Brevvexling mellem N. M. Petersen og Carl Säve - et bidrag til skandivanismens og den nordiske filologis historie

BREVVEXLING
MELLEM
N. M. PETERSEN OG CARL SÄVE

ET BIDRAG TIL
SKANDINAVISMENS OG DEN NORDISKE
FILOLOGIS HISTORIE

UDGIVET AF
CARL S. PETERSEN
UNDERBIBLIOTEKAR VED DET KGL. BIBLIOTEK

KØBENHAVN
DET SCHUBOTHESKE FORLAG
(I. L. LYBECKER OG E. A. HIRSCHSPRUNG)
1908

s. IITRYKNINGEN BEKOSTET AF
DEN GREVELIGE HJELMSTJERNE-ROSENCRONESKE STIFTELSE

BIANCO LUSOS BOGTRYKKERI

Odense
Universitetsbibliotek

s. IIIBREVVEXLINGEN mellem N. M. Petersen og Carl Säve er bevaret i sit fulde omfang og meddeles her således, som den foreligger, uden udeladelser eller beskæringer af nogen art. Hvor der i udgavens text findes ( ) eller [ ], prikker, tankestreger eller lignende, der kunde lade læseren formode en indgriben fra udgiverens side, står der således i originalerne. Alle kritiske indskud er sat i 〈〉; supplering af bogstaver, der er forsvundet på grund af senere fremkomne huller eller rifter i originalerne, er sat petit (dette er forsømt p. 63, 1. 2, og stedet er derfor optaget blandt rettelser). Jeg finder anledning til at bemærke, hvad læseren snart vil se, at de to brevskriveres ortografi er alt andet end konsekvent; man kan i et og samme brev hos N. M. Petersen finde „Du“ og „du“, „Bin“ og „din“; Säve skriver f. ex. p. 150 1. 3 „den Nordiska vetenskapen“, men 2 linjer længere nede „den förre“ (sc. vetenskapen), han skriver sædvanligvis „nämnde“, men p. 160 1. 1 f. n. „ofvannämda“, o. s. v., o. s.v. — Korrekturen er læst efter originalerne.

Med hensyn til indledningen dette: Ligeså lidt som jeg har givet nogen vurdering af brevenes filologiske indhold, ligeså lidt har jeg ment at kunne indlade mig på en værdsættelse af de to mænds omfangsrige og vidt spredte videnskabelige virksomhed; en sådan værdsættelse vilde, selvom jeg kunde magte den, kræve en plads, der i en bog som denne vilde blive uforholdsmæssig stor, og den hører desuden efter min mening rettere hjemme i en skildring af den nordiske filologis historie i dens helhed og sammenhæng. Indledningen har kun til formål at sætte læseren istand til bedre s. IVat forstå de tanker og stemninger, der kommer til orde i brevene; jeg har derfor dels dvælet ved brevskrivernes rent personlige forhold, dels ved deres forhold til den skandinaviske idé, der i det mindste for N. M. Petersen var en livssag; jeg har søgt at gøre dette ad indirekte vej ved i så vidt omfang som muligt at lade dem selv føre ordet, og jeg har stræbt at give et indtryk såvel af det gode og sunde som af det overdrevne og fantastiske, der præger N. M. Petersens tankegang. At det derimod i så ringe grad er lykkedes mig at behandle de to mænd med samme udførlighed, må jeg gøre en undskyldning for, men det hænger sammen med beskaffenheden af det materiale, der har stået til min rådighed: medens kilderne til kundskab om N. M. Petersen har flydt rigeligt, har det. modsatte været tilfældet for Säves vedkommende.

Om omfanget af N. M. Petersens brevvexling i det hele og Säves med Danske forekommer det mig rigtigst her at sige et par ord.

Nogen omfattende korrespondance har N. M. Petersen næppe nogensinde ført. Han siger selv i et brev til Säve: „Jeg vilde helst sige, som jo andre have sagt: jeg skriver aldrig breve“. Hvad der bevægede hans sind, hvad han under sine studier eller ved sin opmærksomme betragtning af samtiden har følt og tænkt, det meddelte han i sine skrifter, i sine forelæsninger, hvor man vil finde allehånde betragtninger af rent personlig art. Man kan gennemgå så godt som alle de ingenlunde fåtallige, i trykken udgivne brevsamlinger fra betydelige mænd i den tid, uden at træffe på noget brev fra ham. Hvad der foreligger trykt, er næsten altsammen at finde i afdøde pastor N. W. T. Bondesens kønne og fordringsløse lille bog: „Små mindeblade om N.M. Petersen, professor i de oldnordiske sprog ved Københavns universitet. Kbh. 1891“ (82 sider i 8vo). Hertil kan føjes tre breve til Peder Hjort, trykte i dennes „Udvalg af Breve fra Mænd og Qvinder til s. VP. Hjort. Ny Samling. Kbh. 1869“, en skrivelse til Israel Levin, trykt i dennes „En Brevvexling. Kbh. 1850“, og to breve til Svend Grundtvig, trykte tilligemed dennes svar i min afhandling „Fra Folkevisestriden. Nogle breve og uddrag“ (Danske Studier 1905). Ludv. Chr. Müllers „aabne Brev“ til N. M. Petersen 31/5 1851 står i N. F. S. Grundtvigs Danskeren IV (1851) no. 30. Dette er vistnok alt.

Udgangspunktet for en betragtning af omfanget af N. M. Petersens brevvexling danner dog ikke andres brevsamlinger, men selvfølgelig den lille samling „Personalia og Breve vedrørende N. M. Petersen“, som efter pastor Bondesens død 1896 afleveredes til Det kongelige Bibliotek og dér findes i Ny kgl. Samling under nummer 1536 i 20. Foruden en række breve til ham findes her enkelte koncepter til breve fra ham, men ingen af dem bærer vidnesbyrd om nogen udstrakt eller fortrolig korrespondance. Det er for det meste rene lejlighedsbreve: forespørgsler og svar på forespørgsler, anbefalinger, embedsskrivelser. Brevskriverne er i alfabetisk orden følgende (med * betegner jeg de breve, der tidligere har foreligget trykte): J. Aall*, D. Abrahamson, F. S. Bang, B. v. Beskow (se nærv. værk p. 26 note 2), J. H. Brasen, Carl (pseudonym?), H. N. Clausen, J. G. Clod, F. Dall, F. Dyrlund, C. Th. Engelstoft, H. F. J. Estrup* (se p. 11 note 1), J. F. Fenger, H. M. Flemmer, S. Grundtvig*, B. E. Hildebrand, Lucianus Kofod (se p. 135 note 1), Chr. Lange, Fr. Lange (se p. 61 note 1), J. Levin, G. F. V. Lund (se p. 16 note 3), J. Mac Caul, C. Molbech, C. Paludan-Müller, F. L. Mynster, O. N. Olsen, C. C. Rafn, J. E. Rietz, H. Schmith, Schou. J. F. Schouw (cfr. p. 11 note 1). J. H. Schröder (se p. 87 note 4), L. S. Vedel Simonsen*, P. F. Steinmann, C. Säve (alle trykte i nærvær, værk), L. Varming (trykt nærvær. værkp. 191—92), C.F.Wegener, E.C.Werlauff, F. Wöldike, C. G. Zetterqvist, H. C. Ørsted*. Fra bibliotekets andre s. VIhåndskriftssamlinger kan hertil føjes: fra N. G. L. Abrahams (Abrahams Autografsamling), R. R. Huus (Nyere Breve, Dansk Afdeling), G. R. L. v. Kindt (Ny kgl. Saml. 868 i, 40, vol. II), Ghr. Molbech (Ny kgl. Saml. 2336, 40) og G. C. Rafn (Ny kgl. Saml. 2334, 40). Af breve fra N. M. Petersen kender jeg, foruden hvad der findes i koncept i Ny kgl. Saml. 1536, 20, følgende: breve til J. Aall (se p. 18 note 2), N. C. L. Abrahams (Abrahams Autografsamling), P. O. Brøndsted (Ny kgl. Saml. 1538, 20, vol. VI), C. Christensen (trykt nærv. værk p. 181—91), Fr. Fabricius (Ny kgl. Saml. 1538, 20, vol. VIII), G. Flor (sep. 14 note 2), S. Grundtvig* (Dansk Folkemindesaml. no. 61), P. Hjort* (Ny kgl. Saml. 2411, 40, vol. III), J. C. L. Lengnick (Abrahams Autografsamling), J. Levin (Nyere Breve, Dansk Afdeling), G. F. V. Lund (se p. 16 note 3), Chr. Molbech (Ny kgl. Saml. 2336, 40), R. Nyerup (Universitetsbiblioteket, Additam. 17, 20), C. C. Rafn (Ny kgl. Saml. 2334, 40), R. K. Rask (se p. 6 note 1) og E. C. Werlauff (Ny kgl. Saml. 2387, 40). — Enkelte breve vil måske endnu kunne findes i bibliotekernes ukatalogiserede samlinger.

Kun med ganske enkelte har N. M. Petersen stået i vedvarende og fortrolig brevvexling, men kun lidet deraf er bevaret.

Med Rask og Krejdal, barndomsvennerne fra skoletiden, har han, som det fremgår af hans levnedsskildringer af dem, vexlet mange og uden tvivl for hans egen udvikling betydningsfulde breve. Krejdals og N. M. Petersens brevvexling existerer imidlertid næppe mere, og af brevvexlingen med Rask er desværre kun N. M. Petersens breve bevaret. Fra en anden ungdomsven og skolekammerat, Clod, senere adjunkt i Nakskov, findes to breve i Ny kgl. Saml. 1536, 20, men breve til Clod har ikke været til at opspore. En brevvexling med distriktslæge Kongsted i Nykøbing på Sjælland, hos hvem N. M. Petersen ofte tilbragte sine sommerferier, er blevet tilintetgjort (sep. 121 note 3); om breve til pastor Christensen se p. 187 note 1. Alene brevvexlingen med Säve er bevaret s. VIIi sit hele omfang, og det er således denne, som udgør det allervæsentligste af, hvad der nu vil kunne samles af N. M. Petersens korrespondance.

I modsætning til N. M. Petersen var Säve, i alt fald i sine yngre år, en flittig brevskriver. Mig bekendt er dog hidtil intet brev fra ham offentliggjort, og i danske biblioteker har jeg kun fundet breve fra ham i Chr. Molbechs store brevsamling på Det kgl. Bibliotek (se p. 23 note 1). Det synes ganske vist rimeligt at antage (se p. 74), at han har stået i forbindelse med C. C. Rafn, men i de 10 ganske kaotiske bind med ubrugbare afskrifter af Rafns korrespondance, som findes i Det kgl. Bibliotek (Ny kgl. Saml. 2334, 40), er det ikke lykkedes mig at finde noget brev fra ham. Det fremgår endvidere af brevene til N. M. Petersen, at han foruden med George Stephens har brevvexlet med mænd som Svend Grundtvig og Carl Ploug, V. U. Hammershaimb og Grimur Thomsen, muligvis også med G. Vigfusson og C. E. Secher; men om alle disse mænds korrespondance gælder det, at den, forsåvidt den overhovedet måtte være bevaret, endnu ikke er indgået i noget af vore biblioteker, men beror hos private. —

Ved afslutningen af nærværende bog, som er fremgået af undersøgelser, der nu ligger adskilligt tilbage i tiden, og som i flere år har været lagt til side for andet arbejde, mindes jeg med taknemmelighed den imødekommenhed og interesse, der vistes mig såvel af biblioteker og arkiver som af private, såvel i Sverige og Norge som i Danmark. Jeg har her den ære at nævne: Kungl. Biblioteket i Stockholm, Rigsarkiverne i Kristiania og København, Universitetsbibliotekerne i Upsala, Lund, Kristiania og København, Det norske Videnskabernes Selskabs Bibliotek i Trondhjem og Landsarkivet i Odense; endvidere: skolebestyrerinde fru Bay, hr. revisor C. Bayer, hr. arkivsekretær J. Bloch, hr. fhv. rektor V. A. Bloch (†), hr. inspektør K. Bokkenheuser, hr. cand. phil. Mar. Bondesen, hr. prof. Nic. Bøgh (†), hr. cand. phil. Edg. Collin (†), hr. pastor em. H. Dahl, hr. docent V. Dahlerup, s. VIIIhr. pastor em. F. Dall, hr. dr. phil. F. Dyrlund, hr. cand. theol. J. Estrup, hr. etatsråd L. Frølich, hr. fhv. provst Hammershaimb, hr. direktør E. Hannover, hr. cand. jur. Wedel Heinen, hr. vicebibliotekarie Hulth (Upsala), hr. pastor em. O. Kalkar, hr. cand. mag. L. la Cour, hr. skoledirektør J. Larsen, hr. fhv. rektor Lefolii, hr. overretssagfører G. Lund, hr. boghandler Lynge, hr. fhv. postmester J. Michaelsen, hr. cand. mag. P. L. Müller, hr. mag. art. P. A. Rosenberg, hr. overretssagfører Schoustrup, hr. dr. phil. Siesbye, hr. arkivassistent Steffens (Kristiania), hr. biskop S. Sørensen. Særlig ønsker jeg at bemærke, at det er hr. docent Dahlerup, som har henledt min opmærksomhed på stedet i „Adam Homo“.

I størst taknemmelighedsgæld står jeg til fru Hedvig Witte, f. Säve, uden hvis overordentlige imødekommenhed denne bog ikke var blevet til. Jeg bringer fruen min ærbødigste og hjærteligste tak, fordi N. M. Petersens breve til Säve med største beredvillighed blev mig, en fremmed, overladte til afbenyttelse uden noget som helst forbehold. At min bog har kunnet udkomme, skyldes derimod en understøttelse fra Den grevelige Hjelmstjerne-Rosencroneske Stiftelse, hvis direktion jeg ligeledes bringer min ærbødige tak. Endelig takker jeg hr. overbibliotekar H. O. Lange, der har tilladt mig at gennemgå brevsamlinger, som endnu ikke er indgået i Det kgl. Biblioteks offentlig tilgængelige samlinger, og min ven, hr. vicebibliotekarie Ljunggren i Lund, der dels har læst en, for mig som Dansk, absolut nødvendig korrektur på de svenske breve, dels har meddelt mig oplysninger, som jeg uden hans hjælp ikke havde kunnet fremskaffe.

Det var mit ønske at ledsage bogen med portrætter af N. M. Petersen og Säve, men det viste sig umuligt; der existerer intet billede af N. M. Petersen: han vilde hverken lade sig male eller fotografere.

København, i december 1907.

s. IXINDHOLD.

pag.

Indledning......... 1

Brevvexling mellem N. M. Petersen og Carl Säve 1853—1861......... 43
Carl Säve til N. M. Petersen 6/11 1853......... 45
N. M. Petersen til Carl Säve 24/12 1853......... 53
Carl Säve til N. M. Petersen 5/4 1854......... 57
N. M. Petersen til Carl Säve 13-14/4 1854......... 64
Carl Säve til N. M. Petersen 21/8 1854......... 69
Carl Säve til N. M. Petersen 7-11/1 1855......... 75
N. M. Petersen til Carl Säve 26/8 1855......... 84
N. M. Petersen til Carl Säve 8/6 1856......... 87
Carl Säve til N. M. Petersen 3/8 1856......... 88
N. M. Petersen til Carl Säve 10/8 1856......... 98
Carl Säve til N. M. Petersen 26/10 1856......... 102
N. M. Petersen til Carl Säve 15/11 1856......... 107
N. M. Petersen til Carl Säve 15/7 1857......... 111
Carl Säve til N. M. Petersen 10/11 1858......... 112
N. M. Petersen til Carl Säve 17/11 1858......... 121
N. M. Petersens anbefaling for Carl Säve 18/11 1858......... 123
Carl Säve til N. M. Petersen 19/12 1858......... 124
Carl Säve til N. M. Petersen 4/5 1850......... 127
Carl Säve til N. M. Petersen 8/5 1859......... 130
N. M. Petersen til Carl Säve 15/5 1859......... 132
Carl Säve til N. M. Petersen 22/5 1859......... 136
N. M. Petersen til Carl Säve 29/5 1859......... 139
Carl Säve til N. M. Pet.ersen 25/9 1859......... 140
N. M. Petersen til Carl Säve 26/5 1860......... 143
Carl Säve til N. M. Petersen 7/6 1860......... 146
N. M. Petersen til Carl Säve 14/6 1860......... 152
N. M. Petersen til Carl Säve 2/8 1860......... 155
Carl Säve til N. M. Petersen 30/7 1861......... 157
N. M. Petersen til Carl Säve 11/9 1861......... 176
N. M. Petersen til Carl Säve 29/10 1861......... 177

Tillæg, N. M. Petersen vedrerende......... 181
N. M. Petersens ansøgning om fritagelse for at holde forelæsninger 27/9 1861......... 183
Brev fra N. M. Petersen til pastor C. Christensen 21/11 1861......... 185
Brev fra L. Varming til N. M Petersen 23/12 1861......... 191

Personregister......... 193

s. XRettelser og tilføjelser.

Pag. 15, l. 1: ord, læs: Ord〈!〉.

— 31, note 1: der burde være henvist til C. E. Sechers autobiografiske meddelelser hos V. A. Secher: Slægten Secher (1885) p. 176—79.

— 46, 1. 20: norr, læs: norr(ut).

— 54, l. 16: den norske udgave — det burde i en note være bemærket, at dermed menes P. A. Munchs, som udkom 1847.

— 63, l. 2: af〈går〉, læs: af 〈gar〉.

— 63, note 3: Heimskringla kap. 101, læs: Heimskr., Óláfs saga Tryggvasonar kap. 101.

— 79, l. 19: gíngo, læs: gingo.

— 92, l. 1: språkstudiet, læs: språkstudiet i.

— 121, note 2: Siesby, læs: Siesbye.

— 122, note 1: udf., læs: ndf.

— 160, l. 21: bö̀jda (-ae), læs: bö̀jda (-de).

s. 1INDLEDNING.

s. 2

s. 3DET videnskabelige studium af Nordens gamle sprog og litteratur grundlagdes af Rasmus’ Rask i begyndelsen af forrige århundrede. Der skulde dog hengå mere end en menneskealder, inden dette studium fik fast fodfæste ved Nordens to ældste universiteter. Først 1845 oprettedes i København et extraordinært professorat i de nordiske sprog, som besattes med registratoren ved det kongelige geheimearkiv, den da 54-årige Niels Mathias Petersen. Fjorten år senere fulgte Upsala universitet efter, idet den extraordinære docent Carl Frederik Säve 1859 i en alder af 47 år udnævntes til ordinær professor i nordisk filologi. Om det nøje venskab, som forenede disse to mænd, aflægger nærværende brevvexling vidnesbyrd; hvor forskellige de end var i karakter og anlæg, tiltrukket som den ene følte sig navnlig af poesi og historie, den anden af oldsprog og dialekter, mødtes de i fælles kærlighed til Norden og fælles begejstring for den videnskab, de viede deres liv og kræfter.

N. M. Petersens¹ kærlighed til det gamle Norden, dets sprog og åndsliv vaktes, da han, en søn af en fattig fyensk s. 4landsbyskrædder, som skoledreng i Odense lærte den 4 år ældre Rask at kende. Hvor overordentlig den indflydelse var, Rask kom til at øve på ham, det viser ikke alene den biografi, han skrev af ham efter hans død, men næsten alle hans skrifter og hele livsgærning. Til sin død omfattede han vennen med uendelig varme og hengivenhed, som af sig selv faldt hans navn ham på læben og i pennen, og han kunde, som det er sagt, af sin følelse for ham lade sig henrive til ytringer, der gav en urigtig forestilling om, hvad der var Rasks egentlige storhed. Når imidlertid N. M. Petersen som videnskabsmand og menneske for eftertidens bevidsthed noget er trådt i skygge for Rasks store og strålende navn, da er det for en del med urette. Han var ganske vist ikke en sprogmand som Rask, ejede heller ikke dennes ubøjelige energi og stædige vilje; han var blødere og mildere af sind, tabte let modet og kunde — upraktisk som han var — af sin fantasi og følelse forledes til overdrivelser eller uklarhed. Men han overgik Rask ved det brede og dybe grundlag af human dannelse, hvorpå hele hans virksomhed hvilede. Ved siden af nordisk historie og filologi, som han hele sit liv igennem dyrkede i så vidt omfang som muligt, sysselsatte filosofiske og religiøse studier ham til hans død; musik og poesi øvede altid stærk tiltrækning på ham, og han havde gennem sin ungdoms læsning modtaget afgørende indtryk fra fransk og tysk litteratur. Bernardin de Saint-Pierre og Rousseau — „den guddommelige Rousseau, denne vidunderlige mand, der foragtede menneskene, og anvendte hele sit liv på at oplyse dem“¹Saml. Afh. II p.252.), Lessing og s. 5Goethe — „de med Hensyn til Indholdets og Stilens Sammensmæltning og ved ganske ualmindelig Klarhed ypperste Forfattere, jeg kjender“¹, var hans yndlingslæsning, og han mente selv, at det, hvori man så hans danske stils fortrin: dens renhed, klarhed og bevægelighed, var en frugt af denne læsning, forsåvidt sådant kunde erhverves udefra². Også i anden henseende overgik han Rask. Medens denne næsten udelukkende var sprogmand, ganske vist en sprogmand omfattende som få, beherskede N. M. Petersen indenfor et snævrere område alle den nordiske filologis forskellige grene, og i sproghistorie, geografi, historie, mytologi og litteraturhistorie har han frembragt værker, der ikke alene for deres tid var overordentlig betydningsfulde, men som for største delen den dag i dag, så længe efter deres fremkomst, endnu i hans fædreland er de eneste i deres slags. Han ønskede imidlertid ikke at virke som blot videnskabsmand for videnskabsmænd, han havde et videre sigte, og han træder værdigt ind i kresen af mænd som Oehlenschläger, Grundtvig, Ingemann og Blicher, der hver ud fra sine forudsætninger stræbte mod samme mål: folkets opdragelse til et nordisk folk og et dansk folk. Heri lå på samme tid hans styrke og hans svaghed. —

Drengeårenes samliv med Rask og de andre kammerater svævede senere for N. M. Petersen „i et mildt, aldrig falmende rosenskær“. „Til livets sædvanlige adspredelser — siger han³ — levnedes os hverken lyst, tid eller anledning; vor vederkvægelse var en slags regelmæssige söndagssammenkomster, hvor samtalen da ofte, hos Rask næsten altid, drejede sig om det gamle Norden; ved disse grundlagdes i vore sjæle en kærlighed til fædrelandet, til gammel nordisk ærlighed og til et trofast fostbroderlag, som ingen siden har svigtet. Mangen stjærneklar s. 6aften er jeg gået bort fra denne kreds i en henrykkelse og begejstring for alt, hvad godt, ædelt og stort er, som man kan tænke sig den i et ungdommeligt hjærte og en tidlig opvakt fantasi. Flere af denne kreds ere nu indgåede i evigheden, men også for de tilbageblevne skal manddommens år svinde hen som en skygge, og vi skulle dèr i en fornyet ungdom slutte kæden på ny, som her er brusten, og da, som den gang, erkende, at kun da leve vi, når én idé, én følelse, én henrykkelse gennemströmmer os alle“.

Denne ene idé, denne ene følelse var i N. M. Petersens liv kærligheden til Norden og begejstringen for dens fortid. Man skimter den i hans ungdoms sysler, da han som seminarielærer ovre på Fyen i 11 lykkelige, stilfærdige år omgås med planer om en nordisk mytologi, en Islands og en Danmarks historie¹. Den kommer til rigere og klarere udfoldelse i manddomsårene i København, først da han under direkte påvirkning af Rask og efter hans opfordring² førtes ind på de studier, der satte deres frugt i hans sproghistoriske hovedværk: det grundlæggende arbejde over det danske, norske og svenske sprogs historie under deres udvikling fra stamsproget — senere, da han efter Rasks død følgende sin natur og tilbøjelighed vendte sig til beskæftigelsen med Danmarks historie, der skulde blive hans livs kæreste syssel, og som foruden hovedværket: „Danmarks Historie i Hedenold“ frembragte så betydningsfulde forarbejder som håndbogen i den gammelnordiske geografi og undersøgelserne om de danske og norske s. 7stednavnes oprindelse og forklaring¹. Det er endelig den, der hele hans liv igennem gør ham til den varme talsmand for en nøjere tilnærmelse mellem de tre nordiske riger, deres litteratur og sprog.

Hvad N. M. Petersen lærte af sin opmærksomme og indtrængende beskæftigelse med Danmarks historie, fyldte ham nemlig ikke med glæde og fortrøstning, men med uro og bekymring. Han havde, som det sandt og smukt blev sagt ved hans død, fra ungdommen af foruden et svageligt helbred det tunge sind, der idelig forhindrer glæden over livet; og da hans hjærte ikke var snævert og ikke rummede kun ham sel’v og hans egne anliggender, men slog stærkt og varmt for fædrelandet, var der nok, der kunde gøre ham bekymret². Hvergang s. 8han, med den trang der altid besjælede ham til fra fordybelsen i enkelthederne at hæve sig op til betragtningen af udviklingens gang i dens helhed, overskuede det danske folks og det danske sprogs historie fra oldtid til nutid, voxte følelsen af „Danmarks historiske Nullitet“,¹ dets afmagt og intethed, og overbevisningen om, at det danske sprog skred frem mod sin undergang, sin opløsning, fæstnede sig dybt i hans sind. „Er denne Stemning — spurgte han sig selv² — kun en Følge af slet Lune? af Sygelighed i Sjælen? Er denne Frygt et Syn uden Grund, eller har den nogen i Virkeligheden? Dette bør vises, og naar det er klart, bør der tænkes paa Midler derimod“.

Hans eget svar var dette:

„Det danske Sprog havde engang et langt større Omraade end nu. Det veed man. Der var en Tid, da man i Stokholm udstædte Forordninger paa Dansk, og da man selv i de paa Svensk udstædte Forordninger næppe kunde skjelne Sproget deri fra de danske. Det er en Kjendsgjerning. Det danske Sprog havde fast Fod paa hin Side Øresund, og i et af de fruglbareste Landskaber taltes og skreves det i en Form, der meget nærmede sig til den ældre. Derfra blev det drevet bort, og det svenske Sprog udbredte sig til Øresund. Fra den Side er Bommen lukket for bestandig. Dette var eet Vendepunkt.

Det danske Sprog var, for at bruge et officielt Ord, det officielle Sprog i Norge; det uddyrkedes tildels ved Nordmænd, og det har Nordmænd meget at takke; den nyere danske Literaturs Stifter var en Nordmand. De norske Dialekter traadte i Baggrunden; de vare aldeles upaaagtede af Sprogmændene; ingen af dem faldt det ind, at der i disse afsides Tungemaal kunde ligge Sprogmalm, som det var værd for en dansk Mand at bekymre sig om, at benytte som et Modværn imod den fra den anden Side indtrængende Tyskhed. s. 9Denne var saa almindelig, at dansk Maal sjelden kom til Orde; man eftersee Akterne! Saa randt Tiden. Norges Adskillelse fra Danmark maatte nødvendig føre Udviklingen af et særeget norsk Sprog med sig, ikke af et Almuesmaal, men af et norsk Skriftsprog. Dette maatte enhver Sprogmand kunne forudsee; og det viser sig da ogsaa allerede nu efter saa kort Tids Forløb. Det nytter ikke, at man her i Danmark halv gotter sig over, at dette norske Sprog har saa paafaldende Lighed med Dansk, at man hartad næppe kan skjelne det ene fra det andet. Forskjellen vil nok komme, den er allerede kjendelig; den simple, naturlige Gang vil føre den med sig, selv om der ikke ytrede sig saa tydelige, saa stærke Bevægelser for at fremkalde den. Angaaende disse vil jeg blot henvise til et lidet Skrift af Holmboe om en norsk Ordbog (Christiania 1844); det udtaler ligefrem ikke blot det Ønske, men søger ogsaa at angive Midler til dets Opnaaelse: hvorledes man kan faa de egentlig danske (halvdanske, tyskdanske) Ord udsondrede fra den norske Ordbog, og ægte norske Ord optagne isteden; det udtaler ligefrem, at Molbechs danske Ordbog ikke længer er tjenlig, er tilstrækkelig for Nordmændene. Altsaa, jeg haaber, man vil tilstaa mig det, i alt Fald vil Erfaringen inden et halvt hundrede Aar tilfulde have godtgjort det: det norske Skriftsprog vil uddanne sig af norske Elementer, hvoraf Almuesproget har en saa overordentlig Rigdom, og det vil da skille sig fra det, som vi nu kalde Dansk. Det er, som jeg haaber enhver vil kunne see, ikke min Hensigt, at udtale nogen Dadel over denne Vending; det nytter ikke at dadle de naturlige Ting; ingen kan fortænke noget Folk i, at det elsker sit Sprog, og søger at udvikle det efter sin Ejendommelighed. Tværtimod, jeg anseer denne Udvikling for aldeles nødvendig til det Heles Tarv. Det norske Sprog har længe nok, næsten i fire hundrede Aar, været stumt; ogsaa det bør skee sin Ret; det indeholder i sit mundtlige Grundlag herlige Elementer til et nordisk Tungemaal; de bør komme frem for Lyset, og forsøge, hvorvidt de kunne gjøre sig gjældende. Udviklingen af et almindeligt nordisk Skriftsprog, som er og bør være Nordens almindelige Maal, kan ikke tabe, men maa vinde anseelig, naar et norsk Maal drager Malm dertil frem af sine dybe, næsten hidtil ubefarne Gruber. — Det norske Sprog vil skille sig fra det danske; det har allerede givet en fri og aaben Erklæring derom. Dette var det andet Vendepunkt. Saaledes seer det ud norden for os.

s. 10Mod Vesten og Østen have vi lykkeligvis brusende Bølger; fra disse Sider vil ingen tage vort Sprog, det kunde da ogsaa kun skee ved med eet Slag at knuse det; men det er ikke saadanne Fjender vi have at frygte, det er dem, der liste sig ubemærkede frem, ubemærkede, ikke fordi de jo træde haardt nok til, men fordi vi i det hele ere noget sprogdøve. Vi vende os mod Syden. Der, vide vi, var det danske Sprogs gamle Grændse ved Eideren; nu er den midt i Slesvig. En Sproggrændse midt i et Landskab, det er et ganske unaturligt Forhold, der umulig i Længden kan bestaa. Det danske Sprogs Grændse maa enten rykkes nedad igjen, eller det tyske Sprogs Grændse vil, om end i Tiden umærkelig (skjøndt Fremgangen har hidtil været mærkelig nok), efterhaanden skride opad. Det første vilde, saa vidt som danske Elementer findes (og de findes paa Steder, hvor de ej komme tilsyne) i sig selv være en let Sag, men for os ikke, vi have ikke Greb paa saadant (Aarhundreders Erfaringer have viist det); det sidste vil skee. Bevægelsen fra Syden, ved mangfoldige ny Forbindelsesmidler, er stærk, og vil blive endnu stærkere. Naar en stor Bølge, der har et helt Hav bag efter sig, ruller frem, saa standses den ikke ved en Tue. Og tænke vi længer frem i Tiden, er det da at haabe, at det tyske Sprog vil gaa i sig selv, og blive staaende ved Kongeaaen? Det har allerede halvt erobret det danske (vort halve Ordforraad er allerede fortysket), og det skulde være saa tilbageholdent, saa beskedent, ikke at tage det, som selv rækker sine Arme ud derimod. Naar del kommer saa vidt, saa, tænker man vel, der skulde komme en ny Niels Ebbesen, som vilde fælde den kullede Greve? Slige Begivenheder gjentage sig i politisk Henseende sjelden, i sproglig Henseende finde de aldrig Sted. Sproget er ikke en Ting, som tages og gives ved Kontrakter, ikke en Ting, som erobres og erobres tilbage, ikke en Ting, som vindes eller tabes i en Fejde. Det er Folkets inderste Sjæl; naar det ikke har vidst selv at bevare den fri fra alle fremmede onde Tanker, saa hjælper Magtsprog og Afgjørelse ved Sværd kun lidet; et Slag kan dræbe det, men aldrig give det Livet. — Dette var det tredie Vendepunkt. Sproggrændsen mod Syden er opgivet; Landet ligger aabent; hvor Grændsen vil blive, kan ingen sige; kun det er vist, at den rykker opad.

Det tyske Sprog rykker opad. For Staten som Stat har dette liden eller ingen Betydning, for Literaturen, for Folket som Folk, desto større. Paa den anden Side ere tvende Literaturer, der næppe hidtil have kunnet maale sig med den danske (den ene er endog s. 11nylig begyndt), i fremskridende Udvikling. Endnu staa de som To, og see maaskee endog udæskende paa hinanden; men med Tiden ville de naturligvis forenes; ligesom Kastiliansk og Katalonisk forenede sig i Spansk, ligesom Sprogene norden- og søndenfor Loire forenede sig i Fransk, ligesom Overtysk og Nedertysk forenede sig i Højtysk. Det er en almindelig Naturlov, at al Styrke ligger i Sammenhold, al Svaghed i Separatisme; det er en nødvendig Følge af Tænkningens Enhed, at den aabenbarer sig i en overensstemmende Form.

Naar den Tid kommer, hvorledes vil da det danske Sprogs og den danske Literaturs Stilling være? Ifølge sin Beliggenhed og sin hidtilværende videnskabelige Udvikling er Danmark det naturlige Gjennemgangspunkt for Kulturstrømningen fra Syden til Norden, og omvendt fra Norden til Syden, for saavidt denne finder Sted eller vil finde Sted. Det maa ikke ubevidst lade sig gjennemstrømme, eller vel endog, medens det selv ligger og slumrer, lade Strømmen gaa hen over sig. Det maa beherske den. Hvis det vanskelig har kunnet det hidtil, hvorledes vil det da formaa det herefter, naar det staar alene. Sige ikke nu alle: det er fra Nordtyskland vi have hele vort aandelige Liv, det er derfra vi skulle ernæres, og i det vi skulle finde Lise. Er Literaturen ikke allerede saa liden, at hvo der skal friste Livet alene ved den, maa ikke blot være nøjsom, maa sulte, aandelig og legemlig. Gaar det an at holde Sproget fast i den halv svævende Stilling, det nu har, hvori det idelig vakler imellem Norden og Syden, og endda bøjer sig mest over mod det sidste? Er det at vente, at det danske Sprog, naar det har denne Tilbøjelighed, og er overladt til sig selv, vil kunne holde sig paa en Halvø, der som et Næs skyder ud fra Tyskland, og paa nogle hosliggende smaa Øer, naar det har et Kontinents mægtige Tungemaal foran sig og intet Støttepunkt bagved sig? Det kan maaskee leve et afsides selvtilfreds Liv, saalænge det varer, men slig en svindsottig Tilværelse, uden Betydning for Norden eller Syden, er værre end Døden.

Det er aabenbart: Ligesaa lidet som det danske Sprog i Slesvig vil kunne holde sig, uden at have en Støtte i den øvrige danske Literatur¹, ligesaa lidet vil det danske Sprog i det hele kunne bevare s. 12sin Anseelse i Norden, uden at have en Støtte i hele den nordiske Literatur. Overladt til sig selv vil det snart glemme sine nordiske Minder, det eneste, der hidtil har bevaret det som selvstændigt Sprog; alene i Kamp med en stærk og i mange Henseender Ærefrygt bydende Nabo, hvis Vink det allerede har lært at lystre, maa det gaa under. Men Danmarks Folk er Odins Folk, det Herredømme, han gav det, er Aandens. Hvad det maa og bør, er at forudsee hvad Tiden vil og hvad den bærer i sit Skjød; ikke at ængstes fordi det ej kan bevares, der kun var et forbigaaende Tidens Foster, men at betragte det, som kan have varigt Liv i det mindste i et Aartusende; og naar Erkjendelsen er vunden, at gaa forud og virke til at den skrider frem imod sit Maal. Det er jo det fornuftige Menneskes Kald, ikke at komme sovende til noget, men at skue frem i Tiden, og at gjøre hvad det maa med Bevidsthed.

Og hvad kan dette Maal være andet, end Udviklingen af et almindeligt nordisk Skriftsprog, hvori al nordisk Literaturs Kræfter forene s. 13sig? Hvorfor have de flittige Arbejdere pønset og virket i saa mange Aarhundreder, uden for det? Hvorfor søger alt det Enkelte at komme frem til sin bedste Skikkelse, uden for at kunne forme det Hele? Hvorfor spirer Roden, og skyder Stængelen op, og udfolder Blomsten sig, uden for Frugtens Skyld? Hvorfor vorder eet Frø til de mange Frø, hvorhen stræber alting i Verden, uden tilbage til sin .Begyndelse, for paa ny at mangfoldiggjøre sig i herlige Værker?

Dette Maal er ikke en i sig selv tom og indholdsløs Tanke; virkeliggjort er den allerede i ethvert Skriftsprog, der i sig selv ikke er andet, end et Kunstsprog i det store. Men mange ville uden Tvivl vende sig fra den, selv de, hos hvem den maatte vente Medhold; mange ville sætte deres Nationalitet i at beholde baade det Vrange og det Gode; mange ville sukke over, at Bladene visne, naar Frugten formes; mange ville tænke paa Møje og Besvær; mange ville tro, at Tiden skal foregribes med Vold, og glemme, at alt dør enten paa Vejen eller skrider stadig frem til sit Maal. Alle de mange ville være derimod; og hvad vil da være derfor? Den Bevidsthed, at der er kun Valg imellem de to: Døden eller Gjenfødelsen“¹.

Det var med denne bevidsthed, N. M. Petersen tog del i den skandinaviske bevægelse².

Den skandinaviske bevægelse begyndte fra midten af trediverne så småt at tage fornyet fart. I marts 1838 skrev Chr. Flor til Fr. Barfod: „Allerede for 4 til 5 Aar siden paa en Rejse i Norge og Sverige arbejdede jeg meget for og paa den skandinaviske Sag og fandt, især i Sverige, alle Vegne, hos store og smaa, et villigt Øre.“ 1836 havde Blicher sammen med Svenskeren Carl Magnus Ekbohrn (senere toldinspektør ved Stockholm) og uafhængigt af dem Barfod fattet planen s. 14om en skandinavisk nytårsgave; samme år havde Berzelius under et ophold i København drøftet muligheden for et skandinavisk naturforskermøde. 1837 stiftede Barfod sammen med to andre ivrige „Raskianere“ M. D. Krieger (senere assessor i Landsoversamt Hof- og Stadsretten) og P. L. Møller (den senere bekendte kritiker, J. L. Heibergs æstetiske modstander) „Selskabet for en forbedret Retskrivnings Udbredelse“, der havde til opgave i Rasks ånd at nærme den danske retskrivning til den svenske, og som udgav bl. a. „Nordisk Ugeskrift“. 1838 mødtes for første gang de københavnske og lundensiske studenter, og 1839 udgav Barfod „Brage og Idun, et nordisk Fjærdingårsskrift, med Bistand af Danske, Svenske og Normænd“¹.

Fra første færd af var N. M. Petersen med i alt dette. Allerede i juni 1837 henvendte han sig til Chr. Flor. „Flere gange — skrev han² — har jeg været fuld af en tanke, hvis udførelse forekom mig ædel i sin hensigt og gavnlig i sine følger, og kun mine aftagende kræfter afholdt mig fra at tænke på dens udførelse; nu da min kraft fornyes, vender den igen tilbage. Sagen er denne: Det syntes mig godt, ja næsten nødvendigt, at stifte en forening, til ved forbindelse at fremme den nordiske litteratur; men det var vel godt, at gå endnu videre, og at lade foreningen omfatte alle de tre nordiske folks vel. Hovedtrækkene kunne omtrent være følgende: Foreningens formål er at virke til de nordiske folks oplysning og s. 15forædling ved alle de midler, som ligge i det mægtige ord og ved penge, men aldeles uden nogen politisk tendens. Den skal stræbe i enhver henseende at fremme alt godt, sandt og ædelt, men uden at befatte sig med at virke nogen forandring i staternes forfatning, love eller hvilkesomhelst andre bestående statsformer. Alt hvad der kan tjene til at belyse også disse, ligger indenfor foreningens öjemed, men alt hvad der sigter til ved nogensomhelst materiel kraft at forandre dem, ligger udenfor det; og selv det mindste forslag derom straffes ved öjeblikkelig udelukkelse“. Det blev ved tanken, den vage og ubestemte tanke, denne gang. N. M. Petersen kunde dog ikke slippe den, og senere stiftedes efter hans initiativ (et udkast allerede fra marts 1840 findes blandt hans papirer) med et snævrere formål for øje 1847 „Det Nordiske Literatur-Samfund“; det skulde udgive nordiske oldskrifter på en med almenhedens tarv overensstemmende måde. Det var N. M. Petersens håb, at der også derved vilde virkes til, at enheden og overensstemmelsen mellem de nordiske sprog i fortiden blev mere erkendt og kundskaben derom udbredt blandt folkene, hvorved da overbevisningen om vigtigheden af sprogenes nøjere forbindelse i vor tid betydelig vilde fremmes; samfundets nordiske karakter tænkte han sig desuden fastslået gennem tre samvirkende, hinanden stedse understøttende afdelinger, som fordelte arbejderne mellem sig, nemlig: en dansk, en norsk og en svensk med hovedsæde i København, Kristiania og Stockholm¹.

s. 16Der er overhovedet over N. M. Petersen i disse år, ved siden af nogen forsagthed, en iver og lyst til at tage del i tidens bevægelser, lade sig lede af dem og forsøge på selv at lede dem, som forbavser hos denne mand, hvis daglige liv hengled ensomt og stille blandt gamle bøger og støvede arkivsager. Det danske skolevæsen var i trediverne i stærk gæring, ny tanker og ideer optoges til diskussion i pressen og gennem pjecer og beskæftigede den offentlige mening¹. N. M. Petersen lod også sin stemme høre. I 1837 — samme år som H. C. Ørsted udtalte sig for afskaffelsen af latinskriven og -talen ved universitetet — ytrede han sig mod latinen som grundlag for den almindelige dannelse på græskens bekostning², og 1840 —41 fremsatte han i en større afhandling³ sine tanker om vort skolevæsens reform på sprogundervisningens område. Gående ud fra, at det er skolens opgave at meddele elementerne s. 17til den almindelige dannelse, der siden skal træde ud i livet, hævder han, at denne ikke kan gives uden en grundig sprogundervisning, men at målet for denne ikke så meget bør være at give eleven praktisk færdighed i dette eller hint sprog som at give ham den tydeligste forestilling om sprog overhovedet og derved sætte ham i stand til at uddyrke dem, som hans egen tilbøjelighed eller livets fordringer i sin tid fører ham hen til. Hertil kræves nødvendigt kundskab til et oldsprog, der ved sin formrigdom er langt mere egnet til at give disciplen begreb om sprogudvikling og sproglove end et moderne sprog. Græsk, der besidder en litteratur og en kunst, som må være grundlag for al højere dannelse, vilde egne sig fortrinligt dertil, og det bør på et senere udviklingstrin være den lærde skoles hovedfag; men som elementarfag ved den begyndende sprogundervisning, som latinens afløser ligger det oldnordiske sprog os Nordboer nærmere. „Det er sandt, vor gamle literatur kan ikke sammenlignes med de sydlige, med Grækernes og Rommernes; men den overgår dog langt alt det, andre europæiske folk kunne opvise fra samme tid. Hvor finde vi hos dem en Edda, en så fuldendt mythologisk sang, som Vegtamskviða, en så fuldendt historisk sang, som Hákonarmál, et så interessant folkedigt som Darradssangen i Njála, en samling af episke oldtids digte, som den episke sangkreds i Edda? Hvor finde vi hos dem en historieskriver som Snorre, en romantisk fortælling som Gunnløgssaga, en så livlig og gribende skildring som Egilssaga, en historisk fremstilling, der så levende sætter os ind i familielivet og tillige i folkets retsforfatning, som Njála? Og hvilket andet oldtids sprog i Europa kommer de klassiske så nær i lingvistisk henseende? Hvilket er så rigt på former, så mangfoldigt og originalt og sindrigt i sin orddannelse, så eget i sine constructioner, så fyndigt og udtryksfuldt i sine vendinger, så rigt på synonymer og så vel forsynet med gedigent sprogmalm, hvoraf der endnu, om det skulde være, lader sig danne tusende og s. 18tusende ny skikkelser? Hvo der vilde nægte denne det oldnordiske sprogs fortrinlighed, vilde derved kaste vrag på noget, som han ikke kender“¹Saml. Afh. II p. 286.). Uden kendskab til oldnordisk forstår vi ikke vort modersmål, uden kendskab til den gamle nordiske litteratur og kultur forstår vi ikke den nyere; fra oldnordisk er overgangen let til latin, fra latin til græsk, og eleven vilde gå ud af den lærde skole med indsigt i den oldtidsverden, der er grundvolden for moderne europæisk dannelse. Og — som han senere i et mismodigt øjeblik skrev til Carl Säve — „uden det gamle sprog komme vi nordboer jo dog aldrig i evighed sammen, hvad vi så end göre ved hjælp af det“.

