letters-001991716-000-shoot-idm140619158826064 - Det Kgl. Biblioteks tekstportal

Men jag öfvergår till något, som visserligen skall roa Dig mera att höra, än föregående klagovisor. — Du har kanske någon gång sett af tidningarna, att under den stränga Engelska blokaden¹ af de Ryska Östersjö-hamnarna i somras och då all fartygstrafik dit var alldeles afskuren, så föranledde bristen och dyrheten på salt de fattiga Finsk-Estiska bönderne på Ösel och Dagö, att i temmeligen små båtar segla öfver till Gotland, för att köpa hem denna nödvändighetsvara, jämnte kaffe, socker 〈och〉 tobak. Denna lilla trafik tilläts ädelmodigt af de Engelska kryssarena, ehuru flere hundrade båtar på detta sätt landade vid Visby. Du vet också, att åtskilliga små Svenska nybyggen sedan uråldriga tider ännu bibehållit sig dels på småöar och dels på fastlandskusten bland Esterne. Min Bror, Pehr, i Visby² hade sitt öga skarpt fäst på dessa Östervägs-seglare hela sommaren; troende, att äfven någon Svensk båt skulle låta se sig bland dem. De kommo och gíngo hela sommaren, — men ingen Svensk syntes till, ingen Dönsk tunga hördes, det var blott „Vinda skeiðr“. Men sluteligen, när han förgäfves spanat hela sommaren, tilldrog sig, hvad jag vill förtälja med hans egna ord (skrifna d. 3. Dec.): „Af en ren händelse kom jag häromdagen att ropa an en rygg, som satt nedhukad under en segeltrasa i en nedsnöad öppen båt i Visby hamn. Ryggen, d. v. s. bonden Maths Mathsson Plauman från Nukkö (mellan Dagö och fastlandet), svarade mig på bruten Svenska! Korteligen, jag fick mannen hem med mig och lärde honom, fast med svårighet, att en „herre“ kunde tala med en slaf-bonde från Estland, s. 80nalkas honom utan hugg och slag; m. e. o. vi blefvo snart vanner och började snart språka. Tänk dig ett samtal med en nästan Dalmåls-talande Svensk från Estland! en Rysk slaf med vårt fria Svenska tungomål i sin mun! — Nu bar det till att samla och uppskrifva hans ord, — men allt berodde på — vind! och en välsignad motvind i nio dygn gjorde det möjligt att samla en verklig språkskatt af 85 tät-skrifna 80-sidor. Jag gjorde de märkligaste upptäckter: nya, gamla och forna ord kommo i mängd, i början svårfattliga, men snart vardt jag van med hans språk. Bland mycket gamla Dalska ord, fann jag Fåröska el. Gotländska, Isländska och Færöska i mängd, och många, många egenheter och fomljud och ändelser. Der fanns både det Svensk-Norska gom-l (ł), det Norsk-Dalska slaskljudet sl (ṣṣl)¹ [eg. tl] och det adspirerade b (b = midt emellan b och v). Ja, allt var högst märkeligt och intressant. Du kan tänka, att jag tillika ück intränga i detta olyckliga adelsförtryckta folks alla rysliga slaf-förhållanden. Deras förtryck är grufligt, ehuru de äro lagli gen fria. Men — de hafva icke egande rätt till jorden; dock finnas vissa rättigheter och en viss frihet i några fall, nästan mer än man skulle tro. — Desse Nukka-karlar (4 stycken i öppen båt, som hemseglade från Visby d. 27 Novemb.!) äro härdade vikingar, klädde i lusiga skinnpelsar med bälte om lifvet, lufvor, samt sockor af obarkadt skinn. Maths Mathsson är en stark, högvuxen karl med brunt benadt hår, bred panna och kloka blå ögon. Han hade lyckligtvis mycket godt förstånd och redighet, och var just lik en „kall“ (karl) från Norra Dalarne, hvarifrån han sade sig härstamma! Hvilken lycka att hitta på just denna bonde-klenod — på den enda Svenska båt derifrån på hela sommaren. Du må tro, att jag begagnade mig af tiden: mellan alla mina läs-timmar på skolan [hade det varit jag, så hade jag tagit permission!] hade jag min hederlige och beskedlige Maths hos mig, stundom till öfver midnatt〈“〉. — s. 81Bland annat