at menniskian kan intit gott gora, så länge hon är vnder dieffuulen och syndene,

[F1a; 19312-14] Thet Paulus Helie och sielff bekenner at thet godha wij haffue haffue wij alt aff gudhi, 272 [19329-32] Sedhan dragher han jn noghra scriffter the ther clarligha noogh lydha medh Luther, som äre ath wij jntit tänkia kunna, vtan gudh giffuer thet, och ath wij jntit göra kunne Christo för vtan etc, och wil han, ath the ey skole så förstås som the lydha,

[F1b; 19425-27] Såå säger och Paulus Helie, ath thet icke skal taghas for nogher almennelig lagh, ther gudh seges j scrifftenne forhärda noghro omilla men,

[19430-32] Men ther han segher at monge skulle falla j wanhop aff sådana läro och begynna falla jn j gudz euiga forsyn etc,

[F2a; 19520-21] Och såsom Paulus Helie bäär före thet enfoldiga bonda snak Ath then ther gör wäl han fåår godh löön,

[19531-19717] Ther näst giffuer Paulus Helie fore huru Luther är infallen j the helge kyrkies macht, säyandes ath prelaterne må jntit sätt och skickelse göra ytermera än thet nyia testamentet jnnehaller, Lika som Christus och apostlane icke hadhe mera ordinerat än ther scrifuit står, Apostlene haffua mykit latit epter sich som icke är scrifuet aff them, men theres läriungar haffua thet bescriiffuet, som wore och helge martyres, J bland huilka war Jgnatius som scriffuar at man icke skal wanära helga daga, och at man skal halla fasto i xl daghar epter thet hon innehaller gudz eptersyn, at man icke skal forsmå then wiku wor herres pina begås vdi, och at man skal fasta onsdagen och fregedagen och gifua fatigt folk thet offuer är, [F2b] Såå säger och Origenes 273 ath j then helga kyrkio äre noghre seder man skal halla ther man ey weet skälig sack til, som är falla påå knää, wenda sich j öster när man bedher sin böön, ath gudz lekamen skal anamas medh sådana sedher som thå skeedde, och at the skickelse och sporsmåål skee skole j dopet, Sammelunda och Tertulianus räknar vpp mong stycke som hölles ther jngen skäl kan giffuas vppå, som är när dopet skeer skal man wedhersäya dieffwullen, döpas tree gonger, anama aleena gudz lekamen aff prestens hand, göra offer for the dödha, och om åårsdagh haffua åminnelse aff them, icke fasta om söndaghen, icke heller thå bidia medh knäfal, och haffua samma frijheet emellen påscha och piensdaga, aff kalken eller gudz lekamen spilla nödigt påå jordena, åå huadh som företages teekna sich medh thet helgha kors, Och then ther begierer sack aff scrifftenne til tesse stycker, wete wij honom ey andra sack bära fore, vtan seduenione, En godh seduane j werldzlig ting halles for lagh, när oss fattas scriffuen lagh, icke ligger heller ther macht vppå huad laghen antingen haffuer scrifften eller redhelig skeel for sich, och epter thet ath laghen är aff redelig skel, böör thet alt wara lagh som beståår medh redhelig skel, ää aff huem thet är kommet, Heller troor tu icke ath en christen man måå thet betenkia och skicka, thet gudh alsomenest bekommer, som hörer til godha sedher och thet som är gangligit til siels saligheet som herren haffuer sielff sagdt, Hui dörne j icke aff jdher sielffue thet rätferdigt är, Thet är mykit oss böör troo och göra, som är doch icke besynnerlige vttryct j scrifftenne Som är ath halla

        