Endelig fremkom 1845 hans hovedydelse i den skandinaviske idés tjeneste, den ved sprogets varme og følelsens inderlighed betagende afhandling: „Den nordiske oldtids betydning for nutiden“². Efter en hymne til oldtiden som det fjærne, det ophøjede, det afsluttede, der skænker den af det travle og forvrøvlede nutidsliv trætte sjæl fred og hvile, stiller han spørgsmålet: hvad er det, der trods al skrøbelighed, alle ydre tilfældigheder åbenbarer sig i vor oldtid? „hvilke ere de idéer, som i den komme til syne, og af hvilke vi, der selv have idéen til formål, endnu kunne lære, ja kunne opbygges?“ Svaret lyder for det første: det gamle Nordens egenhed er kamp, men en kamp, der vil noget, og går lige på sit mål; er storhed, storhed i dåd og bedrifter; er renhed, renhed i sæder og renhed i tænkning. „Have vi da ikke ret, når vi til nutiden sige: Bliver fra os med disse Sydens unoder, som vore fædre ikke kendte! Bliver fra os med eders franske sæder, s. 19eders tomme galanteri, eders indholdsløse conversation, eders stikkende persiflage, eders uterlige lefleri! Bliver fra os med eders tyske svulst, med denne falske intetsigende ordbram, med denne skvalder af opskruede ord, hvor man længe skal lede, förend man kommer til tanken! Bliver fra os med disse filosofiske systemer, der voxe op det ene efter det andet som paddehatte i den fugtige jord, og lige så hurtig törre hen, der i en forskruet terminologi sige os sandheder, så simple, at verden har vidst dem i langsommelige tider, eller der, isteden for at iføre tanken oprigtighedens simple klædebon, indvikle og udvikle sandhed i lögn og lögn i sandhed, og så tilråbe os: falder ned og tilbeder! ser, her have I ti bind, og ville I have det, så kunne vi deraf göre eder tyve bind, og i disse ti bind, eller hvor mange I ville, ligger verdens frelse. I sandhed vi vide det: én sætning er nok til verdens frelse“¹. — Dernæst lyder svaret: det gamle Norden besad, uagtet sine mange enkelte afvigelser, en uadskillelig enhed i statens forfatning, i sæder og skikke, i religiøs tro og i sprog, en enhed, der selv nu, efter at mangfoldige fremmede elementer har trængt sig ind og har søgt at tilegne sig overherredømmet, ikke aldeles er tilintetgjort. „Der var hos de nordiske folk en uudslettelig bevidsthed af, at de vare nordboer, og at de som sådanne stode i en skarp modsætning til andre folk mod syden og østen, hvilken bevidsthed heller ikke endnu den dag i dag er udslettet. Dette, at der nu kan tænkes på, med alvor og for alvor, uagtet alle politiske afsondringer, kan tænkes på at tilvejebringe en nöjere forening af hele Norden, for således at s. 20danne et bolværk imod fremmed, altfor overvejende indflydelse, viser jo mere end noget andet, at der må være noget i Norden, som aldrig har været adsplittet; og kun den tanke, at dette har været i evindelige tider, at det støtter sig ikke på et flygtigt indfald af enkelte mænd, men på hele fortidens uforgængelighed, kan give denne forening sin virkelighed, sin kraft og sin fylde“¹. Efter at have berørt et æmne, hvor han vel følte sig som lægmand, men som dog lå ham meget på hjærte: den gamle nordiske litteraturs og mytologis anvendelse i kunsten, billedkunst så vel som digtekunst — et æmne, han atter strejfede 4 år senere i Mythologien med dens slutningshenvendelse til billedhuggeren J. A. Jerichau² — går han over til sit egentlige æmne: muligheden og ønskeligheden af de nordiske sprogs forening i ét almindeligt nordisk litteraturog skriftsprog³. Ønskeligheden? kunde den være tvivlsom? s. 21„Den vil medføre alle de fordele, som følge med en större og mere udbredt literatur: större kraft indad og större indflydelse udad, to ting, der stedse følge med og afhænge af hinanden. En forfatter, der skriver i et lidet udbredt sprog, har kun få læsere og endnu færre købere; literaturens materielle tilværelse er i et sådant land lidet betrygget. Når nationen selv ikke kan føde sine arbejdere, og, hvad der er endnu værre, når den, fordi de ere så få og have så få midler til deres rådighed, har så liden agt for dem og for selve deres virksomhed, så må literaturen, uden hvilken intet civiliseret folk kan bestå, enten indføres som en fremmed vare, der ikke har sin rod i folket, hvilket let kan have sprogets fordærvelse til følge, eller den må opholde sit liv ved kunstige midler, hvorved den åndige frihed let går tabt, og enkelte mænds indfald, lune eller andre tilfældige omstændigheder blive det ene bestemmende“¹Saml. Afh. III p. 197.). Og nu muligheden ? Når viljen er der, kan foreningen med tiden ud fra det fælles grundlag: det gammel-nordiske sprog ikke være umulig. Dansk og svensk kan komme hinanden nærmere, end tilfældet er nu. „Skriften kan uimodsigelig bringes til næsten fuldkommen lighed; böjningsformerne kunne uden at forstyrre forståeligheden gå jævnsides, indtil de endnu mere falde sammen; afledsendelserne ere de samme, og ordforrådet kan uden vanskelighed blive fælles; konstruktionen og andre sprogvendinger ere i det væsentlige de samme, nemlig de almindelig nordiske“²Smstds. p. 241.). Men lad os ville det, for alvor og med bevidsthed. Hvad vi i Danmark for øjeblikket behøver, „er omtrent det samme, som de Svenske allerede have: latinsk skrift, små forbogstaver i substantiver, enkelte tegn for å, ö og ø, længde udtrykt ved enkelte vokaltegn, og korthed, hvor det behøves, ved konsonantfordobling, udeladelsen af det je, der ikke behøves. Det er det hele³.“ s. 22Hvad der endvidere behøves, „er en stedse forøget deltagelse hos de nordiske folk for deres næsten fælles tungemål og litera turer; hvad der behøves er bortryddelse af alle de hindringer, der på en eller anden måde standse den fri gensidige udvexling og udslettelse af alt, hvad der bidrager til at forøge tanken om sprogenes forskellighed. De nordiske folk må høre op med at oversætte hinandens skrifter, og allerede nu bringe det dertil, at de læses i alle tre riger omtrent med samme lethed; kun som originaler kunne de fuldkommen nydes. Dette beror naturligvis ganske på folkene selv. Det vil da være et smukt syn, når Danske göre alt hvad de formå, for at oplyse ejendommelighederne ved svensk og norsk mål, og når Norske og Svenske ydermere tilegne sig den danske literaturs ældre og nyere goder, gennemgranske dem og jævnføre dem med deres egne. Og for at denne deltagelse ikke ved ydre tilfældigheder skal svækkes, må folkenes literære førere lade alle tænkelige politiske forholde være udenfor denne sag, lade folkene hvert for sig ordne deres politiske indretninger, således som de bedst kunne og ville, men erkende, levende føle og kräftigen virke for, uden alt hensyn til regering, at de i videnskabernes rige må udgöre et uadskilleligt hele. Vi, som have set denne morgenrøde, skulle vi ikke kunne håbe på, at den vil vorde til en lys dag, der går op over hele Norden“?¹.

Man kunde have ventet, at N. M. Petersen, der samme år, denne afhandling fremkom, udnævntes til professor i de nordiske sprog ved Københavns universitet², i den ny virksomhed s. 23med frejdigt mod og fortrøstning havde arbejdet videre i den nordiske idés tjeneste. Det blev imidlertid ikke tilfældet. Tværtimod, fra da af griber modløshed, træthed og forknythed ham mere end nogensinde før. Det er denne stemning, der kommer til orde i brevene til Säve.

II.

Når det var samlivet med Rask, der førte N. M. Petersen til nordisk sprog og litteratur, var det efter sigende et tilfælde, der lod Carl Säve¹ vælge det samme studium til livsstudium.

Født i Roma på Gotland som søn af præsten, senere lektor og dr. theol. P. H. Säve kastede han sig efter at have taget studenterexamen ved Upsala universitet over det medicinske studium, men hans egentlige interesser var hos et af bifagene: botanik, som han allerede i sin skoletid havde dyrket med iver. Som student gennemstrejfede han sin fødeø for at indsamle planter. Ham ubevidst har vel nok mangt et træk af sprog- og folkeejendommeligbeder bundfældet sig i hans sjæl under disse farter, men en rum tid endnu var det dog botanikken, der drog ham, og da han 25 år gammel i s. 241837 disputerede for den filosofiske kandidatexamen, var det over et botanisk æmne: „Synopsis floræ Gothlandicæ“. Den tid skulde dog komme, da han med ikke ringere lidenskab samlede ord end nu planter, og da han følte den samme henrykkelse ved at optegne en gammel ordform som tidligere ved at finde en ny og sjælden plante.

Säve havde et svageligt helbred. Gang på gang kastedes han på sygelejet af svære gigtsmærter, ofte mistvivlede lægerne om hans liv, og måneder igennem kunde han være så godt som ude af stand til at arbejde. Det var under et af disse sygdomsanfald, at han blev filolog. En dag i året 1835 fik han besøg af en kammerat. Ved bortgangen glemte denne et exemplar af Snorres Heimskringla i værelset; den syge fik fat i bogen, bladede i den og blev slået af den lighed, han fandt mellem sproget hos den gamle Islænder og det almuesmål, han kendte så godt fra sine ture på Gotland. I denne opdagelse lå hele hans fremtid. Det skulde blive hans livsgærning i Sverige at gøre de første skridt henimod løsningen af den opgave, som K. J. Lyngby en halv snes år senere gav sig i kast med for Danmarks vedkommende: den videnskabelige undersøgelse og beskrivelse af dialekterne. Med forkærlighed søgte Säve i de svenske almuesmål sporene af Nordens oldsprog; han glædede sig ligesom N. M. Petersen over hvert et rent og ægte nordisk lydende ord og ordform, han kunde drage frem fra disse oversete og halvt forglemte bondemål, men samtidig var han sig fuldt bevidst, hvad betydning og rækkevidde disse studier havde. „Liksom det är omöjligt — skriver han 1842 til Molbech — att riktigt förstå de nuvarande Skandinaviska språken, utan med tillhjälp af Norrœna el. Dönsk tunga, lika omöjligt är det att i sin yttersta fulländning göra det, utan en omfattande och kritiskt jämnförande behandling af alla Skandinaviska språk gemensamt, i förening med alla deras Dialekter!“

s. 25Havde Säve ligesom N. M. Petersen et svageligt helbred, så havde han i modsætning til denne en ubøjelig vilje, der ikke gav tabt, før han stod ved målet. Han skulde i det studium, han nu slog ind på, få den nødig. Når det i hin tid i Danmark var møjsommeligt, brydsomt og lidet lønnende at give sig af med nordisk filologi, var det ikke mindre tilfældet i Sverige, og der krævedes hele Säves nøjsomhed, energi og begejstring for år efter år at beskæftige sig med et fag, der bød på så ringe og usikre fremtidsudsigter. En støtte og opmuntring af største betydning i de første trange år fandt han hos Molbech, der i sommeren 1842 atter gæstede Stockholm og Upsala. Overfor det „islandske“ studium stillede Molbech sig ganske vist, næppe upåvirket af videnskabelig og personlig uvilje mod Rask og N. M. Petersen, afgjort køligt; han nærede derimod en varm interesse for dialektforskning og var fuldt overtydet om vigtigheden for historien og sprogforskningen af at få landskabsmålene nærmere undersøgt. Da Molbech lærte Säve at kende, kunde denne allerede vise ham så betydelige samlinger til en gotlandsk ordbog, at den meget nær kunde siges at være færdig til trykning. „Efter mit Kiendskab til dette Arbeide — skrev Molbech året efter¹ — vil det blive den rigeste og vigtigste locale Dialect-Ordbog man hidtil eier fra noget enkelt Landskab i de nordiske Riger.“ Molbech opmuntrede ham til at fortsætte, hvad han havde begyndt; han åbnede det nylig påbegyndte danske historiske tidsskrift for Säves folkloristiske og sproglige meddelelser om Gotland og ledsagede dem med en historisk indledning² — „saker, som vi här i Sverige aldrig vetat ett ord om“, skriver Säve til ham. Men han gjorde mere endnu; han s. 26bragte den unge filolog i berøring med Geijer, og gennem denne fattede kronprins Oscar interesse for ham. Med fuld ret kalder da Säve i brevene Molbech sin velgører¹. Følgerne udeblev ikke, de viste sig snart dels som arbejde, dels som understøttelser til videnskabelige studier. Allerede i marts 1843 kan Säve fortælle Molbech, at Beskow nar givet ham arbejde ved Svenska akademiens ordbok, idet han har overdraget ham at udarbejde bogstavet Ö². „Jag är särdeles nöjd med, att jag till en början får försöka mig på kanske den lättaste bokstafven: ty först är den bland de mindsta och sedan innehåller den få eller inga främmande ord, hvilka alltid blifva en svår sak och ömtålig i vårt språk, särdeles i afseende på urvalet.“ Af større betydning var dog for ham de videnskabelige understøttelser. Han søgte om en sum på 500 RDB til udgivelse af sin gotlandske ordbog; i foråret 1843 fik han stipendium Oscarianum (120 RDB om året i 3 år) — „detta blir mig till stor lättnad i ekonomiskt hänseende“, skriver han til Molbech, og samtidig kan han berette om det glædeligste af alt: „nu på vårsidan blef jag, genom Riksantiqvarien Hildebrand, tillbjuden ett resestipendium af Vitt., H. o. Ant. Ak., för en resa under sommaren i Dalarne, i ändamål s. 27att samla Folkvisor, sägner och förnämligast bidrag till en Ordbok öfver Dala-målet“.

I sommeren 1843 begav da Säve sig på sin rejse. Den blev efterfulgt af mange senere, på hvilke han gæstede de fleste af Sveriges landskaber og erhvervede sig et kendskab til de svenske almuesmål, som ingen før ham havde besiddet. Fra Danmark fulgte Molbech denne Säves første rejse med levende interesse, og i det danske historiske tidsskrift gav Säve i form af et brev til tidsskriftets udgiver sine meddelelser om Dalarne og om Dalkarlenes folkeegenheder, med et forsøg på at forklare nogle af årsagerne til Dalsprogets ejendommelighed¹. Og i breve holder Säve Molbech i kundskab om, hvad han ser, oplever og lærer. Om sit første indtryk fortæller han fra Älfdalen (2/8 1843):

„Dalarne är ett skönt land och jag kan endast tillägga det ett fel; näml. det, att innevånarne (herreklassen) äro alldeles for mycket gästfria. De bemägtiga sig så att säga med våld den resande, ställa till kalaser, små utfarter och allehanda ganska trefliga, men i hög grad tidsödande, tillställningar. Mitt uppehåll på hvarje ställe har, efter omständigheterna, varit 3, 4, någongång 8 dagar. Jag har då behöft att hålla språk-samtal eller undersökningar med någon af allmogen 1, 2 el. 3 fulla dagar. Det är med gensträfvighet man velat tillåta mig att taga så mycken tid från sällskapslifvet. Men utom dessa större undersökningar — då jag går examinando till väga — behöfver jag ideligen tala med allmogen och herskapernas tjenstehjon (drängar och pigor), ty jag får oupphörligt nya ord. Tiden till brefskrifning blir således ganska inskränkt, och att småningom ordna mina insamlingar, såsom jag föresatt mig, är ej att tänka på. Jag måste således, mot min vilja, vara så kort som möjligt i detta bref, och förbigår alldeles hvarje beskrifning på detta undersköna landskap, med sina forsande och klara elfvar, sina vackra, dels odlade, dels skogklädda, vidsträckta berg och åsar och leende dalar, — hvilket allt De sett mycket bättre beskrifvet redan långt s. 28förut. — Det är endast om språket jag vill försöka att gifva Dem en och annan vink eller hit och dit tagen fragmentarisk underrättelse. Redan då jag halft motvillig åtog mig detta hedrande uppdrag, insåg jag nog de stora svårigheter, som skulle infinna sig vid utförandet. De hafva icke heller uteblifvit. Jag föreställde mig så här: ord och talesätt skall jag försöka att insamla af allmogen direkte; men det gramrhatikaliska skall jag ordna och fullständiga med tillhjelp af någon i bondemålet kunnig herreman, särdeles räknar jag dervid på att få god hjelp af ortens prester. Men se, af det sednare vardt ganz und gar Nichts! Jag har ännu icke råkat en enda ens halfbildad person, som har annat än en högst ytlig kännedom af bondemålet. Orsaken ligger till en del deruti, att det är lika mycket skildt från Svenska skrift- och tal-språket som något fullkomligt utländskt språk och att allmogen till en del kan tala en temmel. ren svenska. Man har således här icke behöft att lära sig detta svåra språk; och man vet väl, huru långt menniskorna gå utöfver det som behölves! — Man kan då lätt göra sig en föreställning om, huru svårt det till en början skulle vara för mig — en boren Göt och Gotländning — att komma mig in deruti. Med en liten förändring har jag flere gångor med Romarskalden utropat: „Barbarus hie ego sum , qvi non intelligit ullum!“ Eller hvad skulle De sjelf, hvad skulle Prof. Petersen säga till en sådan mening: „Ann kam minn sajnum trimm tjym“ d. ä. hann 〈!〉 kom med sina tre kor, el. på Isl. Hann kam með sinum prim kým (l. rättare kúm); eller „Uið (l. Uir) irum trajr fräkär kallär“ d. ä. vi äro 3 raska karlar; — eller: „Ið irið triär snåggär kullur“, d. ä. I ären 3 vackra flickor. — eller: „Dar irå tråj skajð“ d. ä. der äro 3 (snö-)skidor, Isl. par eru prjú skið.“

Säve havde nu afgjort truffet valget mellem botanikken og filologien og ofrede sig helt for den sidste. Det blev hans mål at gå universitetsvejen for om muligt, når J. H. Schröder, der som professor i litterærhistorie også foredrog islandsk, engang gik af, da at blive hans efterfølger. Han tog derfor 1848 filosofie kandidatexamen, promoveredes året efter til filosofie magister på en afhandling: „Eriksvisan. Ett fornsvenskt qväde behandladt i språkligt afseende“ og udnævntes derpå — samme år — til docent i fornnordiska språket. Han havde således s. 29vundet det første skridt frem mod det mål, han havde sat sig, Det var ham naturligvis en stor glæde og opmuntring, men han kunde ikke skjule for sig selv, at hans fremtid økonomisk set endnu var såre langt fra at være betrygget. Han skrev herom til Molbech (13/2 1850): „Jag har på många år icke befunnit mig så väl som nu; men det står i Guds hand, huru länge detta lyckliga tillstånd skall räcka! En sak, som i hög grad bidragit till min nuvarande bättre heisa, är väl den sinnesro, som jag nu fått utbyta mot den aggande känsla, ifrån hvilken den aldrig kan göra sig fri, som känner sig förgäfves eftersträfva ett oupphinneligt mål: ty såsom sådant måste jag förut nästan anse det att erhålla en passande och fast plats inom den härvarande lärda republiken, — om denna plats också, som De väl känner, icke medför en enda skilling i säkert påräknelig lön, utan blott rättighet att förtjena så mycket man förmår genom privat undervisning, hvilket åter måste blifva så godt som intet i en sak, uti hvilken så litet fordras som här för närvarande sker. Men låt detta vara; låt äfven vara, att mina utsigter för framtiden äro ganska svaga (då ingen fast lön finnes i hela Sverige för någon plats i mitt ämne; ty Professor Schröder har endast lön som Bibliothekarie), så hyser jag dock en så orubbelig tillförsigt till Försynen, som förut så mildeligen hulpit mig genom stora pröfningar och lidanden, att jag är säker, att jag på slutet icke blir utan min tarfliga utkomst och något litet helsa, så att jag kan få syssla med mitt älsklingsämne: — detta är allt hvad jag kan eftersträfva.“ Men idet Säve nu med alvor og pligttroskab søgte at løse de ny opgaver, der som ungdommens lærer påhvilede ham, følte han dybt det mangelfulde i sin videnskabelige uddannelse. Også herom udtaler han sig i brevet til Molbech. „Jag har nu — skriver han — börjat att privatim docera uti Isländskan, och har jag dervid ännu klarare än förr lärt mig att inse, huru oändligt mycket som fattas mig af kunskaper i detta ämne. Men .huru kan det s. 30också vara annat? Jag är ju helt och hållet en sjelfläring, då här intet står att inhemta, utom genom böcker: — och dessa böcker! huru skall man kunna vinna någon lefvande och tillräcklig kunskap af dem, då ingen bättre än De vet, huru bristfälliga (efter nutidens fordringar) våra få Isländska Språkläror och Ordböcker äro. Ordböcker? Det finnes ju knappast någon, när fråga är om ett grundligare studium. Det är således ganska naturligt att jag hos mig skall känna en slukande hunger efter att få tillbringa åtminstone ett halfår eller en vinter i Köpenhamn, det fornnordiska språk-studiets mätropol, för att af dervarande lärdes lefvande föredrag söka att inhemta någon del af det myckna, som brister mig. Dertill fordras dock penningar, for hvilkas ernående ingen annan utväg finnes, än att söka erhålla något reseanslag. Men hvarest skall det tagas? — dock „Gud förser väl offret!“ säger jag med patriarken. Hälst skulle jag hafva önskat, att hafva kunnat få göra denna efterlängtade färd till det väna Danmark nu i vinter eller nästa höst el. vinter; men detta sista kan, thy värr, då icke ske, all den stund min principal, Prof. Schröder, från midsommaren 1850 för ett år blir Upsala Akademies Rector magnificus, under hvilken tid han blir tjenstledig och mig alltså tillkommer att publice föreläsa. Ack om jag ändock redan denna vinter kunnat få vistas i Köpenhamn!“

Säves ønske skulde dog snart gå i opfyldelse. I sommeren 1852 drog han med offentlig understøttelse til København, hvor han i efterårssemestret 1852 og forårssemestret 1853 hørte sin nære ven fra Upsala og Stockholm George Stephens over oldengelsk og N. M. Petersen over Sæmunds Edda og oldnordisk litteraturhistorie¹. Han blev stærkt grebet af s. 31N. M. Petersens personlighed og optoges i den lille kres (C. F. Allen, C. E. Secher, Gudbrand Vigfusson), der tirsdag aften samledes i det tarvelige og beskedne professorhjem på Nørregade, hvor N. M. Petersen da „udfoldede en del af det lune, det vid og den humor, som ban var i besiddelse af, men som de, der ikke stode ham nærmere, vanskelig vilde have tiltroet ham“¹. Hos ham fandt Säve den opmuntring, vejledning og undervisning, som han var draget til København for at finde. Hvert eneste af brevene fra de følgende år vidner om hans hengivenhed og taknemmelighed. —

Säve var skandinav. Han var det med liv og sjæl, men næppe ud fra et lignende mørkt og mistrøstigt blik på Sveriges fortid og fremtid, som N. M. Petersen havde på Danmarks. Hans studium gjorde ham til det. Fra kærligheden til sit fødeland i snævrere forstand: Gotland førtes han til fædrelandskærlighed i videre forstand og derfra til at omfatte hele Norden og den nordiske enhedstanke med varme og iver. Som hos mange i tiden, ikke mindst de danske skandinavers fører Carl Ploug, blandedes hans nordiske sympatier stærkt med had til frihedens og civilisationens fjende mod øst². Säve var selvskreven deltager i de skandinaviske studentermøder, og hans poetiske åre — han havde 1842 erholdt Svenska akademiens mindre pris for et digterisk arbejde³ — s. 32lod ham ofte ved disse lejligheder optræde med festsange¹. Det lå ham ligesom Molbech og N. M. Petersen tungt på sinde, at de nordiske folk havde så lidet kendskab til hverandre, men han indrømmede åbent sin egen uvidenhed i denne henseende. I anledning af nogle ytringer i Molbechs første rejseskildring fra Sverige skriver han til ham (26/10 1842): „De klagar öfver den ringa bekantskap, som på den tiden rådde mellan de bägge grannrikena. Sedan dess är mycket åtgjordt i den vägen, men, desto värre, blott från den ena sidan. Våra bröder, Danskarne, böra genom flere resebeskrifningar (Deres, den älskelige Steen Blichers, Hammerichs, i Brage och Idun, och andras)² hafva fått någorlunda reda på Sverige. Men hvar äro de Svenskar, som besökt och för oss skildrat det inre af de danska staterna, deras tvifvelsutan sköna belägenheter, dess folk, seder och inrättningar? hvem har sett „Límfjarðar brún“? som det står i sagan. Icke utan en viss blygsel erkänner jag, att, om jag ej som en sägen hört, att Dannemark i allmänhet vore ett slättland, jag alldeles icke visste, att t. ex. Fyen el. Langeland vore hufvudsakligen s. 33jämna: — eller äro de kanske bergiga el. åtmindstone uppfyllda med åsar?! Jutland, med dess ljunghedar och fruktansvarda 〈!〉 Västerhaf, har jag litet mera reda på; emedan jag lyckligtvis påträffat Blichers idylliska teckningar däraf i hans Noveller, så fulla af täckt och enkelt behag¹. — Nej, då känna vi bättre Rhenflodens stränder, Frankrike, Algieriet, Arabien, Afganistan, Nya Holland och Peru! — — det är en skam för oss, att ett sådant förhållande ännu kan fortfara. Men det kan väl icke räcka så länge, sedan en bättre sinnesstämning nu på en gång tyckes hafva fattat Nordens trenne brödrafolk: en sinnesstämning, hvars varaktighet synes bebådas däraf, att hon grundar sig på ett öppet erkännande af ömsesidiga företräden och brister; utom det att hon fotar sig på stamslägtskapen och folkens däraf beroende enhet i sjelfva grunden“.

III.

Brevvexlingen mellem N. M. Petersen og Carl Säve strækker sig over det meste af et tiår. Den tager sin begyndelse samme år, Säve rejste fra København for at vende tilbage til Upsala, og den ender året før N. M. Petersens død. Den viser os den ene som en gammel mand, træt og forknyt, med døden daglig for øje, den anden derimod som en mand endnu i sin hele kraft, fuld af iver og virkelyst, kæmpende den sidste afgørende kamp for at vinde den plads, han stræbte efter som målet.

Der var mangt og meget, som gjorde N. M. Petersen mismodig. Hans videnskabelige virksomhed havde ganske vist s. 34skaffet ham endog ualmindelig påskønnelse og anerkendelse¹; men hans syn på vort folks og vort sprogs skæbne, hans bestræbelser for at betrygge sit lands fremtid, således som de særlig kom til orde 1844 og 1845, mødte stærk forbitrelse og forargelse. Det var, hvad man kunde vente. Han havde selv brugt stærke ord; han havde kaldt sin samtid en vanartet, fordærvet slægt, talt om det danske folk som et folk, sløvt for alt hvad det har i sig selv, og en bold for alle fremmede luner². Det rejste sig nu imod ham. Molbech og Israel Levin tog til orde i anledning af afhandlingen om den nordiske oldtids betydning for nutiden. Harmen gav Molbechs ord en uvanlig flugt og fart, og der var mange, der tænkte og følte som han, ingen, der tog N. M. Petersen i forsvar³. Styrken s. 35af forargelsen kan man måle i Paludan-Müllers ord i 2den del (1849) af „Adam Homo“, hvor han taler om landets genius — „Han, Fostersøn af Syden som af Norden“:

„Han tænker paa de Krænkelser, han døied.

Han mindes, at man knap et Blad ham lod
Af Hæderskrandsen, som ham Fortid fletted;
At hver en Smule Roes man ham aftrætted,
Ja tillod sig at tvivle om hans Mod.
Han mindes (o, hvor koger her hans Blod!)
At man i den Grad har hans Rygte plettet,
At nu han peges Fingre ad som En,
Der ikke meer kan staae paa sine 〈var. egne〉 Been.

Han mindes — og hans Hjerte fast vil briste —
At man sin Haan til denne Paastand drev,
At selv det med hans Sprog var paa det Sidste,
Hans Sprog, hvorved udødelig han blev!
Ja raaded ham, for Mælet ei at miste,
At skaffe sig en Tunge, der sig skrev
Fra det Ginungagab, det underjordiske,
Hvor Kragemaalet er det Gammel-Nordiske“¹.

s. 36N. M. Petersen stod hjælpeløs overfor denne harme. Han var sig bevidst, at hans stræben var udgået fra et rent sind¹Saml. Afh. III. p. 244.), men det lå ikke for ham at rejse sig og slå fra sig; da han, efter på ny i universitetsprogrammet fra 1852 ud fra samme syn at have betragtet vor stilling, atter mødte indsigelse, tav han helt og græmmede sig². Det må også have virket i høj grad nedtrykkende på ham, at man ved reorganisationen af de lærde skoler i 1845 valgte det preussiske skolevæsen som forbillede, end ikke tog det ringeste hensyn til hans forslag om indførelsen af det oldnordiske sprog som skolefag, men endog bestemte, at den grundlæggende sprogundervisning og bibringelsen af de almindelige grammatikalske begreber i stedet for som før gennem latin nu skulde foregå gennem modersmålet med det nær beslægtede tyske sprog til sammenligning³. Den endelige skoleordning af 1849 bragte ingen væsentlig forandring i disse forhold. Han måtte føle dette som et slag i ansigtet på sig og hele sin virken. Og kunde han med sit syn på sagen andet end fortvivle, når kultusministeriet i anordningen af 2den februar 1849 om filologisk-historisk skoleembedsexamen fastsatte, at alle andre fag, hvert især, skulde have dobbelt så megen indflydelse på hovedkarakteren som karakteren for Nordens og fædrelandets sprog og litteratur⁴. Var det at undres over, at han henfaldt i et tungsind, som det i s. 37mange måder trættende og sløvende arbejde med „Bidrag til den danske Literaturs Historie“, under hvilket han „gik som en fattig Mand paa Udkanten af den rige Mands Ager, paa Skrænten af Europas righoldige Literatur“¹, ikke helt kunde sprede. Da han året før sin død ser sig nødsaget til at ansøge om fritagelse for at holde forelæsninger, anfører han blandt årsagerne til sin sygelige tilstand også den: „mangeaarig Bekymring over mit Fædreland“²Se Tillæg I.). Men der var mere.

Han havde aldrig ønsket at blive professor ved universitetet i de nordiske sprog. Den stilling, han havde som registrator ved geheimearkivet, passede så ganske med hans natur og tilbøjelighed³; her kunde han færdes mellem kilderne til fædrelandets historie, sin fritid kunde han benytte til fri videnskabelig virksomhed, snart tage dette, snart hint æmne op til behandling, alt efter som indre trang eller tidens fordringer førte det med sig. Men universitetslærer i et fag, hvor s. 38så godt som alt manglede: ordbøger, grammatiker, textudgaver, håndbøger, hvor alt skulde hvile på ham, hvor arbejdet ikke skulde bestemmes af hans lyst og tilbøjelighed, men af hensyn til de studerendes og tilhørernes tarv, hvor der krævedes ævner til ydre optræden, til hævdelse blandt kolleger og indsigt i en mangfoldighed af rent praktiske spørgsmål — hvor kunde han attrå en sådan plads. Men „jeg blev på alle mulige måder dreven dertil. Lægen erklærede, at man ikke skulde bryde sig om min fortvivlelse; alt det nervøse töj vilde falde bort, når jeg först var det. Fra Engelstoft og Rosenvinge kom den bestemte erklæring, at, når jeg ikke vilde modtage det ledige professorat, vilde det ikke blive besat. Underligt, at jeg ikke blev gal. Endelig fandt jeg den forestilling: „det er guds villie; gör nu dit til at fuldkomme den““¹. To år efter udnævnelsen til professor søgte han bort fra universitetet tilbage til arkivet. „Min forrige Stilling — skrev han i sin ansøgning² — havde jeg aldrig tænkt paa at forlade. Da den nye Lærerpost ved Universitetet, som jeg nu beklæder, blev oprettet, ansøgte jeg den ikke af egen Drift, og henlagde med Veemod og Bekymring min kjæreste Syssel, mit Fædrelands Historie, der allerede var skreden betydelig frem. Siden den Tid har jeg aldrig havt Fred i min Sjæl. Min Helbred maa derved gaae tilgrunde. Det er derfor blevet mig en Livssag, at erholde det Embede, om hvilket jeg nu allerunderdanigst ansøger, ikke for at hengive mig til Hvile, men for at gjenvinde den Sindets Ro, der er saa nødvendig til al aandelig Idræt.“ Hans bøn blev ikke opfyldt. Selvom han nu under sin 15-årige professortid fandt sig mere til rette i sin virksomhed, blev han dog aldrig tilfreds i den. Overfor Madvig og de klassiske filologer, med hvem han følte sig i grundig uoverensstemmelse, kunde han s. 39ikke hævde sig og det fag, han repræsenterede; men hvad der bestandig var ham en pine, var forelæsningerne. „Han stolede — siger en mand, der kendte ham nøje¹ — ikke på sin evne til mundtlig at kunne til given tid udtrykke, hvad han vilde; derfor udarbejdede han störstedelen af sine forelæsninger meget omhyggelig og nedskrev omtrent hvert ord, han sagde; og når han så af ængstelse for ikke i tide at blive færdig havde udarbejdet omtrent hele forelæsningen, för han begyndte at holde den, havde hans arbejde tabt en del af det tiltrækkende, det havde havt for ham under udarbejdelsen.“ Alene det at skulle træde frem på katedret var ham en lidelse. Endnu i 1853, da han dog havde været professor i 8 år, kunde han skrive til Säve: „Næsten ved hver forelæsning jeg skal holde har jeg ligget i svære krampetrækninger, og takker gud, at det dog, når jeg først er kommen op på hjalet, ikke kommer mere tilsyne for verden end det gör“. Og dog kunde den smukke gamle mand med det hvide hår og de dejlige lyseblå øjne også på katedret gøre et stærkt indtryk. „N. M. Petersen — siger en af tilhørerne² — holdt offentlige Forelæsninger om vort Modersmaal og talte saa rørende til os om at hædre det og elske det, at vi unge fik Taarer i Øjnene ligesom han selv“.

Var alt dette nu det eneste, der gjorde det sidste afsnit af N. M. Petersens liv til en lidelsens og sorgens tid for ham? Bundede hans ulykke ikke i noget endnu dybere? Var det, ret betragtet, dog ikke en umulig, en uløselig opgave, han ledet af sin fantasi og følelse havde sat sig som sin egentlige livsopgave, den: på en tid, da de nordiske folk, i alt fald det danske og svenske, stod hvert med en omfattende litteratur, s. 40et ejendommeligt, nationalt udviklet folkeliv og et rigt nuanceret sprog — da at ville forene dem, om ikke til ét folk, så dog i én litteratur og i ét sprog? Og kunde det, inderst inde, være ønskeligt, når resultatet måske dog kun kunde nås derved, at Sverige erobrede Danmark, og det svenske sprog, der vel, når alt kom til alt, var ligeså vanslægtet som vort, fortrængte det danske? Der er tegn til, at N. M. Petersen mod slutningen af sit liv har følt og tænkt noget sådant¹Saml. Afh. IV p. “282-94.). Dette var da vistnok hans tungeste og bitreste sorg; han kunde da til tider frygte for, at al hans virksomhed havde været til ingen nytte, at hans liv havde været forspildt.

Han havde dog ikke behøvet at frygte. Selvom han på den ungdom, der gjorde sprogstudiet til hovedsagen, kun øvede ringe indflydelse — mænd som Lyngby, Jessen og Wimmer stod sikkert i langt inderligere discipelforhold til Schleicher eller, for Jessens vedkommende, P. A. Munch end til ham — har den nordiske filologi i Danmark dog ved ham gjort et stort skridt fremad, og i „Bidrag til den danske Literaturs Historie“ — „et af de skjønneste Arbejder inden for hele Åarhundredets Litteratur“² — har han efterladt sig et værk, der for lange tider vil bevare hans navn mod forglemmelse. Mere end han vistnok selv anede det, har hans ord, der altid bar vidne om hans ædle personlighed og hans varme kærlighed til alt sandt og skønt, fundet vej ud i vide krese, og der er mangfoldige, som står i taknemmelighedsgæld til ham.

N. M. Petersen døde den 11te maj 1862. Han forskånedes således for at opleve Danmarks nederlag og Skandinavismens fallit i 1864. —

Anderledes er det indtryk, man får ved betragtningen af Carl Säves sidste levetid. Han havde aldrig stillet sig et så højt og uigennemførligt mål som N. M. Petersen: han havde holdt sig indenfor det muliges grænser, og derfor havde han s. 41den glæde at se sin virksomhed bære frugt. Efter at han den 26de august 1859 var blevet udnævnt til professor i de nordiske sprog i Upsala, satte han al sin energi og hele sin arbejdskraft ind på at grundlægge et videnskabeligt studium af nordisk filologi ved dette universitet, gøre de studerende bekendt med de resultater, sprogvidenskaben havde vundet i udlandet, og navnlig vække interessen i videre krese for den svenske almues sprog og levevis. Det lykkedes ham. En stor mængde tilhørere samlede sig om hans kateder, og „hvad ungdomen där inhämtade, värmde det fosterländska hjärtat, pa samma gång det belyste ock klargjorde det dunkla ock oklara“¹. Mange følte sig drevet til at vælge hans videnskab til hovedstudium; for dem, der gav sig af med folkemål og folkeminder — i begyndelsen kun få — var han „ett orakel“³Smstds. p. 6.), om ham samlede de sig. Med største beredvillighed og uegennytte stillede han sin viden og sin erfaring til andres tjeneste; Rydqvist, Rietz og Stephens har gang på gang erkendt det. Selv behandlede han i forskellige afhandlinger sproglige og runologisk-arkæologiske spørgsmål, men hans største betydning ligger dog på et andet område. Der var under hans ledelse i Upsala blevet stiftet en „Förening för nordisk språk- och fornkunskap“, og den efterfulgtes snart af en forening for de svenske landsmål, der i ham havde en varmhjærtet og erfaren talsmand. Når Sverige nu i „Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen“ ejer et videnskabeligt tidsskrift, hvortil hverken Danmark eller Norge har mage, da er det Säve, som har beredt vejen. Dette erkendtes også i de smukke ord, hvormed G. Djurklou indledede det første hæfte af landsmålsforeningernes tidsskrift, som udkom i november 1879 — 3 år efter Säves død. „Hvad Säve — hedder det her³Smstds. p. 9.) — redan vid första början af sin akademiska lärarevärksamhet satte s. 42som ett framtida ônskningsmâl, blef nu förvärkligadt i rikare mått, än han någonsin vågat hoppas; ock det vill äfven synas, som om hans jordiska kallelse härmed varit fulländad, ty hans öga slocknade för alltid vid morgongryningen af den bättre dag, som randades för svenska landsmålen. Men hans ande lefver ock skall, så hoppas vi, äfven framgent lefva icke blott i Föreningen för nordisk språk- ock fornkunskap, utan äfven i de talrika landsmålsföreningar, som jämte denna måste anses såsom frukter af den hädangångne högt värderade lärarens tysta, men välsignelsebringande värksamhet. — „Du skall hedra din fader ock din moder, på det att dig må väl gå ock du må länge lefva på jorden:“ så lyder ett löftesrikt Herrans bud. Ett öppet ock tacksamt erkännande af Carl Säves förtjänster om svenska språket ock dess munarter, uttaladt i Svenska landsmålsföreningarnes namn ock å deras vägnar har därföre synts oss vara det bästa förord, hvarmed vi kunnat beledsaga dem, då de här första gången offentligen uppträda ock för allmänheten framlägga sina iakttagelser samt utbedja sig dess uppmuntran ock det meningsutbyte, som för all forskning är ett lifsvillkor“. —

Säve døde den 27de marts 1876.

s. 43BREVVEXLING
MELLEM
N. M. PETERSEN OG CARL SÄVE
1853—1861

s. 44Brevene er trykt efter originalerne: N. M. Petersens tilhører fru Hedvig Witte, f. Säve, i Stockholm, G. Säves Det kgl. Bibliotek i København (Ny kgl. Saml. 1536, 20).

s. 45

Uppsalad. 6 Nov. (Gustaf II Adolfs dödsdag) 1853.

DET är med hjertat uppfyldt af den innerligaste och varmaste tacksamhet som jag första gången skriftligen vänder mig till min vördade och älskade Lärare uti mitt lifs-studium! Ja, det är först nu som jag rätt fattar och känner, huru lycklig och oafbrutet lärorik den tid var, som Försynen tillät mig att vistas i Danmark. Hade jag dock tidigare eller åtminstone 10 år yngre fått dricka ur denna Mimers-brunn! Men huru tacksam är jag icke 〈i〉 alla fall, att jag ändteligen fick — att mig ej vard förnekadt att sätta mina torra läppar till Óðhrœris brädd, ty om också jag blifvit för gammal, för att gudadrycken hos mig kan verka till skapande, så har jag likväl fått smaka honom. Tro icke att detta bildliga tal endast är blomster eller rökelser, som jag låter sprida sig 〈för〉 vinden; ty aldrig voro ord ärligare menade. Tänk en själ, som ligger, år efter år, försänkt i ett okunnighetens träsk och omgifven af mörker eller grå dimma just i det, der hon ville se som klarast — hon famlar omkring, hon önskar, hon ropar efter en ledande hand, som kan draga henne upp och säga: stå på fast grund och se! Din, älskelige Lärare! var den hand, efter hvilken jag trängtade, Du räckte mig henne med mildt leende och sade: följ mig och arbeta och det dunkel, som för den oinvigdes blickar skymmer fädrens visdom, skall småningom skingras! Och jag arbetade och Du ledde mig, och det började klarna i min själ och jag begynde till ett helt kunna bilda de brutna stycken, som jag förut famlat ihop i s. 46oredig blanding 〈!〉. Huru kär och vördad står Din bild icke för mitt minne, antingen när Du satt på Din lärostol, tolkande Eddas höga sånger, eller när Du, en faderlig vän, lät mig njuta af fortroligt samspråk i det lugna hemmet. Allt detta är mitt dyrbaraste minne från det kära, vänliga Danmark! När jag för några dagar sedan hos Prof. Atterbom talade om Dina föreläsningar öfver den Fornnord. Litt. historien, sade han: „Den som kunnat få höra dem!“ Du ser, att gråhårsmannen känner Dig!

Genom vännen Hammershaimb¹V. U. Hammershaimb (f. 1819).) har jag mottagit Din vänliga helsning, och jag ser deraf, att Gud bevarat Dig under denna farliga tid². Äfven mig har Han skyddat under farsoten, såväl i Köpenhamn under 5 veckor som under 4 i Kristiania. Men mitt vistande på det senare stället blef derigenom hvarken så lärorikt eller så trefligt, som det kunnat. Deremot tillbringade jag 3ne veckor i Norge på en färd uppåt landet, och denna resa var i allo behaglig. Jag for först till Eidsvold uppföre förfärliga backar, åtminstone för en Svensk, men dock temmeligen obetydliga emot dem, jag sedan tick öfverfara. Derifrån gick jag norr genom Mjösen till Lillehammer på ångfartyg, och sedan åkte jag åt nordöst upp i Gusdal³, samt vidare i samma riktning ridande öfver ett fjäll, 3400 fot öfver hafvet, ned i en djup och trång dal, Svatsum eller „Svarstum“, som bönderna sade (= Svartheimr). Derifrån åktes upp efter en halsbrytande väg till en fjällsjö, Espedalsvattnet, 2400 fot högt. Derifrån á baki upp öfver fjället Ruten (Hrutrinn?), som passerades vid 4600 fots höjd. Här på högslätten öfverfölls jag af en isande storm med regn, snö och hagel, hästen pulsade genom djup snö (= fenner, af fonn, Isl. fönn, snödrifva): det var den 31 Juli — hvilket sommarväder! Men också hvilken hänförande utsigt när det ändteligen s. 47klarnade! — djupa dalar, deri de resliga skogarna sågo ut som morot-sängar (D. Gulerods-bede?) i en trägård och omkring voro rysliga branter och stalp, samt bäckar och forsar nedstörtande från alla sidor, silfverskummande. Längst mot norden uppreste sig mot skyarna 2ne fjälltoppar med sina af den eviga snöen silfverglänsande hufvuden mot den dunkelsvarta himlen. Efter 3400 fots mödosarnt nedstigande nedkom jag till gårdarne i den vackra Gudbrandsdalen. Jag var trött som en sten och kände mig stel och liksom afbruten på flere ställen (liksom en med lack hopsatt porsellinsbild!). Derifrån for jag till Lillehammer och så på ångbåt halfva Mjösen ned, derifrån genom Thoten och Land till Randsfjorden, så nordan genom denne till Hadeland, så genom en del af Ringerike och upp före den bekanta Krogkleven, den hiskligaste backe, ämnad att köra upp, som jag sett, då han på 1½ (Dansk) fjärdingsväg stiger 1000 fot! Men hvilken utsigt deruppe! Fjällväggen, lodrät som en mur, reser sig 1200 fot och derifrån skodar man det vackra Ringerike liggande utbredt under sig som en karta, med sina skogar, sjöar och gårdar. — Hela denna färd var i högsta grad intressant. En sådan hög, allvarlig och storartad natur! Och folket intog mig; visserligen något rått, om man så vill, men med saft och kärna, friskt och modigt, ja, kanske någon gång stormodigt; men med framtid, genom sina fria institutioner. Deras språk intresserade mig naturligtvis högeligen att höra. Huru gladde det icke mitt öra att förnimma sådana fornformer i dagligt bruk som: det finnst ingen häst, hann kallast Laugen (elfven), hon hallast Gausa (Guselfven) m. fl.; och slika ord som ho-var, adj., = Isl. hóg-vœrr, øl, m., solhetta, Isl. ylr, såmmår-mål, d. 14 April, Isl. sumar-mál? m. fl. Jag lyckades t. o. m. att insamla en hel hop för Ivar Aasen¹ nya ord, som jag meddelade honom. Men hvaraf kommer kå, kådde, kådd, v. a., vända och torka hö? Jag har tänkt mig, att grundbetydelsen kunde vara: samla, lägga i hög, dervid s. 48tänkande på D. kag, spille kag (el. är det kagg??), jf. Sv. kåk (= T. Pranger). Den Isl. formen moste nämnl. hafva varit ká, káða, kát, hvilken förutsätter fornformen kaha l. kaga, jfr. fá för faga, há för hága, má för maga, pvá för pvaga, kná för knaga, klá för klaga l. klaha (detta sista bestyrkes af Dal. kleia, klägði, kläkt!). Man ser att detta är en genomgående lag. Af roten ká, kah, kag l. kak kommer troligtvis det dunkla Eddiska kögur-sveinn, jfr. det Sv. kåk, kåk-struken. Hvad tyckes? —

Hrr lärde i Kristiania mottogo mig alle mycket vänligt, ehuru jag i anseende till den svåra tiden icke råkade dem så ofta. Munch, som länge har „behaget sig med“ (hans egna ord, när han vill vara sarkastisk!) att anse det „Norske Folkesprog“ såsom det forntrognaste af alla nu lefvande Nord. dialekter (med undantag af Isl. och Færöska), vard alldeles häpen, när jag bevisade honom, att om man ock hopplockade allt det äldsta ur alla Norska dialekter, så kan det på intet sätt jämnföras med vår Dalska, ty hon är och blifver kronan för dem alla¹.