finnes i språket Dalskt-Isl. ð, äfven dubbelt, t. ex. głiððr’, glindra, glitra, -h höres mycket stärkt framför v och detta sista som ett stärkt Engl, w, nästan som u, hwittr, hwit, hwitt, I. hvítr, — mask, ändelsen i adj. är -r, utan föregående u eller annan vokal (således alldeles som det skrifves i Isl.!), utom endast uti hwissur, hwiss, hwisst, adj. = I. hvass, således t. ex. gliggr, -gg, -ggt, s. har fin hörsel, I. glöggr; lustatr, adj., lustig, rullatr, adj., rank (båt); gållendr, gålle, gållet, adj., färdig, gjord (jf. Guta-lag garlakr, färdig, el. I. góligr??); åṣl, n., as, åtel (D. ådsel!); oṣl, Aiki-oṣl, f., ållon, ekållon (trol. = Sv. oksel, Gotl. hōksl, f., Sorbus). Nukka-målet har ock utbildat sig med egna sjelfständiga ändelser, t. ex. adj. på -endr, -i, -it = Isl. -igr, -ig, -igt = Dal. -in, -ig, -igt (l. -i, -it), såsom tolendr, -li, -lit, adj., tolig, fåtendr, fattig; d står här likväl blott phonetiskt fyllande mellan n och r som i gl. Sv. och nu i Gotl., detta ser man tydligt af grēndr, grēn, grēnt, Isl. grœnn (grœnr), grön; likaså usaldr, adj., usel, Isl. vesall 1. vesœll, Dal. wisäll. — Jag tager några andra ord på prof här och de〈r〉; t. ex. några af de många starka verberna: błi, błaiv, błivvo, błivvi, blifva, lähpa, lähpur, lop, lopo, läpi, l〈äp〉pjä (G. läpa, -ur, lap, lapo, läpi); laupa, -ur, lapp l. lēp, lupo, löhppi, löpa, gå (G. laupa, laup, lupu, lupi, gå); shrill’, skr all, skrullo, skrulli, löpa på isläggar, betyder sål. väl eg. fara fram med buller, jf. Dal. skrälla, skrall, skrulli, skrälla, braka, men Finsk-Sv. shrinna, shrann, skrunno, skrunni, löpa, åka på skridskor (D. sköjter)! Äfven finnes der det rara verbet brigg’, -gur, bragg, bruggo, bruggi, brygga, m. fl. — Andra ord: dråmbatr, adj., vettlös, galen, Isl. dramb, högfärd; rädd’ skräma (Isl. hrœða, Dal. rädda); täss, m., tårr, f., tåmm, n., pron. pl., de, (Guta Lag. þair, þar, þaun, gl. Gotl. dair, dar, daun); fło, f., vedtraf, Gtl, flo, f., id., I. fló; nurk, f., vrå, G. nårk, liten vik; nuj, f., träklubba, G. nydja l. nyda, id., Isl. hnyðja; lähso, pl. -ur, f., veck, rynka, G. läsa, -ur, id., råṣṣl’, grymta, Hels. råṣṣla, grymta argt; tjōṣl, m., kjortel, Dal. kjoṣl s. 82l. tjōṣl, m., liṣṣlur, liṣṣl, littit, liten, Dal. litin, -in, it, def. liṣṣla; kwild, n. (!), qväll; årn, m., örn, G. arn; varrl, n. = G. varrl, n., sqvalp, rörelse i vattnet, kanske af Isl. hvarfla, men jag tycker mig någorstädes hafva sett i någon Isl. saga eller Edda ett ord, eller möjligen ett namn: Varl, Varrl l. Varrla l. Vörrl, som betydde eller var namnet på en ström eller en ö. Har Du eller kan Du få reda på ett slikt ord, så säg mig det, eller bed Hammershaimb säga mig det, för all del! Ordet vore utan tvifvel slägt med varra, f., varr-simi, m., kölvatten. — Vērn, f. = Vester-Dal. vērn, Ö. Dal. ynn & ygn, f., orrhöna. — Några ord äro nu antingen glömda i all Nordisk tunga utom här, eller ock äro de lånade från Ester eller Letter; t. ex. låhka, m., sauce, dopp; taip, m., fisk, jfr. Finnsk taimen, en art lax; vidikk, m., liten fisk; kaƀia, pl. kaƀiar, m., hästhof; — wain, f., tvättbalja, låter Nordiskt, är det möjligen Gotl. vanna, f. = vann, m., ho, tråg; — ulmt, f., svan, I. alpt, f.; — hwipul, törne, är säkerligen det D. hyben, hybentorn, eller har det något att göra med Sv. hvifva, hufva, Guta Lag huif?!. — Som Du ser, så finnes mycket af största interesse i detta språk. Lefver jag och Gud gifver mig helsan och det på något sätt kan ske, så skall jag någon gång undersöka dessa märkvärdiga öars språk!!!¹

Carl Sophus Petersen, 1873-1958 Uddrag fra BREV TIL: Petersen, Niels Matthias FRA: Säve, Carl (1855-01-07/1855-01-11)