274 söndaghen helig, then vptaghen war aff apostlana, som vttryckes j Johannis vppenbarilse som skeedde påå en söndagh, Såå böör oss troo ath gudh fadher är ofödder, epter thet han haffuer jngen begynnelse, thet doch (som Augustinus säger) icke finnes j scrifftene, Framdeles ath gudz son är ens medh gudh fadher j guddoms warelse, och ath then helge ande framgåår aff fadheren och sonen, thet ståår icke heller j scrifftenne, och han wore doch en kiettare ther trodde och lärde annat Yttermera at pascha skal hallas påå en söndagh, och then som är döpt aff en kiettare skal icke döpas jghen, och anner otalig stycker som Chris[F3a]tit folk troor och haller, och the kunne doch icke beuisas medh scrifftenne, vtan twiffuel thå äre mong stycke giord troon och Christendomen til bestond, ther doch äre icke scriffuen, Såå säger S. Paulus När iach warder kommandes til jdher, thå skal iach skicka annar ting som behoofr görs, och vtan twiffuel thå giorde han och såå, men the stycke äre doch icke annerledhes bescriffuen än j then hälge kyrkies Christelighe sedher som hon haffuer hallet aff arilde tijdh, Tesse äre Pauli Helie oordh och mening,

[19718-21] Her til forenne gaff han fore (Christelige läsare) ath Luther forkastar alle lärares scriffuelse, nw säger han honom forkasta kyrkiones macht och the brukningar j long tijdh j Christenhetene warit haffua,

[F4a; 19927-29] Ther nw Paulus Helie menar ath kyrkiones prelater skole haffua then macht, ath the 275 och skole kunna stadhga noghot j thet andeligha regementet mer än gudz oordh jnnehalla,

[2005-6] Men ther thenne Paulus giffuer före at Christus och apostlaner haffua mykit mera skickat och ordineret an som scriffuit är etc,

[G1b; 20213-15] Men ther thenne Paulus Helie sägher at thet apostlana icke hafua sielffue scriffuit, haffua theres läriungar scriffuit som och wore helge martyres, som war Jgnatius och flere sådana,

[G2b; 20430-31] Ytterligare sager Paulus Helie at oss böör mong stycke troo som icke ståå j scrifftenne, som är ath halla söndaghen helig,

[G3a; 2058-9] Och ther Paulus Helie sägher thet ey kunna beuisas aff scriftenne at gudz son är eens medh fadheren i guddomen,

[20521-20713] Ther näst sägher Paulus Helie ath Luther skal haffua vpwäkt jtt gammalt kietterij fordömdt for elloffua hundradhe åår, som sägher oss göra affguderij j thet wij äre gudh i hans helgon, och sägher wij forachte gudh ther medh, och sägher han medh sitt anhang ath wij sättie större troo til helghonen än til gudh, Haffua the såå giordt, thä haffua the farit merkelighe wille, men Christet folk haffuer thet icke giordt, wij dyrke them icke annars än gudh til loff, Och begiäre wij niwta theres helga böön och forskyllan som the hadhe, doch aff gudhi til ath fåå samma nåådhen, Om tröghlare eller ståtare haffua noghor järtekn dichtat, som the och j sanningen giordt haffua, icke äre for then skuld all järtekn falsk, The bespotta helgha mendz tempel, 276 graffuer, och been, Scriffwar doch Hieronymus ath dieflar skriya och vthdriffuas, Sammaledhis scriffuar Augustinus om sancti Stephani been ath ther skeedde mongh tekn, Och huad görs her meera behoff epter thet såå mongh exempel äre witterlighen Om noghot simpelt folk säter större troo til en helig man än til gudh, icke skulle for then skul helgone dyrkian aflegias vtan lära them rätt dyrka helgonen, Jach troor at then som aff ödmiucheet later sich wara owerdig at han skal sielff gåå for gudz maiestat, och begiärer så en patron som hans begiärilse skal fögha jn for gudh, icke for then skul ath han [G3b] haffuer mistroo til gudz barmhertiga godheet, eller troor at noghor är mera miskundelig än gudh sielff, vtan är miströstigh aff sin owärdigheet, och begiärer for then skul at gudz wen skal gåå hans betzsta, jcke syndar han huarken medh affguderij eller annor wräng dyrkilse, epter thet han icke haffuer tilflyet til honom som til noghon gudh, eller then han haller så godh eller bätre än gudh, men som gudz wen, Thet är vnderligit, när S. Paulus war her påå jorden, motte iach säya, Paule bidh for mich, men nw mädhan han är medh gudh måå iach thet icke säya, Thet naggar them såra at man kallar gudz modher Mariam, himmelrikis drotning, wort lijff, sötma och hop, Och kallar doch S. Paulus the Philippenser både sin glädhe och sin crone, Och the Thessalonicer sitt hopp, glädhi, äro och crono, Wij wete wel at hon är icke wort yppersta hopp, men näst gudh är hon wor yppersta tröst, hopp och tilflyet, jcke at hon kan oss giffua thet oss behöffues, men hon kan forwerffua huad oss nytteligit är, J then mening kalle