Just när jag skulle begifva mig af från Kristiania, fick jag kolerine eller förebud till kolera. Jag tog derföre mitt beslut att genast afresa, ehuru jag var ganska matt och svag. Jag s. 49bad innerligen till Gud, att Han icke skulle låta mig dö så långt från mitt hem, utan att mina ben skulle få hvila i den dyra fosterjorden; och Han hörde min bön, ty dagen efter, sedan jag kommit ur den förpestade koleraluften, vard jag bättre och tredje dagen var jag alldeles bra. Jag tog landvägen öfver Kongsvinger och Värmeland. Straxt inom vår gräns stadnade jag hos en vän hela 12 dagar för att, fri från alla spärrningar och karantäner, få fortsätta min väg. I den lilla staden Arvika låg jag sedan 2½ vecka under afvaktan på en vän, som hastigt insjuknat, emedan vi skulle göra resan till Uppsala i sällskap och i hans vagn; ty eljest hade jag nödgats resa den långa vägen på en öppen och skakande bondekärra (förfärliga tortur-redskap på 2 hjul!), hvilket i Värmelands bergstrakter och på denna årstid kunnat skaffa mig ohelsa. Sluteligen begåfvo vi oss af och hunno först efter 7 dagar till Uppsala, d. 26 Oktober, emedan vi moste göra en lång omväg ända upp till staden Säter i Dalarne, för att icke komma i beröring med någon kolera-smittad ort, ty då skulle vi fått ligga i 10 dygns karantän utanför Uppsala, hvilket är dyrt och ännu mera tråkigt. Det är bekant att mängden hos oss ännu tror på nyttan af spärrningar och karantäner, och ehuru jag icke är af denna mening, så är det likväl ett faktum, att Uppsala hittills blifvit skonadt för koleran, hvilket är att tacka Gud för, hvad grunden än är. Denna sista del af min fard var i sanning helso-pröfvande, då under nästan alla 7 dagarne det beständigt regnade, och stundom var snö- eller ur-väder och då vägen gick öfver skogvuxna berg och fjäll, så kan jag med full sanning utropa: „fórum úrig fjöll yfir!“¹Citat af Skirnismál v. 10.) — Det var med en obeskrifligen glad känsla som jag åter inträdde i min boning här och åter befann mig midt ibland vänner och bekante; och icke minst glädjande var det att å nyo se mig omgifven af mina kära böcker. Jag s. 50tackade innerligen Försynen, som först tillstadt mig att få göra denna efterlängtade resa, som derunder uppehöll mina krafter och sedan lyckligen ledsagade mig hit tillbaka, — och jag beder nu att Hon ville stärka min förmåga, så att jag måtte kunna utbreda den kunskap, jag vunnit, och verka något godt och varaktigt för Sveriges och Nordens heliga sak, för deras forn- och samtid! — Jag gjorde under mitt uppehåll i Värmeland några rätt märkeliga ordfynd, af hvilka jag icke kan afhålla mig från att omtala ett par: imperf. skok af skaka (sup. skakit); frossan skok mig (den kolde feber rystede mig), och substant. nare, m., kall isig vind med flygande isflingor, starkaste köld, nara (narade, ipf.), verb. impers., säges om den bittraste köld, t. ex. det narade till = det var förfärligt kallt med motvind och fina kringflygande isnålar i luften (dock utan snö). Jag tycker att detta ord måtte upplysa Dverg- och Jätte-namnen Nari, Narvi, Narfi, Nörfi (= Nörvi!) Nörfr (= Nörvr), Nári (= Nari!) och Nár (= Nàrr?). Äfven kan det kanske förklara det dunkla aldr-nari (Völuspá 58.), som annars trotts betyda eld, hetta, men som mycket sannolikare tör vara köld, frost, is, och således blifver: geysar eimi við aldr-nara — det sprutar eld (el. sjudande dunst) mot den gamla kölden eller tidens (el. ålderns) frost eller mot verlds-kölden?! Detta tyckes gifva en mycket bättre mening och just vara i Ragna-rökkrs anda, särdeles med tillägget: leikr hár hiti við himin sjálfan! — De två sista orden lefva äfven i Norge (se Aasen), ehuru icke i en så stark betydelse. Äfven ipf. skok finnes der. Detta nare och nara tillhör dock mera det östra Dalsland (icke Dalarne!), än Värmeland. — Ändteligen får jag härmedelst med största tacksamhet återsända de ypperliga Varianterna till Völuspá, hvilka jag, ty värr, haft allt för länge, men hvilka jag ej kunde förmå mig att återställa oafskrifna, och dertill vard icke tid hvarken i Köpenhamn eller Norge. Kan det förlåtas mig, att jag egenmäktigt s. 51behåller aftrycket af Völuspá, 10 s. s.,¹ i det jag antager, att detta icke kan vara det enda återstående exemplaret? Skulle så vara, så nämn det blott och det skall genast blifva återsändt. På sid. 10. rad. 13 står genom tryckfel: …. „57, 47, 5S til 65“; skall det vara: 58 eller 53, det mystiska „5S“?? — Uti allt det handskrifna är det bara ett endaste ord, som jag icke varit i stånd att läsa säkert, och hvilket jag derföre beder om att vid tillfälle få upplyst. Uti det med Dansk el. Gotisk stil och på postpapper skrifna arket står (på lsta sid., 3 spalt., 3 rad.) vid 14de strofens slut: „Dverga efter Glói, saa bemærkes det her, skiöndt deres Forbigaaelse kanskee er forsvarligere end deres……..“ — det är just det sista ordet, som här antydts med prickar, hvilket jag ej kan läsa. Det ser ut som: Nærmelse, men det passar ej rätt väl, då det moste motsvara: Forbigaaelse, eller något dylikt, — kan det vara: Nærværelse?? nej!

Jag har med stor fägnad förnummit. att Du denna höst läser öfver Gotiskan, emedan ett djupare studium af Fornnordiskan icke kan göras utan kunskap i detta fornspråk². Särdeles Hrr Isländingar hafva också nog länge lefvat i förnäm okunnighet om eller åtminstone varit allt för likgiltiga för de skatter, som kunna hemtas ur denna guldgrufva! Af Uppströms nya och betydligen förbättrade upplaga af hela Ulfilas äro några ark tryckta och tryckningen fortgår, så att hon väl blir färdig nästa år, då hela hans manusk〈r〉ipt ligger färdigt. Formatet är stor qvarto³. —

s. 52För att komma med något lustigt ofvanpå allt det torra i detta bref, så vill jag berätta en ordlek, som jag nyligen hört, emedan jag väl aldrig hört en mening som så uteslutande har en dubbelbetydelse i hvart enda ord. Man marke det Svenska bruket af verbet få, t. ex. jag får härmedeist betyga, jag får (= maa, må) frambära &c. En Dr Lamm (Jude) i Stockholm, som icke var någon öfvad talare, skulle en gång tacka för en skål; i sin förlägenhet vände han sig till ett närvarande qvickhufvud, sägande: „Jag beder dig, bror Hvasser, framföra min tacksägelse, så få vi höra något roligt“. — „Jo“, svarade denne straxt, „om jag får göra det endast med tre ord“. — „Ja, bevars!“ — Hvasser, tagande på sig en högtidlig mine: Lamm får tacka! — hvilket betyder både: Lamm bringer herved sin taksigelse! — och de 3 substantive〈r〉na: agnellus, ovis, ovis fœmina¹!

Då jag blifvit hedrad med tillåtelsen, att i mitt tilltal begagna det förtroliga ordet Du, så har jag, som Du ser, tillåtit mig denna frihet, ehuru det alldeles strider emot våra Svenska begrepp om den vördnad, en yngre så gerna egnar åt den äldre och utmärkte; men då jag icke allenast hyser den största vördnad, utan äfven den varmaste sonliga tillgifvenhet för Dig, och då det vackra bruket är rådande i Danmark, att barn så benämna sin Fader och andra äldre fränder, så har jag inhemtat nog af Danska sedvänjor, för att med glädje och stolthet äfven tillegna mig denna!

s. 53

Fortsattd. 9 Novemb.

Mot förmodan medhann jag icke att fullborda brefvet med förra posten, och moste derföre uppskjuta dermed till i dag. Orsaken var egentligen, att jag nödgades afbryta skrifningen en timme före postens afgång, emedan jag nödvändigt ville ut för att åter för första gången höra vår herrliga studentsång. Vi hafva nämligen det bruket här att årligen med sång fira minnet af våra 3 store konungar, Gustaf d. II Adolf (d. 6 Nov.), Carl XII (d. 30 Nov.) och Gustaf I (d. 6 Juni), hvilken sista dag tillika är minnesdagen för de Danske Studenternes besök 1843.

Haf godheten att framföra min vördnad och tacksamhet till Fru Professorskan Petersen för all hennes hjertliga vänlighet och myckna godhet emot mig, samt Din Fosterdotter!¹ — likaledes till Proff. Clausen, Allen, Prof. Gislason, och helsningar till vännerne Hammershaimb och Secher, om de skulle råkas!

Lef väl till Nordens och Dina månge vänners gagn och glädje! och glöm icke Din vördnadsfullt och innerligt tillgifne och tacksamme
Carl Säve.

s. 53

Københavnjulemorgen 1853.²⁾

Kære Säve!

Hvad bedre kan jeg göre på min julemorgen end at betale den gæld, som jeg så længe har været i, at svare dig på dit kærlige brev. og ved tanken om dig og det meget der er at udrette at forny den tanke i min sjæl, at være tro indtil enden.

Ja, tilvisse er det menneskehedens skönneste digtning, at s. 54det guddommelige blev genfødt på jorden i en krybbe, og der ligger i ethvert sind, der kan gennemtrænges af denne åbenbarelse, en opmuntring og en kraft, der ikke nedböjes af lidelsen, men henter styrke derfra til at fuldføre guds gerning.

Jeg har fulgt dig så godt jeg kunde på din rejse, og det forstår sig, da du begyndte med nari, så gik også min tanke strax over til Narvi og alt hvad der kunde komme ud deraf, men ved geysar eimi við aldr-nara studsede jeg, og det er mig endnu ikke ret klart. Geysar eimi við nara, det vilde være fortræffeligt, men hvad har aldr dér at göre? Vil det sige, at nari er moder til verden, som du synes at antyde? Det er både dybt og smukt, når dertil findes en anden bekræftende analogi, den samme tanke med andre udtryk.

Mit aftryk af Voluspá er noget dårligt töj, deraf har jeg exemplarer nok; det måtte göres i en håndevending til brug ved en forelæsning, da den norske udgave endnu ikke var udkommen. Trykfejlen s. 10 er = 58.

Det der er skrevet med danske bogstaver er mig meddelt af Ley, suum cuique¹. Det ord som du ikke har kunnet læse er nævnelse, der står: skiöndt deres forbigåelse kanskee er forsvarligere end deres nævnelse, ɔ: det at de blive nævnte.

Du klager over din alder, men hvad skal da jeg sige, kære Säve; næsten ved hver forelæsning jeg skal holde har jeg ligget i svære krampetrækninger, og takker gud, at det dog, når jeg først er kommen op på hjalet, ikke kommer mere tilsyne for verden end det gör. Mon det ikke har været guds villie at give os så svagt et legeme, forat ånden ikke skulde hænge sig fast ved verden. Dit ophold her, så lidet det end udvortes er kommet tilsyne, har på mig haft en vidunderlig styrkende virkning. Da du kom var jeg næsten opløst og s. 55følte gru for hvad jeg skulde begynde; jeg betragtede mig som en kvægdriver, der ikke har anden bestemmelse, end idelig at pikke det kvæg han driver i siderne, og mit mod var borte. Nu arbejder jeg næsten ved nat og dag, og glæder mig til, så ufuldkomment det end kan blive, at lade det ene skrift efter det andet udgå fra pressen. Jeg takker dig.

En såkaldet forelæsning har jeg holdt over møsogotisk; jeg havde så godt som glemt det, men det har dog haft det gode, at mine fire tilhørere, hvoraf en er ganske ny, ganske godt oversætter og ere hjemme i formerne. Den lille Islænder Vigfusson vilde også fra først af være med, men han er falden fra. Det væsen er for Islænderen en vederstyggelighed. Det morer mig, når han besøger mig, at höre〈!〉 hans ytring: der sammenligner de nu det ene sprog med det andet; kan de ikke lade hvert sprog være godt for sig! Nej, i den retning kommer man ingen vej med Islænderne. Det er i det hele, som det altid har været, en bornert slægt, der ikke kan komme ud af sig selv. — Min mening er ellers den, kun at bruge møsogotisk som en bro. Næste semester, det har jeg allerede akkorderet med dem om, vil vi læse nogle stykker af Gotlandslagen, hvilket nu, da vi har Schlyters udgave, lader sig göre¹. Der skulde jeg nu have haft dine stærke verber, som jeg den gang lagde tilside, da jeg ikke kunde overkomme alt hvad der hvilede på mig. Men fuldendt bliver jo intet i verden, min hele gerning, det ved jeg nok, er kun vækkende; jeg forsøger, nu hist og nu her, at göre opmærksom på noget, som mine tilhørere selv med deres yngre kræfter må studere, og med guds hjælp kommer det dog altid et hanefjed fremad.

Giver du os dog ikke dine dalske og gullandske verber. s. 56det kan dog kun udgöre et par ark, og indeholder dog det hele grundlag. vi skal nok bruge det godt.

Var det ikke muligt, at du kunde give mig oplysning om kulturens overgang fra Sverrig til Norge¹. Hvorledes er Aselæren kommen igennem Dalarne til Throndhjem. du må jo kunne angive strøget, hvilken vej Sæming²Ynglingasaga kap. 8.) har vandret. Jeg er overbevist om, at en forbindelse her må have fundet sted, men søger forgæves efter et spor, som jeg kunde følge således som fra Mælaren til det sydlige Norge³.

Endnu en ting. Her tænkes på at tilvejebringe en forbindelse imellem de nordiske universiteter ved at udgive et tidsskrift for og om dem og deres tilstand, snart i København, snart i Stokholm og Christiania. Prof. Clausen har talt til mig derom⁴. De vil stifte et selskab, der skal drive det. Det er nu deres måde. Der skal göres en del blæst med en del navne, og så skal det gå. men vinden lægger sig snart, og så er det forbi, og man begynder så at blæse fra en anden kant. Det der skal göres må göres ved enkelte mænd, der kan stå på deres egne ben, der udføre med lyst hvad de kan, og ikke forstyrres ved s. 57selskabsvrøvlen. Har du hørt noget derom, og kan du virke noget derfor? Er der ingen i Stokholm eller Uppsala, der kan og vil give os uvidende Danske en levende forestilling om videnskabelighedens tilstand ved de svenske universiteter? Du vilde glæde mig meget, hvis du kunde tage dig noget af den sag; det gælder jo også vor virksomhed; den skal fremmes derved, at den anden kommer ret tilsyne. Når den ene spand går ned, så går den anden op. og den er fuld¹.

Og nu, kære Säve, en kærlig hilsen fra min hustru. Du kan tro at hun mindes de aftener, da du sad og fortalte hende om kvindens syssel i Sverrig og deslige. Og fra mig selv endnu engang tak for hver gang du har fornöjet mig med dine venlige ord.

Din hengivne
N. M. Petersen.

〈Udskrift〉 Hr. Mag. C. Säve i Uppsala. betalt.

s. 57

Uppsalad. 5 April 1854.

Vördade Vän!

Ändteligen sitter jag då för att skrifva; — men när jag ser på Ditt brefs datum (Julemorgon) och att det hitkom nyårsafton i fjor, så blyges jag sannerligen öfver det långa dröjsmålet med mitt svar. Döm likväl icke min tacksamhet, mät icke min vördnad och hjertliga tillgifvenhet, efter min nu visade långsamhet! Det skrifna ordet synes ofta kallt: men tro mig när jag säger, att jag har kanske aldrig mottagit något så efterlängtadt och kärkommet bref som Ditt; — jag tackar Dig af fullt hjerta derför, och för alla vänliga och uppmuntrande ord deruti, hvilka ju blott äro en fortsättning af Ditt faderligt s. 58vänskapsfulla bemötande mot mig under de lyckliga dagarne i Köpenhamn! — Jag moste likväl omtala den förnämnsta orsaken (adelroten!) till uppskofvet med detta bref. I Ditt bref säger Du på ett ställe (i anledning af den då ännu tillämnade läsningen öfver Gotlands-Lagen): „Der skulde jeg nu have haft dine stærke verber“. I anledning af dessa ord påtänkte jag först att skrifva āf dem till Dig; men sedan föll det mig in att deraf göra en afhandling, så kunde jag sända dem till Dig tryckta. Men för att få dem lättare tryckta, lät jag det blifva en disputation deraf, som ändteligen vardt färdig och ventilerades d. 30 Mars. Jag skall nu försöka, om jag kan få sända Dig ett ex. med posten af detta lilla arbete, eljest kommer det litet senare med skeppslägenhet. Jag beder Dig hafva den godheten att i nästa bref säga mig Ditt omdöme derom, särdeles om inledningen, der jag vågat förklarande röra vid det högheliga Isländska skrifsättet af Edda-språket (jag ryser för alla ättstore Isländingars krossande vrede!). Jag har nämnl. exempelvis bevist, att versen i Sn. Edda, s. 254 (Hafn. 1848) icke bör läsas: Reiðr stóð Rosku bróðir, | Vá gagn faðir Magna, utan: Vreiðr stóð Vrösku bróðir, Vá gagn faðir Magnal Jag är så mycket ifrigare på att höra Din dom om mitt lilla opus, som jag här nödgas mottaga ett officielt intyg deröfver af Philos. Faculteten, hvilket egentligen bestämmes af J. H. Schröder, som ej förstår mera af Skandinavisk eller Nordisk philologi, än jag förstår t. ex. Madagaskariska. Afhandlingen (som kallas: De starka verberna i Dalskan och Gotländskan)¹ är endast 27 sidor; men så kort och ytterst sammanträ〈n〉gdt innehållet än är, så har det likväl tagit både sin tid och möda att få ihop det, ty hvart enda ord (med ett par angifna undantag) och hvar endaste böjning har jag sjelf upphemtat från folkets läppar. Jag är också s. 59säker, att jag redan härmed har insatt Dalskan i främsta rummet bland alla Nordens fastlands-dialekter — Det skall icke sjelfvaste Munch hädanefter drista sig förneka! Ganska märkvärdigt moste det ock förefalla hvar och en, att tvänne dialekter, som ligga så långt åtskilda och som i århundraden hafva utvecklat sig alldeles oberoende af hvarandra, som Dalskan och Gotländskan, hafva kunnat bibehålla en så stor och genomgående likhet. En sådan likhet kan naturligtvis icke vara tillfällig, utan förutsätter en bäggederas stora öfverensstämmelse med det gemensamma fornspråket; — och är icke äfven denna öfverensstämmelse tillstädes i högsta, ja, i den mest förvånande grad?! Men med allt detta råder dock många olikheter, som bär vittne om sjelfständig utveckling, men städse på Nordisk grund.

Ja, det der Värmländska (och Ny-Norska) Nare, m., bitande hvass isvind, och |nara, „det narar till i qväll“! Jag vill ej släppa sammanhanget med aldr-nari (det skulle då ej vara nári). Skulle man ej kunna taga aldrsåsom är 〈!〉 blott förökande præfix, likasom t. ex. aldr-tregi, stor sorg, sorg för lifvet; aldr-nari, den stora kölden, urkölden, verlds-köiden. Man behöfver då ej ens taga sin tillflygt till en ändring från aldrtill aldar-nari. Samma föreställning, som redan i början af Gylfaginning („Hversu … aukadist mannfolkit?“ &c.) visar sig om motsatsen mellan Elivågornas is och Muspellsheims hetta, skulle då också ligga uti: Geisar (l. geysir?) eimi við aldrnara, (detta kunde ske i djupet; — men logen var så öfvermäktig, att) leikr hár hiti við himin sialfan. Märkeligt är ock att straxt efter denna verldseldens och verldsköldens strid, följer omedelbart (likasom en följd?) den nya skapelsen: Sèr hon upp koma &c; hvilket också i Gylfginn. är följden af Niflheims och Muspellsheims sammandrahbning: af þeim kvikudropum kviknaði - - - ok varð mannslikindi = Ymir. Det är icke mer än i sin ordning att efter den sista eld- och köld-striden en högre och herrligare skapelse skulle framkom〈m〉a! Hvad säges s. 60nu om dessa funderingar? — — Huru har det icke gladt mig att förnimma, att Du företagit Gotlands-lagen (jag kallar den hällre Guta-lag, som den kallar sig sjelf) till allmänt föreläsningsämne. Och detta göres i Danmark! — när skall Sverige hinna så långt ? Du har då icke kunnat undgå att finna, att så förträfflig den Schlyterska behandlingen nästan i allt är, så har han likväl misstagit sig i flere punkter. Så har han alldeles missförstått ändelsen -ur, t. ex. uti ord som kirkiur, bandur, gatur, kristnur, messur, m. fl., hvilka han än tager för gen. sing., än för dat. eller acc. sg., hvaraf han ock förledts till den orimliga uppgiften, att præp. til, utom gen., äfven styr dat. och acc., då til likväl aldrig styr annat än genit. Han anser derföre också att prep. millan kan styra acc., förledd af meningen: þar sum paun mytas millan stumbla ok star-þufur (k. 25. § 2.), i det han anser stumbla - - - þufur för acc. pl., då likväl stumbla är gen. sg. af stumbli (Gotl. stumbli), m., och þufur, gen. sg. af þufa, f.; men se, båda ordens acc. pl. är lika med gen. sg., och det har narrat honom. Likaså har han i hela lagen icke funnit någon gen. sg. fem. till pron. þann, þaun, þet, ehuru den finnes i k. 13. pr.: til þeiri kirkiur, hvilket han uppställer som dat. på detta ställe. þairi är visserligen dat. sg. f., men här är det ett uppenbart skriffel för þairir, hvilket bestyrkes af varianten teirir i den yngre codex, utom det att detta pronomen icke kan hafva haft någon annan form för gen. sg. f., jfr. annir = Isl. einnar, annarir = Isl. annarar. Hans förmodade inf. siaunka, skall naturligtvis vara sinqva (l. sinka?), jf. stinqua, och hans inf. singia (hvarföre icke likaledes siaunga?!) bör vara singva eller singa. Fel är det ock när han tror, att formen oyri, dat., acc., penningöre, är felskrifvet för oyra. — Jag glömde på andra sidan att tillägga, att Schlyters misstag på gen. sg. f. på -ur, beror på hans ensidiga Nordiska språkkunskap och att han icke känner, att Got. har denna kasus på -ons, och således alldeles lika med nom. & acc. pl., t. ex. s. 61Got. qvinons, qvinons, qvinons, Isl. konu, konur, konur, men Gotl. Lag. kunur, kunur, kunur. Detta kunde vara en ganska god lärdom för Hrr Isländingar! Denna gen. sg. på -ur förekommer dessutom några få gångor på Svenska runstenar, t. ex. kunur, konas (Liljegr. Runurkund. No. 871), kirkiur, kyrkas (Lilj. 2012), och i qvinnonamnen Runur, Runas (L. 1054), och Ikur, Ingas (L. 71 & 2011). Denna fornändelse är alltsä bevisligen Svensk och har troligen äfven varit Norsk och Isländsk. — Jag har tänkt mig att någon gång i framtiden rent philologisk〈t〉 behandla Gutniskan (Forngotländskan), d. v. s. Guta-lag, Guta-sagan och Gotlands runstensspråk under ett, samt med stadigt afseende på Ny-Gotländskan. — Det fröjdar mig öfver måttan, att Du gifvit oss Din Fornnordiska Litteratur-historia, som jag af tidningarna sett har utkommit. Hela Norden blifver tacksam för denna gåfva!¹ — Om kulturens gång från Sverige till Norge (hvilken riktning äfven jag tror på) — kan jag, ty värr, intet upplysa. Likväl synes det mig säkert, att vägen icke kan hafva varit: Uppland, Helsingland, Medelpad, Jämtland, Throndhem; ej häller: Uppl., Vestmanland, Dalarne, Oster-Dalen (i Norge). Derefter återstå ej mer än två andra vägar: Uppl., Vestmani., Värmland, Kongsvinger och vidare s. 62upp efter Glommens floddal och öfver Dovre, den andra vore: Vestergötland, Viken m. rn. Men då man genom denna sista kommer alldeles ifrån Svearne och Odins-kulten, tycker jag, att vägen öfver Värmland och långs Glommen blir den antagligaste, och härmed stämma äfven språkforhållanderna bäst öfver ens! — ty på alla andra vägar träffar man på språng i dialekterna, men här på en jämn kontinuitet, åtminstone på den jämnaste. Denna väg är också den mest lättföra af alla mellan Sverige och Norge, i det att intet enda berg finnes mellan Carlstad i Värmland och Kongsvinger i Norge, allt är en jämn högslätt. Jag reste just denna väg från Norge.

Som det lätt kan tänkas, nitälskar jag på det varmaste för en gemensam Nordisk Universitets-tidskrift, och har gjort allt hvad jag i min obetydliga ställning kunnat för att skjuta på. Men det går trögt¹. Också är det en mängd materiella hinder, som åtminstone till en del moste undanrödjas, t. ex. att kunna få tidskriften för billigt pris sänd från det ena riket till det andra med posten. Man nödgas underhandla med regerings-myndigheter; och huru långsamt sådant går, lär ej vara obekant i Danmark. Dessutom är uppmärksamheten så upptagen af de stora verldshändelser, som Stundeligen förestå. — Ja, det är i sanning i en märkelig tid, som vi lefva i²„i“ er senere indskudt.)! Den stora dag är då ändteligen upprunnen, som jag med troens tillförsigt förutsett och väntat i så många år, men hvilkens inbrott jag ej vågat förutspå, — den stora dagen, när det civiliserade Europa drager i härnad, till den den 〈!〉 stora afgörande striden, mot österns barbari och träldomsande! Gud är rättfärdig, och derföre fruktar jag icke för utgången, om ock en sorgens tid närmast förestår de arma folken! Förr eller senare skulle det dock ske!³

s. 63Men de sista händelserna i Danmark färmår ingen rnenniska här begripa¹. Hvarföre af〈går〉 icke det ruttna SchleswigHolst.-Ørstedska ministeriet, när Kungen och hela folket vill det? Hvad stödjer det sig på, när Ryssland är lamt och Preussen och Österrike hafva helt annat att tänka på än att hjelpa förrädaren Beseler² och hans anhang? Eller hafva de slutligen äfven fått kungen i sina klor? Med ett ord: det löper surr i mitt hufvud. Engelska flottan lär min-sann icke hjelpa de Holsteinska Grefvarne! — När jag läste beskrifningen om den Engelskan flottans segling genom Stora Bält, huru det först kommo 3 stora skepp, så 5 i sällskap m. m., påminde det mig lifligt om skildringen af Kung Olof Tryggvasons flottas uppsegling före slaget vid Svoldr!³

Och nu må jag sluta detta bref med de varmaste önskningar för Din heisa och glädje och den vördnadsfullaste helsning till Fru Professorinnan, som städse täcktes visa mig en så oförgätlig välvilja, till Din Fosterdotter, om hon ännu minnes mig! Helsa äfven Prof. Allen, Registrator KallRassmusen 〈!〉 och hans Moder, Syster och Bror⁴, samt till vännen Secher, m. fl.!

s. 64Kanske att Påskdagarne gifva tid till brefskrifning? Lef väl! och verka länge för Norden!

Din vörnadsfullt tillgifne och tacksamme lärjunge
Carl Säve.

〈Udskrift〉 S. T. Herr Professor N. M. Petersen Köpenhamn.

s. 64

Københavnskærtorsdag 1854¹.

Kære Säve! Det har, som du kan forestille dig, været mig en stor glæde af Hammershaimb at modtage dit brev og de starka verberna, som jeg naturligvis endnu skal have megen, ja megen glæde og nytte af, skönt de kom mig tilhænde netop den dag, da jeg endte Gutalag. Derved blive mig to bemærkninger levende. Du finder det påfaldende, at man i København kan anmælde en sådan forelæsning, og tilvisse er det et fremskridt, men jeg er mig meget vel bevidst, hvor lidet det i grunden har at sige; nogen nordsproglig interesse findes der ikke hos de studerende, det indtryk, som derved fremkaldes på mig, må derfor blive sløvende; det eneste, som derfor kan udrettes hos os, må være ved skrifter, men jeg frygter, at der heller ikke derved udrettes stort. Der mangler næsten al videnskabelig forbindelse i norden. Det ser jeg da også deraf, at jeg i januar udgav et ark om de stærke danske verber, hvoraf jeg har leveret 25 exemplarer til Eibe, for at sendes til dig — og du véd endnu ikke af, at det er til². Endnu forunderligere er det, at det første hefte af den danske s. 65literaturs historie (udsigt over middelalderens literatur) ikke er kommen dig tilhænde, eftersom du taler om min fornnordiska literatur-historia. Hvor forbindelserne i boghandelen ere så vanskelige at tilvejebringe, bliver den åndige meddelelse jo næsten umulig. Prof. Vestergaard sagde, at du var medlem af den historiske forening, og allerede havde fået et exemplar, og derfor faldt det mig ikke ind at sende noget¹. Den fornnordiske literatur har jo Thorsen taget, så den kan ikke ventes af mig². Det vil jo også allerede være en god gerning hvis jeg kan ende den danske, hvor mager den endog er, indtil jeg når til Holberg. Første korrekturark af andet hefte eller reformationstiden (1500—1560) har jeg fået igår, og dette hefte vil udkomme i sommer engang. Tredie hefte vil omfatte tiden fra 1560 til Holberg (Adelsperioden og Indledning til Holbergs tidsalder). Der har jeg da nok at göre i sommer. Istedenfor den fornnordiske literaturs behandling har jeg derimod tænkt mig, hvis gud under mig liv og helsen så længe, at foretage en anden række af arbejder; da jeg nemlig allerede har givet en nordisk mythologi, så kan enhver begribe, at dertil endnu hører to skrifter: den nordiske poesi (den hele nemlig) og den nordiske historieskrivning (ligeledes den hele fra den ældste tid til vore dage). At udarbejde disse skrifter må være overmåde lærerigt, og så måtte de dog kunne være til nogen gavn for andre. Dit venskab for mig, kære Säve, vil undskylde, at jeg således kommer med planer til arbejder, der måske aldrig blive til (til den nordiske poesi har jeg begyndt et udkast og samling); tanken derom og derpå har nogen glæde for mig, s. 66og derfor véd jeg at du vil dele den; her i Danmark véd jeg ikke et menneske, som bryder sig noget om det. Der mangler mig endnu en hovedting: den svenske poesi. — Men mine kræfter ville snart være udtömte. Hvorledes ere da udsigterne i Sverrig? Lad mig ved lejlighed vide, hvorledes det står med dine udsigter, med en fast stilling og ansættelse i Uppsala? med din stilling således at det fornnordiska studium, der jo dog er og bliver grundlaget til alt, kan anses i dig at være fast grundet og betrygget. Det vil være mig en trøst, når jeg går bort, at vide, at et nyt og dybere studium afløser den rå begyndelse. Her synes det rigtig nok, som verdensbegivenhederne vil gribe ind, og måske bevirke en forandring, der endnu er skjult for vore öjne. Derfor ser jeg, ligesom du, med en spændt forvæntning på dem. Skulle de måske endelig afgöre Sverrigs og Danmarks stilling? Skulle de endelig engang omskifte det bestående, der er så utåleligt, at det ikke længer kan tåles?

Dit lille skrift, som jeg endnu engang takker for, indeholder en stor rigdom af ny, ubekendte ting, som jeg nu efter bedste evne skal benytte med hensyn til dansken; det vil i flere tvivlsomme ting give mig klarhed. Der er en ting, som du i indledningen lægger megen vægt på s. 6—8 og som jeg derfor må göre nogle bemærkninger om. Det er ikke tingen selv, som jeg nærer den mindste tvivl om, men exemplet, forekommer det mig, er ikke så afgörende, som du synes at antage det for. At v har været udtalt foran r står jo udtrykkelig i Snorra-edda i Málskrúðsfræði (den store udg. 2 d. s. 132.134) hvor det om Vröngu varar gungnis hedder: hér er við lagt V í þessu nafni vröngu; og endnu tydeligere: at v sè aftekit í þessu nafni (vrungu). þvíat þýðerskir menn ok danskir hafa v fyrir r í þessu nafni ok mörgum öðrum, ok þat hyggjuin vèr fornt mál vera, en nú er þat kallat vindandin forna í skáldskap, því at þat er nú ekki haft í norrœnu máli. Det er da klart nok. Men hvilken sikkerhed haves der for, at de to s. 67linier reiðr stóð Rösku bróðir — og vá gagn faðir Magna høre sammen og altså forbindes med rimstave? Meningen kræver det jo slet ikke, da hver for sig jo give en fuldstændig mening. De ere rimeligvis tagne af þórsdrápa; de næste to sammenhørende linier stå der (den store udgave 1 d. s. 296). Men i þórsdrápa har jo 1 og 3 linie halvrim, 2 og 4 derimod helrim. Og nu har begge de anførte linier helrim: stóð — bróðir^*; gagn—Magna. Kan man nu ikke med god grund sige: da begge have helrim, så må de i digtet have stået som 2 og 4 linie, hvis 1 og 3 ere udeladte, da de ikke indeholdt noget om Thors navne. Altså kunne disse to linier ikke være forbundne med rimstave; altså ligger der i dem ikke noget bevis, i det mindste et meget tvivlsomt, for at reiðr må læses som vreiðr. Med hensyn til Röskva, findes rask nogensinde i Svensk eller Dansk med v? findes der i nogen dialekt et vriska? I Dansk mindes jeg aldrig at have set noget vrask. Hvorledes hænger det sammen? Det kan jeg ingen rede finde i; er der noget hvorpå man kan kende et oprindeligt vr fra et oprindeligt r, thi begge dele må vel kunne finde sted. Nu har jeg ikke lejlighed til at søge efter oplysning om det.

Oplysningen om kulturvejen fra Sverrige til Norge har glædet mig meget. At Norge har fået sin Odinske kultur fra Sverrig, har jeg aldrig kunnet tvivle om; over Varmland har du anvist en vej, der jo også historisk har nogen rimelighed for sig. Har du ingensteds udtalt denne mening? Det vilde være godt at få en ny modvægt mod norröne hypothesen. Det ved dine dalske og gullandske verber fremkaldte resultat er også i denne henseende afgörende. Deri ligger et uimodsigeligt bevis, at fornsproget, grundlaget til islandsk, fra umindelige tider har været til endog i de fjærneste land〈s〉kaber; og at den snak om et særeget norrönt eller norsk tungemål — er ikke andet end snak, fremkaldt af norsk stolthed. Dette s. 68norröne er netop en yngre udvikling. Lad derfor alle gode svenske mænd forene sig og hævde deres sprogs værdighed, ikke af nationalstolthed, thi hvad er der at göre sig til af, at man har ejet noget, som man har forsömt og forvansket, men af kærlighed til nordisk sprogkundskab. De stærke verber, det véd du, anser jeg også for det første og vigtigste sprogkriterium på ælde. I sandhed, vi må endnu have en fuldstændig samling af alle stærke verber i alle nordiske dialekter; kun af alle stærke. Det lod sig vel dog göre. Så vil der komme meget ud deraf. Så vil det vise sig, at alle de islandske have været til, för nogen drömte om at drage til Island.

Der er meget mere i dit brev, som jeg vilde skrive om, men da papiret næsten er fuldt, må jeg endnu kun takke for oplysningerne til Gutalags former, som jeg ved lejlighed skal have godt af. Behøver þairi at være en åbenbar skrivfejl for þairir; kan r ikke være faldet bort, så at formen dog er ægte? At Schlyter ikke har forstået sproget, så meget har jeg lært; at det altså var urimeligt af mig, at ville give mig af med det, er ligeså klart; at jeg for at anspores dertil, måtte have tilhørere, der havde nogen dybere selvinteresse, er også rimeligt; men mine arbejder af anden art have givet mig så meget at varetage, at det virkelig er en umulighed hvert halvår at kunne skabe ny forelæsninger, det er en professorerfaring, som du også vil göre.

Og nu tak, kære Säve, for hvert venligt ord, for hver sprogoplysning du har givet mig og fremdeles vil give. Det er nu langfredag, og menneskehedens lange lidelser stå levende for mig, men det er igennem dem vi modnes til höjere kundskab. Mange hilsener bringer jeg fra mine. Vær overbevist om, at hvo der engang har kendt dig glemmer dig ikke. Levvel!

Din
N. M. Petersen.

〈Udskrift〉 S. T., Hr. Mag. C. Säve i Uppsala. betalt

s. 69

Visbyd. 21 Augusti 1854.

Vördade Vän och Lärare!

Forlåt, att jag så länge fördröjt raitt svar på Ditt för mig så högeligen kärkomna bref af d. 13 April! Jag har blott att till min ursäkt anföra, att jag under denna tid icke legat på latsidan, utan efter min förmåga varit verksam i vetenskapens, den Nordiska vetenskapens tjenst. I det jag straxt bittida i våras började skrifva afhandlingen Om de starka Verberna och sedan omedelbart derefter skref och utgaf en svensk öfversättning öfver Ynglinga-Sagan¹. Det var ett ganska eget sammanträffande, att jag just skulle företaga mig ett litet arbete öfver ett par Svenska Landskapsmåls St. Verber på samma tid, när Du utgaf eller hade utgifvit en dylik öfver Danskans! Jag ser deri med glädje det starkaste bevis för min åsigts riktighet om det öfvervägande värdet och den stora vigten hos denna ordklass. Dina vänliga ord om min lilla (af många tryckfel, ty värr, missprydda) afhandling, har gjort mig den största fägnad; ty på ingen annans omdöme i dessa saker sätter jag ett så högt och afgörande värde som på Ditt! — När jag midt i Juni reste genom Stockholm afsände jag till Dig och någre andre Danske vänner ex. af Ynglinga-Sagan. Måtte detta mitt första försök att återgifva vårt vördnadsvärda fornspråk på nutidens Svenska, af Dig lika vänligen bedömas! När jag säger „nutidens“, så menar jag icke det usla blandspråk som flödar i våra tidnings- och roman-rännstenar, utan den Svenska, som ännu utan motsägelse är vårt tungomål i hvarje bildad fosterlandsväns mun, eller åtminstone hans pennas idiom. I noterna har jag trott mig böra fästa mig vid mycket, som är af föga eller ingen vigt s. 70för språkforskaren, men som jag vet kunna gagna en större mängd af läsare, d. v. s. Svenska läsare; då många både historiska namn och ord hafva råkat ut för de besynnerligaste misstag och förvexlingar. Somliga af dessa misstag äro så dumma, att jag nästan skämdes att fästa uppmärksamheten på dem; — men huruledes skulle felen kunna råttas, utan att framhållas? — Huru tycker Du, att min återgifning af de Sturlesonska skaldeverserna lyckats? allitterationens stränga band får lända till ursäkt för mången ofullkomlighet! — Jag tackar Dig hjertligen för de mig ämnade Stærke danske Verber, hvilka väl ännu icke anländt till Stockholm, när jag reste derigenom, men som troligtvis nu ditkommit, så att jag hoppas att snart få se detta kära och vigtiga arbete. — Det lsta häftet af den Danske Literatur Historie, erhöll jag kort före afresan från Uppsala, hvilket jag naturligtvis genast hastade att läsa, oaktadt den brådska, i hvilken jag då lefde. Jag behöfver icke omtala det stora nöje, som detta arbete skänkte mig, likväl afbröt jag ofta min läsning med en suck, tänkande: När skola vi få ett slikt för Sverige! Nå, om vi också icke ega en slik bok hos oss, så är det ändock en tröst, att hon finnes för Danmark, — hon kan tjena oss till sporre och föredöme — det bästa af allt är det, att vi snart kunna vänta fortsättning derpå. — Det är väl godt och väl, att Prof. (?) Thorsen¹ skall komma med en Fornnord. Litt. hist., men jag står ändock vid, hvad jag redan en gång yttrat, nämnl. att N. M. Petersen vore rättaste mannen dertill. — Du frågar mig med vanligt faderligt deltagande, huru mina utsigter äro att få en fast verksamhet i Uppsala? Ja, hvad skall jag svara härpå? Mina utsigter äro i denna väg, menskligt att se, icke stora; men jag litar också på något helt annat än menniskor, jag tror att Gud aldrig nekar den redlige arbetaren sin lön. Också har detta mitt fasta hopp hittills icke s. 71blifvit sviket, d. v. s. jag har dragit mig fram med tarflighet, och det är allt hvad jag begärt för min egen del. Jag kan iikväl icke undgå att se, att denna min osäkra ställning (att lefva på 2 à 3-åriga stipendier) verkar nedtryckande och menligt på hela min verksamhet. Dock hoppas jag att den nordiska språksaken äfven hos oss småningom skall vinna det erkännande, att man skall börja känna behof äfven af en så ringa arbetare som jag är. — Emellertid verkar det särdeles starkt nedtryckande på det Nord. språkstudiet hos oss, att den nuvarande Professorn i saken deruti är alldeles okunnig (jag kan säga detta till en vän) och utdelar sina videtur till examinander utan allt omdöme: — han gifver laudatur till en mängd, som aldrig studerat Isländska mera, än att de under knappt 3—4 veckor läst Heims Kringlas prosa med Aalls öfversättning — de kunna icke annat än händelsevis skilja ett verbum från ett substantivum! Och Iikväl är han riddare af både Nordstjerne-, Dannebrogs- och en Grekisk orden, under det att den, som skrifvit Svenska språkets historia icke bär någon Svensk orden!¹ — sådan〈t〉 gör mig ondt, men hvad hjelper det…. Ett par dagar före afresan från Uppsala, förkunnade mig Prof. Schröder, att han i höst ville begära tjenstledighet, och att jag således skulle bereda mig att bestrida hans föreläsningar, hvilket icke kostar honom en skilling, ehuru jag skall göra det mödosammaste af hela hans tjenst. Nå, jag läser gerna; men nog önskade jag att få något derfor, nu vid öfver 40 års ålder; men jag kan icke häller släppa någon annan förbi mig för att få den meriten före mig. — Jag skulle vilja ingå i ett långt svaromål på Dina anmärkningar mot mitt försök till förklaring af (v)reiðr stóð (V)rösku bróðir, men jag har nu icke tid dertill. Likväl vill jag anföra, att ehuruväl jag till fullo känner stället i Málskrúðsfræði att s. 72„vindandin forna“ då var „fornt mál“, så tror jag dock säkert, att detta v hördes när åtminstone de äldre Edda-qvädena skrefvos. Då nu reiðr i de äldsta tiderna nödvändigt hetat vreiðr (jf. runstenarnes Vraiþr l. Uraiþr), så moste också Röskva hetat Vröskva; och det är detta, som jag yttermera velat styrka med hela min bevisföring och jämnförelse af det Got. vriskvan, Isl. roskinn, raskr, röskvari, m. m. Ju säkrare det då kan antagas vreiðr - - Vrösku, desto antagligare blir det att vá gagn också hör ihop med det föregående. Likväl erkänner jag villigt, att Dina anmärkningar äro af stor vigt. Att skilja ett ursprungligt vr från ett ursprungl. r kan naturligtvis icke ske på annat än historisk väg och torde ofta blifva temmeligen svårt. I vissa fall kan man dock lätt komma till full säkerhet, och det roade mig derföre att i Köpenh. höra rätt kunnige Isländingar på fullt allvar påstå, att de Isl. verberna ríða (vrida) och ríða (rida) äro ursprungligen ett och samma ord! — — Att motarbeta den norröna hypothesen i alla dess öfverdrifter anser jag för en samvetssak, och det gläder mig derföre, att Du äfven utdrager samma slutsats utur parallellen mellan de starka verberna i Dalskan, Gotländskan och Isländskan, som jag just velat skola derutur följa, nämnl. att, som Du säger, „den snak om et særeget norrönt eller norsk tungemål — er ikke andet end snak!“ Jag är emellertid nyfiken att se hvad Munch och de andre norröne Nordmännen skola säga om dessa verber. Förut har Munch städse varit så försigtig att undantaga Gotländskan, när han talat om Svenskans diphthong-brist och o-Isländsk〈h〉et; men nu får han väl äfven förklara Dalskan för ett „Gotiskt“ undantag från regeln!

Straxt efter sedan jag utgifvit och såsom disputationer ventilerat Ynglinga-Sagan, reste jag hit, förnämnligast för att taga ännu en sista skörd af språket här, särdeles på Fåro (en ö straxt nordan före Gotland, der språket är renast). Jag vistades 14 dagar på en gård allra längst ute mot norr, och s. 73examinerade från kl. ½7 om morgonen till kl. ½9 på qvällen i tolf fulla dagar en och samma bondegubbe¹. Jag gjorde en herrlig fångst, icke så mycket af helt nya ord (ehuru en mängd slika äfven vankades) som af att jag fick ännu säkrare reda på hela mitt gamla förråd. Men den största vinsten låg uti den ännu nogrannare reda jag fick på grammatikaliska former och talesätt, m. m. Men huru väl jag redan sopat i språkväg bevises deraf, att jag endast lyckades att hitta några få förut på Gotland icke funna starka verber. Jag insätter dem här, på det att Du kan inskrifva dem till de andra:

Läpa (läppja, dricka som katt, hund), läpur, -pe, lap, lapu, läpi.

Tvinga (tvinga), tvingur, -ge, tvank, tvungu, tvungi.

Päita (pipa, s. en fogel; hvina, om vind i tog), päitur, -te, pait, pitu, piti.

Snäika (smyga sig in, fram), snäikur, -ke, snaik, sniku, sniki (nl. snäika sig til, inn).

Knäupa (smånypa, plocka, t. ex. på ett sår), knäupur, -pe, knaup, knupu, knupi.

Med undantag af tvinga, äro alla dessa nya, som jag tror, för Norden. Dessutom har jag ännu

Ske (ske), sker, ske, ska, (pl.?), skēt,

hvilket sista låter som en Tysk öfverlemning. Detta ske, ipf. ska egde jag redan, när jag skref De st. verberna, men det blef då glömdt. —

Att þairi, g. sg. f., är ett rent skriffel för þairir tror jag alldeles bestämdt, först derföre, att denna form städse forekommer i alla pronomina (nl. alla de få ggr som de stå i s. 74denna casus), t. ex. annir, Isl. einnar, annarir, Isl. annarar, och sennir, Isl. sinnar, och i flere slika ord förekommer icke denna casus, utom i hennar, Isl. hennar, som bibehållit sitt a; — och för det andra derföre, att den yngre codex ännu har teirir, der den vida äldre har det omtalade þairj, och ändelsen -ir är således der bibehållen, ehuru det äldre pai.. nedsunkit till tei… Detta är för mig afgörande.

Etatsr. Rafn har uppmanat mig att (tili införande i Ant. Tidskr.) skrifva anmärkningar till de försökta tolkningarna af de 2 svåra ställena på Gorms-stenen vid Jällinge. Med stor tvekan att gifva mig in på ett af så månge lärde män behandladt ämne, har jag dock sändt honom en slik uppsats¹. Få se hvad han t.ycker derom, då jag icke kan gilla hans gissning i Annalerna!² Jag begriper också icke hvarföre han och alla andra icke antaga Din mening om sor uan = sèr vann³. Jag slutar afhandl, med följande 3ne gissningar att fylla luckan näst före slutordet kristno: 1. Sa Haraltr, ias sor (dat.) uan Tanmaurk ala auk Nurviak, auk (nl. uan) Tanakun alt (sg.) kristno (inf.); eller 2. - - - auk (nl. uan) Tanakun l. Tanafulk al (pl.) kristno (inf.); eller 3. - - - auk (nl. uan) Tanakuni alu (dat. sg.) kristno (acc. sg. fem.) - - - som beredde kristendom åt allt Danakön. Denna sista gissning är den djerfvaste; men ehuru Isländskan endast eger formen kristni, f., så eger dock Guta-lag det dermed liktydiga kristna (gen. kristnur, dat., acc. kristnu), f., så att min gissning väl icke är så orimlig ändå. Detta har ingen af öfriga tolkare (Rafn, Repp⁴, m. fl.) kommit att tänka på, emedan de äro s. 75så uteslutande förgapade i den enda saliggörande Isländskan, att de aldrig se eller veta af något annat. Eljest har Rafn i bref till mig framställt ännu en annan gissning, som han sjelf ej lägger minsta vigt på, men som jag tycker har mycket för sig, nämnl. slutet: - - - auk Tanakun l. Tanafulk lit kristno (inf.). Deremot kan jag alldeles icke antaga hans gissning (Tanafulkit) i Annalerna, då väl slutartikeln -it icke kan väntas på en så forn runsten!

Mycket, mycket ville jag ännu skrifva om, men dels är min tid här knapp (då jag, om Gud vill reser härifrån om 3 dagar och hoppas vara i Uppsala d. 1 Sept.), och dels tör Du nu fått mer än nog af mitt prat. — Jag slutar derföre med de varmaste tacksägelser för den faderliga vänskap hvarmed Du hedrar och uppmuntrar mig, som deraf gjort mig så litet förtjent, annat än genom min egen innerliga vördnad och tillgifvenhet. Framför min vördnadsfulla helsning till Fru och Fostra! Helsa Secher och andra vänner!

Lef väl! och tänk på Nordens sak så blifver Du stark!

Din vördnadsfulle
Carl Säve.

Hvad säges om mina runologiska försök i Annalerna 1852?!¹

s. 75

Uppsalad. 7—11 Januari 1855.

Vördade Vän!

Genom vännen Hammershainib har jag fått kärkomna helsningar ifrån Dig, och vet således, att Du riktigt fått mitt Gotlands-bref (Visby d. 22 Aug.). Det gjorde mig innerligen ondt att höra, att Du under slutet af sommaren och hösten s. 76ej mått fullkomligt väl; likväl hoppas jag, att Du sedermera öfvervunnit detta och åter blifvit kry och rask. Under sådana förhållanden kan det derföre icke förundra mig det minsta, att Du icke skrifvit till mig; ty så högeligen jag än längtar efter hvarje meddelande från Din hand — och nu särdeles gerna skulle höra Ditt omdöme om min öfversättning af Yngl. Sagan, på¹ hvilket omdöme jag sätter högre än hvarje annans — så vill jag dock på intet sätt önska, att Du skulle skrifva, när sådant gör Dig den minsta möda. Jag skrifver hjerteligen gerna till Dig ändå, emedan jag tror att sådant gör Dig ett nöje: detta är väl ock det minsta jag kan göra för allt det myckna, för hvilket jag står till Dig i en evig tacksamhetsskuld, såväl af undervisning som af den välvilliga vänskap, hvarmed Du hedrar mig. Jag ville bara önska, att jag hade tid att oftare skrifva till Dig! Men när jag har föreläsningar på mig, så taga de en hel hop tid — den Fornnordiska litteraturen är icke vorden min hem-mark såsom hon är för Dig, tör väl ej häller någonsin varda det, ty värr! — utom det att jag städse har något annat bigöra. Ja, jag föreläste i höstas publice för 7—8 åhörare! — är det icke sorgligt? 7—8 bland 8—900 Svenska studenter! Och likväl, och likväl äro förhållandena här af den öfverusla beskaffenhet, att jag nästan moste undra på, att de ens kunna vara så många! Factum är detta: Ar 1829 utnämndes den nuvarande Professorn in „Historia litteraria et archæologia“, som sedan dess likväl aldrig läst annat än Heims kringlas prosa (ty det hör också till mannens characteristik, att han låtit kalla sitt ämbete med ett annat namn, än det ämnes, som han tänkte föredraga!). Sedan dess har här hållits 9 promotioner, vid hvilka minst 750 blifvit magistrar. Hans släpphändhet på betyg (charactér) har varit så stor, att nästan alla dessa, ehvad deras hufvudstudium än varit, dock alltid låtit examinera sig i Isländska. s. 77Att af de 750 åtminstone 700 fått approbatur eller deröfver är säkert, af dessa 700 antager jag, att kanske 150 fått simpelt approb, 300 cum laude approb (= haud illaud.) och de återstående 250 laudatur (= laudabilis). När en sådan mängd „Isländare“ under ¼ århundrade blifvit här uppammade och utspridda öfver Sverige, hvem skulle då icke tro, att det Fornnord. studium här skulle stå i det allra högsta flor! Men nej, allt är endast „en ljudande malm och en klingande bjällra〈“〉, bara flärd och tomhet, utan allt innehåll; ty i verkligheten kan nästan ingen enda af alle desse ett endaste grand Isländska (utom det, som moste vara dem bekant förut genom språkets likhet med modersmålet), ty han har ännu aldrig på detta fjärdingsårhundrade gifvit någon af desse 750 examinati mer än en grammatikalisk fråga („Alldeles — hvad heter eiga i præsens?“ — !!), hvilken naturligtvis hvar endaste en kan besvara till fullkomlighet. Vore det icke så sorgligt, att man vill gråta deröfver, så kunde man lätt skratta sig sjuk deråt. Naturligtvis har det väl ändock bland alle examinerade varit kanske 10—20 stycken, som af egen drift last litet grammatik; men detta länder ingalunda honom till förtjenst, ty hans föreläsningar hafva aldrig bestått i annat än ren öfversättning, utan all grammatikalisk analys, endast med någon enda tarflig historisk upplysning, men städse med ett envist undvikande af hvarje skaldevers. Nå, invänder Du, då är det ett så mycket tacksammare fält för en efterföljande arbetare! — Visserligen, om blott icke hela studiet, genom denna tjugufemåriga, planmätiga vanskötsel, hade råkat lika mycket i missaktning och förfall. Betygen gifvas nämnligen sällan efter huru de verkligen kunnat tyda sin text på Svenska, utan dervid gälla en hop andra afseenden, t. ex. om examinanden har läst mycket historia och Politik 〈!〉 (men han får ej vara känd som liberal i Politiken — och för några år sedan fick han alls icke vara känd som Skandinav; men detta ändrade sig 1848!), ja, att vara adelsmän〈!〉 är en någorlunda god rekommendation, baron är s. 78battre och grefve allra bäst, och en sådan har väl aldrig fått mindre än laudatur. Huru vill man nu begära, att någon skall omaka sig med att förlora tiden på mina föreläsningar? Om jag ändå gick på och öfversatte texten kursivt — men nej, „Säve bara sölar bort tiden med grammatikan!“ heter det — och då är det ju mycket beqvämare att ligga hemma på sin soffa med Isländska texten i handen och cigarr i munnen, under det, att en redigt innan läsande uppassare-pojke läser upp den Svenska öfversättningen¹. Blott man då känner præsens till „verbet“ (så kallas sedan många år det märkvärdiga eiga!), så går nog allt väl hos professorn — ty skulle man ock hafva glömt, hvad ett och annat ovanligare ord betyder, så brukar man det fiffet, att man vid öfversättningen går det med vördnadsfull tystnad alldeles förbi — är det icke qvickt! — ty professorn märker sådant högst sällan. — Dock, det var kanske orätt af mig att komma in på ett så nedslående ämne; — men „hvaraf hjertat fullt är, derom talar munnen!“ — och här kan jag just icke gerna tala om saken med någon, då man lätt kan anse mig jäfvig. — Du inser lätt, huru glad jag skall vara, att Uppsala ändteligen kom med i Universitets-tidskriften. Jag är dock icke utan bekymmer för, huru vårt häfte kan komma att taga sig ut jämnte de andra Universitetens; ty Uppsala befinner sig nu i ett tidskifte, då här sannerligen icke är något öfverflöd på förmågor — äfven om icke hela dess inrättning vore sådan, att det förlamar och i förtid utnöter hvarje sådan. Det evinnerliga examinerandet och det derförut gående 4—5 ggr så lång tid tagande „tenterandet“ tager en otrolig tid, och dessutom skall hvarje Professor deltaga uti det jämna bestyret med Universitetets vidsträckta ekonomi, som icke tager liten tid, enär det är den störste jord-drotten i Sverige. Det var således icke så underligt, att man här, jämnte andra tillfälliga s. 79hinder för beslutets fattande, en smula betänkte sig, om man också kunde gå i land med åtagandet. —

Men jag öfvergår till något, som visserligen skall roa Dig mera att höra, än föregående klagovisor. — Du har kanske någon gång sett af tidningarna, att under den stränga Engelska blokaden¹ af de Ryska Östersjö-hamnarna i somras och då all fartygstrafik dit var alldeles afskuren, så föranledde bristen och dyrheten på salt de fattiga Finsk-Estiska bönderne på Ösel och Dagö, att i temmeligen små båtar segla öfver till Gotland, för att köpa hem denna nödvändighetsvara, jämnte kaffe, socker 〈och〉 tobak. Denna lilla trafik tilläts ädelmodigt af de Engelska kryssarena, ehuru flere hundrade båtar på detta sätt landade vid Visby. Du vet också, att åtskilliga små Svenska nybyggen sedan uråldriga tider ännu bibehållit sig dels på småöar och dels på fastlandskusten bland Esterne. Min Bror, Pehr, i Visby² hade sitt öga skarpt fäst på dessa Östervägs-seglare hela sommaren; troende, att äfven någon Svensk båt skulle låta se sig bland dem. De kommo och gíngo hela sommaren, — men ingen Svensk syntes till, ingen Dönsk tunga hördes, det var blott „Vinda skeiðr“. Men sluteligen, när han förgäfves spanat hela sommaren, tilldrog sig, hvad jag vill förtälja med hans egna ord (skrifna d. 3. Dec.): „Af en ren händelse kom jag häromdagen att ropa an en rygg, som satt nedhukad under en segeltrasa i en nedsnöad öppen båt i Visby hamn. Ryggen, d. v. s. bonden Maths Mathsson Plauman från Nukkö (mellan Dagö och fastlandet), svarade mig på bruten Svenska! Korteligen, jag fick mannen hem med mig och lärde honom, fast med svårighet, att en „herre“ kunde tala med en slaf-bonde från Estland, s. 80nalkas honom utan hugg och slag; m. e. o. vi blefvo snart vanner och började snart språka. Tänk dig ett samtal med en nästan Dalmåls-talande Svensk från Estland! en Rysk slaf med vårt fria Svenska tungomål i sin mun! — Nu bar det till att samla och uppskrifva hans ord, — men allt berodde på — vind! och en välsignad motvind i nio dygn gjorde det möjligt att samla en verklig språkskatt af 85 tät-skrifna 80-sidor. Jag gjorde de märkligaste upptäckter: nya, gamla och forna ord kommo i mängd, i början svårfattliga, men snart vardt jag van med hans språk. Bland mycket gamla Dalska ord, fann jag Fåröska el. Gotländska, Isländska och Færöska i mängd, och många, många egenheter och fomljud och ändelser. Der fanns både det Svensk-Norska gom-l (ł), det Norsk-Dalska slaskljudet sl (ṣṣl)¹ [eg. tl] och det adspirerade b (b = midt emellan b och v). Ja, allt var högst märkeligt och intressant. Du kan tänka, att jag tillika ück intränga i detta olyckliga adelsförtryckta folks alla rysliga slaf-förhållanden. Deras förtryck är grufligt, ehuru de äro lagli gen fria. Men — de hafva icke egande rätt till jorden; dock finnas vissa rättigheter och en viss frihet i några fall, nästan mer än man skulle tro. — Desse Nukka-karlar (4 stycken i öppen båt, som hemseglade från Visby d. 27 Novemb.!) äro härdade vikingar, klädde i lusiga skinnpelsar med bälte om lifvet, lufvor, samt sockor af obarkadt skinn. Maths Mathsson är en stark, högvuxen karl med brunt benadt hår, bred panna och kloka blå ögon. Han hade lyckligtvis mycket godt förstånd och redighet, och var just lik en „kall“ (karl) från Norra Dalarne, hvarifrån han sade sig härstamma! Hvilken lycka att hitta på just denna bonde-klenod — på den enda Svenska båt derifrån på hela sommaren. Du må tro, att jag begagnade mig af tiden: mellan alla mina läs-timmar på skolan [hade det varit jag, så hade jag tagit permission!] hade jag min hederlige och beskedlige Maths hos mig, stundom till öfver midnatt〈“〉. — s. 81Bland annat finnes i språket Dalskt-Isl. ð, äfven dubbelt, t. ex. głiððr’, glindra, glitra, -h höres mycket stärkt framför v och detta sista som ett stärkt Engl, w, nästan som u, hwittr, hwit, hwitt, I. hvítr, — mask, ändelsen i adj. är -r, utan föregående u eller annan vokal (således alldeles som det skrifves i Isl.!), utom endast uti hwissur, hwiss, hwisst, adj. = I. hvass, således t. ex. gliggr, -gg, -ggt, s. har fin hörsel, I. glöggr; lustatr, adj., lustig, rullatr, adj., rank (båt); gållendr, gålle, gållet, adj., färdig, gjord (jf. Guta-lag garlakr, färdig, el. I. góligr??); åṣl, n., as, åtel (D. ådsel!); oṣl, Aiki-oṣl, f., ållon, ekållon (trol. = Sv. oksel, Gotl. hōksl, f., Sorbus). Nukka-målet har ock utbildat sig med egna sjelfständiga ändelser, t. ex. adj. på -endr, -i, -it = Isl. -igr, -ig, -igt = Dal. -in, -ig, -igt (l. -i, -it), såsom tolendr, -li, -lit, adj., tolig, fåtendr, fattig; d står här likväl blott phonetiskt fyllande mellan n och r som i gl. Sv. och nu i Gotl., detta ser man tydligt af grēndr, grēn, grēnt, Isl. grœnn (grœnr), grön; likaså usaldr, adj., usel, Isl. vesall 1. vesœll, Dal. wisäll. — Jag tager några andra ord på prof här och de〈r〉; t. ex. några af de många starka verberna: błi, błaiv, błivvo, błivvi, blifva, lähpa, lähpur, lop, lopo, läpi, l〈äp〉pjä (G. läpa, -ur, lap, lapo, läpi); laupa, -ur, lapp l. lēp, lupo, löhppi, löpa, gå (G. laupa, laup, lupu, lupi, gå); shrill’, skr all, skrullo, skrulli, löpa på isläggar, betyder sål. väl eg. fara fram med buller, jf. Dal. skrälla, skrall, skrulli, skrälla, braka, men Finsk-Sv. shrinna, shrann, skrunno, skrunni, löpa, åka på skridskor (D. sköjter)! Äfven finnes der det rara verbet brigg’, -gur, bragg, bruggo, bruggi, brygga, m. fl. — Andra ord: dråmbatr, adj., vettlös, galen, Isl. dramb, högfärd; rädd’ skräma (Isl. hrœða, Dal. rädda); täss, m., tårr, f., tåmm, n., pron. pl., de, (Guta Lag. þair, þar, þaun, gl. Gotl. dair, dar, daun); fło, f., vedtraf, Gtl, flo, f., id., I. fló; nurk, f., vrå, G. nårk, liten vik; nuj, f., träklubba, G. nydja l. nyda, id., Isl. hnyðja; lähso, pl. -ur, f., veck, rynka, G. läsa, -ur, id., råṣṣl’, grymta, Hels. råṣṣla, grymta argt; tjōṣl, m., kjortel, Dal. kjoṣl s. 82l. tjōṣl, m., liṣṣlur, liṣṣl, littit, liten, Dal. litin, -in, it, def. liṣṣla; kwild, n. (!), qväll; årn, m., örn, G. arn; varrl, n. = G. varrl, n., sqvalp, rörelse i vattnet, kanske af Isl. hvarfla, men jag tycker mig någorstädes hafva sett i någon Isl. saga eller Edda ett ord, eller möjligen ett namn: Varl, Varrl l. Varrla l. Vörrl, som betydde eller var namnet på en ström eller en ö. Har Du eller kan Du få reda på ett slikt ord, så säg mig det, eller bed Hammershaimb säga mig det, för all del! Ordet vore utan tvifvel slägt med varra, f., varr-simi, m., kölvatten. — Vērn, f. = Vester-Dal. vērn, Ö. Dal. ynn & ygn, f., orrhöna. — Några ord äro nu antingen glömda i all Nordisk tunga utom här, eller ock äro de lånade från Ester eller Letter; t. ex. låhka, m., sauce, dopp; taip, m., fisk, jfr. Finnsk taimen, en art lax; vidikk, m., liten fisk; kaƀia, pl. kaƀiar, m., hästhof; — wain, f., tvättbalja, låter Nordiskt, är det möjligen Gotl. vanna, f. = vann, m., ho, tråg; — ulmt, f., svan, I. alpt, f.; — hwipul, törne, är säkerligen det D. hyben, hybentorn, eller har det något att göra med Sv. hvifva, hufva, Guta Lag huif?!. — Som Du ser, så finnes mycket af största interesse i detta språk. Lefver jag och Gud gifver mig helsan och det på något sätt kan ske, så skall jag någon gång undersöka dessa märkvärdiga öars språk!!!¹

Först i sistlidne November hade jag det stora nöjet att mottaga exemplaren af den från Dig för så länge sedan till mig skickade afhandlingen De Danske gerningsords theori. Hjertlig tack för denna gåfva! Så kort denna afhandling är, så finnes dock deri särdeles mycket att lära för den, som forskar i språkens inre väsende, och jag har derföre läst honom med lifligt interesse. Finnes af det förmodade verbet auða, ióð, auðinn något annat qvar än part.? likasom något annat än impf. af hnefia l. hnafa, hnóf? Hvar finnes s. 83gnióða? — Jag har fått Egilssons Lex. Poët. I. Fasc., en herrlig bok, af hvilken den Dansk-Isl. litteraturen har den största ära! — (skada blott, att der skall vara nog många tryckfel deri) — och hvilken latin sedan! —

Det fägnade alle här, att Danmark ändteligen blef qvitt sin usla halftyska ministère och fick en folklig i stället. Dock tyckes mig, att det ännu loder någon surdeg äfven vid denna, då hon icke vill tillåta den förras anklagelse, och gifver Sponneck ett högt ämbete: — men jag har kanske orätt¹.

Framför min vördnad till Fru Professorskan och till Din Fosterdotter! Helsa äfven Secher! — Lef väl, min faderlige Vän! och skrif några rader, när Du får tid och lust, till Din med sonlig vördnad

tillgifne
Carl Säve.

(Jag innesluter detta bref i ett till Hammershaimb, enär han har lättare att gå till Dig, än Du att skicka till honom, och då han dessutom gör det så gerna!)

Anm. till ordet varrl (4de sidan). — Efter en del letande fick jag ändteligen reda på hvar jag förut sett detta ord. Uti Egilsson Snorra Edda, står bland „Eyja heiti“ (s. 230) två gångor namnet Vörl, hvilket utan tvifvel är fem. och således i gen. heter varlar. Skulle detta namn i början kunnat heta varl-ey, således hafva betydt den hafombrusade öen?? Utom det G. varl, n., sqvalp, finnes äfven verbet varrla, sqvalpa, brusa i vattnet. Om jag icke vore rädd att trötta Dig eller att måhända göra Dig besvär att läsa min kanske orediga s. 84stil, så skulle jag ännu vilja skrifva om många saker ännu. — Det kunde gerna sättas i fråga, om icke desse Estiske Norröner snarare kunde vara Danskar än Svenskar, då ju Danskarne hade långvarigt välde i dessa trakter. Men jag tror motsatsen, emedan språket står afgjordt mycket närmare Svenskan och särdeles Gotländskan. Det är derföre tills vidare min tro, att de antingen äro Gotlands barn och derifrån utflyttade, eller ock, möjligen, Gotlands moderfolk, eller att de qvarblifvit, när Gutarne flyttade till Gotland. Jag anser likväl ännu det förra sannolikare. Dock jag kan icke vidare söka att utveckla detta här.

〈Udskrift〉 S. T. Hr Professor N. M. Petersen. Riddare af Danebrog.
Köpenhamn. Nörregade 237, 3 sal

s. 84

Københavnden 26 august 1855.¹

Kære Säve!

Ligesom dit sidste brev begynder med Hammershaimb, så får mit også begynde med ham. Han var her igår, for at sige farvel, da han i dag rejser som præst til Færøerne², og meddelte mig af dit brev dit önske at se nogle rader fra mig. Tilvisse er det en en〈!〉 gammel gæld jeg er i, men det er ikke noget nyt, thi jeg vilde helst sige, som jo andre have sagt: jeg skriver aldrig breve. At jeg ikke har skrevet er en følge af mange omstændigheder: åbenbar var du forstemt og misfornöjet med tilstanden ved universitetet og forelæsningerne: af 8—900 studenter havde du kun 7—8 tilhørere. Nu, af 130000 mennesker havde jeg den gang over den danske literaturs historie — 4³. Forelæsningernes tid er forlængst forbi, s. 85og det er en grusom tilstand, at der af professorerne kræves forelæsninger, som ingen hører. At komme ind på dette litani, var mig ubehageligt. Men overhovedet er det nordiske studium, sköndt Gislason jo også virker med¹, ingenlunde i den fremgang, som jeg havde håbet; alle ydre omstændigheder ere jo derimod. Politik sluger alt, og den fører os over til helstaten, til fællesstaten, det vil sige — til Tyskland. Det er nu den höje tid, at den skandinaviske idé atter lever op²; ellers er det forbi med os, og når Danmark bliver tysk, så er sandelig Sverige og Norge givet til pris for Moskoviterne. Ikke så? — Det kommer mig undertiden for, at jeg med kærlighed og varme har talt og skrevet om det danske og det nordiske som ett; man har svaret mig med hån og vås. Således har jeg da bestemt mig til, for dog at opfylde noget af mit livs bestemmelse, at virke ved skrifter i de få år, der endnu forundes mig, og i dem overalt at göre den rene videnskabs sag til mit formål, uden afgörende overvægt af nationaliteten. Et nyt hefte af den danske literaturs historie løber i disse dage af stabelen. Du, som véd hvad det er at frembringe en bog, kan også begribe, at hvad jeg behøvede, når jeg var træt af arbejdet, var hvile, total hvile.

Du önsker, kære Säve, at vide mine tanker om din Ynglingasaga. Du kan næppe være i tvivl derom. Det som dine landsmænd måske stødes ved, anser jeg for en vinding, at s. 86sproget i oversættelsen er forældet. Dette forsøg, fortsat igennem hele Heimskringla, med smag og uden at være søgt, må have en velgörende indflydelse på det nysvenske sprog; måske en stor del af dets nyere vrangheder derved kunne udjages. Men jo vanskeligere det vil være at gennemføre i en hel bog, desto mere opmuntrer jeg til, at sætte forsøget igennem og ikke vorde træt. Der må i hele oversættelsen ikke forekomme noget åbenbar unordisk ord, men heller ikke noget nordisk ord, der jo af en nordbo kan lettelig forstås. Landskabsord optages, når de ved en ringe forklaring kunne henføres til bekendte nordiske grundlag. Det andet fortrin, som fremlyser af oversættelsen er, at hvert ord i prosa og i versene, er grammatisk klart, at læseren ser, og altså lærer i længden, at det ikke kommer an på ved et løst skön at få meningen ud, men at denne kun kommer frem ved den klareste indsigt i hvert ords og hver forms oprindelse og beskaffenhed. Deri, mener jeg, har du netop din styrke. Men det er vanskeligt her at holde måde, og jeg kender den uendelige lyst man har, at ville oplyse alt. Dette kan let forvilde begynderen; ham må kun meddeles hvad der er klart og afgjort; når han kommer ind på gætningernes mark forvildes han. Fra først af må alting ligge lyst og klart for ham; derved lærer han selv at råde alle ordets gåder; og først når han har fået hele bygningen gennemvandret i dens skönne harmoni, er det tid at göre ham opmærksom på adskillige snirkler og snorkler, der findes hist og her og hvis betydning er dunkel. Versenes forklaring er fortræffelig. Har du begyndt på fortsættelsen? Lad endelig hele den gamle Heimskringla følge herpå, så vil der for den unge slægt være åbnet en let adgang til den islandske literatur.

Mange hilsener fra mine to Sofier. Vi have gjort en lille udflugt i Sælland i ferien, men kun på otte dage, da mine bøger ingen ro unde mig. Men jeg har vanskelighed med igen s. 87at komme på glid med at bruge pennen. Tag derfor tiltakke med disse törre linier! og mindes med kærlighed
Din
N. M. Petersen.

〈Udskrift〉 Hr. Mag. G. Säve, Doc. i fornnord. spr. i Uppsala, betalt

s. 87

Kbh.d. 8 juni 1856.¹

Kære Säve! Der var tale om at jeg ved studentertoget skulde have set dig, og tanken om dig kunde vel have draget mig til Uppsala², al min skrøbelighed uagtet, men den filologiske examen holder mig fast her; derimod får du en talrig og velsignet ungdom, der endnu elsker livet, og iblandt dem overbringeren heraf, studiosus juris, en sön af min fætter Prof. Dr. medicinæ Hansen³. I lang tid har jeg næppe vidst, om du var levende eller død. Hvis du kan, så send mig med ham et par ord eller i alt fald en mundlig hilsen, at du har det godt. Hvorledes går det med Snorres Heimskringla? jeg siger til dig hvad jeg gentager for mig selv: begyndt må endes; og jeg sidder nu i den Holbergske tidsalder til op over ørene, lykkelig ved at jeg er kommen over den törre tid, der har medtaget næsten alle mine kræfter. Prof. Schröder var her forrige sommer, og da hørte jeg dog noget fra dig⁴; men s. 88kommer du ikke selv nu? Vi ville modtage dig med åbne arme og inderlig glæde; det véd du. Skulde du vide noget om den indflydelse og virkning, som Holberg har haft i Sverrig, noget, der ikke findes i de almindelig bekendte danske skrifter, så meddel mig det ved lejlighed eller henvisning til de svenske skrifter eller håndskrifter, hvori det findes; jeg vilde så gerne, hvis jeg kunde, i skildringen af det attende århundredes literatur efterlade et skrift, der kunde bevare mit navn nogle år efter døden, som jeg nu med stærke skridt går imøde. Min hustru og fosterdatter hilse dig; lev vel, kære Säve, og tænk undertiden på
Din
N. M. Petersen.

〈Udskrift〉 Hr. mag. C. Säve, docent ved universitetet i Uppsala

s. 88

Uppsalad. 3 Augusti 1856.

Vördade Vän!

Det är i sanning oförlåtligt, att jag icke på så lång tid låtit min älskade lärare höra något från mig; jag var förr en rätt flitig brefskrifvare, men jag vet icke huru det kommer till, att det sedan 2—3 år faller sig allt trögare — troligen är det väl en verkan af den tillväxande åldern. Detta kommer mig också så mycket mera att blygas inför Dig, som Du, oaktadt Din högre ålder, och Dina vigtiga arbeten, t. o. m. förekommer mig med bref: men så stor är Din hjertegodhet! Haf således tack, innerlig tack, för det kärkomna brefvet!

Ack, om den tanke, som Du säger, att Du en stund hyste, hade blifvit till verklighet, och Du således hitkommit till vårt Student-möte! Hvilkens 〈!〉 hjertats högtid skulle icke detta varit för mig enskildt, och hvilken allvarligt och sannt Nordisk grundton skulle icke i ännu högre grad gifvits åt hela mötet, om Du uppträdt på Gamla Uppsala tingshög och låtit Dina ädla och kärleksrika tankar och önskningar för Nordens enhet s. 89nedströmma i de unges hjertan! Och du sjelf! huru skulle Du icke hafva kännt Dig stärkt och upplifvad till hela Ditt väsende efter ett dylikt själabad i Nordiskt framtidshopp, i tillitsfull ungdomstro! Nå, detta kunde icke ske denna gång; men låtom oss hoppas, att vi med ännu mera stärkta förhoppningar och utsigter till framgång skola råkas om några få år vid nästa stora möte i Köpenhamn. — Ja, Gud vare högt prisad for detta, så öfver alla mina förhoppningar, så väl lyckade och löftesrika Studentmöte! Jag väntade mig visserligen ett den Nordiska ideens upplifvande och styrkande genom delta möte, särdeles som Norrmännen nu för första gången kommo hit och blefvo liksom infamnade i det gamla Odenshemmets hjerta, midt uppe i de gamla Svea-folklandens odalsmark, jag väntade, att detta skulle göra mycket godt; — men jag väntade verkligen icke, att den Nordiska enhetstanken nu skulle taga ett så väldigt steg framåt, som han onekligen tog. Men se, jag hade glömt, eller rättare, jag hade icke tagit i behörigt betraktande, att de frön, som genom 1843 och 1845 årens möten blifvit sådda, nu nödvändigt skulle börja gifva mognade frukter; och framför allt hade jag icke tagit i beräkning den förändring i många Europeiska förhållanden, som framkallats af det sista kriget mot Ryssland, samt särskildt Sveriges och Norges, samt isynnerhet kung Oscars, helt och hallet nya ställning till Ryssland efter vår November-traktat med Vestmakterna¹. Det är nämnligen tvänne ting, som gifvit detta möte en ny och vida starkare grundklang, än något af de äldre; jag menar naturligtvis först och främst vår ärlige, ihärdige, djerfve och oföriiknelige Plougs tal och heia framträdande vid Gamla Uppsala². Detta i sjelfva verket första s. 90rigtigt öppna och oförbehållsamma Nordiska enhetstal är uppfriskande och öfvertygande att läsa; men hvad är det att bara läsa det, emot att hafva hört det, att hafva sett honom utsäga sina framtidsdigra ord. Han stod der, stadig och fast som en granitpelare, spänstig och hvällt ljudande som en stålsträng, och under allt detta med tårade ögon och ett flämtande bröst af den djupa rörelse, hvarunder hela hans varelse våndades i denna högtidliga stund, när han ändteligen tick uttala på ett fruktbringande sätt hela sitt verksamma lifs högsta och ädlaste sträfvan! (Ty jag sätter denna sträfvan högre, än allt hvad han sökt göra för Danmark, då det här gäller hela Nordens och således äfven Danmarks framtid). Ett och annat, som han tillfälligt yttrade, har ej häller kunnat inflyta i det tryckta talet. Så lät t. ex. ett enda sagta „hysch!“ nära intill honom höra sig — ett förskräckthetens läte från „en af de stilla i landena“ — när han sade, att det var på ett hår, att Nordisk dynasti-enhet kunde hafva vunnits år 1848; — då svarade han derpå ögonblickligen: „Ja, for det sömmer sig ikke her, paa Thorgny Lagmands Plads, at tale med forblommede ord!“ — Och sedan, hvilket mästerstycke var icke hans tal till kung Oscar vid middagen å Drottningholm¹; hälst när dertill kommer hans ärliga ord till kung Fredrik på Eremitagen². Det gladde mig också högeliga att höra genom ett bref från Ploug, att Du fullkomligt gillade hela hans uppträdande s. 91under mötet. Tack! ett sådant osökt bifall från dem, man vördar, belönar för mången svettdroppe, guten under kampen, det läskar den efter de ädles medkänsla törstande själen! — Af icke mindre vigt, särdeles för den Skandinaviska tankens verkliggörande, var kung Oscars alldeles oväntadt oförbehållsamma utsagor¹. Huru väl var det icke, att mötet 〈skulle〈 komma att ega rum så snart efter det nyss slutade kriget; ty ho vet om han efter ett eller tu år, och sedan Ryssland åter fått tid på sig att åter antaga den gamla säkra öfverlägsenheten, hade vågat att uttala sig så öppet?! En af de första verkningarna af detta tog är och varder allt mer en afgjord förändring hos Norrmännen, åtminstone hos de unge. Ja, det är ovedersägeligt, att (oss emellan!) den Norska afstängdheten och sjelfgodheten fått en riktig grundknäck; de börja ändteligen inse, att vi icke vilja dem något ondt, icke uppsluka deras sjelfständighet. Nå, det förstås, litet helsosam Ryssskräck, till följe Hans Kejserliga Majestäts nådiga förkärlek för Tromsö m. fl. hamnar i Finnmarken, har väl också gjort sitt till!² — På Naturforskaremötet lär ock hafva förekommit några högst märkeliga svensk-vänliga uttalelser³.

s. 92Angående utsigterna för det Fornnordiska språkstudiet Sverige, så har här blifvit väckt ett förslag om att inrätta en helt ny lärostol häri vid Uppsala Universitet. Men, monne jag icke redan omnämnt denna sak för Dig ? Dock, jag tror knappast; ty jag ihogkommer, att jag väl en gång tänkte på att skrifva derom, men att jag då uppsköt dermed, emedan det då ännu var för ungt och osäkert. Nâ, i alla fall, så är saken denna. Det väcktes inför Uppsala Studentcorps (som eger sin egen orden tliga organisation och representation) förslag om (och eget nog utgick det ifrån en, som har Grekiskan till hufvudsak!¹ — och utan all min vetskap), att Upps. studenter borde ingå till Cancelleren (= Kronprinsen) med en begäran, att han vill〈e〉 föreslå hos Kgl. Majt Kon.〈!〉, det han måtte hos Riksens Ständer (som ensamme hafva nyckeln till kassakistan!) föreslå upprättandet af en ny lärostol här i Svenska språket, — likväl med den förklaring, att dermed egentligen menades det Fornsvenska. Denna begäran beslöts enhälligt och afgick med en särskild beskickning till Kronprinsen, som svarade särdeles lofvande. Sedan dess har äfven Consist. Acad, nästan enhälligt tillstyrkt saken. Det antages ock, att Kungen kommer att framställa förslag härom vid Riksdagen (som börjar d. 15 Okt.), och det är då troligt, att Ständerna bifalla. Således ser det verkligen ut, som att det skulle bli en ordentlig lärostol i Fornnordiska språket (att han kallas Fornsvensk gör intet till saken, och är blott af politik, för att få Bönderne lättare att gå in derpå); [ja, det s. 93är t. o. m. troligt, att en dylik äfven kan blifva inrättad i Lund] och det oaktadt gamle Sehr, ännu sitter qvar. Det, som vid denna sak är lika sä vackert som uppmuntrande, är att första stöten härtill utgätt ifrån ungdomen sjelf! Huruvida jag (man kan så svårligen afhålla sig ifrån att tänka på sig sjelf) vid platsens besättande kan eller bör komma i fråga, är en sak af underordnad vigt emot att vårt land en gång får sig en fast lärareplats i detta för hela vår utveckling i Nordisk riktning så vigtiga ämne. Och skulle också Ständerna denna gång afslå forslaget, så kommer det nog snart åter fram; och åtminstone har man sett det vackra, att Svenska ungdomen icke sofver, om också de makthafvande fäderne synas slumra.

Men efter jag nu kommit in på det Fornnord. kapitlet, så anhåller jag att få underställa Din pröfning ett försök till tydning af ett par dunkla ord i vår fornlitteratur. — Uti Hávamál, str. 74 (l.75) står (i Christiania-uppl. 1847): margr verðr af öðrum api, i Stockh.-uppl. 1818: margr verpr af avprom api, och KöpenhS uppl. 1828 (40): margr verpr af avdrom api, och öfversätter〈!〉: (qvod) multi ex aliis infatuentur. Christ.-uppl. yttrar bland varianterna: „af öðrum, saal. rettet; aflavðrom Cd.“, och Kphs-uppl. anför membranens skrifsätt: „aflavdrom“ och tillägger: „manifesto errore“, men gissar äfven på ett: af avdnom. I Svb. Egilssons Lex. poet. antages (under art. Api (s. 17)) rättelsen öðrum utan anmärkning: verða api af öðrum, och öfversätter〈!〉: aliorum stultam rationem imitari. Således hafva alle varit ense uti, att skinnbokens läsart, aflavdrom, icke duger, och derföre rättat honom till af öðrum l. af auðnum. Men kan man, utan att vilkorligt ändra eller våldföra det, få god mening eller blott verklig mening af ordet i en gammal text, särdeles i en skinnbok; — så är det väl gifvet, att man icke bör försöka att gissa sig till något annat. Jag tror derföre, att man bör läsa ungefärligen som der står: margr verðr af lauðrom api, och öfversätter: mången varder s. 94en apa, en narr, l. varder dårad af lödret (= skummet), d. ä. mången blifver narrad af ytan; och det skulle nästan kunna återgifvas med det klassiska ordspråket: nubem pro Junone amplecti. — Lauðr n., lödder, är nämnl. den rätta äldre formen för det Ny-Isl. löðr, se Gloss, til Manchs og Ungers Oldnorsk Læsebog, s. 185 (hvar det står i texten, har jag ej fått reda på). Mig synes, att detta äfven gifver en bättre mening, än om man skulle antaga öðrum el. auðnum, isynnerhet om man ser på, att denna rad dymedelst kommer att stå i större samklang med de båda föregående: veit-a hinn er vætki veit, all den stund båda utsagorna då äro riktade mot okunnighet, själsarmod, ytlighet och omdömesslöhet. Att formen lauðr (icke löðr) är den fornrätta, bevises ock af tillvaron af det deraf alstrade omljudna verbet leyðra. Så säger 〈!〉 i Eriksmålen: Bað l. bæða ek upp rísa (Einherja)….. biórker (at) leyðra. Jag bad Enhärjar stå upp, för att låta ölkaren skumma (löddra); hvilket således anspelar på den gästfrihet och ymnighet, med hvilka dryckerna skulle iskänkas. Ordet (kanske ett ἁπαξ λεγόμενον) forekommer Snorra Edda I. s. 242, och i Fagrskinna (1847), s. 16 under formen lyðra. Uti Glossar till M. og U.’s Oldnorsk Læsebog, s. 186, är man nära att hitta den rätta tydningen, när der säges: „maaskee af lauðr meerskum“; men det oaktadt öfversättes det med: „polere, skure“, d. v. s. att det skulle vara fråga om att glätta, polera sjelfva karen, bägarne, hornen utanpå, för att få dem blanka. Man tager nämnl. lauðr såsom liktydigt med sjöskum, „meerskum“ i den nyare och figurliga betydningen af en lätt flytande lerjord (hvaraf nu göres pip-hufvuden), men hvilken jordart (som fås i Mindre Asien och Persien) visst aldrig var känd här i forntiden, och visst aldrig har användts till polering, såsom dertill alldeles oduglig. Lödder, som nu på Sv. betyder det allra finaste, lättaste skum, fradga, t. ex. såp-lödder, hästen är löddrig, detta vatten löddrar sig aldrig, m. m., — har säkerligen icke i forntiden kunnat betyda något så klumpigt som s. 95en jordart. Och dessutom huru mycket mera ren skaldskap ligger det icke uti att vid det tillärnade gillet tänka på de fradgande, löddrande dryckeskärlen, än på deras rengörande, polerande! — Den Gotländska formen för lauðr, lödder, är ludur (se mina Starka Verber, s. 6) och jag antog derföre förut, att det Nyisl. löðr motsvarade ett äldre luðr, liksom tröll ett äldre trull, gl. Sv., Gotl., Dal. trull, troll, jfr. Isl. trylla, Dal. tryllal — dit tyckes ock Fagrskinnas skrifart lyðra, för leyðra, peka. Jfr. dock haf-löðr (för -lauðr?) Sn. Edd. I s. 692. — Nå, hvad säges nu om allt detta?

Huru förtviflad har jag icke många gångor varit öfver våra runstenars olyckliga innehålls-magerhet och evinnerliga ord- karghet! Huru upplifvande är det icke då att träffa på någon, som är något innehållsrikare, särdeles om han tillika har en smula af något skaldiskt. En Närking (Student ifrån Närike el. Nerike) har nyligen meddelat mig denna nyupptäckta runinskrift, hvilken jag genast såg vara skrifven i fornyrðalag:

porstain [lit rai]sa Var til Anklans

stain þina ukr trankr farin;

iftir sik sialfan varp þa haima

auk sun sin Hifni. at harmi taupr.

Kup hialbi sialu þaima (!). Bruni auk Sloþi

tair(!) [hiku] stan þina. —

Isl. þórstein〈n〉 lèt reisa Var til Englands

stein þenna ungr drengr farinn;

efter sik sialfan varð pá heima

ok son sinn Hefni. at harmi dauðr.

Guð hialpi sálu þaira! Bruni ok Slóði

þair hióggu stein þenna. —¹

Detta på runstenar hittills ohörda at harmi tauþr (såvida icke Liljegrens Runurk. 914: han turuknaþi . i . baki . marm tauþ mukin bör, som troligt är, läsas harmtaup, Isl. Han〈n〉 s. 96drukknaði i bekki: harmdauð(i) mikinn!) talar i all sin korthet på ett rörande sätt om alla de kärleksfulla förhoppningar, som sönko i grafven med denne lofvande son, som redan som ung gjort sig fräjdad genom ett härtog till England och kanske hade stått i sjelfve Knut den mäktiges tingmannalid! Ordet ukr gjorde mig i början stort bryderi; ty jag trodde först, då stenen blifvit upptäckt och till en del troligen oriktigt läst (jfr. PTIYT och TTIM) af en oerfaren runläsare, att der kanske kunde stå: Var til Anklans tukr | trankr farin (= dyggr drengr); sedan trodde jag att ukr möjligen kunde vara ett fornt uggr, adj., terribilis, motsvarande ett möjligt Isl. adj. yggr; men det var för vildt och smakade allt för mycket af den hedne Yggr eller Oden. Ändteligen föllo fjällen från mina ögon och jag fann, att ukr stod för unkr, ungr, hvilket ord, liksom harmr och harmtauþr, förut icke funnits i Runspråket, — således en stor vinst i denna fattigdom! —

Men, mitt papper börjar att tryta, och jag manas derföre att sluta detta för mig så angenäma samtal: få se, om Du kan läsa min hopgnetade (har Du någonsin hört detta betecknande Sv. ord?) skrift?!

Hjertlig tack för helsningarna och jag beder Dig godhetsfullt återbära mina helsningar och djupa vördnad till Etatsrådinnan och till Fröken Sophia!

Lef väl, var lycklig och glad, min faderligt vördade vän, till den Nordiska vetenskapens båtnad och Dina månge vänners hugnad! och glöm 〈ej〉 Din af hjertat tillgifne lärjunge
Carl Säve.