        

277 wij henne hirnmelrikis drotning, for ty hon födde himmelrikis konungh, miskundenes moder, for ty hon baar gudz miskund j sit jomfrueliga lijff, Tw sätter troo til thin ween, och säger at näst gudh war tw min hielp, och tich blyes kalla then milla moder Mariam thin hielp och tröst näst gudh ther så offta affwender oss gudz wrede medh sin böön, Tw kallar thin bole lijff och hiertekorn, och fructar at gudh skal tagha til mistyckes at tu ärar hans moder eller helgon, jach weet wel at Luthers tilhang wil hardeliga ståå påå S. Pauli ordh som säger at thet är en gudh och en midhlare emellen gudh och menniskiona, then menniskian Christus Jesus, For then skul (säya the) haffue wij ingen annen patron behoff, Thet haffuer icke S. Paulus sagdt j then mening at inghen måå bedia for oss vtan Christus, men han hafuer forskyllat at the böner bliffua nw krafftiga som for än hans son war worden menniskia hade ingen macht for gudh, skal thet så blotteliga förståås, thå må wij Christet folk icke heller bidia for hwar annan, huilkit oss doch är budhit, Helias baadh och hans bön wart hörd, Apostler och Martyres giorde sammaledis, [G4a] och wordo hörde, kunde the sådana göra när the wore her, hui skulle nw theres mwn wara tillycht mädhen the haffua begynnat regnera medh gudh? Äär thet så at the ropa hemd offuer them som theres blodh vtgute, wtan twiffuel thå haffua the jcke heller forglömdt them som haffua theres åminnelse her påå jorden, Tesse äre Pauli Helie ordh kortelige begripen.

        

278

[20714-16]... säger, ath Luther medh sitt tilhang skal forbiuda göra the helgon äro som framlidhen äre aff thenne werldenne,

[H1b; 2114-5] Men ther Paulus Helie sägher ath Luther haffuer vpropat [H2a] jtt gammalt ketterij fordömdt for elloffua hundradhe åår,

[H2b; 21215-20] Yterligare talar och Paulus Helie om then högwerdige jomfrunes Maries och andre helgones böön for oss jn for gudh, at the skole bidhia for os, och haffuer Hieronymi bewijss ther til seyandes, kunde de bidhia for sine näster när the her wore påå jordenne, hui skulle theres mwn nw wara tillykt medhen the haffua begynnat regnera medh Christo?

[21229-31] Men ther thenne Paulus Helie wille seya, the kunne göra the ting som andelighen och icke lekamelighen äre epter thet the äre andar,

[2131-3] Och huar han wille thå seya ath sådana stycke komma icke offuer eens medh thet wäsende och glädhi [H3a] som the nw vdi äre,

[21315-19] Men ther han wil beuisa helgones forböön ther medh som scriffuit stär i Johannis vppenbarelse, ath the skulle (som slagne wore j häll for gudz ordh) ropa hemd offuer them som thet giordt hadhe, ther fore kunna the och wel bidia for them som haffua them j åminnelse,

[H3b; 2142-5] Och ther Paulus Helie sägher at S. Paulus kallar the Philipper och Thessalonicer sina glädhi, crono och hopp, ther före måå man och wel kalla then reene jomfruna Mariam himmelrikis drotning, wort lijff, sötma och hop etc,