E. S. Angående Holbergs inflytande i Sverige, kan jag icke upplysa något egentligt. Jag vet endast, att några af hans skodespel ganska snart hunno hit och blefvo spelade på Svenska, men lästa både på Danska och Svenska. Några hafva varit riktig folkläsning; det samma kan äfven nästan sägas om en upplaga Udvalgte Gomedier af L. v. Holberg. s. 97Strengnäs 1827—33, i 8 band, eftertryck på Danska, men med efter Svenskan lämpad stafning (temmeligen lik Rasks). Men en som vet mera om Holberg i Sverige är vår kanske förnämste bokkännare Amanuens. i Kgl. Bibl. i Stockh. G. E. Klemming, och jag skall skrifva till honom och bedja honom antingen skrifva till mig om saken eller ock till Dig sjelf¹. — Det gladde mig när jag hörde att Du, som jag tror i fjor höstas eller vintras blef invald till ledamot af den gamla Vetenskaps-Societeten i Uppsala², — en sak, som borde hafva skett långt förut med en man, till hvilken Sverige står i en så stor taeksamhetsskuld som till Dig! — men man får dock icke begära allt för mycket af ett sällskap, som egentligen är ett naturvetenskapligt och blott eger att besätta 8 platser med utländske ledamöter af s. k. „allmän lärdom“. — Slutligen lyckönskar jag Dig till Din upphöjelse till Etatsråd³, hvilket dock mest hedrar dem, hvilka dymedelst hafva visat, att de icke äro okunniga om hvad Du gjort och uträttat. — Framför min helsning till vännen Secher och tacka honom för den kärkomna hogkomsten med Povel Eliesens D. Skrifter, som han sände mig med Uppsala-farame!⁴ — Helsa af〈!〉 Din frände Stud. Juris Hansen, som var så god och frambar Ditt bref!

s. 98

Københavnd. 10 august 1856.¹

Meget, o meget lyksalig har du gjort mig, kære Säve, ved dit herlige brev, som jeg længe har törstet efter. Ja, det kunde i sandhed have været dejligt, hvis vi i dette møde havde set hinanden, om jeg også af bevægelse havde sunket om på en af Upsala höje. Længe har jeg gået i beråd med mig selv, om jeg skulde skrive til Dig, for at få mere at vide end hvad bladene have sagt, og jeg takker for beretningen om Plougs tale og alle de forvæntninger, den kan vække. Men jeg bliver gammel og lader mig ikke længer nöje med håb og ord; af dem have vi nu jo levet i mange år, og ere dog ikke komne målet nærmere. Det er nu klart, mener jeg, at målet er den politiske enhed, og det glæder mig usigelig, at Ploug har sagt det. Men han vidste intet videre om stemningen derfor, om diplomatiske forhandlinger, som kunde føre dertil, om noget sådant virkelig er i gære eller om det endnu har lange udsigter. Ungdommelig begejstring er flygtig, er skum, er löder. Hvor megen have vi ikke haft deraf, og følgen blev en helstat, hvad Ploug kaldte et polsk giftermål med Tyskland². At den ikke vil gå, have vi vel nu lært, men den har stillet en næsten uoverstigelig mur imellem os og forbindelsen med Sverige. Hvor længe skulle vi endnu bie, förend vi få at vide hvad Stormagterne have for? og véd Du intet derom? I idéen kan man lave sig de dejligste ting, men verdens gang og de utallige andre interesser gå sædvanlig deres egen vej, og det er især derom jeg længes at vide noget mere. Men det er vist, at dette møde har sat de inderste fibre i mit bryst i bevægelse, har på ny vakt en forvæntning, der næsten var udslukket, og jeg siger til mig selv: nu eller aldrig. Nordmanden Daa har været hos mig, men kun nogle öjeblikke, på vejen til England; han var meget fortörnet over s. 99den måde, hvorpå hans foredrag på naturforskermødet i samme retning som Plougs var blevet afvíst¹. Uden tvivl er det Sverige vi må sætte vort håb til, Norge vil da komme af sig selv. Men er der intet at göre, kan der intet virkes ved tale eller skrift, hvorved denne herlige begyndelse kan fortsættes? kan der ikke blandt videnskabsmændene sluttes en nöjere forbindelse end hidtil? ikke blot ytringer underhånden, som skjule sig under videnskabens kappe, men udtalelser, som gå lige på målet? Det er fornødent, at svenske videnskabsmænd virke umiddelbar ind på dem, som have fremtiden i deres hånd. Hvor mange skandinaver ere der blandt dem, og hvad göre de? Det er en kostelig udsigt, at der vil oprettes en lærestol, om den end bliver i Svensk, tingen vil dog blive den samme. Nej, Du har ikke för skrevet derom, men Ploug nævnte det for mig. Og der kan da heller ikke være tvivl om, at Du må blive manden. Formodenlig en sön af prof. Fries², en botaniker, som bragte mig det ny diplom, syntes ikke at tro på, at et sådant professorat blev oprettet förend Schröder gik af, og du mener, at man må sætte Svensk stempel på det, for at få stænderne til at rykke ud med penge. O de folk! Det er dog fordi de stå endnu på et så lavt trin, at alting går så trægt og langsomt. Kan man ikke af hjærtet være god Svensk, Norsk og Dansk, og dog tillige løfte sig op til foruden det at være Nordbo? Endnu ikke i nogen folkeforsamling. Hvad min optagelse til medlem af videnskaberselskabet i Uppsala angår, da kommer den mig ligeså uvæntet som etatsrådtitlen kom, og jeg begriber endnu ikke hvad der har givet anledning dertil; men så godt som hver dag med døden for öje og med tanken på et andet liv, kan du vel forestille dig, at deslige s. 100literser hæder nu ikke kan göre synderlig indtryk på mig. Det mål jeg nærmest har for öje, og hvortil jeg kunde önske at henvende mine kræfter udelt, når jeg måtte og kunde, er fuldendelsen af den danske literaturs historie, et langsommeligt og vanskeligt arbejde, der nu fra Holbergs tid af skulde få nogen mere almindelig interesse. Skönt jeg selv bedst véd, hvor uhyre mangelfuldt dette arbejde er, så har jeg dog også der måttet bryde isen, thi mirabile dictu, vi have endnu ikke haft nogen udførlig historie, der omfattede hele vor literatur. Med alt det hænger mine tanker endnu ved det fornnordiske, og du glæder mig meget, hver gang du giver mig en ny oplysning til et sted i Edda o. desl. Er det ikke sørgeligt, nok, at vi, end ikke Islænderne, efter så mange granskninger endnu ikke ret forstå de eddiske sange. Ethvert bidrag dertil tegner jeg endnu op, og lægger det hen blandt mine papirer. Der har jeg også indført din bemærkning om löðr. Ordet i Eiríksmál: at lyðra, med den rette form leyðra, af lauðr, er fortræffelig. Hvor herligt passer det ikke just der: Einherjerne skal først komme den skummende drik i bægerne og valkyrierne derpå bringe den om. Stedet i Hávamál er vel vanskeligere; men der kan ikke være den mindste tvivl om, at læsemåden af ödrum, der desuden er en løs gætning, aldeles må forkastes. Det er en almindelig regel ved fortolkningen af denne sang, tænker jeg, at hver strofe har et almindeligt indhold, drejer sig om én bestemt ting, og at alt i den må forklares i sammenhæng dermed. Her er der nu bestemt tale om rigdom og hvilken værd man kan tillægge den; at blive bedåret, at lade sig bedåre af andre har i denne sammenhæng ikke mindste betydning. Der må nødvendig siges: at lade sig bedåre af rigdom. Læsemåden af auðnum er da altid bedre, men det er jo også en gætning. Nu kommer Du ganske fortræffelig med membranens af lavðrom; thi aflavðrom, som der står, kan deles enten i afl auðrom (som jeg finder i mine optegnelser, men som jeg ikke kunde få noget ud af) eller i af laudrom. s. 101Men hvad er det? Dette här Du gjort klart ved Fagrskinnas at leyðra: mangen lader sig bedåre, hænger sit hjærte ved skum, ved de skummende ting; den ene er rig, den anden er fattig; skylit pann vitka var. Hvorledes forklarer Du så det, og mener Du at Egilsson har ret i, at vår er lig = var, og var = ver, mand? Og hvor herligt er så det næste: Rigdom er skum, usselt, forgængeligt gods, en orðtírr〈!〉 deyr aldregi. Og tanken vender atter (str. 77 i den norske udgave) tilbage til rigdoms forgængelighed. Tak, kære Säve, for denne fortolkning, og glem ikke at meddele mig lignende, hvis du har flere. En god fortolkning af Edda, af hvem er jo det samme, må vi nødvendig endnu have, för få vi ikke folk til at tro på, at der er noget herligt i den nordiske poesi. Simrock har nu givet sit andet oplag,¹Var udkommen 1855 (1ste udgave 1851).) og vi? vi have hverken en Edda eller en Snorre, og det er dog de to, der skal sætte hovedet på sommet. Nordmændene arbejde utrætteligt og man kan ikke noksom rose dem²; men du, kære Säve, med Din smag for poesi og historie, giv os Edda og Snorre! og hele norden skal velsigne Dig. — Ja, runeindskrifter ere uendelige〈!〉 magre, desto mere takker jeg for den meddelte. Og nu, kæreste Säve! lev vel, og lad mig snart høre fra Dig, at Du er vel og lever s. 102frejdig i nordens store håb, og sely ser en stedse lysere udsigt! O, det går vel i Uppsala, som her. Der er så yderst få, med hvem man kan vexle tanker, da næsten alt går under i det materielle liv. Min hustru og fosterdatter hilse Dig. Vi tale ofte om Dig, og min hustru har ligesom jeg studeret Dit brev på det lærde nær. Kvinden kan også gå ind på nordens enhed, men naturligvis ikke med mandens alvor og dybde. Men hvad om vi hværvede Skandinaver blandt de svenske kvinder? Skulde de ikke, ligesom de franske monstro? kunne styre Politiken. Det er skade, at jeg først nu falder på den udvej. Den er så skön. Lev vel!
Din
N. M. Petersen.

for tiden bor jeg i Lille Fiolstræde Nr. 197 C, første sal, men fra flyttedagen i midten af oktober vender jeg tilbage til det forrige sted på Nörregade 137 anden sal.

Den ene spand går op, medens den anden går ned, hos Schiller. For dig åbnes der udsigt til at begynde et nyt professorat. Jeg går hver Dag〈!〉 og grubler på, om jeg ikke nu, efter så megen mislykket virksomhed, kunde få min afsked og komme til ro på mine sidste dage. Er det ikke sygeligt?

〈Udskrift〉 Hr. magister C. Säve docent i oldnordisk ved universitetet i Uppsala. betalt

s. 102

Uppsalad. 26 Oktober 1856.

Faderlige Vän!

Sedan några dagar går jag nästan som i yrsel, djerfva aningar, stora tankar, dallrande mellan hopp och fruktan, hålla mig sväfvande mellan den „gamla natten“ och en ny, länge efterlängtad, herrlig morgon. En del af detta nya lofvar dock med en nästan till full visshet gränsande sannolikhet att snart varda till en verklighet; — en annan del deraf tedde s. 103sig i början som en så svag skälfvande ljusstrimma i framtidens öster, att man alldeles icke kunde se, om det allenast var en bedräglig lyktgubbe, eller verkligen den första svaga glimten af en strålande framtidsdag. Dock, vördade Lärare! Du tänker väl, att jag antingen icke har alla mina skrufvar i behåll eller också att jag blifvit gripen af älskogssvindel; ty ett nyktert sinne, hälst vid mina år, kan icke gerna fara ut i slika svallande dithyramber. — Nå, på det att jag må tala prosa, så hör följande: Du vet, att vi här i Sverige länge känt oss tryckta och tillbakahållna i vår andliga och samhällsutveckling af Rysslands närhet; det har varit som vi oupphörligt känt ett grymt rofdjurs blodångande andedrägt blåsa oss i nacken. Detta har räckt under hela Carl Johans långa regering och nästa〈!〉 hela kung Oscars, och längre, egentligen från 1812 åtminstone till 1854—56. Så kom nyligen den välsignade Novembertraktaten, som åter närmare förband oss med Europas kulturmakter: England och Frankrike. Detta förbund helsades visserligen med allmän glädje, men mest med afseende på den strid, man då trodde forestå med Ryssland; ty ingen trodde sig ännu kunna antaga detta som ett tecken till en afgörande vändning äfven i den inre politiken. Ja, då man hittills icke just förmärkt några bestämda verkningar af detta slag, började man tro, att vi snart åter skulle befinna oss lika tryckta af den Ryska maran som förut. Kom så för två dagar sedan k. Oscars trontal vid Riksdagen, som egentligen började d. 15 Oktober, och slog ned i hela Sverige som en blixt från nästan molnfri himmel: någre till sorg, men de fleste till glädje. Konungen bebådar öppet och öförtydbart〈!〉, att han af all kraft skall beträda reformernas bana, och skall sjelf föreslå: 1°) full samvetsfrihet, 2°) qvinnans myndighet vid 25 år, 3°) frihandelns grundsats alltmer verklig gjord, 4°) att lagar skola föreläggas Norska stortinget och Sv. riksdagen till mellanrikslagarnes fullkomning; samt några andra också mycket vigtiga reformer. Nå, är det nu s. 104icke stora nyheter? — allt förberedande vårt lands föryngring, hvarigenom en förening blir lättare möjlig mellan oss och de tu andra Nordiska rikena, när tidens fullbordan en gång kommer! Nå, det kan vara godt nog, men jag trodde att jag skulle få höra omtalas något helt annat: — säger Du. Nå väl, Du Nordens ädle son! Du får också kanske snart nog höra på fullt allvar talas om något „helt annat“. Ja, tänk om Nordens enhet, d. ä. Danmarks tillslutning till oss andra tu redan förenade riken, skulle förestå, och det mycket snarare, än någon af oss kunnat drömma om!!! Hela sommaren har man väl då och då sett svaga tecken åt detta håll — K. Oscars tal vid Studentfesten, Kronprins Carls uppträdande vid naturforskarmötet och derefter hans betydelsefulla besök i Köpenhamn¹, samt icke minst den Rysk-belgiska tidningen Le Nord’s illskna utfall mot Sverige² och ändteligen Prins Napoleons besök i Norge, Sverige och Danmark (här i Uppsala hade hans adjutant befallning att samla allt, som särskildt rörde Skandinavismen, Student-togen, Univers. Tidskriften, — för att derutaf utarbeta en framställning om Skandinavismen! — det var jag, som skaffade ihop allt dit hörande)³. Allt detta kunde kanske betyda något, men kanske också intet. Men för 8 dagar sedan, straxt innan vår riksdag skulle få sin egentliga början, tick man nästa〈!〉 dagligen i vår största tidning, s. 105Aftonbladet¹, se afgjorda anspelningar åt det Skandinaviska hållet; så afgjorda, att man knappt kan annat än anse dem för att vara af sjelfva regeringen meddelade, för att förbereda sinnena. Tydligast utlät sig bladet i Fredags, nämnligen så: „…… Man finner med tillfredsställelse, att flere vigtiga förslag till gemensamma lagar för de båda brödrarikena komma att blifva föremäl för både Sveriges ständers och Norges stortings pröfning och beslut, och man anar en bebådelse af ännu vigtigare förslag till betryggande af den Skandinaviska unionens framtid, när man på samma gång hör konungen förklara, att han „trogen sina pligter såsom unionens konung, söker fullkomna den storartade byggnaden, fullborda de delar deraf, som omständigheterna ej ännu tillåtit att uppföra, och sålunda betrygga det helas styrka och varaktighet.““ — Denna sista mening i trontalet kan visserligen bara åsyfta Norges förhållande till Sverige; men den är så skickligt uppställd, att den äfven kan åsyfta Danmark. Det glädjande vid, om dessa Skandinaviska aningar ej äro gripna ur luften, är att det verkeligen ser ut som att saken mycket snart åtminstone kan afgöras och beslutas. Under Europas nu varande ställning och de 3 Nord. rikenas litenhet emot de stora europeiska jättestaterna, så kan en slik fråga aldrig komma att af någon Nord. regering väckas inför våra folkförsamlingar förr, än den är besluten och medgifven af åtminstone England och Frankrike och troligtvis äfven af Österrike, Preussen och Ryssland. Om så är, så är det ganska troligt, att saken egentligen först afgjordes redan i November-traktaten mellan Engl., Frankr. och Sverige-Norge (här se vi då förklaringen öfver, att denna sak icke då kunde anförtros åt det Örstedska ministeriet i Köpenhamn, emedan Ryssland då genast fått veta det!), och sedan fick de andra makternas bifall i Paris-fredan — kanske s. 106med undantag af Rysslands, kanske ock med dettas tvungna bifall. Förhåller nu detta sig så, så skulle saken således snart nog endast komma att bero på, att Danmarks och Sveriges riksdag och Norges storting gå in derpå. Formen för sakens verkställighet är ej värdt att kannstöpa om; troligtvis blir, till en början, Danska tronföljden öfverflyttad till K. Oscar och hans afkomlingar (Glücksborgeren får en ulykke og går flöjten!), eller något ditåt¹. — Dock, ligger någon verklig verklighet till grund för mina funderingar och förestå verkeligen så stora ting, så tör Du nog redan i edra egna tidningar hafva hört lika mycket derom som vi här af våra. Eller äro alla dessa tecken och aningar, af hvilka min inbillningskraft hopfogat denna sköna byggnad, äro de endast irrsken, bedrägliga dunstbilder, som icke ännu på lång, lång tid skola kunna förverkligas? Ja, skulle så vara, så ursäkta mig, som förgäfves frammanat dessa lysande framtidsbilder framför Din efter Nordens enhet trängtande själ, och förlåt mig Ditt hopps felslående för vår gemensamma stora kärleks skull till Norden och dess ära!

Jag medhinner icke att i dag skrifva om något annat, än om denna enda stora sak: måtte mitt hopp icke komma på skam! — Endast i största korthet kan jag tacka Dig för Ditt för mig så innerligen kärkomna bref af d. 10 Augusti〈.〉 Jag kände lika mycken glädje som stolthet öfver att Du så vänligt gillar mitt försök till förklaring öfver Eddans: margr verðr af lauðrum api, och Fagersks leyðra. Angående orden vitka vár har jag nu ej tid att yttra mig, ej häller vet jag något bättre än Din egen förklaring (på Dina föreläsningar): skylit (maðr) vítka² þann (mann) vár (g. sg. af vá, f., fara, olycka) s. 107— ingen man skall tillvita denne man (den orike) denna olycka. Egilssons var = ver tycker jag icke om.

Då det ju finnes en „indenbys post“ i Köpenhamn, så kan det ju icke göra Dig så stort omak, om jag beder Dig att sända inneliggande bref och lilla not-papper till Isländingen Gr. Thomsen¹; sedan Du likväl först inneslutit bägge i ett gemensamt omslag och försedt dem med påskrift. — Orsaken, hvarföre jag sänder notpapperet öppet är, att det kanske kunde roa Dig eller Din Fostra, fröken Sophie, att spela igenom den vackra Svenska folkviso-melodien (orden äro nyskrifna och något svulstiga). Denna melodi tycker jag verkligen påminna 〈om〉 fjällbäckens brus, när han i djerfva språng kastar sig i den lugna, drömmande dalens famn.

Framför min hjertligaste helsning till Din Fru och till Fröken Sophie. Helsa äfven vännerne Stephens och Secher, om de råkas. — Lef väl! och måtte det förunnas oss att snart varda vittnen till Nordens förening i anda och sanning; Gud beskydde vårt treeniga fädernesland!

Din vördnadsfullt tillgifne vän
Carl Säve.

s. 107

København d. 15 nov. 1856 ²

Det var min agt, kære Säve, strax uden ophold at svare på dit brev, og der er alligevel gået nogen tid, mere end der skulde. Der er vakt et håb hos os, som vi strax ville have opfyldt, eller i det mindste ville vi være visse på, at det opfyldes. Din förtjusning kan jeg i det mindste ikke ganske dele, förend jeg får nogle flere kendsgerninger; jeg går ligesom i en feber, før hver dag at få at høre, at der er sket et s. 108afgörende skridt, at der er slået et afgörende slag. Thi med et stærkt slag må det komme, ellers sker det aldrig. Så meget ser jeg af alt det du i dit brev anfører at stemningen i Sverrig mærkelig har forandret sig; men i throntalen findes jo intet, der jo ligeså godt kunde være sagt forhen. Min forventning kræver, ja den er unöjsom, noget mere end nogle ord, der ligeså godt, og i deres naturlige sammenhæng, kunne tydes på en anden måde. Lallerstedts skrift¹ har jeg læst; hvor klart det end er, at det er skrevet for at forberede noget nær forestående, med en bestemt hensigt, har det. dog glædet mig, at se det, som er vort håb og vor forventning, så tydelig fremstillet, og at det er lagt for dagen, at der for Danmark ingen frelse er at vinde uden ved nordens forening. Men det er kun en indledning. Hvad er der siden sket som fører tingen videre? hvad beviser findes der på, at regeringerne ville denne forening? uden det er det hele jo ikke kommet et skridt videre. Hvad er der sket, som vidner om at Sverrig vil? O, sig mig det ene Ord〈!〉, giv mig et sikkert pant på det, at Sverrig vil, så vil jeg give mig til tåls, så vil jeg stille og ydmyg vænte på, at drömmen skal opfyldes; mit fædreland kender jeg for godt til ikke at vide, at fra det kommer opfyldelsen ikke. O Säve! Hvilken jammer er det at se sit fædreland, det land der så vore ungdoms drömme, vor manddoms gerning, så nedtrykt, så sonderlemmet, så uholdbart i alle sine fuger! Hvo kan tænke derpå uden med et blødende hjærte? Og hvo kan udholde den ligegyldighed derfor, som viser sig i alle retninger, i alle kredse? At se alt det store og herlige der kunde ske og ske så let, og intet at kunne udrette dertil! Imidlertid er der jo et håb og det synes sikkert, at nu vil det afgöres; det til alle tider vaklende Danmark vil s. 109nu komme til at vælge imellem norden og det tyske forbund. Det ulykkeligste af alt er denne evige mellemtilstand, der nu har hjemsøgt os i så mange tider. Endnu er der intet tabt, det har været endnu værre för, endnu ere vi ikke så vanslægtede, at en forbindelse er umulig; men det er den höje tid. Ja, det vil ske, om et år vil du som professor i svenska sproget og jeg, selv om jeg er aflægs og sidder i en stille afkrog, med samme iver og lyst, thi sligt tager jo aldrig af, virke hver for sit og just derved for det hele, og hvo véd hvor længe eller rettere kortere det kan vare, förend det forenede knytter sig inderligere sammen, når først det ydre dynastiske töj og folkenes ubetvingelige materialisme må give efter for natur og sandhed. Du vil da stå langt heldigere, thi svenske folket vil aldrig sympathisere med Rusland, medens det danske eller om du vil det udanske vil give sig ynkelig, i mange og store kredse, over alt det tyske væsen, som hidtil var dets öjesten, og som det nu må give afkald på; men min glæde vil være så meget större, jo mere Sverrig og Norge tage til i åndig styrke, thi det vil være Danmarks frelse. Lad os altså antage det, alle dine forhåbninger skulle ikke blive til skamme; det vil ske fordi det er umuligt andet. Holsten vil ikke være dansk, og det var jo urimeligt om det vilde; Danmark vil ikke gå ind i det tyske forbund, det vilde dog tage sig altfor naragtigt ud. Fra vor side er der altså igrunden ikke noget i vejen. Den unge hjelte, siger man her, har store planer, nu der behøves ikke stort for at fatte den, da den ligger lige for hånden; meget vid behøves der ikke til at fatte, at Sverrig-Norge alene ikke kan bestå mod Rusland. Lallerstedts plan er altså ganske god: Finland, Sverrig, Norge, Danmark, hvert med sin ejendommelighed, men uopløselig forenede i fred og krig, brødre og landsmænd, et fælles fædreland med beslægtede nationaliteter, det er i sandhed en magt som det nok er værd at være konge over. Underligt nok, at han ikke har lagt en ting til endnu, en viss tryghed imod det s. 110tyske forbund: en större nordtysk magt med en engelsk prins til konge, siden England dog altid skal have noget, når det tillader andre magter at regere sig selv; det vilde vel være det bedste værn imod Preussen. Og så én flåde i Østersøen og én hær for norden o. s. v. I sandhed, det er bedst at lade det blive ved det, da der dog ikke kan udfindes noget bedre. Island skal vi alle være om; det har et gammelt krav på vor kærlighed, eller hvis Islænderne virkelig ere så forhippede på deres gamle Alting, så lad dem i al uskyldighed forsøge at oprette en lille republik, indtil de har slået hinanden så meget ihjel, at vi blive nødte til at tage dem under armene. Vi kunne jo også lade Island høre til Norge, hvis nordmændene endnu have lyst til det. Navneværdi kommer det ikke an på. Alt det er så simpelt i sig selv, så let at sætte i værk, når kun en der kan tale höjt nok vil sige: nu skal det være; det er underligt, at det ikke allerede er sket, det vil altså ske med det allerførste. Det må ske, thi norden kan jo ikke forgå, og nu har det endelig engang følt på sig selv, at det er til.

Egilssons var = ver tykkes jeg heller ikke om. Der er meget mere, som forekommer mig vrangt, men hvor skal man finde det sande? Dit leyðra hører unægtelig dertil, men der er mange andre knuder. Det er ikke godt at blive gammel, thi så bliver man for klog. Disse eddiske digte ere jo, når alt kommer til alt, nogle usammenhængende stumper, som ingen forstår, og når man endelig forstår det, så er det kun et stakkels brudstykke. Hvor tit har jeg ikke med begejstring talt om Bjarkemålet, men hvad vi har deraf er jo kun stumper, og nogle af dem noget forskruet töj. Alle de kunstige digte, herre gud hvilken poesi! Sagaerne om Island, på nogle enkelte nær og nogle enkelte steder nær i de andre, hvilke ubetydelige begivenheder, hvilken ensformig kedsommelig stil, hvilket magert indhold! Det bliver dog tilsidst kun for sprogets skyld at vi studere alt dette. I denne tid har jeg beskæftiget s. 111mig med Snorre. Det er nødvendigt for min sjæls fred dog at redde noget. Har du givet dig af med undersøgelse om Heimskringla, o så meddel mig i det mindste resultaterne. Hvor meget deraf er virkelig Snorres værk? Er morskinskinna ældre end Snorre? alle de øvrige, så meget tror jeg at have på det rene, ere yngre. Snorres hæder tror jeg vist at kunne frelse. Men af den Heimskringla, der er udgivet, hvor meget er tilforladelig af ham? Således som det er, er det fuldt af falske indskud, af senere tillæg, af randglosser. Hans værk bliver først hvad det virkelig er, det ypperste mönster på nordisk historieskrivning, når alle disse tilsætninger fejes ud. Da du så ypperlig har oplyst Ynglingasaga, vil du da ikke give os hele Heimskringla, Snorres skrift og intet andet. Tænk på, at det er for vort treenige fædreland! Gör det og sig: jeg hilser dig, min kærlighed, god morgen.¹

Noderne ere besørgede til Grímur Thomsen; jeg skrev dem af, det måtte jeg vel. Min hustru og Sophia den unge hilse. Mine tanker omfavne dig, kære Säve. Gud beskydde vårt treeniga fädernesland! Lad det være vor morgenbön! og gud opløfte det höjt over vore grave! Lev vel! Din
N. M. Petersen.

s. 111

Københavnd. 15 juli 1857.¹
Nörregade 237, anden sal.

Kære Säve!

Det er allerede en rum tid siden jeg skrev til Dig, og jeg længes ret inderlig efter at høre noget fra Dig. Vi vare den gang fulde af den skandinaviske idé og af vort nordens herlighed. Dagene gå og udsigterne blive ikke klarere, og vi høre intet fra hinanden.

s. 112Den danske literaturs historie har næsten optaget al min tid og alle mine tanker, og jeg har endnu langt tilbage. Hvormed har Du syslet, fornöjet, trøstet dig; og hvorledes står det til med dine udsigter. Det er egenlig kun for at minde dig om, at det ligger mig på hjærte at høre noget først fra dig, dernæst om den nordiske idé, at jeg skriver disse linier, i færd med at foretage en lille udflugt i Sælland, for om muligt at forfriske sindet efter en meget travl og anstrængende vinter.

Det forekommer mig, at mit sind ikke kunde have ro, og at denne lille rejse ingen forfriskning kunde yde mig, når jeg ikke først havde tænkt på dig og på vor fælles attrå. Derfor sendes disse få linier fra Din uforanderlige og trofaste
N. M. Petersen.

〈Udskrift〉 Hr. mag. C. Säve docent i det oldnordiske sprog ved universitetet i Uppsala, betalt.

s. 112

Uppsalad. 10 Novemb. 1858.

Vördade, faderlige Vän!

Skall jag väl våga att tilltala Dig på detta sätt, jag, som så föga sonligt uppfört mig emot Dig, i det jag låtit Ditt sista vänliga bref till mig obesvaradt öfver, långt öfver ett år? Du lär icke tro mig, när jag säger, att jag Iikväl älskar och vördar Dig såsom en son, och det gjorde jag från första stunden jag såg och lärde känna Dig; ja, i sjelfva verket långt förut, när jag lärde känna Dig i Dina skrifter, i Din innerliga kärlek till Norden och dess eviga minnen; — ty Du, Du är verkeligen min Nordiske fader.

Men Du frågar, om〈!〉 med fullt skäl, huru detta kan stå till sammans med min långa underlåtenhet att ej låta höra af mig med en endaste rad? Ja, i fjor somras, när Ditt bref kom, var jag mycket på resor¹ och sedan var här i Uppsala s. 113en bistert sjuklig tid — koleran rasade här (befolkningen i Uppsala är, under vanliga förhållanden, 8000 menniskor, och här dogo öfver 500!) — så gjorde jag på senhösten en resa till Finnland; m. e. o. det kom en gång att dröja med svaret; och så började jag alltmera blygas, att det kommit att dröja så länge, och så blef det allt svårare, ehuru jag beständigt plågades af verkliga samvetsagg. — Sedan några månader har jag också nu varit uti en högst orolig och tryckt sinnesstämning, så att jag nästan fruktar för, att jag knappast hade kunnat formå 〈mig〉 till att skrifva till Dig nu häller, förr än allt vore öfverståndet och jag fått lugn igen, såvida det icke varit en alldeles särskild sak, som satt pennan i min hand, och till hvilken jag nedanföre skall återkomma. — Nu först till min oro.

Du har kanske hört, eller kanske har Du icke hört, att vår sista riksdag, som tog slut i sistl. Mars¹, gjorde den Guds gerningen att inrätta 2ne professors-tjenster för De Nordiska Språken, en i Lund och en här. Till dessa 2ne poster funnos i sjelfva verket (när jag undantager Rydqvist, som naturligtvis icke vill lemna sin mycket behagligare och högre plats såsom Bibliothekarie i Stockholm) icke inom landet mer än 2ne sökande: Uppström, Moesogöten, och jag. Om en af oss hade sökt till hvardera universitetet, så hade vi trol. varit sjelfskrifne. Men nu ville olyckan, att ingen af oss ville till Lund, utan både ville stadna här. Mitt skäl härtill synes mig det vigtigare: Jag har här omkring mig och norr om mig alla de folkdialekter, samt hela runstens-verlden, till hvilkas studium jag egnat heia mitt lif. Jag är derföre så bestämd på att stadna här, att jag hällre ville bli lönlös docent här, än professor i Lund. Jag tror mig nämnl. här kunna uträtta vida mer för dialekterna, som jag här känner och som äro de egentligen grundsvenska, och hvilka jag nu känner s. 114bättre, än någon lefvande, och hvilka nu skola studeras och behandlas (ty de äro alla på starkt utdöende). Detta allt kunde icke ske så fullständigt, om jag flyttade 50—60 Sv. mil (80—90 Danska) längre bort. Af Uppström har jag ej hört något annat objektivt skäl, att han ej vill till Lund, än att Cod. argenteus är här — en död bok, hvilken jag dessutom tycker, att han nu, efter ett 8-årigt bläddrande uti de 187 skinn-bladen (eller hur många de äro), kunde hafva undersökt tillräckligt. Nog af: han och jag sökte bägge hit. Och derföre sökte Prof. Hagberg (nu i æsthet. och moderna språk) till platsen i Lund, hvilken han nu naturligtvis får. —

Uppström har hittills aldrig skrifvit en rad om Norden eller dess språk, ej häller någonsin studerat något egentligt åt detta håll, förr än nu sedan han skulle speciminera. Jag är nästan säker, att han icke last en enda svensk runsten, ehuru vi hafva några inom sjelfva Uppsala (en (mœso-)götisk eller gotisk har han nyligen behandlat efter Munch).¹ Med allt detta är det visst icke min mening att förneka hans djupa lärdom i Mœsogötiskan, tvärtom! Men det är här fråga om en nordisk profession, ej en tysk. Nu har U. naturligtvis åtskilliga, som nödvändigt vilja hafva honom till professor, eller kanske lika mycket derföre att de icke vilja hafva mig. De drifva nu den läran, att Mœsogöt. och Isländska egentligen äro det samma. Och deras och hans hufvudstyrka är, att den mäktige grundtysken Jacob Grimm älskar honom högt och förtjent, såsom tysk språkforskare (för Grimm är naturligtvis vår lilla stackars nordiska blott en liten underafdelning af den stora Tyskan)². Nog af: Du förstår nu hela ställningen. Det är ju s. 115klart, att U., som nu är 56 år gammal och aldrig förut egentl. studerat Isländskan eller det mera specielt Svenska fornspråket (Run- & Lag-språket), att han är och blir egentl. en ren Mœsogöt. Hans förnämsta styrka blifver nu det ampla vitsord, som han kommer att præstera från Grimm. — Men äfven min sida saknar icke sina förfäktare inom det akademiska konsistorium, og de hafva sagt mig, att jag nödvändigt moste framkomma med ett intyg af den störste Nordiske språklärde Prof. N. M. Petersen i Köpenhamn. Nå ingenting är också lättare, då jag redan eger ett det vackraste intyg från Dig, sedan jag studerade under Din ledning 1852—53 i Köpenhamn. En jurist af mina vänner har dock anmärkt något i det hela mindre väsentligt, hvilket hälst icke borde stå uti ett sådant belyg, som icke allenast får den mest officiella kar〈a〉kter, när det skall gå genom alla möjliga instancer ända upp till Kungen, utan äfven kommer att nagelfaras af mina motståndare, hvilke icke skola underlåta att deri uppsöka allt, som kan tjena till att förringa dess verkan för mig. Då Du naturligtvis för länge sedan glömt ordalagen uti detta Ditt intyg för mig, så innesluter jag här en afskrift deraf¹. Jag har länge varit i stor villrådighet, om det ens vore passande att föreslå Dig att göra en ändring uti ett en gång gifvet betyg, men då det allsicke gäller att efter något mitt förslag få det gjort till något mera berömmande för mig, utan det blott är fråga om ändring af några ordalag, som blifvit ditsatta genom Din blygsamhet för egen räkning, samt att på ett annat ställe borttaga ett par ord, som icke egentl. höra till ett lärdoms-betyg, så har jag icke tvekat att utbedja mig detta nya prof på Din vänskap. Straxt i början nämner Du, att jag har bivistat Dina föreläsningar öfver några af de äldste〈!〉 nordiska dikterna (särdeles af Særnunds Edda) och öfver den äldsta nordiska (förnämligast s. 116Isländska) Litteratur-historien. Och derefter följer: „Disse forelæsninger have nærmest kun examensstudier for öje, og måtte derfor indrettes efter begynderes tarv; desto mere“ m. m. De af mig understrukna orden: „kun“, samt: „og måtte derfor indrettes efter begynderes tarv“, nedsätta betydelsen af intyget icke så litet, särdeles i sådana personers ögon, som dels icke veta, hvad en „nybegynnare“ vid Köpenhamns universitet är i Nordiska språket under Din ledning, och dels hafva stort interesse vid att vilja förringa det så mycket som möjligt. Och dessutom, säger jag rent ut, att orden, såsom de nu stå, lätt kunna få en mening, som alldeles icke är sann. Ty medgif, att Dina föreläsningar öfver Sigurdssångerna voro så lärda och fullständiga, som Du någonsin kunde göra dem, Du, som dock är den, som djupare än någon annan inträngt uti deras mening och anda! Ja, det är min fullkomliga mening, och jag tror, att ingen af alla de Danske studenter, som då hörde Dig, skola jäfva mitt omdöme — fråga vännen Secher! — ty jag kan i sanning icke begripa, huru Dina föreläsningar för „Videre-komne“ eller äldre nordiske studerande skulle vara, om dessa endast voro beräknade för tironer! Således anser jag, att Du med godt samvete kan borttaga dessa ord. — Det andra stället, der jag ville önska, att Du ville bort〈t〉aga några ord, förekommer vid början af intygets sista tredjedel. Dessa ord äro i sjelfva verket just de dyrbaraste för mitt hjerta, då de innehålla ett specielt intyg om den ynnestfulla godhet, med hvilken Du omfattar min person; men man har sagt mig, att de gifva åt betyget en mera privat och förtrolig karaktär〈!〉, än som är det rätta för ett officielt intyg. Orden äro: „og ligesom hans dannished och〈!〉 elskelige karakter stedse af mig og mine vil bevares i tro erindring, håber jeg, at heller ikke vort samliv vil være ganske udslettet af hans minde“. Dessa borde antingen borttagas eller ock förändras, så att de finge en mindre privat karakter. Jag bedjer s. 117Dig på det innerligaste och hoppas af Din vänskap, att Du icke misstycker, att jag föreslår Dig att borttaga eller ändra dessa ord! Borttages den sist citerade meningen, så skulle i alla fall göras en passande öfvergång till det följande, som just är det kraftigaste i hela intyget. Likaledes torde vara bäst att borttaga det Isl. slut-citatet ur Hávamál (Hinn er sæll….. líknstafi), hvilket, liksom ordet Dannished, ingen i hela vårt konsistorium förstår. — Om Du nu vill vara så god och medgifva de föreslagna ändringarna, så beder jag Dig, att Du vill skrifva om intyget, föröfrigt alldeles i likhet med det gamla. Eller om Du finner, att Du bör ändra ordalagen föröfrigt, så kan jag naturligtvis icke hafva något deremot, då jag nog vet, att det ej blir till min skada. Andteligen bedjer jag, att Du ville hitsända de〈t〉 omskrifna betyget med omgående post, om möjligt vore. (Om det, med de föreslagna uteslutningarna, föröfrigt blir alldeles likt det gamla, så kunde det ju så gerna dateras på samma dag som sist: „Kbh. d. 23 juni 1853“?)

s. 117

Med en resande Finne, Mag. Chydenius,¹ sände jag Dig ett litet Vesterbottninskt〈!〉 idioticon af en Unander: — har det någonsin framkommit?² Likaledes sände jag för 2—3 veckor sedan en liten afhandl. om Fjuckby-runstenen i Uppland, hvilken jag infört i det nyss utkomna Uppsala-häftet s. 118af Nord. Univers.-Tidskr. (III. 4). Det skickades genom den Gyldendalske Boghandl. i Kbh., — har Du fått det? Inskriften på denna sten är bland de märkeligare, och på vers, ehuru versen är klen nog; men språket är särdeles rent. Få se, hvad Dig tyckes om min något djerfva tolkning af orden: sem’s uti furs. Jag ångrar dock nu, att jag icke, bland möjliga förklaring〈ar〉, äfven upptog den: att orden kunna få ännu en tredje tydning, om man läser: sem suti (d. ä. sundi) furs = som under simning förgicks. Jag tror dock ej att meningen är sådan, lika litet som jag tror, att att〈!〉 suti l. sundi får öfversättas med: sundet; ty om meningen varit denna sista, så hade dermed antingen syftats på Öresund eller Niörva-sund, och man hade då snarast bort vänta pl. sutum l. suntum, likasom i Liljegrens Run-urkunder N° 968 Kalmarna-suturn. — Jag är osäker om Du känner, att vår flitige fornforskare (den nordiske ton-vännen) Richard Dybeck¹ håller på att uppleta hittills okända runstenar och utgifva dem i stentryck under namn af Svenska Run-urkunder. 6 hätten med tillsammans 59 runstenar hafva hittills utkommit. De äro nästan alle förut okände, utom några få äldre, hvilke nu utgifvits med förbättrad läsning (7de och 8de häftena lära dock i dessa dagar hafva utkommit, ehuru jag ännu ej sett dem: sål. nära 80 runstenar, och de fleste inom ett enda landskap — Södermanland). —

Utaf dessa nyfunna runinskrifter äro åtminstone fyra på vers. Jag vill här återgifva dem:

N° 40: Þurstain auk Austain auk Natfari raistu stain at Finuiþ Ulif þurkil buruþr sin.

Uaru alir la(n)tburnir man

Uiki(n)ks sunir litu rita stain.

s. 119På Isl. skulle inskriften antagligen lyda så: Þórsteinn ok Ey steinn ok Náttfari reistu stein at Finnvið, Oleif (ok) Þorkel, bræðr sína. — Váru allir | Víkings synir, | landbornir menn | lètu ríta stein. — Landborinn är ett ovanligt ord〈;〉 betyder det: boren med rätt till arf i fäderneodlet, således = adalborinn, i motsats mot óskírborinn, laungetinn; eller betyder det helt simpelt: född inom landet, ungefärligen = herlenzkr? Náttfari är ock ett sällsynt namn; jf. trälen Náttfari, efter hvilken Náttfaravík på Island fick sitt namn.

N° 41. Är den vackra versen, som jag citerar i afhandl. om Fjuckby-stenen, s. 18 (109). — Jag hade mycket hufvudbry, innan jag kunde få reda på ordet NYR, ukr; — först trodde jag, att det var isl. yggr; men det var nästan för vildt. Sedan antog jag, att ett t (d) eller tr voro uteglömda eller oläsliga, och att det således skulle vara isl. dyggr eller tryggr (hvarigenom ordet kunde innehålla studeln till hufvudstafven i trenkr (drengr)). Slutligen gick ljuset upp för mig, och jag såg, att ukr vore unkr = ungr! Så blind kan man vara ibland.¹Cfr. ovf. p. 95—96.) —

N° 45. Inskriften är här, ty värr, icke hel, och den innehåller föröfrigt äfven andra knutar, som äro svårlosta:

Fiurir kirþu at tumara

at faþur kuþan miltan urþ

tyrþ trikila auk matar.

Antingen fattas 2 rader i början eller ock i slutet, eller ock ännu flere rader; ty ett par andra mutilerade ord tyckes ej höra till versen. — På Isl. skulle det ungefärligen blifva: Fiórir gerðu | at faður²lige sådan følgende side linje 8.) góðan | dýrð (?) drengiliga | at dómara (l. Dómara?) | mildan urð (l. vörð?) | ok matar …. Jag antager, att tyrþ = dýrð, men huru kan det komma hit? — kan urð vara samma ord som urðr uti Yngl. Sag. k. 44? Man ser, att språket är godt och äkta, men clavis, nyckeln, är borta!

s. 120N° 55. Akuart Hastain Isl. Ögvarð(r), Hásteinn,

þa Hulmstain bruþr þe(ir) Holmsteinn brœðr,

menr kynasta menn kunnastir(?)

a miþkarþi á miðgarði,

setu stain settu stein

auk staka marga ok staka (?) marga

eftir Aralstain eftir Aralstein,

faþur sin. faður sinn.

hvad är kynasta? och hvad kan staka här betyda? reste man stänger, stakar kring runstenen? Aralstain är ett ovanligt namn, det låter nästan Tyskt, jf. slottet Arolstein. Men är icke ordet miþkarþi en perla, så här helt lika fram brukadt. om jorden, verlden?! det är nästan som det Got. midjungards. Jag tror knappt, att ordet brukas annat än i det äldsta skaldespråket i Isl. och Eddorna. Det finnes, märkeligt nog, icke en gång i Björn Haldorson. —

Uti inskriften N° 3 hos Dybeck förekommer namnet Tatr (förut funnet bara på en runsten, Liljegren Run-urk. 166), hvilket utan tvifvel står för Tantr, d. ä. Tandr, ursprungl. betydande tand. Fast ordet tönn i Isl. och tand i nästan alla nord. dialekter är femininum, så var det dock trol. allra först mask.; derom vittnar ej allenast Sanskrit (dantas), Grek., Lat., Got., Tyska; men äfven tandr i Gotl. Lagen och tand, som ännu är mask. i Gotländskan. Jag tror äfven, att när Haraldr Hilditönn lefde, het han Hilditandr, om ej t. o. m. Hilditandus! — Nej, det är tid att sluta med detta prat.

Frambär min vördnadsbetygelse till Fru Etatsrådinnan och till Fröken Sophia, om hon ännu är hos Dig! — Jag har ej fått tid att tala något om den Nordiska tankens nuvarande utveckling och ställning. Telegrafen bringar i dag underrättelse, att helstatsförfattningen ändteligen blifvit upphäfven för det tredska Holstein; Gud ske lof!¹ Får Danmark nu sin s. 121gamla Grundlag igen, hel, från 1849?! — Ännu en gång, blif icke ledsen öfver min begäran angående betyget, jag bedjer Dig så innerligt! Det gäller ju ock på sitt sätt en strid mot Tyskheten ….. Löna ondt med godt! och skrif snart några ord till Din vördnadsfulle vän
Carl Säve.

Jag hade i dag ett bref från vännen Hammershaimb på Kirkjuteig. Han mår väl och gläder sig åt sin lille gosse, som redan vid 2½ år talar 2 språk Färöska och Danska — det är ju en snäll språk-karl!

s. 121

Københavnden 17 november 1858.¹

Hermed, elskede ven! det önskede betyg. Gud give, at det nu må have virkning! Der er naturligvis intet i vejen for at forandre det, men at antedatere det kunde jeg ikke få mig selv til. At jeg ikke kunde give en lærdere forklaring end jeg den gang gav! jo, tilvisse kunde jeg det, men hvortil skulde al den unyttige lærdom hjælpe?² Du fordyber dig, lader det til, i runestene og dialekter, det er herligt nok, ypperligt nok, nødvendigt, men der vil mere til, hvis der skal virkes noget på hele slægter. O gud! hvad bliver der dog af vort norden? jeg stakkel er nu træt og mødig. Denne sommer var meget hård og tung. en vens død³ og mange andre ting stødte s. 122sammen, og min danske literaturhistorie havde opslidt mine kræfter. Gid du må være frisk og vel tilmode og holde ud! En æsthetiker i Land! men hvad kan der komme ud af det? Uden det gamle sprog komme vi nordboer jo dog aldrig i evighed sammen, hvad vi så end göre ved hjælp af det. Jeg har også megen sorg og bekymring af det. Prof. Gislason besidder jo den herligste kundskab, men også han bliver, ligesom de klassiske filologer, hængende i bogstaverne og ordkløveriet, just nu da det gælder om at få de unge studerende til at få smag på det ypperste af den islandske literaturs indhold. Snorre, Snorre! hvor anderledes vilde han virke end at tygge drøv på Droplaugarsonasaga¹. Men således er det i alt. — Min hustru hilser kærligst og Sophia, som endnu er hos mig. Min hustru er også svag. årene virke på os begge. — Skriv nu snart, i det mindste et par ord! Det er blevet os en festdag, når vi se et brev fra dig. Og tak for Miðgarðr, ja det er en perle. I störste hast, thi jeg er bange at det betyg (hvilket ord!) skal komme for silde, fra
Din
N. M. Petersen.

jeg har fået det fra den Gyldendalske boghandling²Cfr. ovf. p. 118, 1. 1—2.).

s. 123

Hr. Mag. Carl Säve har, under sit ophold i København, i to semestre, i slutningen af året 1852 og i begyndelsen af 1853 som stadig tilhører bivånet mine forelæsninger over de ældste nordiske digte, især af Sæmunds Edda, og over den ældste nordiske, især den islandske, literaturs historie. I den attest, som jeg den gang efter anmodning meddelte ham, bemærkede jeg tillige, hvorledes han allerede da i den lærde verden var bekendt for sin indtrængende kundskab i de svenske dialekter, hvilken ikke kan vindes uden en nöjagtig og klar indsigt i de nordiske og germaniske sprogs dybere grammatiske sammenhæng; ligeledes takkede jeg ham for meddelelse, dels af mærkelige nordiske sprogfenomener, dels af sjældnere runeindskrifter,¹ og bad ham mindes vort samliv, når det engang lykkedes ham, som jeg vist troede og håbede, påskönnet af sin regering og omgivet af skönsomme lærlinge at grundlægge et omfattende universitetsstudium af de nordiske sprog som et af de kraftigste midler til at bevare de nordiske folkeslags broderlige enhed.