[21417-18] Paulus Helie wil icke ath thet misbruk 279 som en hoop ribalder och ståtare göra, skal kastas honom före,

[21422-25] Men ther Paulus Helie bäär före ath ther apostelen säger Een gudh och en midhlare emellen gudh och menniskiona, then menniskian Christus Jesus, är icke sagdt j then mening ath ingen måå bidhia for oss vtan Christus aleena,

[21428-31] Men thet Paulus Helie giffwer fore ath bönerne jcke wore krafftigha for än gudz son toogh mandoom, och likawel sägher han ath Helias war böönhördt,

[H4a; 21510-25] Ther näst giffuer Paulus Helie fore huru Luther medh sitt anhang haffuer aflagdt then faste, som Chfistendomen haldet haffuer j fiortan hundradhe åår, sidhan apostlene wore, Huilkit Jgnatius bekenner om the xl daghar, och ath odhensdaghen och fregedaghen fastas skole, och lägger han ther mong oordh vppå draghandes ther til monga scriffter, medh huilka han bewisa wil ath man är jw plictigh til at fasta, Och huar Luther wille säya ath han icke forkastar fastona, vtan then åtskilielse påå maatt, ath man jcke skal måå alla daghar äta allahandra maat, thet straffar han, och dragher ther til thet apostelen mongestädhis scriffuit haffuer, Swarar honom Paulus Helie, ath ther kyrkiones formän biwdha vppåå ath man skal besynnerliga daghar halla sich j fråå kööt eller annan maat, skeer jcke j then acht ath kööt skulle wara besmitteligh maat, såå som jwdarne hullo somblig maat for besmitteligh maat, och emoot sådana willo haffuer apostelen 280 scriffuit, ther fore kunna jcke the scriffter förståås

om thenna fasto nw brukas,

[H4b; 21614-18] Och hwar Paulus Helie wille fore bära som han och göör, om de xl dagha man kallar longafaston, och odhensdaghen och fregedaghen, the ther antingen j apostlenes tijdh eller och strax epter vptagne wore til faste, som man wel förstå kan aff Jgnatii oordh,

[11a; 21731-21813] Ther näst begynnar Paulus Helie sprijdha sin oordh vdi [11b] werldzligh handel och regemente, och sägher sich icke straffa biscopes och prestes rijkedomar, . . . Sedhen sägher thenne Paulus, ath gudh som haffuer giffuit och forlänt ridderskapet medh arff och eeghet, han haffuer och forlänt prelaterne rento, Och huar ridderskapet finge kyrkiones rente, finge the en större rekinskap for gudh än the nw haffue, Och sägher han, ath huar biscops döme prelate döme, caneca döme, closter och annor kyrkiones lään j Danmark icke warit hadhe, hadhe ridderskapet longo warit lagdt j ödhe, eller och kommet til stoort armoodh, epter thet theres barn hadhe förökes, skulle och godzet haffua warit byt och parteret, såå ath en skulle neplighe haffwa jtt pund korn eller tw, men nw behöffwe the ey alle wara giffte, vtan komma til kyrkiones lään etc,

281

[12a; 21832-2194] Ther näst beclaghar han högheligha ath thet ropas offuer clostermän, besynnerligha offwer them som tiggia, och säyes at thet är icke tilbörlighit ath the ther starke och fööre äre skole gåå och tiggia, Doch wil han heller tiggia sitt bröödh j alla sina daghar, än han wille beskatta en fatigh man en oxa aff medh orätte, eller sälia thet for twå mark som icke haffwer kostat ena,

[21923-25] Mädhan han nw inghen redhelighen skäl haffua kan, moste han wenda sich til lögn, som och skedt är, ther the tiggie mwnkar haffwa giordt them (som haffua noghot giffuit them) delactigha aff theres godha gerningar,

[12b; 22015-16] Men ther Paulus Helie sägher ath han wil heller tiggia sitt bröödh, än ath beskatta en fatigh man en oxa aff medh orätte,

[13a; 22026-27] Han claghar och ther offuer ath främanda krämare göra medh theres lösa warer stoor skadha j landet,