Ligefra den tid, da jeg først bearbejdede det ældste tidsrum af det svenske sprogs historie, indtil den dag i dag er jeg ved min tilböjelighed og min embedsstilling opfordret til, så vidt muligt at göre mig bekendt med den svenske literaturs sproglige fremgang. Der er således tilstrækkelig anledning for mig til nu at gentage det önske, at denne mand, der i en så lang årrække, med så stor grundighed, med så udholdende flid og så moden ånd, har gjort sig dulig til et professorat i de nordiske sprog, måtte findes værdig til en ansættelse, hvorved han kunde få lejlighed til i en större kreds at anvende sine sjældne kundskaber til hæder for sit fædreland. Thi ikke blot er Hr. Mag. Säve hjemme i det møsogothiske, der må betragtes som side- og hjælpesprog til de nordiske tungemål, men han besidder tillige den grundigste kundskab, både i det s. 124fornnordiske eller islandske, der danner et aldeles uundværligt grundlag til at få ret indsigt i de nyere skandinaviske sprogs udvikling, og i selve de nyere nordiske sprog, endog ned til deres udspring i dialekterne. I begge disse henseender, i det, der må anses for den væsenlige fordring til en nordisk sprogforsker, finder han næppe sin lige; og ligesom dette, hidtil så lidet lönnende og dog så trofast fortsatte, studium vidner om en stor kærlighed, bör det visselig også finde sin påskönnelse og lön hos et ædelt folk og hos en regering, der selv gerne dvæler ved gamle Svearigets minder.

Københavnden 18 november 1858.

N. M. Petersen,
Prof. i de nordiske sprog ved
Københavns universitet.

s. 124

Uppsalad. 19 Dec. 1858.

Vördade, faderlige Vän!

För omkring 3ne veckor sedan erhöll jag Ditt bref af d. 17 Novbr., och det kom just samma dag, som det hade skolat brukas, nämnl. en knapp halftimme före fatalie-timmen. Det kom således icke för sent, allra hälst som på min medsökandes (och till följe deraf äfven min) begäran vår specimenstid samma dag blef förlängd på 3 månader, eller till d. 24 Febr. 1859; — således skall detta förfärliga ansöknings-tillstånd ännu räcka till denna dag, utom alla månader derefter ....

Tack, mitt hjertas varmaste tack, för det för mig så högeligen hedrande betyg, hvarmed Du trotl Dig böra vitsorda min, ty värr, så ofullständiga kunskap inom den Nordiska språkvetenskapen! Jag har visst icke förtjent ett så lysande vitsord; men det skall i så mycket högre grad vara för mig en sporre och en eggelse att söka närma mig mästaren. Om man icke här vore så helt och hållet obekant med allt, som hör till det Nordiska språkstudiet och dess idkare, så borde s. 125ingen kunna besegra den, som förer till sköld ett sådant vitsord af den man, som just är den djuplärdaste i Nordens alla fornaste språkskiftningar och yngsta; ty det är en beklaglig sanning, att inom hela vårt consistorium finnes icke en endaste, som kan öfversätta eller ens någonsin har läst en enda rad Isländska (utom de, som blifvit examinerade af Schröder, och deras kunskap deri är och har alltid varit = 0). Men i alla fall så hafva de dock reda på N. M. Petersens namn och derföre skall väl också Ditt vittnesintyg verka på dem. — Jag vet. ej, om jag sist i brådskan nämnde, att jag valt till ämne för mitt specimen en behandling af hela Gutamålet eller Forngotländskan. D. v. s. jag tänker omtrycka den Schlyterska texten rensad från alla skriffel och efter en normal-rättskrifning, samt alla Gotländska Runinskrifter. Derpå följer en kort språklära och sist en ordbok. Jag håller detta tills vidare hemligt. Tryckningen börjas i dessa dagar. Jag har således nu mycket brådt om tiden; och är detta orsaken, att jag så länge dröjt att besvara Ditt sista bref, och till att detta blir så kort och osammanhängande. Om jag vore Dig litet närmare, så skulle jag utbedja mig Din upplysning om ett dunkelt ställe i G.-Lagen, hvilket jag aldrig kunnat få rätt klart för mig. Det är början på 64 Kap.: — — „A mandr aign hwergin ta-fasta, þa dl hann sielfr at wita at (trol. bör det vara a) ypna warst, hur hann farweg a; þa en hann ta-fasta a ok ypna warst, þa far hann ai wita a annars aign ypna.“ Först bör jag anmärka, att Schlyt. säkert misstagit sig om betydelsen af ordet warst, när han öfversätter det med: jord, då det utan tvifvel är det samma som det nuvarande Gotl. vast l. vasst, f., gärdesgård (af oordentligt slag, t. ex. af hopadt ris, af sten = stain-vast), långsträckt rad af brote, ris, stenrösen, uppstående kant, t. ex. af små buskar, af högt kärrgräs (t. ex. af ag = ag-vast), m. m. dyl. Ordets rot är var uti veria, varða, och öfvergången varst till vast är fullkomligt regelmätig jf. Nygotl. däu vast 1. varst = þu vart, s. 126äfven bask, kask adj. = Sv. barsk (bardsk?), karsk (karlsk). Svårigheten består i att få reda på, hvad som menas med orden: at vita a (för at) ypna varst. Hvad betyder vita a, och hvad ypna? Är meningen denna: Eger man jord, som ingenstädes är tä-fast (gränsar till tä, väg), då skal〈l〉 han sjelf medelst öppen gårdesgård (l. medelst att göra en öppning på sin gärdesgärd) utvisa, hvarest han har (l. vill hafva) sin farväg; men då han eger tä-fast jord och öppen gärdesgärd, då får han ej utvisa (nl. hvarest han har eller skulle vilja hafva sin farväg) å en annans öppna jord (d. ä. å en annans jord, äfven om hon skulle ligga alldeles öppen och oingärdad). [Hittills har det gått någorlunda väl; men det följande tyckes ej fullkomligt stämma in med det föregående:] En hafr kann sielfr lukna, þa ma. hann wita a annars ypna, men hafver han sjelf tillsluten (warst 1. aign?) jord, då må han ej utvisa, utpeka (sin väg) å (1. öfver) en annans öppna (jord 1. gärdesgärd?). Troligen häntyder orden ypin och lukin varst 1. aign på något nu okändt förhållande. Eller skulle måhända ypna på första stället vara infinitivus? Om man t. ex. öfversatte: - - då skal〈l〉 han sjelf veta att (at vore då här conj.) öppna (1. göra öppning på) gärdesgården, hvarest han farväg eger. Men så kan det knappast vara, det 〈kan〉 ännu mindre rimma sig med det följande. M. e. o. stället är mig en gåta. — Uti det 28 Kaps 8 § förekommer 2ne ggr: Engin Gutnisks manns sun far skipt af feþr, och þa fain (synir) aldri skipt af feþ(i)r sinum. Detta skipt tager Schlyt. såsom subst. = skipti; men mig tyckes att det ej kan vara annat än sup.; far skipt = får skiftat (ehuru vi nu moste säga: får skiftadt, part, pass., el. få skifta, inf.); då G. Lag. ofta har denna ordställning, t. ex. windr sykt 2: 2, windr ai wapni uppi wegit 19: 11; ai winna kaupt aign, 28:3; engin fikk frip gart, Guta-Saga 2: s. 96, m. fl., m. fl. st.

Så gerna jag ville fortsätta detta samtal ännu en stund så nödgas jag likväl nu sluta.

s. 127Framför min vördnad till Fru Etatsrådinnan och till Fröken Sophie! samt min helsning till vännen Secher, om han råkas.

Lef väl och med fast hopp till Nordens och Danska folkets lycka! en god och rättvis Gud kan ej låta en så ädel gren på folkens trä förtorkas som Nordböarnes!

Din sonligt tillgifne
Carl Säve.

Haf godheten att skrifva den närmare addressen på inneliggande bref till Sv. Grundtvig och sänd det med Indenbyesposten; eljest går ju an att skicka det till Fadren.

s. 127

Uppsalad. 4 Maj 1859.

Högt vördade Lärare och Vän!

Du tror säkerligen, att jag för länge sedan är både död och begrafven, som på så lång tid icke låtit höra af mig med en endaste rad. Jag har också i vinter varit så sjuk, att jag en tid sväfvade mellan lif och död; det var en lunginflammation af förkylning. — Specimens-tiden gick första gången till ända d. 24 Novemb. (det var derföre jag så brådskade med att bedja Dig hitsända Ditt vittnesbörd till den dagen). Min medsökande begärde 3ne månaders förlängning på specimenstiden, hvilket här aldrig afslås; allt så till d. 24 Febr. Denna kom naturligtvis äfven mig till godo. Jag hade just börjat att trycka min afhandling, då jag d. 7 Januari i år häftigt insjuknade, och jag låg flere veckor högst eländigt sjuk. Emellertid speciminerade min medsökande (Uppström); men för mig söktes ytterligare förlängning af specimenstiden till d. 30 April — i anseende till min lifsfarliga sjukdom. Detta beviljades af Regeringen. Men under tillfrisknandet fick jag ett återfall, hvilket tog 3ne veckors tid, hvarmedelst min tid betydligen inskränktes. Att genast påbörja ett i högsta måtto strängt arbete med så svaga krafter, var icke just lofvande.

s. 128Men det nästan omöjliga moste nu försökas. Jag har också aldrig i hela mitt lif arbetat så starkt. Jag trodde många gångor, att jag skulle duka under; men Gud har på ett forunderligt sätt stärkt och uppehållit mina krafter. Jag hann verkeligen att få afhandlingen färdig i rättan tid och den förhandlades offentligen i Lördags d. 30de April. Dess titel ser Du af hosföljande ex.¹ Det är, som Du ser, en monographi öfver Gutn i skan eller Forngotländskan. Jag har ånyo utgifvit Gutalag med rättad text. Derpå följa Gotlands Runinskrifter, forst sådana de äro och sedan med rättad text. Dessa äro åtföljda af anmärkningar och varianter. Allt föregås af en inledning på 2½ ark, i hvilken jag bland annat redogör för de punkter, i hvilka jag är af annan åsigt än Schlyter, — det är en hel hop icke just så oväsentliga saker. Min utomordentligt stora brådska under författandet och tryckningen har gjort, att arbetet nu alls icke blifvit, hvad jag måhända kunnat göra det till. Bland annat hade jag ämriat att låta det åtföljas af en Formlära och en Ordbok. Det blef alldeles omöjligt att medhinna detta nu; men jag hoppas, att det skall ske i höst (ty arbetet är redan kommet ett stycke på väg), och kanske att jag då tillika får tillfälle att gifva ut en ny upplaga äfven af det nu tryckta²Dette er dog ikke sket.). Emellertid nödgade mig frånvaron af Formlära och Ordbok att göra Inledningen längre än ämnadt var. Det är äfven tydligt, att brådskan vid arbetets tryckning och författande medfört många tryckfel (hvilka jag till det mesta rättat i hosföljande ex.), utom en hop småfel i öfrigt, hvilka visserligen skulle hafva undvikits, om jag haft längre tid på mig. Men det gafs intet annat val än att skynda på. Jag nödgades trycka arbetet i Stockholm, s. 129hvilket ock tog tid och dessutom medförde, att jag blott fick läsa ett correctur (hvilket vanligtvis medtog en hel natt hvarje gång). Den nu sist förflutna veckan var i högsta måtto ansträngande. Utom disputationen, skall man hos oss vid sådana tillfällen hålla 2ne profföreläsningar; 1 hvartill philos, faciliteten gifver ämnet 8 dagar förut, och 1, som man sjelf väljer efter godtycke. För mig kom allting så på hvartannat, att jag höll den 1sta föreläsningen d. 27, den 2dra den 29, och disputerade d. 30 April, således fyra prof på tre dagar. — Nu ankommer allt uppå, huru våra (Uppströms och mitt) arbeten blifva bedömda och hvad „betyg“ de få af phil. facult., och sedan hvilken consistorium academ. sätter på första rummet på förslaget. Facult. har redan förklarat, att hon ej ensam kan bedöma våra arbeten, utan har begärt Rydqvists utlåtande. Men kan han bedöma dem? Knappast! Jag skulle önska, att jag kunde sända Dig Uppströms arbete, hvilkets titel är: Skáldskaparmála-qvæði Snorra-Eddu, öfversatta och med anmärkningar försedda¹. Jag är säker, att Du knappt förstår, hvad här menas för „qvæði“. Ja, han kallar verkeligen vísu-orðin, helmingar, eller fiórðungar i Skáldskaparmál för qvæði!

Jag vet ej, men jag antager det, att han har något specielt „betyg“ af Grimm²; men jag litar på, att ingen rättvis domare skall tveka emellan detta intyg af en Tysk för tyska språkstudier och Ditt af en Dansk för Nordiska språkstudier — det blir ett slag mellan Nordiskhet och Tyskhet! Ditt vittnesbörd är just mitt allra starkaste förord, åtminstone inför kunnige domare. Men Gud vet, hvad här kan hända, då ingen här förstår saken det allra minsta — det är sorgligt. s. 130Om man ändock hade hänskutit saken till Dig! — men se, man tyckte väl, att det var litet svårt att erkänna sig behöfva gå utrikes. — Då det nu är midt uti Eder läsetermin, så vill jag icke bedja Dig, om att snart få se Ditt omdöme om mitt arbete, om omskrifningen af lagen, om Runinskrifterna (som jag nästan alla återlast), och om mina rättelser af Schlyter; — men om Du kunde få tid att skrifva härom inom 2—3 veckor, nog kunde det vara mig till största gagn.

Framför min vördnad till Fru Etatsrådinnan, Din Fru, samt till unga Fröken, Din fosterdotter! Helsa likaledes vännen Secher !

Din sonligt tillgifne och vördnadsfulle
Carl Säve.

s. 130

Uppsalad. 8 Maj 1859.

Vördade Lärare och Vän!

Sedan jag för några dagar sedan till Dig afsände min dispututation〈!〉: Gutniska Urkunder,och dervid utbad mig Ditt omdöme, i fall Din tid medgåfve sådant, — har det fallit mig in, att jag för fullständighetens skull äfven borde sända Dig min medsökandes specimen, hans „Skáldskaparmálaqvæði“. Ty utan detta kan Du omöjligen anställa någon jämnförelse oss emellan. Det bör anmärkas, att det är helt och hållet på detta arbete, som hans anspråk på det Nordiska lärareämbetet moste grundas; ty han har, utom detta, icke skrifvit en enda rad uti rent Nordisk språkforskning. Utan för öfrigt äro hans förtjenster uteslutande Mœsogotiska. Du ser snart, om uti detta hans specimen fmnes någon Nordisk anda; — äfvensom att hans svenska ord äro alldeles osvenska, t. ex. „ölskänkerska〈“〉 = d. ä. öl-iskänkerska, s. 6 (28), „qvällutsprungna qvinnor“ s. 10(52); „Vanern“ (=Vanen) s. 11 (58); han öfversätter beständigt eisa med: aska, t. ex. s. 18,42, 74-^*〈;〉 s. 131firir löngu öfversättes med „under en lång tid“ (= för lång tid sedan) s. 27 (98); — „mordeldsfarbjudare“! s. 29 (109); „sockenalf“ (= anfallsalf, sóknálfr), man tänker på sockenskräddare! — „ledspaka ringar“ s. 40 (125); — s. 53 (noten till N° 193) påstår han slägtskap mellan íug(tanni) och jögun (af jaga)! — s. 69 (not. till 273) grceddis, gen., är ej något tryckfel, ty då opponenten invände, att det borde vara grceddi dat. (styrdt af præp. handa), ville han i början försvara grceddis såsom riktigt, men bragtes till tystnad, när opponenten var nog elak att framdraga titeln på den Isländska ABG-boken: „Lestrar-kver handa börnum“. — s. 72 (292) originalets berr betyder väl ej „bär“ (af bera), utan slår (af beria); — dessutom forekommer många andra orimliga el. rent af omöjliga Svenska ord t. ex. „skräl-bjelkar“ s. 17 (12) = hrínbálkar, m. fl. — När han skall criticera och föreslå ändringar i texten, så ser man tydligt, att han icke är på sitt rätta fält. Helt annat är det deremot, när han härleder ord med tillhjelp af Mösogotiskan, då går det ganska bra, och många af dessa härledningar äro verkeligen ganska fyndiga, t. ex. gil af ginl af gína, tröll för trull af truðl af truða l. troða, m. fl. Deremot är det misslyckadt, när han sammanställer (s. 11) frán/n med det Sv. frå/na af ett Isl. *frá/na af frá/r (Sv. dial, frå, kry, frå till sig, krya upp sig), eller när han tror att iöfurr icke kommer af Fornengl. eofor, f.T. epar〈!〉, aper, utan af iafn, Gotl. ibns, æquus! — eller s. 5 (23) der jarðar reist (midgårdsormen) öfversättes med: „jordristaren“, hvilket han vid ventilationen förklarade så, att midgårdsormen i sitt raseri „ristade jorden med sin gadd, hvilken var som en plogbill〈“〉 — en alldeles onordisk och omythisk föreställning. — Dock, det är öfverflödigt att göra Dig uppmärksam på sådant!

Nu intrigeras här i hög grad, för att Uppstr. skall få högre eller åtminstone lika högt betyg för sitt specimen som jag för mitt. Phil. Facult., som ej inom sig har någon sakkunnig person i Fornnord., har gifvit uppdrag åt Rydqvist att yttra s. 132sig om våra arbeten. Huru det kommer att utfalla, vet jag ej; trol. yttrar han sig lika fördelaktigt om bägge, då han är en beskedliggörare, och dessutom dyrkar Grimm¹. Det kunde derföre vara mig till det största gagn, om det skulle behöfvas, att jag här hade ett, om ock helt kort, yttrande af Dig om hans och mitt arbete. Han har, som sagdt är, icke skrifvit något annat af Nordiskt slag, än detta; då jag deremot har åtminstone Yngl. Sagan och litet annat.

Vågar jag besvära Dig med att afsända inneliggande bref till Sv. Grundtvig?!

Frambär uttrycken af min vördnad för Fru Etatsrådinnan och Din Fosterdotter !

Lef väl! ack, om jag finge skynda till Köpenhamn — jag känner ett verkligt behof att få uppfriska min själ i Din närhet, att höra Ditt Nordiska tal, känna flägten af Din Nordiske ande!

Din sonligt tillgifne
Carl Säve.

s. 132

Københavnd. 15 maj 1859.²

Kære ven!

Endskönt jeg sidder midt i literaturhistorien og forelæsning³, må jeg dog snarest mulig takke for Dine breve. Ja, jeg har været meget bekymret for dig, jeg vidste ikke, om du var syg eller endog død, da heller ingen andre her have hørt noget fra dig i den sidste tid, og jeg ser nu, at Du virkelig har svævet imellem liv og død. Bevar Dig selv, lad det gå som s. 133det vil, men lev kun, at der dog kan leve én, der kan frede om det gamle nordens hæder!

Jeg sidder og ser på Uppströms afhandling; jeg kender naturligvis hans Ulfilas, men tænker forgæves efter hvad han ellers har skrevet, det er mig, som Du véd, om at göre at kende alt hvad der er skrevet om nordiske sprog; hvis han har skrevet noget om dem, må det være ubetydeligt. Men lige meget, har han ikke skrevet noget, så har han måske studeret så meget mere, og giver os nu på én gang udbyttet af sin forskning. — Men hvad er dog dette! „Academisk afhandling“ kaldes det, men her afhandles jo ingen verdens ting, hverken sprog eller literatur; det er en oversættelse af nogle gamle vers, som allerede ere oversatte (oversatte endog af Egilsson),¹ en oversættelse af en oversættelse, og denne „afhandling“ kaldes Skáldskaparmála-qvæði. For guds skyld, sørg for, at denne titel bliver reven af, förend afhandlingen sendes udenfor Sverige (der står dog, som du véd, lige i begyndelsen: þrenn er grein skáldskaparmáls, etc.). Det hedder i fortalen, at afhandlingens hensigt er at gavne den academiske ungdom, at hjælpe begynderen i gang, men den svarer jo slet ikke til dette öjemed; en oversættelse uden videre vejledning (omskrivningernes natur og sammenhæng, ordning o. s. v.) nytter jo ingen uden den, der har den forberedende kundskab; her var noget at afhandle, her var, tænker jeg, noget at opdage, i alt fald meget at ordne og at oplyse (især da Olafsen har gjort en så god begyndelse²; havde han vidst noget derom, så måtte han (efter sit öjemed) upåtvivlelig have meddelt netop det, som begynderen så höjlig trænger til; at oversætte fra Latin til Svensk kunde s. 134begynderen vel på egen hånd komme ud af. Arbejdets fortjeneste og beviserne for mandens dygtighed må da ligge i Anmærkningerne. For det første er ordtexten rettet, og det er ingen let sag; men det første man slår op, så ere rettelserne jo Egilssons (p. 2. 3 cf. Egilssons store udgave p. 236. 238). Uden tvivl har han også egne bemærkninger; jeg har ikke stunder til at efterse dem alle, men den lange anm. p. 34 falder strax i öjnene: „för min del måste jag anse leggjum och léttum såsom nominer“, det har allerede Thorlacius gjort (Antiq. Boreal, spec. V)¹; at forandre þögnhorfinnar til þögunhorfnar går ikke an, slutningen er for tydelig i cod., stedet er uden tvivl defekt, som Rask antager². — p. 55 opløser han setbergs og gör det til klippens grundlægger, men ordet er jo et bekendt ord. Egilsson (i Lexicon poëticum, det sidste hefte, som Uppström ikke havde) tager det anderledes: setbergs banda ramr, Rask derimod forbinder: Rámsbanda o. s. v.; jeg vilde helst have: setbergs konungr, for at kunne tænke på bjærget, hvor han holdt bjærgprædiken, men det er sagtens for smukt. Alle deslige bemærkninger og gætninger røbe hverken nogen videre sprogkundskab eller kløgt. Ved oplysningen af ord og former har han víst, hvor han er hjemme, nemlig i møsog., og det glæder mig ret at se, at han her ikke blot har anført det tilsvarende møsog. ord, men virkelig oplyst noget deraf; han har et par sådanne træffende bemærkninger, men af indsigt i det nordiske finder jeg såre lidet anvendt, ellers vilde f. ex. jöfurr (p. 41) dog vel aldrig for ramme alvor være henført til jafn: og når det nordiske endog kan tjene til at oplyse det møsog., så burde det vel allermindst forbigås, som værr, t. wár (p.5). Summa summarum: det er jo noget, som Du selv allerede må have bemærket: Når Uppström kommer udenfor sin Møsogotisk og ind i det Nordiske, s. 135så forstår han ikke noget, uden når han har en oversættelse, som han kan oversætte eller et glossarium han kan slå op i; han er selv en begynder, hvilket er al ære værdt, når man ikke gör fordring på mere.

Dig må jeg takke for ethvert skrift du sender mig; der er altid noget at lære. Din Ynglingasaga hjalp mig til en forelæsning, da jeg efter en sygdom ikke var i stand til at udføre hvad jeg havde begyndt. Her er kommen en ung lieutenant fra Bornholm, som blev folketingsmand, og under sit ophold er bleven så begejstret for de nordiske sprog, at han har søgt og fået offenlig understøttelse for at studere dem¹. For hans skyld vil jeg i næste semester forklare stykker af de nordiske love², og nu kommer dine Gutniska urkunder netop i rette tid; jeg må atter og atter takke dig. Schlyters udgaver ere jo ypperlige, men jeg har nok lagt mærke til, at hans grammatiske bemærkninger ikke altid ere grundede, navnlig præpositioners styrelse o. desl. Nu har jeg en fuldkommen vejledning til Gullandsloven af en mand, der med den mest specielle kundskab til dialekten forbinder det mest omfattende studium af hele sprogstammen. Kun derved har det været Dig muligt at göre de opdagelser, som Du meddeler i s. 136Indledningen. Runeindskrifterne skal jeg også ved lejlighed studere, nu har jeg ikke fået tid dertil.

Humboldt er død¹Alexander Humboldt døde 6/5 1859.); vi talte engang sammen om hans Kosmos. Hvad dette værk er i det store må vi engang have i det små om de nordiske sprog: en betragtning af sprog i almindelighed, derpå af de nordiske i særdeleshed, og dette udført, hverken som grammatik eller ordbog, men som almindelige undersøgelser og resultater. Det vilde være et smukt og gavnligt arbejde. Da jeg ikke kan leve længe nok til at udføre det, og heller ikke kender dialekterne tilstrækkelig, så vil jeg testamentere Dig udførelsen.

Hilsen og venskab!
Din
N. M. Petersen.

〈Udskrift〉 Hr. Mag. C. Säve Docent i Fornnordiskan ved universitetet i Uppsala, betalt

s. 136

Uppsalad. 22 Maj 1859.

Högt vördade Vän!

På det hjertligaste tackar jag Dig för det snabba svaret af d. 15 Maj, hvilket hitkom i går d. 21. Det är icke lätt att bedöma en medsökande med full rättvisa, och jag har derföre alltid hyst misstroende till mitt omdöme om Uppströms „afhandling“. Men då nu en så fullt domför man som Du yttrar just samma mening som den, jag fattat, så kan jag icke längre tveka om domens giltighet. Och huru kan det annat vara? Mannen har ju aldrig älskat Norden, har aldrig förr än nu studerat något dithörande verk, t. o. m. föga läst sådant, bryr sig icke om hvarken mythologi eller antiqviteter, tycker det vara puerilt att tänka på någon förbättring i den usla Svenska rättstafningen, har icke brytt sig om att ega de 2 end a Isländska Ordböcker som finnas: Björn Haid. & Svb. s. 137Egilsson, eger icke ens dennes stora uppl. af Snorra Edda (hvilket sista han var nog naiv att säga publice under sin egen disputations-act!), eger icke någon tillstymmelse till ett Fornnord. bibliothek. Huru partisk jag än må anses vara i denna sak, så säger jag, att det vore en ren olycka, om han skulle bli första innehafvaren af denna Nordiska professorsstol. Litet förmår jag, ty värr, men jag har åtminstone en god vilje. Mannen är föröfrigt en god skollärare, eller har åtminstone varit; men han är efter snart 27 års trägen tjenstgöring nästan utsliten. Detta (att han ej längre rätt passar i skolan) är också grunden, hvarföre ett stört parti vill hafva honom öfverflyttad på universitetet! Det verkas här af icke få ganska stärkt för honom. Till bevis derpå kan anföras, att vår phil. facult., först sade sig ej kunna bedöma våra specimina, och derföre hänsköt dem till Biblioth〈.〉〉 Rydqvists utlåtande. Men han afsade sig detta. Då åtager sig faculteten ändock att afgifva testimonium, oaktadt sin förra forklaring. Betygen blefvo då dessa: För afhandlingarne fingo vi bägge lika. nämnl. insigniori cum laude Adprobatur (hvilket är näst intill det högsta betyget: laudatur) och för catheder-försvaret fick jag cum laude Adprob. och Uppström en half grad lägre: non sine laude Adprobatur. För våra profföreläsningar fick jag också en liten smula bättre betyg. Det ser således ut som att jag skulle erhålla första rummet på förslaget och det torde vara troligt nog; men jag får troligen en så ringa pluralitet, att det kan hända att regeringen nog kan gå ifrån det (hvilket aldrig plägar hända för den, som har en stor pluralitet). — Det vore derföre för mig af den allra största vigt, om Din tid möjligen medgåfve att uti någon dansk tidning och hälst i Fædrelandet, som läses både i Uppsala och Stockholm, skrifva en, om också ganska kort, anmälan af bägges våra specimina, men åtminstone af Us. Det gör mig riktigt ondt, att jag ånyo skall komma och betunga Dig med dylikt mindre trefligt skrifveri; men saken är verkeligen af största vigt. s. 138Ditt bref till mig kan jag visserligen visa upp här (och jag underläter icke det) för flere consistoriales; men det kan icke användas i någon officiell form hos högre myndigheter: Acad. Cancelleren och Regeringen. Kommer det deremot in uti en tidning och dertill en utländsk tidning och med Ditt namn under, — då gör det ovillkorligen slag i saken. Gif derföre blott några kort sammanfattade allmänna omdömen och en characteristik af Us skrift, kanske äfven ett par—tre bevis på hans fel, och brist på språk-omdome (Skaldskapar-m a l a-qvæði, „handa gr æd dis“, S. 96 N°273 (not.), J ar dar reist, S. 5 N° 23 öfversättes med „jordristaren“, hvilket under ventilationen förklarades af U. afse icke: jordskakaren, utan „jordristaren“. den som ristar, plöjer i jorden med sin gadd liksom med en plogbill; har man hört en så osmaklig, onordisk förklaring! Det omtalas aldrig, att Midgårdsormen hade någon gadd, som jag kan påminna mig; äfven sedan i de yngre Kämpavisorna omtalas väl, att drakar och ormar hafva så stor och kraftig tunga, att de dermed kunna lyfta och bära hela riddaren, stundom med sin häst; men begreppet gadd såsom stickande (som en plogbill!) måtte vara h. o. h. nytt. — Men har Du för mycket brådt, eller mår Du icke bra, så bry Dig ej om att skrifva någon slik anmälan. Men skulle Du besluta Dig dertill, så bör det naturligtvis ske ju förr desto hällre, och var då äfven så god att med det samma underrätta mig om när och i hvilket N° af Fædrelandet hon blir införd. Var äfven så god och med det samma gif mig ett formligt tillstånd att visa Ditt bref (det af d. 15 Maj, som jag fick i går!) för hvem som hälst, och att Du har skrifvit, visserligen till mig, men att Du lika gerna kunde hafva skrifvit det till hvilken annan som hälst. Detta bedjes Du skrifva till mig. Det förringar nämnl. Ditt brefs kraft, när det skall användas såsom officiell attest, att det är skrifvet till en af medtäflarne!

Det var verkeligen roligt, att Du kom att yttra Dig om Us förklaring af iöfurr (af iafn!); hvilket han tydligen gjort s. 139för att bevisa, att jag misstagit mig, när (Yngl. Sag. S. 15 not. 1) jag antager slägtskap med eofor, epar〈!〉, eber, Lat. aper!.

Med det första skall jag sända Dig ett bättre ex. af Gutn. Urkunderna, hvari alla tryckfelen äro rättade. Märk emellertid följande förut icke anmärkta tryckfel: s. V r. 12 äro, läs: är; — s. XXI r. 3 utljudet, läs: slutljudet; — s. XXIII r. 11 (nedifr.) skrifvits, läs: skrifvas; — s. XXXVI afseende särskildt utmärka, läs: afseende utmärka sig; — s. 2 r. 34 framm-leggia. En, läs: framm-leggia, en; — s. 3 r. 28 til nya, läs til nyu; — s. 5 r. 12 a sunnudag, läs: um sunnudag; — s. 23 r. 5 en han, läs: en hann; s. 33 r. 37 fyrsti kirkiu, läs: fyrsti kirkia; — s. 68 not. 10 aitin Guþ, läs: aitin. — Jag hinner ej att gifva något egentl. svar på Ditt för mig så vigtiga och kärkomna bref, utan slutar med en varm bön för Din helsa och välgång!

Din vördnadsfullt tillgifne och tacksamme
Carl Säve.

Om Du icke skulle hafva tid att skrifva en anmälan, så kanske Du vet någon Isländing som skulle kunna det? Kanske Grimur Thomsen, han är en gammal bekant till mig, eller någon annan? men med namn under!!

s. 139

Københavnd. 29 maj 1859.

Hr. Mag. G. Säve.

Der kan hos alle, der kende noget til islandsk sprog og literatur ikke være nogen tvivl om, at Du i kundskab dertil står langt over Uppström. Det er ikke min sag eller min skik at ville kritikakle og rive ned på noget eller nogen, mindst på en brav mand, som jeg ikke har det mindste med at göre; men Uppströms Skáldskaparmála-qvæði, en titel, som bringer enhver Islænder til at le, og som allerede viser, at forfatteren ikke forstår det hvorom han skriver, er en svensk oversættelse s. 140af Sveinbjörn Egilssons latinske oversættelse, hvilket han naturligvis burde have anført selv (han anfører kun Egilssons Lex. poët.), og når han i sine anmærkninger går udenfor Møsogotisk, viser han på flere steder, at han er bedre hjemme deri, end i de nordiske sprog. Dette er det, som jeg har villet sige i mit brev til Dig af 15 maj sidstl. Denne min mening er så bestemt, at jeg ikke har noget imod, at Du, hvis Du selv anser det for tjenligt, lader hvem Du vil læse dette mit private brev til Dig, at du sender det ind til hvem Du vil, ja lader det trykke, hvis Du vil, tilligemed nærværende brev. Thi noget er der, som jo må ligge mig på bjærte, og det er naturligvis, at den ny lærestol i de nordiske sprog må blive besat med den dygtigste mand, så at valget kan blive til glæde og hæder, ikke blot for Sverige, men for hele Norden.

Din
N. M. Petersen,
Etatsråd, Professor i de nordiske
sprog ved Københavns universitet.

Uppströms Skáldskaparmála-kvæði har jeg tilligemed Dit brev, sendt til Grímur Thomsen, så jeg håber, at der fra ham, med navn;under, snarest muligt vil komme en anmældelse deraf i bladet Fædrelandet.¹ Jeg har således gjort alt hvad der for öjeblikket står i min magt. Vígfússon sagde mig, at han også vilde skrive Dig til om Uppströms afhandling. Hold dig frisk og veltilmode.

Din
N. M. P.

s. 140

Uppsalad. 25 Sept. 1859.

Vördade Lärare och Vän!

Af Edra tidningar har Du redan förnurnmit, att jag hunnit det första målet för min långa, kärleksfulla sträfvan, det att s. 141af högsta myndigheten i vårt land blifva nämnd till professor i den sak, som jag sedan nära 20 år omfattat med hela min själs värme¹. Min själ bäfvar dock tillbaka för den stora uppgift, som blifvit mig ålagd att lösa; hon bäfvar vid tanken på mina krafters svaghet, mina insigters otillräcklighet. Huru skall jag med mina så sent påbörjade studier i detta höga ämne, med min brist på snillets klara siareblick, med mina af långvariga sjukdomar försvagade kroppskrafter, — huru skall jag kunna tillfredsställa den skara af ynglingar, som, törstande efter kunskap och flammande för Nordens ära, skall se upp till mig såsom sin ledare? Ack, nu, när jag hunnit målet, nu vill mitt mod nästan svigta. Mig saknas så mycket, och jag har blott ett, som är nödigt för mitt kall: kärlek, den varmaste kärlek och vördnad för min vetenskap, samt en redlig hog och lust att göra mitt bästa — allt för Nordens stora sak. Men skall detta enda vara nog?! — När svårigheter möta, sä tillåt mig att komma till Dig att hemta råd och upplysning, låt mig, såsom förr, sitta vid Dina fötter och höra Dina visa ord, lyssnande till Din kärleksrika stämma! Likasom jag hitintills städse varit Din discipel, låt mig äfven alltjämnt vara det, Du min älskade lärare och vän, grånad i vetenskapens tjenst! Ty hvem har jag att. tacka för, att jag något lärt, så att jag kunde försöka att eftersträfva denna lärostol, — och hvem har jag att tacka för, att härvarande myndigheter på honom satt mig? Ingen annan än Dig! ty Du har först genom Dina skrifter och sedan med Din muns ord lärt mig det hufvudsakliga, af hvad jag inhemtat, och sedan hafver Ditt varma och vältaliga förord fört många på min sida; ty det var en af de största farorna af min ställning, att ingen, ingen ende af alle mine domare, förstod eller hade annat än en högst s. 142ytlig kännedom om den sak, om hvilken här var fråga. Och å andra sidan stod en man af onekligen stor förtjenst i sin sak, en sak, som man af bristande kunskap hade svårt att skilja från min. Och denne var dertill stödd af Grimms här stora auktoritet. Ty det hör till det märkeliga, att Tysken Grimms namn (icke hans skrifter) är mycket mer kändt än Nordboen Petersens! Ja, det var verkeligen på sitt sätt ett slag, som utkämpades mellan Tyskland och Norden, mellan Grimm och Petersen; — men, Gud vare lofvad! Norden segrade med Rasks ungdomsvän och studiekamrat! Bland det mest afgörande vid förberedelserna för tillsättning var, när förslaget uppsattes, och jag till första rummet fick 14 af Consistorii-ledamöternas röster och Uppström blott 6. Denna oförmodadt stora pluralitet till min förmon var för mig och för alla högst öfverraskande. Från den stunden började jag att fatta hopp om en lycklig utgång, och detta mitt hopp jäfvades icke i högsta instancen, då konungen utnämnde mig till sysslan. — D. 14 nästk. Oktober blir jag högtidligen (vi hafva ännu slika gammalmodiga ceremonier här) installerad i mitt ämbete, och derpå börjar jag mina föreläsningar: Heims Kringla 2 timmar och valda stycken ur Sæm. Edda 2 timmar i veckan.

Sedan jag nu talat så mycket om mig sjelf, så att Du kan vara öfvermätt derpå, utbeder jag mig att vid tillfälle få svar på ett par frågor. Ny-Isl. har väl orätt, när hon skrifver skýra, skýring, skýrsla med ý, och Bj. Haid, rätt, som skrifver ordet med í? jf. Sv. skir (klar, ren), Got. skeirs. — Munch och Norrmännen hafva på senare tider börjat skrifva hauldr (fri bonde) i stället för höldr; men monne icke det sista är rätta formen, så att Svbj. Egilsson har rätt, som härleder ordet från halda? Men huru skall man då tänka sig uppkomsten af omljudet ö? Det hade varit ingen nöd, om det böjts: höldr, haldar, heldi liksom vorðr. Eller finnes det möjligt någon omständighet, som talar för, att ordets fornböjning varit sådan? Jag nämnde Egilsson. Hans Lex. poet. är s. 143förträffligt, äfven om några småsaker skulle kunna anmärkas. Några citater äro här och der uteglömda eller kanske blott med flit utelemnade. Men Du har nog äfven märkt, att ett och annat ord blifvit öfverhoppadt, t. ex. ansa F. R. II. 213 (not.), auðull Yngl. Sag. Gefjons-versen, griðkona Hítd. 11.2; m. fl. —

När Du är så god och framdeles gläder mig med ett bref, så tala om för mig, huru Du mått i sommar, Du och de Dina, huru Du nu befinner Dig, hvaröfver Du läser denna semester. Du nämnde en gång, att Du skulle läsa öfver Fornnordens Lagar; ack, den som finge höra Dig! Ja, jag, som så gerna ville sitta på en bänk nedanföre Din katheder, jag riktigt blyges, att nu sjelf skola intaga en Nordisk lärostol, — Detta kommer beständigt för mig. Dock det skall blifva mitt högsta bemödande att göra all den heder jag formår åt min vördade lärare. Haf derföre tack för allt hvad jag af Dig lärt, för all Din vänskap, hvarmed Du hedrat mig, och sist för Dina goda vittnesbörd om mig och för Dina sista bref, i hvilka Du „ställde kyrkan midt i byn〈“〉 — som ordspråket säger! — Råkar Du Guðbr. Vígfússon och〈!〉 tacka för hans bref och bed honom tills vidare ursäkta, att jag nu ej på samma gång hinner skrifva till honom, men det skall ej dröja länge. — Straxt efter slutad termin moste jag begifva mig till en helsobrunn för att stärka min af sjukdom och arbete medtagna helsa. Sedan har jag rest hela sommaren, till Gotland, Westervik, Norrköping, m. fl. st. — Frambär min vördnad till Fru och Dotter! Lef väl! önskar af innersta hjerta

Din vördnadsfullt tillgifne
Carl Säve.

s. 143

Københavnd. 26 maj 1860.¹

Kære Säve! Det er pinse. En magisterkonferens er endt, en forelæsning, et bind af den danske literaturs historie, og s. 144jeg drager atter ånde¹. Ved sådan lejlighed farer sjælen ud til alle sider, den finder hvile i afvexling, og gör allehånde spring både hist og her. Ved min forelæsning fik jeg den idé, at jeg engang måtte anstille en temmelig gennemgribende sammenligning imellem svensk literatur og dansk, imellem svensk sprog og dansk. Det har længe hvilet tungt på mig, at jeg var så langt tilbage i det svenske, men ingen kan overkomme alt. Jeg tyer derfor til Dig. Du vil, foruden de almindelig bekendte, kunne give mig mange anvisninger og oplysninger, hvorved der kan opstå ny anskuelser af svensk sprog og literatur. Wieselgren, Atterbom, Lénström og de sidstudkoinne småskrifter³ kender jeg naturligvis, men der findes jo sikkert meget andet adspredt, og deriblandt måske noget, der giver en kort og klar fremstilling af kultur- og literaturudviklingen i Sverrig? Min mening var, kronologisk i visse epoker at sammenstille den måde hvorpå udviklingen er gået for sig i begge lande, de ydre omgivelser og deres indflydelse på sproget og literaturen; fagene således som de ere blevne til, og de mest fremtrædende skribenter i deres lighed eller modsætning; f. ex. dramaets begyndelse under Messenius og Hegelund; sproggranskningen under Stjernhjelm og Peder Syv; oldgranskningen i Sverrig og i Danmark; naturvidenskaberne o. s. fr. Det ligger endnu kun for mig som en rå masse, s. 145men ved bearbejdelsen vil jeg lære uendelig meget, men jeg må også endnu lære meget, og dertil, kære Säve! beder jeg Dig om din hjælp. Tiden egner sig netop nu til, at drage deslige undersøgelser frem. Hvorledes mit fædrelands skæbne end bliver, Sverrig vil få megen del deri, og ingen må da stå med tomme hænder.

Der er for öjeblikket en ting, som længe har brudt mig, som jeg tit har villet spørge Dig om, men der er altid kommet andet i vejen. Det er indflydelsen af det franske sprog på det svenske. Gives der noget skrift, som indeholder oplysning derom, om det sproglige nemlig? De tyske ord i svensken, som i dansken, ere lettere at få fat på, og ligge lige forhånden. Man har i de fleste tilfælde taget det tyske ord, og blot fløttet det over, begreifen, begribe, begripa, o. s. v. i det uendelige, og således er næsten halvdelen af det svenske og danske sprog bleven til; der må altså ske en afsondring, man må have skilt ad hvad der er ægte gammelt, virkelig nordisk, og hvad der er fremmed; der må anstilles en spekulation over sprogoprindelsen eller rettere ordoprindelsen. Det faldt mig nu ind, gælder det samme for det som er optaget af fransk, som for det der er tilfældet med tysk? Har det svenske sprog på samme måde overfløttet franske ord? hvortil der var så god anledning. Er f. ex. ihärdig en overfløtning af fr. enhardi, s’enhardir? Og er det en gennemgående lov for en del af den svenske orddannelse? Sig mig ved lejlighed Din mening derom〈.〉

Vi leve her ved det gamle. Bekymring over vore politiske forholde kan jo ikke undgås, men arbejde må göre sit til at dæmpe den. Dig tænker jeg mig som en ung professor, der har sit lands stedse tiltagende hæder og al verdens herlighed liggende for sig, levende i kært arbejde og lyse forhåbninger, og med glæde vil jeg dele frugterne af din virksomhed. Gud give sin velsignelse dertil! også Danmark (thi i grunden have vi jo et fædreland) vil da nyde godt deraf. Lev vel, og lad s. 146mig, når Du har lejlighed, få nogle oplysninger om hine sprogforholde, som af og til beskæftige mig meget.

Din
N. M. Petersen.

Magisterkonferensen var Svend Grundtvigs, og jeg kunde fortælle Dig en del derom, hvis vi vare sammen, men disse daglige begivenheder er det næppe værd at skrive om. Han arbejder nu på Doctordisputatsen¹. Hans kundskabskreds er snævrere end jeg tænkte, men frisk mod trækker et godt læss.

〈Udskrift〉 Hr. Professor C Säve i Upsala. betalt.

s. 146

Uppsalad. 7 Juni 1860.

Vördade Lärare!

I Lördags (d. 2 Juni) hade jag den stora glädjen att mottaga Ditt bref af d. 26 Maj. Så kärkommet hvarje äfven det minsta meddelande är ifrån Din hand, så var det dock med en viss oro jag öppnade det, med oro och sjelfförebråelse, att jag icke på så lång tid låtit Dig höra något ifrån mig; ty om Du också icke för Dina många vigtiga arbeten haft tid att besvara mitt bref af d. 25 September i fjor, så hade det i alla fall varit min skyldighet att skrifva under en så lång tid. Tänk Dig då min bestörtning och sorg, när jag i Ditt bref icke finner ett enda ord, som hänvisar på, att mitt September-bref kommit Dig till handa! Är det verkeligen så? har Du icke i början af sistlidne Oktober fått något bref från mig? Ack, min faderlige Vän, i hvilken dager skall jag icke stå inför Dig, huru många skäl har icke Ditt varma hjerta haft att anklaga mig för låg otacksamhet, för den kallaste sjelf〈v〉iskhet. Och ändock är Du så mildt öfverseende, att Du slutligen s. 147sjelf går den otacksamme till mötes! Men det skär mig genom själen, att Du under så lång tid skall hafva ansett mig så glömsk af det, jag Dig är skyldig 〈;〉 ty till Dig ensam står jag uti en outplånlig skuld för allt! Dina skrifter var det, som först gaf mig den rätta blicken — i fall jag eger någon sådan — för det innersta, för sjelfva hjertelifvet i det Nordiska — Rask har långt ifrån öfvat ett så afgörande inflytande på mig; — Din muntliga undervisning, Ditt lifvande Umgänge är det, som gifvit mig den säkra ledetråd, som gjorde mig djerf nog att försöka intränga uti den Isländska poesiens labyrinth redan törr än Svbj. Egilssons Lexicon utkom; — Ditt stora Nordiska namn, Ditt allt formående vittnesbörd är det sluteligen, som gjorde slag i saken, som verkade på de tveksamme och med ämnet helt obekante män, i hvilkas hand det låg att bestämma hvem som skulle blifva den förste Nordiske professorn vid Uppsala högskola. Detta eller dylikt skref jag i det ofvannämnda och, som det ser ut, bortkomna brefvet till Dig i höstas, detta och dylikt säger jag till hvar man; ty jag anser det för mitt nordiska mästarbref, att jag blifvit förordad af Nordiskhetens kunskapsrikaste hufvud och varmaste hjerta! Men hvart har detta bref tagit vägen? Det har knappast på 30 år händt mig, att något bref på sådant sätt försvunnit. Antingen har något postbud i Köpenbamn tappat det; men detta är knappt troligt, utan snarare att vår stackars otymplige postmästare här (eljest en gammal förtjent Öfverstlöjtnant) har slarfvat bort det¹. Jag har redan en gång varit på posten for att rannsaka; det var då icke tid, men jag skall väl komma igen! — Det var i sanning knappast ursäktligt, att jag icke skref på hela sommaren i fjor, men jag var under hela denna väntan på att mitt öde skulle afgöras nästan yr i hufvudet. Ja, detta år var det mest pinliga, jag öfverlefvat. Och när då slutligen saken blef afgjord d. 26 Augusti, så var det mig s. 148i början nästan pinligare; ty denna blandning af glädje öfver den i det hela oförtjenta lycka, jag vunnit, och det tryckande i känslan af de stora åligganden, som blifvit mig pålagda, voro nästan öfverväldigande. Derföre kom jag mig icke till att skrifva till Dig förr än en månad efter min utnämning, ty jag kom icke i jämnvigt förr; mitt uppskof då var således icke glömska, ty huru skulle jag kunna glömma den, hvilken jag var skyldig allt! Ja, allt; — ty de båda män, Akad. Kansleren Gr. Sparre¹, och Eccles. Ministern Gr. Hamilton², hvilka, näst konungen, hade den mest afgörande rösten i detta mål, läto utan tvifvel helt och hållet bestämma sig utaf Dina för mig så fördelaktiga yttranden (Grefve H. sade t. o. m. om Ditt intyg: „Ett ganska vackert intyg och högst vigtigt för Hr Docenten“). Detta var äfven så mycket vigtigare, som de 2ne ende, som skulle vara en smula sakkännare, Rydqvist och Böttiger, i själ och hjerta voro afgjordt emot mig, och lika så Prokansleren (Ärkebisk. Reuterdahl)³Den bekendte kirkehistoriker.), samt i stillhet motarbetade mig till förmon för den kära tyska lärdomen. Likväl är det möjligt, att kung Carl (han, som man trodde skulle bli en envis fantast, en blandning af Carl XII och Gustaf IV Adolf, men som befunnits vara den pligt-trognaste och mest ärligt konstitutionelt sinnade monark, som sutit på Sveriges tron) skulle kunna hafva nämnt mig, äfven om alle rådgifvare varit emot mig, blott jag hade, såsom fallet var, det Akad. konsistorium för mig, hälst jag blifvit uppsatt på första förslagsrummet med 13 (egentl. 14) röster mot 6.

Då jag vid så långt framskriden ålder, aldrig till förne haft att sköta något verkligt statens ämbete, så inses lätt, att jag skulle få ganska brådt när jag med ens erhöll ett sådant s. 149åliggande. Det första var då att bereda mig till att hålla min inträdesföreläsning (en professor inviges nämnl. här på ett visst högtidligt sätt). Jag valde till ämne för denna De Nordiska Gudanamnens betydelse. Då det ovanliga inträffade (hvilket aldrig skett förr), att 4 nye professorer invigde〈s〉 i en och samma vecka, så begärde en bokförläggare att få trycka alla dessa 4 föreläsningar i ett häfte¹, hvilket jag genom någon bokhandlare skall taga mig friheten att sända Dig, jämnte ett par disputationer af Fornnord. innehåll (en öfver Háva-mál och en öfver Hákonar-mál, bägge visserligen tirocinia, men ändock bevisande, att hogen börjat vända sig åt detta håll)². Det skulle också särdeles mycket interessera mig att höra, hvilkendera af dessa två Du anser för den bättre. Vidare sänder jag en Gotisk (öfversättn. af Skeireins)³. Du bör icke vara sträng i din dom öfver dessa försök, då det icke får glömmas, huru kort tid någon undervisning här lemnats i dessa ämnen. Med dessa följer äfven ett par andra gradual-disputationer af historiskt innehåll⁴.

s. 150Men nu torde det vara öfvernog taladt om mig. — Det gör mig den största glädje att se, att Du beständigt är lika verksam i att författa; ty dymedelst vinner den Nordiska vetenskapen och alla Dina vänner på dubbelt sätt, i det den förre vinner tillväxt genom nya utmärkta arbeten, och det för de senare visar sig, att Dina krafter alltid äro lika friska och oförtröttade. Och mer än allt annat bevisas detta derutaf, att Din verksamme ande uppkastar en ny plan till ett i sanning Skandinaviskt och storartadt arbete. Måtte Gud låta Dig bringa detta till ett godt slut; och dermed har Du då lagt ännu en grundfast hörnasten till den igenkännandets och förbrödringens ringmur, som en gång skall omsluta hela Norden! Ty en sådan tid skall komma, till trots för alla dagens och stundens små ojäm〈n〉heter, och då, om icke förr, skola ärestoder resas åt de man, som, litet nog erkände af sin samtid, oförtröttadt arbetade på de evärdeliga grundvalar, utan hvilka ingen framtidsbyggnad kunnat uppresas till kommande slägtens bätnad och trygghet!

Min hjelp medelst anvisningars gifvande torde dock, ty värr, icke kunna blifva stor. Utom de af Dig nämnda litteraturhistoriska skrifterna, finnes här nästan intet undangjordt, intet samladt och skrifvet, utom några små special-förteckningar öfver enskilda vetenskapsfack. Dock har det just i dessa dagar utkommit lsta häftet af några Litt. hist, bidrag till Sv. Vitterhetens historia från Gustaf IIIs tid (jag har ej sett det, och minnes ej titeln, men skall framdeles skrifva derom) af And. Fryxell¹. Öfver Franskans inflytande på Svenskan finnes, så vidt jag vet, alldeles intet. De franska ordens öfverflyttning har väl mest skett på det sättet, att man tagit ordet och satt en Svensk ändelse i slutet. Den evinnerliga Latinläsningen underlättade detta (abstrahera, parentera, gentil (schangtil!), felicitera (föråldr.), &c). Deremot tror jag, att man mindre s. 151ofta öfversatte orden pä Sv.; m. e. o. man tog dem helt rå och lät, såvidt möjligt, det franska uttalet, så troget sig göra lät för den stela Svenska tungan, medfölja. Af sådana öfverflyttningar som ihärdig från s’enhardir kan jag nu icke påminna mig någon. Jag tviflar också på att något annat än ett h. o. h. tillfälligt samband finnes mellan dessa ord. Vis〈s〉erligen är väl hardie af det T. hart, Isl. harðr; men i-härdig är, tror jag, ett helt och hållet Svensk〈t〉 alster af hård och härda ut och bildadt i likhet med ihållig, ihängsen, m. fl. Helsingskan eger ock adj. ill-härdig (uttalas: ill-hälig, med gutturalt l) = ihärdig ända till elakhet, på ett förkastligt sätt. Denna betydelse återfinnes ock temmeligen liktydig uti Guta Saga kap. 4 (s. 33 r. 33): „Herpin ai brenna mann ella kirkiu hans“, samt i det Isl. herða, hvilket sista dock kanske mera närmar sig det Sv. härda (järn), ut-härda. — Jag nämnde, att jag icke lär kunna gifva anvisning på några för Dig okända skrifter i vår Litteraturhistoria; jag skall dock vända mig till vår förnämsta kännare af allt dithörande, Bibliothekarien Klemming i Stockh., och utbedja mig upplysningar af honom, och dem skall jag sedan meddela Dig.

Tror Du, att det funnits något Isl. höll (g. hallar), f., som haft betydelsen: foglighet, eftergifvenhet eller något dylikt? Jag vill så gerna att det skulle vara detta, som brukas i Hávam. 138: höll (tekr við) hijrógi = foglighet, eftergift hjelper vid huslig tvist?? Det kunde ju komma af hallal

I öfver morgon reser jag härifrån till Sätra (helsobrunn i Vestmanland) nära Sala, och jag blir der till d. 8 Juli, sedan återvänder jag hit.

För all del skrif mig till, om ock blott några rader (bref träffa mig alltid under adressen: Uppsala), så att jag får veta, om Du aldrig fått mitt September-bref. — Framför min vördnad till Fru Etatsrädinnan och till Din Fosterdotter !

s. 152Lef väl! och låt mig städse behålla ett litet rum i Ditt hjerta!

Med sonlig vördnad och tillgifvenhet
Din
Carl Säve.

Haf godheten att förse inneliggande bref med behörig addresse och befordra det till Prof. Stephens.

s. 152

København d. 14 juni 1860 ¹

Kære Säve! Jo visst har jeg fået Dit brev i slutningen af forrige år. Jeg må skynde mig at mælde det, for at Du ikke skal lade vende op og ned på postkontoret. Men det indeholdt jo kun ufortjente berömmelser, i alt fald overdrevne, og hvorfor skulde jeg derfor skrive og kvittere for dem. Jeg husker nok, at jeg i lang tid gik i en dødelig angst for hvad enden blev, thi alle de, som kom herover eller hørte noget derfra, skrege som hæse ravne. Da jeg endelig fik at vide, at Du var bleven professor, så var jo den historie ude. Det gör mig ellers ondt, at jeg ikke har nævnt dette brev, siden det har sat dig i så stor uro. Men jeg havde den gang hovedet fuldt af den forelæsning jeg havde holdt over den nordiske sproghistorie, hvorved det var blevet mig klart, at der endnu var meget at oplyse både historisk og sproglig om forholdet imellem det danske og svenske sprog, og at jeg heri höjlig trængte til Din hjælp. Det er en egen sag at stille dem sammen, thi vi må tit gå bag af dansen. Sådanne sprogkonger, jeg mener konger som fra deres inderste sjæl sætte pris på sproget, sådanne konger f. ex. som Sverrig have vi aldrig haft, og får dem nok ikke heller. Men her er jo også mange andre ting, som det nok er værdt, når lejlighed gives, at gennemgå på ny, og dertil behøvede jeg som sagt Din hjælp. Thi nu ere s. 153vi jo i grunden begge om tingen, om ikke lige gode, så lige nær. At det skulde blive en bog, tænker jeg ikke, bøger ere også lejlighedssager, så Du må ikke allerede nu tale om ærestoder. Hvem kunde også have lyst til, som Schouw her på universitetspladsen, at stå, som Loria sagde, som en ryggesløs mand (med hul rygg) efter sin død¹. Men tingen interesserer mig, og jeg beder endnu, at når du træffer på nogen mærkelig kilde, at give mig anvisning, da det her hos os næsten er umuligt at få oplysninger om svensk videnskabelig literatur. Men heller ikke de ældre kilder kender jeg alle, og der kan jo stikke fortræffelige ting på steder hvor man aldrig søger dem.

Ihærdig er altså godt svensk, jeg giver efter, og det var et indfald, som så mange andre, der en tid lang kan beskæftige sjælen og undersøgelsen, og dog tilsidst opløser sig i dunst. De franske ord med svenske endelser interessere mig ikke; dem have vi selv nok af; jeg vilde have et usædvanligt fenomen, og glædede mig ikke lidet til at have opdaget det, men så kom tvivlen, og det hele sank tilbage i sig selv. Skulde der imidlertid ikke være andre sider at afvinde det svenske sprog? jeg tænker det dog. Hvorledes kan det være, at der findes så mange små afvigelser fra os, der ikke synes at have nogen grund, f. ex. at lære udenad — utantill, at høre til — på, at tillyse — pålyse o. m. fl. Er det da ikke naturligt at sige tingen på samme måde? eller er sproget, når det kommer til stykket, noget ganske vilkårligt, kun et tilfældigt produkt af vane, af skik og brug?

Nu sidder Du vel midt i Dit bad, godt og vel om dette brev råker dig der. Men når Du atter kommer hjem, hører jeg nok ved lejlighed noget fra Dig; thi dette er ikke en tid, s. 154hvor man kan være ligegyldig eller endog rolig. Der forestår, tænker jeg, vendinger, store vendinger, ikke blot i sprog og literatur; ringmuren ser ikke synderlig stærk ud, og alle „løfter brydes“ i vore dage, som i gudeverdenen. Hvad der bygges og brygges ved svartahavet, gör vel tilsidst udslaget i norden. Jeg sidder ellers nu midt i kæmpeviserne, og synger: fagre ord, fryde så mangt et hjærte, fagre ord! Fædrelandet for igår begynder også at synge i med¹, melodien er så gammel, og fædrelandets ploug er også udslidt. Der er en tysk fabel: die theilung der erde², en svag trøst.

Noget höll, hallar, f. i betydning af eftergivenhed kender jeg ikke; når det skulde være en egenskab, vilde dannelsen vel have været anderledes, men især synes det mig afgörende af omgivelserne, at höll ikke betyder en egenskab, men en viss ting^* (en plante?), ligesom eldr, eik, ax, máni. Jeg tror man oversætter det ved hallen, men det er det jo åbenbar ikke. Hvad skal man göre med slige steder? Islænderne selv forstår dern ikke. Simrock har: der hausgeist!

Lev vel, kære Säve! Mange hilsener fra mine! Gid badet nu ret må styrke Dig, thi Du vil få meget at gennemgå, tænker jeg, når det engang bryder løs imellem broderrigerne med sprogklandringen og meget andet.

Din
N. M. Petersen.
Nörregade (nyt nummer) 22.
2 sal.

〈Udskrift〉 Hr. Professor C. Säve i Uppsala, betalt Retour. Sala. Sätra

s. 155

Københavnd. 2 august 1860¹.

Kære Säve! Du har nok allerede længe været hjemme igen i Uppsala (nogle skrive det med ett p, andre med to, hvilket er det rette?), og jeg håber, at du nu efter badet befinder Dig vel. Derom, om Dit. befindende, önskede jeg gerne ved lejlighed at høre noget. Prof. Allen kommer måske til Dig, og så hører jeg nok, hvorledes Du har det, af ham, men det er nok uvisst om han kommer så langt².

Næste år fylder jeg de 70, og har så tror jeg efter loven lov til at tage min afsked. Men, som Du nok har set af mit forrige brev, vilde jeg gerne endnu tage mig noget nyt for. Dansk literatur har jeg nu plöjet mere end jeg har godt af, den gamle islandske literaturs historie har 〈jeg〉 foredraget flere gange (til examensvæsenet), men Svensk har jeg kun biløbig taget med. Det har længe ikke villet ordne sig for mig, hvad jeg kunde göre derved, men tror nu at have fundet formen. Efter nytår agter jeg, hvis gud under mig helsen, at holde et foredrag om forholdet imellem Svensk og Dansk, historisk og sproglig. Det forekommer mig, at her må være lejlighed til mange interessante betragtninger, især når man begynder forfra, og følger udviklingen i sprogene og literaturerne til den nyeste tid i visse större hovedafdelinger, hvorved det da især gælder om, ikke at blive hængende i alle småtingene, men uddrage de store resultater. Det er jo også, såvidt jeg véd, noget nyt, og har derfor noget tiltrækkende ved sig. Men hertil er det at jeg allerede har anråbt om din hjælp, og nu atter beder om den. En hovedmangel for mig er mangelen af s. 156det levende ord, noget der ikke vindes uden ved et længere ophold i Sverrig, som er mig umuligt. Det vanskeligste og noget, som grammatikkerne behandle yderst overfladisk er betoningen. Nu sagde frøken Meinert, den grammatiske unge dame, som du måske lejlighedsvis har set¹, mig igår, at der gaves et lille svensk skrift, som handlede derom. Et sådant har jeg aldrig set eller hørt noget om. Er der noget sådant til? og hvad hedder det? og hvor er det at få? Men gives der intet sådant hjælpemiddel, så vilde jeg bede Dig, det kan dog kun være omtrent en side, om en fortegnelse over de almindeligste ord, der i betoningen afvige fra den danske, med betegningen deraf, f. ex. sådanne som August, Jóhan, pártisk; helst, som du let kan tænke, om disse ord kunde henføres til visse klasser, og om man kunde tænke sig grunde til denne afvigelse (som lyst til at lægge tonen på første stavelse). Da det grammatiske vil komme til at spille en vigtig rolle, så måske der kunde falde dig andre oplysninger ind om andre dertil hørende genstande. Ulykken er, at man næsten altid har betragtet det ældste og det nyeste, men om det mellemliggende finder man næsten intet, uden hvad man selv möjsommelig må samle. Og måske man dog, både historisk og sproglig, i middeltiden kunde finde nogle grunde til den påfaldende afvigelse imellem begge sprogene, som jo gör, at de nu se ud som vrængebilleder af hinanden. Men hvorom alting er, kunde der blive læst dygtig Svensk hos os, så ser Du nok at jeg vilde få min krig frem, og inden de enfoldige Danske vidste af det, vilde de antage meget af sig selv, som de nu sætte sig imod med hænder og fødder. Hilsen fra mine!
Din
N. M. Petersen.

〈Udskrift〉 Hr. Mag. C. Säve, Professor i de nordiske sprog ved universitetet i Uppsala, betalt

s. 157

Visbyd. 30 Juli 1861.¹

Vördade Vän!

Att jag först efter så lång, lång tid besvarar Ditt kärkomna fjorårsbref, kommer icke af någon aftagande eller på något sätt minskad tillgifvenhet för Dig — tro det icke, om det än, ty värr, kan se så ut! — utan af brist, icke på tid, utan på den ro och sinnets hvila, som jag så gerna önskar att ega, när jag sätter mig ned för att skrifva ett längre och utförligare bref till en riktigt god vän, hvilken jag skulle dermed vilja göra en smula nöje. Jag vet nog, att denna bevekelsegrund är oriktig, ty hon har ofta förledt till uppskof, som jag hundrade gångor ångrat, ja, som oupphörligen aggat och smärtat mig som ett ondt samvete; — och ändock har jag gjort det! Bidragande orsaker hafva varit göromål och sjukdom understundom. Så t. ex. låg jag i våras i en (som jag först efteråt fick veta) lifsfarlig bröstinflammations-feber. Det är för att stärka mig efter denna, som läkare befallt mig att tillbringa ett par månader på småresor i sommar, och som jag nu är här på min gamla fosterö. Dessa ofta inträffande sjukdomsfall (bevisen på min af de många genomgripande sjukdomarne försvagade kropp) medföra städse förökad matthet och förhindra allt allvarsammare och mera sammanhängande arbete, utom mina tjensteåligganden. Det har derföre städse väckt min beundran, att Du, oaktadt Din höga ålder och för ingen del starka helsa, har kunnat och ännu kan arbeta och uträtta så mycket. Det är ett bevis på Din ungdomsfriska själskraft, att Du ännu kan tänka på att medelst ett nytt arbete kasta ljus öfver vårt språk och dess förhållande till Danskan, både historiskt och språkligt, och detta vill Du göra för Sverige, som dock visat sig (genom sina makthafvande) så föga tacksamt för det odödliga arbete, Du redan skänkt det! Nå, Du är icke den, som ser på något annat än saken sjelf; — men mig förargar det djupt. Ja, det vetGud, att detta ämne gifver s. 158tillfälle till många interessanta betraktelser, nämnligen när det behandlas med Din blick, af Din erfarna hand. Alldeles nytt är det visserligen också. Att hela saken skulle vinna otroligt på, om Du sjelf kunde komma hit till Sverige, jag menar då icke blott till Skåne eller Götaland, utan ända upp till det egentliga Svealand, Svithjod, är afgjordt. Du säger dock detta vara omöjligt. Men är det verkeligen omöjligt? Samfärdseln går nu ganska lätt; och Du behöfde blott stiga om bord på en ångbåt i Köpenhamn, så vore Du om 3—4 dagar i Stockh., och derifrån går dagligen ångbåt till Uppsala på 5—6 timmar. Ja, två ångbåtar Linné (2 ggr i månaden) och Transit No 2 (d. 11, 25 Juli och d. 8 Aug.) gå från Kph. till Stockh. Kom d. 25 Juli, så skall jag vara Dig till mötes i Stockholm och föra Dig till Uppsala, der Du sedan håller till godo att bo hos mig — jag är ensam¹Først 1866 giftede Säve sig.) och har mer än tillräckligt utrymme! Gode, högt vördade vän! tänk om Du kunde förunna mig en så utomordentligt stor glädje. Tag någon ung slägting med Dig till biträde, jag har rum för honom också. Tänk, huru lätt vi då skulle kunna utbyta tankar. Och, dessutom, den som så varmt älskar Norden, och interesserar sig för dess framtida storhet och enhet, borde icke han hafva sett åtminstone ett Skandinaviskt 〈land〉 till, utom sitt fosterland? Dock, Du har kanske sett Norge²; ja, så mycket angelägnare vore det då, att Du äfven finge se Sverige! —

Den bok öfver betoningen i Svenska, om hvilken fröken Meinert (hvilken jag rätt väl minnes) talat känner jag alldeles icke, och hvad, som värre är, Klemming, vicebibliothekarie vid K. bibl. i Stockholm och den störste bokkännare i värt land, känner den icke häller. Att gifva Dig en blott någorlunda fullständig förteckning på de ord, som 〈i〉 Danskan och Svenska〈n〉 äro olika betonade, vore en ganska kinkig sak, men jag skall dock försöka att lemna några strödda uppgifter!

s. 159Först vill jag dock göra den anmärkningen i allmänhet, att flertalet af de ord, som i Sv. och D. hafva skiljaktig betoning, äro lånegods, såsom namn: Mártin〈,〉 Jóhan, Aúgust; deremot säges Johánnes; Augústi (månad). Orsaken, att Danskan säger Johán, är väl den, att tonvigten i Johánnes bibehålles. Att Sv. deremot säger Jóhan, kommer väl af språkets större sjelfständighet och ren-Nordiskhet under det skede, då ordet inkom i språket, all den stund de flesta tvåstafviga Nordiska ord äro trochéer. Sv. säger ock ordéntlig, våséntlig, prudéntlig 1. perténtlig (= tillgjordt klok, sipp; tillhör samtalsspråket), liksom fiéntlig (men fíĕndĕ) och natúrlig. Orsaken härtill är väl, att tonvigten har dragits närmast intill den, i Svensk mun, hårda positionen -ntl, hvilken blifvit svår att öfvervinna, om man skolat säga: órdĕntlĭg, vǟsĕntlĭg, nātūrlĭg. Pártisk, ò-pártisk har samma tonvigt som drástisk (lånadt från Grek.). Angående Johan vill jag ännu anmärka, att formen Hans i Sv. har långt â, således Hâns, och derföre icke låter som genit. hans (hanns). En mycket vanlig smekform till gossar (ett slags deminutiv) är Janne (Jan anses för en grof form, och brukas mest till tjenstedrängar), liksom Calle af Carl, Olle af Olof, Pelle af Per 1. Petter (Petrus), men Peter säges aldrig (ljudet är på de 3 foregående: Pälle, Pär och Pätter). Uti fīĕndĕ, jämnfördt med D. fjēndĕ, ligger väl ännu ett dunkelt medvetande om ordets participial-natur, af det gamla fîa, sorn bief till Isl. fiá, d. ä. fjá, hvilket förer på villospor, liksom om ordet fornt skolat haft formen fjáa 1. fjaha, liksom siá, klá för sláa, kláa 1. slaha, klaha. Dock vill jag icke alldeles neka möjligheten af ett fornt fjaha, i betraktande af adj. feigr; men det Got. feijan visar dock åt annat håll.

Jag skäms nästan att omtala, att jag, ehuru jag vistades nära ett år i Köpenhamn, i sanning icke säkert vet, om Danskan liksom Svenskan eger tvänne alldeles skilda accenter: tung och skarp, gravis och acutus. Då jag nu icke känner detta, så moste jag tala något vidlyftigare derom, än s. 160jag eljest skulle göra, och det så mycket mera som jag nu påminner mig, att den unge Danske studenten Fr. Bojsen¹, som tillbringade vintern i Uppsala, icke hade öra för denna åtskillnad, hvilket dock kanske kom af, att han var Slesvigare. Ja, dessa tvänne accenter spela en genomgripande rôle i Sv., i det en ganska stor mängd föröfrigt alldeles likljudande ord, dymedelst fullkomligt skilja sig för hvarje Svenskt öra. Regeln är: Hvarje inhemskt Svenskt, tvåstafvigt och osammansatt ord har första stafvelsen lång, är en troché (– ̮); men denna första staf. kan antingen ega tung el. skarp tonvigt (–̮̀ el. –̮́). Den tunga tonvigten (gravis) .tillhör i allmänhet alla tvåstafviga (och osammans.) ord, som ända på vokal, såsom infinitiver, svaga subst. (mask., fem. & neutr.): làga, lèka, kbka, frìà, bjùda, &c gòsse, hjèlte, màke, ùdde; làda, rèda, sìda, krå̀ka, flìcka; ö̀ga, ö̀ra, hjèrta &c. samt de starka neutr. på - e: vlttne, ä̀mne, ä̀nne &c. Likaså svaga verbalformer på -ar (pres. sg. och pl. på -a i alla verber: de làga, vi tàga, bjùda, frìa), -ad (-adt) och -at (part. pass, och supin.): làgar, làgad, làgadt, làgat, samt sv. impf, -de, -te: bö̀jde, tèdde, lèkte, bòdde, må̀tte, äfvenså de enstafviga participiernas och imperfekternas tvåstaf. pluraler: bö̀jda (-ae), så̀dda, klö̀sta &c, och slògo, glèdo, rö̀to, hö̀llo, gå̀fvo, samt 2 pl. af près, och impf, och imperat. på -en〈:〉 ä̀lsken, frìen, lèken, slògen, gå̀fven, samt impf, conj. och 2 sg, imperat.² på -e: slòge, glède, gå̀fve och ä̀lske, tàge, gïfve. Deremot få alla pres. sg. på -er skarp (acut) tonvigt: léker, vä̀ljer, smíder, táger, ríder. M. e. o. det torde vara rättast att säga, att alla tvåstafviga verbformer hafva tung tonvigt på första staf., med undantag af pres. och den föråldr. (bibel-)imperat. på -er. Alla de ofvannämda subst. s. 161bibehålla sin tunga tonvigt, såval i pl. (gòssar, sìdor, ö̀gon) och i gen. sg. och pl. (gòsses, gòssar s, ö̀gas, ö̀gons), som i bestämda formen med slut-artikel (gòssen, gòssens, sìdan, sìdans, ö̀gat, ö̀gats). Likaledes i st. part. sing, och både i sg. och pl. def.: tàgen (captus), tàgens, tàgne, tàgnes.

Alla enstafviga ord hafva skarp tonvigt, hvilken stundom bibehålles, när de genom utbildning eller böjning blifva tvåstafviga: lág, tág, údd, bók och lágen, táget, údden, bóken och pl. def. tágen, indef. bö́cker; men deremot: pl. làgar, ùddar (med gravis). Här är det, som denna märkliga åtskillnad tinnes, att man på tonen genast förnimmer, hvarifrån ordet härleder sig, ehuru det föröfrigt skrifves alldeles lika med ett annat ord, således: ùdde, def. ùdden (promontorium), men údd, údden (apex), vìse, vìsen, men spís, spísen; likaså tág, def. sg. táget, pl. def. tágen, men deremot tàgen part. passiv., tàget neutr., búd, búdet, pl. def. búden, men part. p. bùden, bùdet (1. bjùden, -et). I slarfvigare hvardagstal förkortas ofta de långa imperfekterria på -ade till blott -a’, således lagade till laga’ (ja, man ser detta redan hos Bellman¹: „Ulla snarka’, frös och sparka’“), hvadan detta impf, blir lika med infinit. Tonvigten blifver dock en annan; ty under det att inf. làga har tung, får det afkortade impf, lága’ skarp tonvigt. De på -el, -en, -er afledda subst. hafva i sing, ömsom tung och skarp tonvigt, i pl. deremot alltid tung (med undantag af neutra, hvilka äro lika sin nom. sg. till form och tonvigt: sg. & pl. bä́cken, técken, def. técknen, men tècknen 2 pl. pres. af tèckna v. a., och tä̀cke plur. tä̀cken): ä̀ngel, def. ä̀ngeln, pl. ä̀nglar, stä̀ngel, pl. stä̀nglar, men bä́ngel, pl. bä̀nglar och mángel sg., mànglar pl., liksom mànglar pres. sg. (alltså i sg. med skarp och i pl. med tung tonvigt!); sä́gen, pl. sä́gner, våpen, pl. def. vápnen (men vä̀pnen 2 sg. pl. pres.), sófvel, def. sóflet²; men deremot: hèmman, nédan, nỳstan, n.; hèmul, men〈!〉 rä̀nnil, fjä̀ril; — séger, s. 162svä̀ger, mö́rker, och def. ségern (1. något niera föråldradt ségren, men deremot ségren 2 pl. pres.), svǻgern, mö́rkret), men deremot: sègrar pl. (liksom sègrar sg. pres.), svå̀grar; deremot hafva sg. indef. och def., samt pl. lika tonvigt i ordet fö́nster, fö́nstret, pl. def. fö́nstren, och mö́nster, bólster, hálster, álster m. fl.; men útter, plur. ùttrar. I frâga om dessa ord på -el, -en och -er har jag icke kunnat Anna någon regel för deras tonvigt. — I alia Sv. ord, som hafva tre stafvelser och äro osammansatta, har första stafvelsen alltid skarp tonvigt, såsom imperfekter, sing, och pluraler i definit form af substantiver, komparativer, o. s. v.: Iágade, snárkade (detta är väl orsaken att det afkortade impf. Iága’, snárka’ äfven har skarp tonvigt), lákanet, lákanen, héminanet, hémmanen, léjonet, léjonen, góssarne, ségrarne, sö́gnerna, kónungen, dróttningen, kónungar, dróttningar, ja, äfven fyrstafviga: kónungarne, dróttningarna (på dessa ords 3dje stafvelse hvilar dock en liten tonvigt, som väl nästan icke höres i prosan, men som doek gör det möjligt att i vers uttala sådana ord såsom 2ne trochéer: kōnŭngārnĕ, fāslĭgāstĕ, hvilket dock kanske från början alienast är en licentia poëtica!); vidare: klárare, kiáraste, klárligen, men klàrast, fàgrast, smàlast, och part. act. lágande, tágande, dö́ende, samt vä́kelse. Lånorden på -i hafva accent på sista stafvelsen, men om det är tung eller skarp, kan jag icke afgöra, den senare brukas allmännast: bagerí, slagterí, äfvenså: bageríet och bageríer, samt bageríerna, slagteríerna, eller den riktigare plur. bagerí och def. bageríen.

De Sammansatta orden kunna vara af flere slag: antingen bestå de af

a) två enstafviga ord, sjelfständiga eller osjelfständiga (d. v. s. till blott præ- eller suffixiva ändelser nedsunkna ord), hvilka då bägge hafva tonvigt, det första tung det andra skarp, hvilka tonvigter de bibehålla äfven om de förlängas genom

[Sedan jag här blef afbruten genorn afresa från Gotland till Stockholm och hit till Arboga (d. ä. fornt ár-bogi, arcus, s. 163curvatura amnis) vid Mäiarens vestligaste ände, har jag icke kunnat få tid att fortsätta förr än i dag d. 7 Juli]

tillagda böjningsändelser o. s. v., såsom: stèn-hús, làg-mán, dàns-skó, fràm-té (verb.), fràm-tíll, fràm-í, ùpp-stǻ, ùpp-stód (impf.), bórt-gíck, krìng-vréd (impf.), ùt-váld, nèd-gjórd, bòrtstö́tt, èr-lágd; &c samt af osjelfständiga ord: vàn-mákt, vànfö́r (adj.), àn-slág, àn-slǻ, àn-slóg, vàn-tró, ò-tró, ò-ró, mìsstró, míss-tág, míss-tóg (sig, impf.), och orden på -lek, -het: stòr-lék, stòr-hét, djùp-lék, -hét, tjòck-lék, fròm-hét m. fl. — bì-stǻnd, bì-stǻ, bì-stód (an- och bi äro Tyska låneord naturligtvis). Alla dessa ord äro således rena spondéer. — Undantag härifrån äro åtskilliga ord, i hvilka medvetandet om deras sammansättning blifvit försvagadt genom det dagliga bruket, och i hvilka den senare delen blifver tonlös och den första får skarp tonvigt, t. ex. veckodagarnes namn: Sö́n-dăg, Mǻndagr, Tís-dag, Óns-, Thórs-, Fré- och Lö́r-dag; — i slägt-benämningarna: fárfăr, fármor, fárbror, mórfar, mórmor (hvilka också i små barns mun hopgjutas tili: fáffar. fámmor (liksom fåmm-or) och móbbror 1. móbbo!), och naturligtvis äfven: fáster, móster (för de alldeles föråldrade farsyster, morsyster). Likväl säges regelmätigt: sòn-són, bàrn-bárn (1. sòne-són, bàrna-bárn) och svä́r-són (= måg), men svä́rfar, svä́rmor (hvarvid ä, som i svǟ̀r-sṓn är långt, i de senare blir kort och egentl. uttalas: svä̆́rrfăr, svä̆́rrm|ŏr).

Dessa de sammansatta två-stafviga ordens tonvigter bibehållas, när en af delarne förlängas 〈!〉 genom böjning, utbildning eller annan förlängning medelst tonlösa 1. obetonade stafvelser, såsom: stèn-húset, làg-mä́nnen, fràm-tédde, ùpp-stǻnden, ùpp-stóde (impf, conj.), bòrt-gínge, krìig-vréde, krìng-víden, èr-láde, m. fl., vànmdkten, ò-rǻdet, mìss-tágen, mìss-tógen (2 pl. impf, c.), àn-gínge, -slóge, bì-stǻndet, bì-stóde, mìss-tä́nksam &c; eller: úte-stä́ngd, ùppe-hǻll, nèder-gjórd, nèdan-tíll, fràmman-ì, òfvan-pǻ, ìnnantíll, ìnne-hǻll, ìnne-stód (impf.), fö̀re-lágd, fö̀re-tóg (sig), fö̀retág, èfter-gjórd, èfter-spél, vèder-fórs, vèder-párt, ùnder-vérk s. 164&c; — eller när bägge delarne äro tvåstafviga: ùte-stä́ngda (pl. part, pass.), ùppe-hǻllen, nèdan-únder, òfvun-éfter, èfterspélet, vèder-fóres (ipf. conj.), m. fl.

b) c) d) &c samma tonvigt få äfven rotstafvelserna i alla sammansatta ord, hvilkas första eller andra del är en-, två- eller tre-stafvig (det är nog rättast att innefatta äfven det nyss sagda under denne enda gemensamma regel): kùngs-órd, kùngsórdet, kùngs-hä́starne, kùnga-mákt, -mákten, -mántlarne, kònunga-stól, -króna, -krónorna, qvìnno-hát, -sádel, -sádlarne, ỳnglinga-brdgd, ỳnglinga-brágder, ỳnglinga-brágderna, àfton-várd, àfton-ródnad, -ródnaden, hèmmans-égare, hèmmans-égărĕnăs 1. -égărnĕs (prester anse det dock mera „bibliskt“ att säga: ègarénas, fìskarénas än égărĕnăs, — troligen tycka de, att de 3 samföljande korta stafvelser låta för mycket verldsligt och dansante!). — När första delen i ett sammansatt ord är obetonad, får den sista skarp tonvigt och behandlas såsom ett ursprungligen enstafvigt ord: bĕ-slág, -sláget (def.), men bĕ-slàget (neutr. part, pass.), bĕtrýck, bĕtrýckt, men bĕtrỳckte (pl. part, pss.), fö̆r-smǻ, -smǻdd, -smǻdde (ipf. & pl. part, p.), för-gjórd. fö̆rgö́rande; men om det heter för-gö́ra eller för-gö̀ra kan jag knappt säga; fö̆r-bí, gĕ-mák, gĕ-stált, ge-máken, -stálter, -stálterna, e-hvád, e-hvém, e-hó, e-mót (i-mót), i-frǻn. När utländska ord med o-Nordisk tonvigt intagas i språket åstadkommas osäkerhet och forvirring. Så heter det utan tvifvel lăkej́ (laquai), men om ljudet är lakej́-róck, lakej̀-ròck el. lakej̀-róck det vet jag icke, ehuru jag tycker, att det sista borde vara rättast, likaledes lakej̀-rócken; men osäkrare är det, om det heter lăkej̀-ánsĭgtĕ 1. lakej̀-ănsígte, ehuru det första torde vara brukligast. Det heter utan tvifvel băgĕrí, men ej fullt säkert är, om det betonas bagerì-múr el. bagerí-múr o. s. v. Det förra anser jag dock rättast, likasom: băgerì-múrar (eljest heter det mùrar), -múrarne, kŏntĭnĕntàl-máktĕrnă o. s. v.

När förut sammansatta ord ytterligare sammansättas förändras ordens förra tonvigt, så att hvarje ord blott får accent s. 165på två ställen, t. ex. af tòn-vìgt och régel blir tònvĭgts-régĕl, af hèrre-gǻrd och àrbéte (1. árbĕtĕ som det äfven uttalas) blir hèrregårds-árbete, af fö̀r-stád och hàndskmákare blir fö̀r-stădshandskmákărĕ, men utaf hàndskmákare och å̀ldermán blir hăndskmàkărĕ-ǻlderman, eller ock hàndskmăkăr’-ǻlderman om jag bortkastar slut-e’et i första ordet, men deremot blir det hàndskmăkăr-å̆ldĕrmdnnĕn. Ehuru en så lång sammansättning visserligen är mindre bruklig och hälst undvikes, så kan man likväl säga hàndskmăkărå̆ldĕrmăns-vä́rdĭghĕtĕn, men om jag skulle förlänga sista ordet med ännu en stafvelse, så moste accenten flyttas närmare ut emot ordets slut, alltså hàndskmăkărå̆ldĕrmăns-vä̆rdĭghétĕrnă ett riktigt verbum sesqvipedale, men som dock kan uttalas och brukas oaktadt sina 7 korta stafvelser i midten; men om jag inskjuter en stafvelse efter den tredje, så blir det hăndskmàkărĕå̆ldĕrmăns-vä̆rdĭghétĕrnă. Alltså: intet ord, huru långt det än är, kan någonsin få tonvigt på mer än tvänne ställen.

Fortsättn. d. 10 Juli, sedan jag gjort en resa på järnväg fram och åter till Örebro.

Tillägg till sid. 6 〈her p. 160〉. — När jag nämnde, att de starka verbernas impf. conj. har tung tonvigt, under det att præs. ind. har skarp, så glömde jag att säga, att äfven præs. conj. har samma tunga tonvigt som impf., således: han flýter, ríder, táger ps. ind., men han flỳte, rìde, tàge ps. conj. Särdeles anmärkningsvärdt är detta när man ställer dessa ord i passivum, emedan de då skrifvas alldeles lika, men dock tydligen åtskiljas genom tonvigten, t. ex. han bíndes i dag, men han bindes (må bindas) äfven i morgon, likaså: impf.: om han bùndes i dag, så slùppe han i morgon. Denna tunga tonvigt träfifar också præs. conj. af de svaga verber, som hafva impf, på -de, -te, både i act. och pass.; alltså: léker och lék es præs. ind. act. & pass., réder, rédes, smíder, smídes, men lèke och lékes præs. conj. act. & pass., rède, rèdes, smìde, smìdes. Præs. s. 166conj. af de svaga verberna med impf, på -ade och præs. på -ar har naturligtvis äfven tung tonvigt, då redan præs. ind. har det, således: præs. ind. svàrar, pl. svàra, præs. conj. sg. & pl. svàre, samt i passivum præs. ind. sg. & pl. svàras, och præs. conj. sg. & pl. svàres. Orsaken till den skarpa tonvigten i de starka och de nämnda svaga verbernas præs. är väl ingen annan än den, att de i en äldre tid varit enstafviga, eller att en del af de senare haft den lätta vokalen i uti ändelsen (-ir): fiýter. ríder, táger, gl. Sv. fliutr, riþr, takr, och skíljer, brä́nner, dö́mmer (dö́mer), gl. Sv. skil(r), brænnir, dømir.

Tillägg till sid. 10 〈her p. 163〉. — Äfven den från Tyskan lånade ändelsen -aktig behandlas i afseende på betoningen som ett sjelfständigt ord: sùr-áktig, soldàt-áktig, vàtten-áktig, då̀rhusáktig. Deremot blifva ändelserna -sel, -sla och -else obetonade, och ordet, som med dem ändar, får skarp tonvigt (med undantag af de på -sla), liksom de på enkelt -el (sádel, ýngel) och detta äfven om på den betonade rotvokalen följer flere eljest position görande konsonanter, t. ex. blýgsel, trä́ngsel, kä́nsel, och naturligtvis rúelse såsom trestafvigt. Alla ord på -an (femininer) och på -nad, -ad (masculiner) hafva tung tonvigt: bö̀rjan, ä̀ngslan, bä̀fvan och må̀nad, ròdnad, bònad, hùgnad, lýdnad; likaså de på -sla (kä̀nsla) och substantiverna på -a, ja, jag tror alla ord på -a, eller t. o. m. alla tvåstafviga ord, som hafva a i sista stafvelsen, alltså; làga, tàga inf. & præs. pl., làgar, præs. sg., làgad part, pass., làgadt neutr., làgat sup., làda, làdans f., gùla (äggegula), f., ä̀kta, làga adj. indecl., bàra, vida adv. Samma tunga tonvigt hafva äfven alla 2-stafviga ord, som i sista stafv. hafva -o (-or) eller -u: rèdo (vara redo), ègo (i min ego), vàko, fàsto; gamla dativer: fòrdom, làgom, ö̀msom, gènom〈;〉 qvìno- (man kan säga: alla kläder, såväl manns- som qvinno-); alla impf, pl.: rèdo, fòro, brùnno, hö̀llo, lå̀go, bùdo (1. bö̀do, bjö̀do), och svaga pluraler: làdor, làdors, svàlor; alla fruktnamnen på -on: lìngon, plòmmon, smúltron. hàllon, å̀llon. òdon, mjö̀lon, fìkon, och i s. 167enlighet härraed: rùssin (Danskt rosín l. rosíne tror jag), och ànis (D. anís (?), af Lat. anisum), samt sàlu (till salu), vàru (varu-och personal-trafik).

Det är visserligen vågsamt att ställa upp en allmän regel, innan man noga genomgranskat alla dithörande förhällanden, men jag tror mig ändock kunna uppställa följande allmänna reglor :

1 a. Alla tvåstafviga ord, som hafva a uti senare stafvelsen få tung tonvigt. (Det ofvanföre, s. 8 〈herp. 161 note 2〉, anförda enda undantaget lákan finner jag nu, vid närmare eftersinnande, likaledes hafva tung tonvigt: làkan, hvarföre jag stryker ut det).

1 b. Alla tvåstafviga ord, som hafva o eller u uti senare stafvelsen, få tung tonvigt. — Till de nyss anförda exemplen kunna tilläggas: àfvog, stàckot (kort.) [i landskapsmålen äro adjectivändelserna på -ug och -ot rätt allmänna: kringlug, kringlot, kunnug; ja, i Gotländskan finnas ännu många på -agur, i fem, -ag: hailagur, isl. heilagr, blodagur, mäktagur, samt på -aldur, i fem. -al (dagen jär skyndaldur, nati jär skyndal = skyndsamt förflytande, nati = natten), Värmländska -al, skakal (skakande), Dal. kitål (kittlig), isl. hugall, þngall, m. fl.], samt hèmul, kònung.

Obs. — Dessa tvänne reglor kunna gerna sammanslås till en enda.

2. De tvåstafviga ord, som hafva e uti senare stafvelsen, få antingen tung eller skarp tonvigt. — Se de ofvan anförda exemplen.

3. De tvåstafviga ord, som hafva i uti andra stafvelsen (på -ig, -lig, -ing, -ling, -ning och -il: ènig, ènlig, àning, bỳting, ỳngling, fä̀ngsling, bòning, grỳning, fjä̀ril, rä̀nnil, ä̀ril, m.fl.) få likaledes tung tonvigt. Äfven denna kunde sammanslås med den 1sta regeln.

4. Alla tre- och fyrastafviga osammansatta Nordiska ord få skarp tonvigt (méningen, kónungar, s. 168kónungames, dróttningarnas; rópande, hópade; lágligen, hö́gligen, hö́geliga; lúgnare, gúlare, lýckigare, m. fl.).

5. Alla enstafviga ord och de flerstafviga, som hafva tonvigten på sista stafvelsen, få skarp tonvigt. (Obs. att de sistnämnda ursprangligen äro låneord eller sammansatta), t. ex. stád, svénskt, ró; besé, färgå, förbí, gemák; gjuterí, hospitál; kontinentál, impertinént; konstitutionél; — orden på -ism få städse sin enda tonvigt på denna ordets slutändelse, om de ock föröfrigt äro aldrig så mångstafviga: dĕísm,, despotím, republikanísm, konstitutionalísm, polytheísm. Likaledes: en Portugís m., Italiénsk, Gallikánsk, Spartánsk, Muhamedánsk.

Några tvåstafviga ord, som äro sammansatta af två enstafviga, få tonvigten ömsom på första og ömsom på andra stafvelsen: uppǻ 1. ùppå, utí 1. ùti, kringóm 1. krìngom; likväl är det allmännast att betona dessa ord som iamber, och det är mest i vers som de efter behof brukas som trochéer, ja, somliga hafva alldeles förlorat all tonvigt på första stafvelsen, såsom: utáf, omkríng, ikríng, ifrǻn; deremot säges endast: nédåt, úppåt, útåt, frámåt (men med utrop: framǻt! hitǻt!), men hvarí, hvarutí, hvarthä́n, hvartǻt, hvaráf och så alltid med tonvigten på sista stafvelsen, samt hvaránnan, hvarmédelst.

Namn, nomina propria, hafva till någon del egna lagar för sin betoning. — Alla tvåstafviga personalnamn, såväl afledda som sammansatta, hafva skarp tonvigt på första stafvelsen och den andra är obetonad: Áskling, Álsing, Brénner, Bréhmer, Kámiz; Bérgman, Fríberg, Åstrand, Sándströrn, Sándsten, Jánsson. Pérsson, Svénsson, Sándberg. Äfven trestafviga, såsom Zétterling, Ròmare, och när de äro sammansatta af ett tvåoch ett enstafvigt ord, hafva tonvigten på första stafvelsen: Ódelberg, Sándeberg, Zétterstrand, Wíllerding, Gústafsson, Jóhansson. Denna benägenhet att låta tonvigten uteslutande falla på de tvåstafviga ordens första stafvelse utgör väl grunden till, att denna första stafvelse äfven får tonvigten i sådana namn som: Aúgust, Émil, Jóhan, Géorg, Stéphan l. Stáffan, s. 169liksom i Hárald, Gúdmund, Thórbjörn, Gúnnar, samt Válborg, Íngrid, Gérthrud, Íngeborg; äfven Théodor, Sálomon, Ádrian, Sígismund-, Émeli (uttalas: Ä́mmeli), f. Består namnet deremot af ett enstafvigt och ett tvåstaf〈v〉igt ord, så får första stafvelsen tung och den andra skarp tonvigt, t. ex. Àl-strö́mer, Nỳ-bérger, Hjèlm-stjérna, Lùnd-màrker (ehuru de tvåstafviga namnen låta: Ál-ström, Nýberg, Stjérnhjelm, Lúndmark). De trestafviga namnen af detta slag förhålla sig alltså såsom vanliga ord: Hjèlm-stjérna såsom hjèlm-prýdnad. På samma sätt är det äfven med fyrastafviga namn, som äro sammansatta af 2 tvåstafviga ord: Sìlfverspárre, alldeles som fùru-spárre, Rìddarhjérta som rìddar-húset, Ànkar-króna som ànkarsmédja o. s. v. En egen klass af tillnamn är den, som ändas på -án, -én, -ín, -ér, -éll, hvarest tonvigten ligger på slutstafvelsen. Dessa ord, som ursprungligen äro latiniserade, hafva uppkommit genom bortkastande af den latinska ändelsen -us, -ius, t. ex. af Berg blef Montánus och deraf Montán, af födelseorten Alfta, Sillånger blefvo Alftánus, Sillénius och sist Alftán, Sillén, af Borínus blef Borín, af Unnaryd kom Unnérus och så Unnér, Unér, af Strandélius, Brandélius blefvo Strandéll, Brandéll (en slägt Brándel finnes äfven).

Tonvigten på ortnamn öfverensstämmer till en del med personalnamnens, men till en del afviker hon alldeles från deras. — Alla enstafviga hafva naturligtvis skarp tonvigt: I. Hjó, Strand, By, Ä́s, Mó; två- och trestafviga afledda hafva också skarp tonvigt på första stafvelsen: II. Fórsa, Kísa, Grénna, Fíde, Hásle, Jä́der, Bö́rstil, Húddinge, Kýringe, Hä́mlinge, Sálmunge. Första stafvelsen har likaledes tonvigt ensam i de sammansatta ortsnamn, hvilkas första del är enstafvig eller tvåstafvig och hvilkas andra del är ett enstafvigt ord (om märkliga undantag från denna regel, se nedan). Är deremot ordets första del en- eller tvåstafvig, men den andra delen tvåstafvig, så får namnet tonvigt på 2 ställen, alldeles som vanliga appellativer och personalnamn af s. 170lika slag. Alltså heter det: III. Bógsta (för Bog-stad, fornt - staðir), Hácksta, Hǻbo, Nýby, Frö́vi, Thórsvi, Súndbro, Thórsö, Ǻdö, Súnnå, Týngsjö, Édshult, Bíkstorp, Ébbarp, Thórup, Stóckholm, Cárlstad, Bóhus, Gótland, Ö́land, Vä́rmland (1. V ä́rmĕlănd). — IV. Trestafviga namn med tonvigt på första stafvelsen: a) osammansatta: (se ofvan No. II) Huddinge &c, Baldringe; sjönamnen Hjélmaren (har blifvit ansedt som Hjelmnren, men kom〈mer〉 troligen af el n. & mar och bör således skrifvas Jäl-maren (storm-sjö)) Målaren, Qvísmaren (liksom Sànd-máren) m. fl., samt b) sammansatta: Nórrkö̆pĭng, Én-, Ný- och Fál-köping, Véstĕr-vĭk, Vímmer-by, Fálsterbo, Skáte-löf, Kárle-vi, Skàde-vi, Vä́rmĕ-lănd, Hélsing-, Géstrik-land, Véstmanlatid; ja, de 4-stafviga Sö́dĕrmănlănd, Ǻngermanland. — V. Tre- och Fyrastafviga namn, sammansatta af ett en- eller tvåstafvigt ord, samt ett tvåstafvigt ord till andra del, hvilka ord hafva tonvigt på 2 ställen: Ùpp-sála, Ùpp-ǻkra (äfven Ùpp-vídinge), Hvèt-lánda, Kò-lúnda, Kùngs-bérga, Àr-bóga, Grìud-óga (jf. det Ryska Ládoga!), Ùlf-ǻsa, Vì-fólka, Mö́klínta, Qvìs-tófta, Kòl-mórden, Tì-véden, Nǻnn-túna, Sìg-, ÙllNä̀r-túna, m. fl.; — Èskils-túna, Fä̀ren-, Ròmfar-tuna, Ùllerǻker, Frìgger-ǻker, Vìkmans-hýttan, Tö̀rne-válla, Mùnka-lýngby, Nègel-sténa, Sä̀ming-húndra, Nä̀rding-húndra (fornt: Niarþnngia-hundari), Kùngs-bácka. VI. Jag kommer nu till det, s. 20 〈her p. 169〉, antydda undantaget. Det gifves nämnl. vissa enstafviga ord, hvilka ofta, när de utgöra sista delen i ett sammansatt ortsnamn, så uteslutande tillrycka sig tonvigten, att det så sammansatta ordets första del blifver alldeles obetonad, han må nu vara en-, två- eller trestafvig, ja, t. o. in. sjelf redan sammansatt. Dessa namn få således blott 〈en〉 enda och alldeles onordisk tonvigt på slutstafvelsen. Dessa ord äro: berg, borg, bro, fors, hamn, hof, holm, hult, kind, lund, näs, sand, stad (här höres slut-d, men när det nedsjunker till blott en ändelse, förloras detta d, och ordet blir alldeles obetonadt), ström, sund, vall, vik, ås, ör; t. ex. Frĭ-bérg, Grå-bérg, s. 171Mobérg, Sĭgnĭlds-bérg, Kĭpplĭngĕbérg; Gö̆tĕbórg, Grundsbórg; Fellingsbró, Örsundsbró, Lidingöbró (men deremot: Súndsbrŏ); Söderfórs, Robertsfórs (men Stórfor̆s), Andersfórs; Carlshámn, Sandhámn, Söderhámn, Christinehámn; Grĭpshólm, Marsvinshólm, Svane-, Säfsta-hólm (men Stóckhŏlm); Bŏgstăhúlt (men Élghŭlt); Rålarnbshóf; Brokínd-, Norslúnd, Åbylúnd, Himmelstalúnd; Baldersnä́s (men Fórsnäs, Frámnäs); Hernösánd; Fĭlĭpstád, Mariestád (men Bálingsta, Fúringsta); Norrströ́m, Söderströ́m, Motalaströ́rn; Bergssúnd, Stjernsünd, Öresúnd, Hjelmnrsúnd; Sundsváll, Hudiksváll; Skömtavík, Döderhultsvík (men Sándvĭk, Véstervik); Borǻs. Alingsǻs, Vesterǻs (men Jérpå̆s); Kungsö́r, Skanö́r; — Mariefréd, Norrmálm, Södermálm.

En artförändring af detta slags betoning är det, när tonen faller ensamt på andra stafvelsen eller penultima, såsom: Cărlskrónă, Kungsǻra, Fravshámmar, Hŭsby̆sjútŏlft (eg. Húsby Sjútolft), Fryksä́nde, Fĭskĕbä̆cksskíl〈!〉, Christiánstad, m. fl.

Då det understundom händer, att personalnamn och ortnamn hafva alldeles samma utseende, så har språket hittat på den qvicka utvägen att skilja dem åt genom olika tonvigt, hvadan allt missförstånd undvikes. Ja, dessa sinsemellan lika namn kunna till skrifsättet alldeles likna appellativer, men dessa hafva då sin särskilda, från dem bägge afvikande tonvigt. T. ex. Gården Săndbérg, som eges utaf Herr Sándbĕrg, kallas så efter ett der liggande sàndbérg; Hr. Fríberg har sålt egendomen Fribérg; godt är visserligen Frìbergs-ö́l (öl, brygdt af Hr. Fríberg), men jag föredrager Fribèrgs-ö́l (öl, brygdt på Fribérg)-. Hr. Ǻstrand satt på en å̀-stránd; Hr. Grǻberg, men Gråbérg (en gård) och grå̀-bérg (= gråstensberg); Bérglund, men Bergslúnd, m. fl.

Uti poesien behandlas dock tonvigten något mera fritt än i talspråket. Så väcker det icke anstöt, om ett osamma〈n〉satt 4-stafvigt ord, som eljest blott har tonvigt på första stafvelsen (t. ex. kónungarne), i vers uttalas som 2ne trochéer: Ĭ kō | nŭngār | nĕs sāl | dĕr hȫr | dĕs så̄ng | ŏch skǟmt |. Det heter s. 172ò-ró, men Tegnér säger i Flyttfoglarne: „Dĕr | ōrŏn ŏch | stōrmĕn hvăr | dāg sĭg fö̆r | nȳă〈r〉“, — hvilket anses tillåtligt. Det får likaledes passera, att jag i vers skrifver: fòglarné, ságor|na 1. sāgŏr|nā, blōmstrăndē, men icke săgōrnă, blŏmstrāndĕ, men sådana friheter anses dock halst böra undvikas. Ett mycket vanligt fel hos svaga poëter är att behandla en mängd trochéer såsom pyrrhichier genom att låta dem tillika med ett föregående betonadt enstafvigt ord bilda en dactylus, t. ex. „Cōrȳ | dōn drēf | ūt sĭnă | få̄r“.. . på̄ mĭnă skūldrŏr; hān ĕllĕr | hōn. Allt sådant undvikes af båttre poeter, men anses dock något mindre förkastligt, når det stadnar vid præpositioner, conjunctioner, pronomina o. dyl.; men deremot alldeles otillåtligt, när verber, substantiver och adjectiver så behandlas. Lika oriktigt är det att såsom dactyler betona sådana sammansatta ord som: krī̀ng-strȫ́ddă, ū̀pprū́nnĕn, ehuru man kan få se sådant i mångd hos dåliga rimmare: krīngströ̆ddă, ūpprunnĕn-, eller att göra då̀rskápĕr till då̄rskăpēr el. då̆rskāpĕr (det sista är dock drägligare).

Slutligen vill jag anmärka, att skillnaden mellan tung och skarp tonvigt, huru afgörande han än framträder i talet, likväl i poesi icke medför något hinder i rimmet. D. v. s. att föröfrigt i slutstafvelserna likljudande ord anses bilda fullkomligt goda rim, äfven om det ena har skarp och det andra tung tonvigt. Så rimmar t. ex. súddĕn (def. af súdd) lika så väl på úddĕn (af údd) som på ùddĕn (af ùdde), likaså tágen, búden (pl. def. af tág, búd) mot tàgen, bùden (part. pass, af tàga, bjùda) vä́gen (af vä́g) mot lä́gen (pl. def. af lä̀ge), o. s. v.

Det blir väl alltid omöjligt att med ord beskrifva, hvad ljud och tonvigt är och således äfven, hvaruti skillnaden består mellan olika slag af tonvigt; men så mycket torde jag dock på sistone böra säga, att skillnaden i betoningen mellan 2ne tvåstafviga ord, af hvilka det ena har skarp (acutus) och det andra har tung (gravis) tonvigt på första stafvelsen, är den, att då, i det förra ordet, första stafvelsen har ordets s. 173hela tonvigt ensam och den andra stafvelsen således är alldeles tonvigtslös och uttalas så kort som möjligt, — så meddelar sig, i det andra (tungt betonade) ordet, en liten del af den första stafvelsens tonvigt äfven åt den andra stafvelsen medelst ett slags tonvigtens dragning eller släpning öfver från den första till den sista stafvelsen. Att fela vid uttalet, uti att noga iakttaga skillnaden mellan skarp och tung betoning, låter mycket stötande för hvarje både bildadt och obildadt Svenskt öra. Den Finska brytningen låter derföre för oss så högst främmande, emedan den så skarpt stöter just emot vår betoning i detta fall.

Fortsättn. Arboga d. 22 Juli 61.

Efter många och långa afbrott, har jag ändteligen hunnit till ett slags slut på föregående strödda anmärkningar om tonvigten i Svenskan. Genom dessa ständiga afbrott, liksom ock genom den fullkomliga bristen på hvarje slags bok, lexicon, språklära eller dyl. under denna resa, befinner sig allt uti ett helt och hållet oordnadt skick. Jag borde derföre ej häller afsända det sådant, som det nu är, utan hällre dröja dermed, så att jag kunde hinna att om- och renskrifva det; men fruktan för, att det då kanske kunde komma att dröja fiere veckor, innan det blefve färdigt, tillskyndar mig att afskicka brefvet i det skick, hvari det nu befinnes. Jag bedjer Dig ursäkta den deri rådande oredan, ofullständigheten och alla öfriga brister; utan tag fast hällre med öfverseende och välvilja emot det ofullkomliga verket för den goda viljans skull!

Jag öfverraskades i höstas utaf ankomsten till Uppsala af en ung Dansk student, Frederik Bojsen, son till en kyrkoherde på Mön; särdeles när han förklarade, att han var kommen för 〈att〉 stadna öfver vintern och våren i Uppsala, och förnämligast för att studera Fornnordiska, samt tillika för att göra sig bekant med ett Svenskt universitet. Så tillfredsställande det var att förnimma, att en Dansk visade så mycket interesse för vårt land och dess bildningsanstalter, så sade jag s. 174honom dock, huru högt det förundrade mig, att han, med afseende på det Nordiska språkstudiet, rent af „fore öfver ån efter vatten“ — som ordspråket säger — ty annorlunda kan det icke anses, när man, i sådant ändamål, far från Köpenhamn, högskolan för Nordisk språkkunskap, och till Uppsala, der detta studium just nu har begynnt. Han svarade derpå, att Du för närvarande läste något, som för honom (såsom varande alldeles en nybörjare), låg alldeles för högt, samt att Prof. Gislason läste så rysligt grundligt, att det ginge alldeles för långsamt för den, som icke tänkte att slå sig på Nord. språket såsom hufvudsak¹. Ungefårligen såder tror jag, att hans ord fölio. Jag tror väl ändå, att begäret att lära känna Uppsala var hufvuddriffjädern. Nå, huru som hälst, så var han mig naturligtvis högst välkommen, och icke minst derföre, att mig dymedelst gafs ett länge efterlängtadt tillfalle att på en Dansk återgälda en ringa del af den myckna och hjerteliga välvilja och gästfrihet, med hvilka hvarje Dansk, med hvilken jag kom i någon beröring, liksom täflade att öfverhopa mig. Detta föll sig också nu för mig så mycket lättare, som denne unge Dansk var en af de allra älskvärdaste, öppnaste, redbaraste, flitigaste och allvarligaste ynglingar, jag någonsin lärt känna såväl i Danmark som i Sverige. På samma sätt blef han också snart känd och värderad af alla. Han arbetade städse flitigt och deltog högst sällan uti några student-gillen, hvartill han hvarken hade lust eller råd. Med ett ord: han var i alla afseenden en värdig representant för Köpenhamns studenter. För min egen del fann jag det största nöje uti så ofta som möjligt umgås med denne bildade och efter sin ålder högst kunskapsrike yngling.

När jag ofvanföre (s. 3) talade om den ifrågavarande boken öfver betoningen, sade jag, att Klemming icke kände s. 175till någon sådan. Han har likväl sedan sagt mig, att han dock vill minnas, att någon sådan verkligen finnes, ehuru han då omöjligen kunde påminna sig titeln¹. Äfven vill jag tillägga, att jag nu minnes, att något om betoningen i Svenskan förekommer (åtminstone är det något om rimmet) i G. J. L. Almqvists Svenska Språklära. Likaså uti företalet till sarmne författares påbörjade men aldrig fulländade Ordbok öfver Svenska språket, af hvilken utkom blott 2ne häften (från A till D eller E)².

Skulle det vara något niera, hvarom Du skulle önska några upplysningar för Ditt språkarbete, så skulle det vara mig den största glädje att kunna efter förmåga besvara Dina frågor. Jag lofvar också att Du icke skall få vänta på svar, utan skall jag med görligaste första meddela hvad jag kan härom. — Du frågar om man bör skrifva Uppsala el. Upsala (med pp el. p)? På de sista 20—30 åren hafva nästan alla skrifvit de 2ne namnen „ Upsala“ och „ Upland“ med ett p (med undantag likväl af Geijer, Schlyter, Fryxell o. dyl.), under det man lika allmänt skrifver upp uti alla sammansatta ord (uppstå, uppkomst, uppå &c) med 2ne p; ja, äfven alla andra ort- och personalnamn, såsom Uppström, Uppling; Uppåkra, Uppvidinge, m. fl. För att då icke gynna införandet af ett undantag från en allmängiltig regel för blott tvänne ord, har jag börjat skrifva Uppsala och Uppland med 2 p (liksom jag skrifver Gotland med ett t, icke Gottland el. Gothland), och jag får allt flere efterföljare.

Men det är tid att jag ändteligen slutar och afsänder detta långa bref.

Gode, högt vördade Vän! låt nu se, att Du låter Ditt rättvisa missnöje öfver mitt oförlåtliga dröjsmål fara och åter s. 176tänker med vänskap på Din intill döden tillgifne och vördnadsfulle lärjunge och vän
Carl Säve.

Frambär min vördnadsfulla helsning till Din Fru och Dotter!

Om ett par dagar reser 〈jag〉 härifrån genom Stockholm till Uppsala, der jag hoppas att befinna mig vid slutet af denna månad. —

s. 176

Kbh.d. 11. september 1861¹.

Kære Säve!

Det gör mig ret hjærtelig ondt, at du har været så syg, at der endog har været fare for dit liv; men nu er dog vel denne krisis overstået. Aldrig har jeg tænkt, at det var af ligegyldighed for mig, at jeg ikke hørte fra dig, men jeg svævede i en bestandig uvisshed. Tak for din gode indbydelse til Sverrig, men det er umuligt. Min sommer gik nemlig således: forrige vinter blev min hustru, der ellers har været så rask, meget syg, da hun begyndte at komme sig noget, anordnede lægerne, at hun skulde på landet, og vi toge således ved feriens begyndelse i juli til Jægersborg, en dejlig skovegn fem fjærdingvej herfra. I begyndelsen, da vejret var godt, kom hun sig meget, så at hun, der her hjemme ikke kunde gå stuen over, gik igennem en skov til den nærliggende by Gentofte; men da vejret blev til regn og blæst, faldt hun igen tilbage; og jeg gik i en gruelig angst for at få hende her til byen igen. For mig tænkte jeg også at opholdet på landet skulde være forfriskende, men jeg blev overvældet af korrekturer (til min danske literaturhistorie og til et program til universitetet)²; jeg havde tænkt i min ferie at drive svensk; men der var ingen orden deri eller ro s. 177dertil. Tak for det tilsendte om den svenske betoning, det er meget instruktivt, men jeg føler just derved, at et flerårigt ophold i landet selv er nødvendigt. Dette kunde jeg vel vide forud, men jeg for ubesindig ind i det som en gal dreng. Da jeg kom hertil, måtte jeg derfor, efter megen strid og kval, opgive min anmældte forelæsning¹. På det punkt står jeg nu, og véd ikke hvad jeg skal gribe til. Min hustru fik igen et anfald af sin brystkrampe, og det gjorde da ikke stillingen bedre.

Undskyld det sørgmodige i disse linier, men jeg har intet glædeligt for mig, som jeg kunde skrive om. Boysen har været her, og mig syntes det var en ganske vakker ung mand. Lev vel, kære Säve! Gud give dig helbred og kraft til at udføre dit værk; jeg har aldrig duet dertil, og der er vel intet andet for mig at göre, end at gå af. Tingen er dog kommen i gang, og den vil nu aldrig ophøre. Gud være med dig!

Din
N. M. Petersen.

Lægen kalder min tilstand hypokondri; der er ingen legemlig fejl, men det udgår, siger han, alt fra mine tanker, mine forvirrede griller. Gud véd, at der da også er nok til at være hypokondrisk over, og en mand på 70 år kan dog vel have lov til at önske sig ro, og beskæftige sig med hvad han vil. Læsning og arbejde vil jeg da aldrig ophøre med.

〈Udskrift〉 Hr. mag. C. Säve Professor i de nordiske sprog ved universitetet i Uppsala, betalt

s. 177

Københavnd. 29 oct. 1861².

Kære Säve! Herved sender jeg Dig mit sidste universitetsprogram. Det traf sig just så, at jeg i år, da det tilfaldt mig ved s. 178reformationsfesten at skulle skrive programmet (Rector bad at han måtte bruge det forud) fyldte mit 70 år, og jeg tænkte derfor at jeg dertil, ligesom en slags afsked, kunde anvende nogle brudstykker af mine virkelig holdte forelæsninger; noget begreb kunde man deraf dog få om deres indhold¹. Det vil nok også fornöje dig at blade deri for min skyld. — Du undrede dig over, at jeg i min alder vilde begynde på et så stort foretagende som det jeg skrev om; det slog mig også fejl, jeg afbrød min forelæsning og gik til ministeren for at bede om at jeg måtte være fri for den; han sagde, at jeg skulde indgive et andragende, at jeg måtte være fri for at holde forelæsninger i et år, og denne allernådigste bevilling har jeg fået²Se Tillæg I.). Efter de overanstrængende arbejder trængte jeg også virkelig til hvile.

Engang ved lejlighed hører jeg nok fra dig og fra din helbred. Med mig kan det jo i grunden være det samme; for en mand på 70 er i almindelighed ikke andet tilbage end at dø, eller han leverer i det mindste kun efterslet; men på dig hviler nu næsten alene den hele begejstring for norden (Gislason er næppe begejstret), og det er Sverrigs sag nu at virke for foreningen. Slutningen af mit program fik et andet udseende end jeg først tænkte, og er ikke nu som det egenlig skulde være. Jeg har udtaget et stykke deraf, som indeholder en historisk betragtning over, hvilket af de tre nordiske riger, Norge, Danmark eller Sverrig der af historien var bestemt til at fuldbyrde foreningen. Men da Rector, den altfor tidlig afdøde prof. juris. Bornemann³, önskede at bruge mit program til kongens fødselsdag, da det dertil s. 179bestemte ikke kunde blive færdig, så stod det på en gang levende for mig, at det ved den lejlighed var aldeles upassende at tale om sådanne ting; jeg gjorde rector opmærksom på stykket, og da han syntes det samme, udelod jeg det. Derfor ser slutningen af programmet så mager ud¹. — Det vil fornöje dig at se, at den unge håbefulde mand, som besøgte dig i Uppsala, Böjsen, har vundet medaillen for det af universitetet udsatte historiske prisspörgsmål om Stærkodder, og det frapperede bedömmerne, sagde prof. Allen til mig, at forfatteren især havde benyttet gamle svenske udgaver af sagaerne². —

Min hustru, der er i bedring, og min plejedatter hilse Dig, kære Säve! på det hjærteligste; og jeg tænker naturligvis tit på Dig og Din gerning.

Din
N. M. Petersen.

〈Udskrift〉 Hr. mag. C. Säve professor i de nordiske sprog ved universitetet i Uppsala.

Hermed en Pakke, hvori en indbundet Bog, med Brevets Udskrift og Segl. Værdi 3 & Betalt.

s. 180s. 181TILLÆG
N. M. PETERSEN VEDRØRENDE

s. 182

s. 183

N. M. Petersens ansøgning om fritagelse for at holde forelæsninger.
27de septbr. 1861.

I brevet til Säve af 29/10 1861 omtaler N. M. Petersen, at han på grund af sin sygelige tilstand (cfr. brevet af 11/9 1861) har set sig nødsaget til at ansøge om fritagelse for at holde den til efterårssemestret planlagte forelæsning. Denne ansøgning meddeles her. Den bevilligedes under 20/10 1861. I ministeriets skrivelse af 24/10 1861 (orig. i Ny kgl. Saml. 1536, 2°), der meddeler ham dette, tilføjer ministeren (Monrad): „Jeg glæder mig ved det Haab, at De i denne Opfyldelse af Deres Ønske vil finde det bedste Middel til at gjenvinde Kræfterne til en usvækket Fortsættelse af Deres ligesaa rige som fortjenstlige Virksomhed i Universitetets og Videnskabens Tjeneste.“

Kjøbenhavn den 27 September 1861.

Undertegnede ansøger allerærbødigst det høje Ministerium om Fritagelse for at holde Forelæsninger ved Universitetet i et Aar.

For at motivere dette Andragende tillader jeg mig kortelig at skildre min nærværende Tilstand.

Fra et Ophold paa Landet, som Lægen havde anordnet formedelst min Hustrus Sygdom, vendte jeg meget medtaget tilbage, dels formedelst huslige Bekymringer, dels formedelst anstrængende Korrekturarbejde (hvoriblandt et Universitetsprogram for i Aar), og da jeg begyndte min Forelæsning, men fandt det umuligt at fortsætte den, fordi jeg ikke, som s. 184sædvanlig, havde faaet den udarbejdet forud, faldt jeg ved denne, som mig tyktes, fortvivlede Stilling, i en hypokondrisk Tilstand, der gjorde mig endnu mere uskikket til at foretage noget. Lægen anbefalede, at lægge det Arbejde bort, som jeg for Tiden ikke kunde overkomme, og at søge Adspredelse. Dette Mismod, der vistnok havde sine første Grunde i tidligere Indvirkninger, blandt hvilke der tydelig staar for mig: mangeaarig Bekymring over mit Fædreland og det nødvendige men overanstrængende Arbejde med min Literaturhistorie, dette Mismod uddannede sig til den Idee, at jeg nu, da jeg just skulde fylde mit 70de Aar, maatte ansee mig for at have udtjent og søge om min Entledigelse, for endelig i de Aar jeg maatte have tilbage at kunne leve for aldeles fri videnskabelig Virksomhed og Forberedelsen til det andet Liv. Men min Mangel paa egen Formue og Bekymring for min Families Skjæbne gjorde atter dette Skridt meget betænkeligt, og Tanken derpaa fremkaldte ligeledes nervøse Rystelser. Denne noksom bekjendte Tilstand, hvori Sjælen vaklende springer fra den ene Forestilling til den anden, overtydede mig i alt Fald om, at jeg efter saa megen Anstrængelse maatte have Tid til at samle mig, maatte have nogen Hvile. Og i min fortrykte Tilstand aabnedes mig en lys Udsigt, da jeg efter Lægens Raad henvendte mig til Ministeriet. Naar jeg betænkte hvad der altid havde trykket, hvad der nu især trykkede mig, saa var det Forelæsningerne; og ved at blive fri for dem et Aarstid, vilde min Helbred af sig selv vende tilbage og mine Nerver atter faa deres behørige Spænding ved et eller andet Yndlingsarbejde.

Derfor ansøger jeg det høje Ministerium om ved min Fritagelse for at holde Forelæsninger i et Aar, at forskaffe mig den for mig saa fornødne Hvile, hvorved jeg, der ingenlunde endnu er nogen udlevet Mand, men legemlig rask og rørig og i Besiddelse af mine aandige Kræfter, alene kan haabe at gjenvinde den Kraft, der nu svigter mig. Min foregaaende s. 185næsten uafbrudte Virksomhed og min Alder, der jo dog altid ansees for et Vendepunkt i Menneskets Liv, haaber jeg tillige maatte tale for, at denne Ansøgning maatte blive bevilget.

Allerærbødigst
N. M. Petersen.

(Orig. i Kultusministeriet, koncept i Ny kgl. Saml. 1536, 2°)

s. 185

Brev fra N. M. Petersen til pastor C. Christensen.
21de novbr. 1861.

Da N. M. Petersen den 24de oktbr. 1861 fyldte 70 år, var der mange, som ønskede at bringe ham en tak for hans virksomhed, Man indbød ham til en fest i Studenterforeningen, der afholdtes den 15de novbr. Herom hedder det hos Bondesen (Små mindeblade o. s. v. p. 33—34): „Han blev glad over studenternes indbydelse, thi al anerkendelse af de unge glædede ham især; dertil knyttede han håbet om, at den opvoxende ungdom skulde gå frem i det spor, han havde anvist, men på den anden side vilde han ikke forlade sin syge hustru. På hendes indstændige anmodning modtog han dog indbydelsen. Carl Ploug, der udenfor hans nærmeste kreds vistnok var en af dem, der bedst forstod at skatte ham som videnskabsmand og menneske, førte ham tilbords og bidrog meget til at göre den aften til et glanspunkt i hans liv. Carl Andersen fremsagde et digt til ham, og der holdtes taler af Gotfred Rode, Clemens Petersen, Svenn Grundtvig, V. Rode og flere, og P. var vel tilmode, men, da han efter bordet samledes i et sideværelse med de tilstedeværende af hans familie, var han igen nedtrykt og sagde til mig næsten med selvbebrejdelse: „jeg lader mig göre stads af her, og Sofie ligger hjemme og plages.“ Hun var måske langt mere end han selv glad over enhver hyldest, der ydedes ham.“ — Om festen, der mærkelig nok ikke med ét ord er nævnt i H. C. A. Lunds Studenterforeningens Historie, fremkom delvis ret udførlige referater i Fædrel. 1861 no. 266 og 268, Berl. Tid. 1861 no. 267 og 269, Dagbl. 1861 no. 269 og Dannevirke 1861 no. 269. Af disse hidsættes her Dagbladets, da N. M. Petersen i nedenstående brev anser det for det bedste:

„Niels Mathias Petersen fødtes, som det hedder i Erslevs Forfatterlexikon, i Slutningen af Oktober 1791 i Fyen, hvor hans Fader s. 186var en simpel Huusmand. Det er maaskee denne Omstændighed, at Ingen synes at kjende Datoen for den fattige Huusmandssøns Fødsel, som havde bragt de Mange, Ældre og Yngre, der nu i den gamle Lærde hædre en af vore mest ansete og fortjenstfulde Sprogforskere. til at vælge en Dag henimod Midten af November, for i Selskab med den Gamle at feire hans halvfjerdsindstyvende Fødselsdag. I Fredags Aftes samledes da henimod 100 ældre og yngre akademiske Borgere i Studenterforeningens Sal, der i Dagens Anledning havde iført sig sine bedste Klæder. Festen aabnedes ved Afsyngelsen af en Sang af R. Schmidt, hvorpaa Kandidat G. Rode i et meget varmt og følt Foredrag bragte Hædersgjæsten en Hilsen og Tak for hans Virksomhed, navnlig fra de Unge som dem, hvem det nærmest paalaae at hæve og hævde den Arv, han havde efterladt. Han følte sig overbeviist om, at Ungdommen ikke vilde svigte sit Kald, og at der vilde komme en Tid, da vi Danske, istedetfor for at værne Grændsen imod Syd for indtrængende Fjender, i Forbindelse med vore nordiske Brødre skulde gaae ud over Eideren i en stor og ædel Verdensmission. Etatsraad Petersen takkede dybt bevæget i et Par Ord, hvori han udtalte sine bedste Ønsker for Ungdommen og Nordens Eenhed. Efterat Ploug havde oplæst et Telegram, som netop ankom fra Lærerforeningen i Odense, og hvori denne hilsede Æresgjæsten i den Skoles Navn, der for 53 Aar siden havde sendt ham til Universitetet, bragte Hr. Carl Andersen i et versificeret Foredrag en Hilsen fra Island. For denne takkede Etatsraad Petersen med det ham saa eiendommelige, beskedne og elskværdige Lune, idet han bemærkede, at han Intet havde gjort for Island, og overhovedet ikke havde gjort saa Meget, som han burde. Af den lange Række af Skaaler, som nu paafulgte, skalle vi nævne Svend Grundtvigs for Modersmaalet, et Løftesbæger om at stræbe hen til, at det danske Sprog engang kunde gaa op i et fælles nordisk Tungemaal. Bibliothekssekretair Chr. Bruun mindede i et smukt og livligt Foredrag om den anden fyenske Huusmandssøn, Æresgjæstens Ungdomsven, den utrættelige Sprogforsker Rask, som netop Dagen i Forveien, den 14de November, for 31 Aar siden var død i sit 45de Aar. Til dette Minde knyttede Prof. Worsaae et om den tredie fyenske Huusmandssøn, Rasmus Nyerup, som var den Første, der havde undfanget Tanken om et oldnordisk Museum. I et noget søgt Sprog talte Gand. mag. Clemens Petersen for Biskop Grundtvig, som vel hørte til dem, der gjorde stor Allarm, s. 187men derfor ikke manglede Indhold. C. Ploug talte for Nordens Eenbed og paaviste de to Veie, man havde at gaae for at komme til dette Maal. Enten kunde man, dreven af en nordisk eller europæisk Nødvendighed, slutte sig sammen under een Kongefamilie, eller ogsaa kunde man gaae den noget langsommere, men maaskee sikkrere Vei at begynde med at indføre Eenhed i mindre Forhold, og i saa Henseende skulde vi ikke vrage Tydskernes Exempel, for endelig engang at lade den totale Eenhed følge af sig selv som en nødvendig Slutsteen. Endnu talte Prof. Schiern for Venskabet mellem Nordens Konger, C. Ploug for Island, Svend Grundtvig for Prof. Allen, der havde besat Dannevirke med en Hær af Sandheder, som Tydskerne ikke mægtede at slaae ihjel, Cand. jur. V. Rode for de iaften tilstedeværende gamle Studenter, Prof. Dr. med. Hansen for Studenterforeningen, hvorpaa Rækken af Talerne sluttedes af Dr. Rosenberg, der udtalte Ønsket om at faae Oldnordisk lagt til Grund for den lærde Sprogunderviisning, og Kand. Thurah, der bragte Hædersgjæsten en Tak fra Børnene, fordi han sympathiserede med dem i Afsky for Examiner. Efterat Sangforeningen endnu havde afsunget en smuk Sang af Ploug, udbragte denne et Leve for Æresgjæsten, som med et Par Ord udtalte, hvad der havde bevæget ham i denne Aften, som han med saa meget større Sandhed kunde betegne som et Vendepunkt i sit Liv, fordi den havde lært ham, at han maaskee tidligere havde seet Fremtiden i et altfor mørkt Lys. Han beklagede, at han nu kun manglede een Overensstemmelse med den Kreds, som omgav ham, og det var Ungdommen, men paa den anden Side indeholdt den Ungdom, han saae om sig, en Borgen for, at Fædrelandet og Modersmaalet kunde see Fremtiden imøde med godt Haab, og deri laae for ham en stor Trøst. Efter endnu et Leve for Æresgjæsten og for Nordens Eenhed hævedes den smukke Fest, og Deeltagerne adskiltes efterhaanden. “ —

Den mand, hvortil det her meddelte brev er skrevet, er Caspar Christensen, der var født 1803 og 1823 blev seminarist fra Brahetrolleborg seminarium, hvor han altså har haft N. M. Petersen til lærer; 1860 blev han sognepræst i Svallerup, Arts herred, Holbæk amt. Vedlagt originalen, der findes i Det kgl. Bibliotek, er en skrivelse (13/10 1880) fra pastor Christensen til bibliotekets davær. chef, i hvilken han motiverer, at han skænker biblioteket dette brev¹ fra

s. 188N. M. Petersen, „til hvem jeg i langt over en Menneskealder har været saa lykkelig at staae i nøiere Forhold, og hvis Minde altid hos mig fremkalder Følelse af dyb Taknemmelighed og oprigtig Hengivenhed.“

Kjøbenhavn d. 21 Nov. 1861.
Hr. Pastor Christensen
i Svallerup.

Tak for Deres Brev fra igaar!¹ De kunde jo sagtens ikke vide noget om den Fest, og jeg er overbeviist om, at Beretningerne derom vilde fornøje Dem for min Skyld uden at De behøvede at sige mig det. Det var virkelig en usædvanlig smuk Fest. Tænk Dem i en meget stor Sal et Endebord, hvortil der stødte tre andre² efter hele Salens Længde fuldt besatte for det meste af Ungdom, saa mange som Salen kunde rumme, og den hjærteligste, gemytligste, muntreste Stemning blot for at sige een Mand at de holdt af ham, og at give deres egen Lyst til at tale det frieste Raaderum. Referaterne ere hvad mine Yttringer, som jeg jo var aldeles uforberedt paa, angaar, ikke, som sædvanlig, ganske nøjagtige, bedst er Dagbladets; men noget maa jeg ikke have udtalt tydelig nok, eller det passede ikke i det øvrige, thi da jeg talte om Mørket, og om at jeg ikke havde Ungdommens Ungdom, tydede jeg paa Lyset (det evige) og Ungdommen (den evige) som jeg gik imøde. Skaalerne har De vel seet af Bladene, men de tog sig naturligvis anderledes ud end i et Referat, og Ungdommen var nok munter, men ikke det mindste støjende eller skraalende, kort saa ganske efter mit Sind, som De næppe kan forestille Dem. Den Hengivenhed for min Kone og mig, som De saa kjærlig yttrer, den har vi jo mange Beviser paa, og De maa tro, at hvis vi har gjort noget for at formilde Deres Liv, saa burde vi have gjort meget mere. Hils s. 189Deres Kone og tak hende, vi haabe at hele Deres Familie er vel.

Men nu ogsaa et Par Ord til Præsten. Naar vi synes at være ret lykkelige, saa besøger Gud os. Min Kone og jeg have jo i hele vort Liv været ret fromme og gode, men nu først have vi lært at ty ind til hans Miskundhed. Fixe Ideer have jo altid plaget mig, men ved den store sidste Anstrængelse blev jeg saa betaget, og〈!〉 jeg nu i Efteraaret faldt hel og holden hen i Hypokondri og de sorteste Melankolier. Ligesom Maven, naar den har faaet for meget, væmmes ved alt, saaledes gik det mit Hoved; det vilde ikke have mere, alt hvad jeg bød det af mine forrige Arbejder var blevet det en Afsky, og først nu efter at ogsaa Festen er overstaaet, og jeg i Ro kan hengive mig til Hvile, begynder jeg atter at arbejde. Jeg troede mig omgivet af Fjender, skyede et Menneskeaasyn, saae mig forfulgt, bagvasket, sjoflet, og den abstrakte Gud vilde ikke komme ind i mig, kunde ikke røre mit Sind. (De veed maaskee, at Rask, der dog døde saa ung, var i en lignende Tilstand; han turde engang ikke gaa ud, fordi man vilde overfalde ham; en anden Gang klagede han for min Kone og mig, at man havde givet ham Gift; to Gange viste han mig, hvorledes man havde lagt an paa, at indebrænde ham, naturligvis uden at mine Modforestillinger hjalp; i et Kjøkken ved Siden var hele Skorstenen rigtignok stablet fuld af Pindebrænde. Hvad de lærde Folk dog ere for nogle elendige Skabninger!)¹ s. 190Men dette er intet. Naar De veed, hvorledes min Kone og jeg har hængt sammen, saa kan De tænke, hvorledes jeg maa være tilmode, nu da min Kone over et Aar har været syg. Paa Landet kom hun sig ret godt. Saa kom det raa Efteraar, og hun faldt tilbage, og jeg maa berede mit Sind, jeg tør ikke sige at jeg endnu har beredt det paa hendes Død. Nogle meget stærke, smertefulde Anfald havde hun just i Nætterne før Festen. Om Natten, da jeg kom hjem derfra, kom hun i Sindsbevægelse, og hun taaler ingen, saa det blev atter værre. Nu, det kan De vel tænke var en god Dæmper, hvis der i mig skulde være nogen Fornemmelse af Stolthed og Hovmod over alt det der blev gjort af mig. Gud skee Lov, jeg har ikke kjendt nogen saadan. Min Kones Sygdom begyndte som Asthma og vender idelig tilbage dertil. Engang troede Lægerne det var en Hjertesygdom (at Klapperne vare forhærdede). Hvor Kunsten er fattig, den kan i Grunden ingen Ting. Men ethvert Anfald, og nu have de dog været saa mange, sætter mig og min letbevægelige Fantasi i den stærkeste Spænding.

Dette siger jeg, som sagt, til Præsten. De maa i Deres Liv jo møde mange lignende Tilfælde, og har derfor Følelse for dem; og denne Udgydelse har gjort mig inderlig godt. Hvor al den daglige Snak og Pjat af dem, der skal see til den Syge, dog er modbydelig især i min Stemning. Men nu, haaber jeg til Gud, ere vi over det værste. Enten vil hun igjen komme sig, og vi skulle endnu leve nogle lykkelige Efteraar, og jeg skal fuldende endnu et stort Værk, thi jeg har mange tilbage; eller er det Guds Villie, saa vil hun dø, og snart kalde mig til sig.¹ Det bedste af alt er Døden, thi den er Indgangen til Livet. Vi begge ere saa fuldt forvissede derom, at vi trøstige kunne overgive os til den Eviges Barmhjertighed.

Dette skulde være en Taksigelse for Deres Lykønskning, s. 191og det har taget en saa alvorlig Vending. De vil ikke fortryde derpaa. Min Kone hilser Dem hjærtelig og beder mig at takke Dem mange Gange. Selv paaskjønner jeg den Yttring af Deres Hengivenhed, som De saa kjærlig har givet os, og ønsker Dem og Deres Kone og Familie megen Glæde og Lykke i denne Verden, thi ogsaa Glæde i sin Fylde er en god Forberedelse til hin. Tak, kjære Christensen, og Gud være med Dem overalt.

Deres hengivne
N. M. Petersen.

〈Udskrift〉 Hr. Pastor Christensen, Sognepræst til Svallerup pr. Slagelse.

(Orig. i Nyere Breve, Dansk Afdeling, Bogstav P, Kgl. Bibliotek)

s. 191

Brev fra L. Vanning til N. M. Petersen.
23de decbr. 1861.

I tilslutning til foregående brev meddeles her et brev til N. M. Petersen fra L. Varming. Denne, der var født 1816 og 1842 var blevet cand. theol., udnævntes 1858 til sognepræst i Øster-og Vester-Alling ved Randers (død 1884). Hans „Det jydske Folkesprog grammatisk fremstillet“ var oprindelig fremkommet som en besvarelse af en af Videnskabernes Selskab 1853 udsat prisopgave. Det vandt ikke prisen, men tilkendtes en belønning og udkom 1862 (efter N. M. Petersens død) tilegnet „Det kongelige danske Videnskabernes Selskab“. Den af selskabet nedsatte bedømmelseskommité bestod af Molbech, H. M. Velschow, N. M. Petersen og N. L. Westergaard.

Øster Alling ved Randers d. 23 Decbr. 1861.

Höjstærede Herr Etatsraad!

Den utrættelige Anvendelse af Deres sjeldne Lærddom saavel paa at fremkalde Sans for nordisk Sproggranskning, som paa at gjenrejse Modersmaalet i dets Renhed, har fundet Paaskjönnelse paa flere Maader, af vor Konge, af Videnskabsmænd, ældre, som yngre, senest ved en smuk Fest af s. 192Studenterne i Anledning af Deres Fødselsdag. Der er dog endnu en Vej til at hædre en saa lærd og tillige saa elskelig Mand, men en Vej, som ingen endnu er gaaet, idet ingen, saa vidt jeg ved, har tilegnet Dem noget Skrift. Grunden hertil er uden Tvivl, dels at De selv allerede har sat Dem saa mange uforgjængelige Minder i vor Literatur, dels holde [yngre Forfattere sig tilbage, i Bevidstheden om, hvor langt et sprogligt Arbejde af dem er fra at torde bydes en Mand, hvis skarpe Blik snart vilde opdage og gjennemtrænge Skrøbelighederne. Naar jeg nu alligevel her fremkommer med en Bön, om det maa være mig forundt at tilegne Dem, Herr Etatsraad! min Afhandling: „det jydske Folkesprog“, da sker det med samme Undseelse, men dog tillige med större Mod, fordi De iforvejen kjender Skriftet, som en af dets Dommere. — Bogen vil udkomme hen i Januar Maaned. Muligt, De finder Fejlene og Manglerne derved flere og större, end at De kunde ønske Tilegnelsen henvendt til Dem. Hvis De derimod opfylder min Bön, skulde det være min bedste Glæde ved det hele Arbejde. I hvert Fald være De forsikret om, at jeg ingenlunde mener, at Deres Hæder vil forøges ved en saadan Henvendelse fra min Side, men at jeg kun har villet give Dem et ringe Vidnesbyrd om den Hengivenhed og Höjagtelse, hvormed jeg er

Deres
L. Varming.

(Orig. i Ny kgl. saml. 1536, 20)

s. 193PERSONREGISTER

s. 194

s. 195Aakjær, J., 14. 33.

Aall, J., IU-IV. 18. 71.

Aasen, I., 47-48. 50.

Abrahams, N. C. L., IV.

Abrahamson, D., III.

Allen, C. F., 8. 12. 31. 53.63.155. 179.187.

Almqvist, C. J. L., 175.

Andersen, Carl, 185-86.

Andersen, H. C., 26.

Andræ, G. C. G., 83.

d’Arrest, H. L., 178.

Atterbom, P. A. D., 46. 144.

Baggesen, J., 34.

Bang, F. S., III.

Barfod, Fr., 13-14. 23.

Bay, M. E., V.

Bayer, C., V. 63.

Beeken, J. L., 32.

Bellman, C. M., 161.

Berg, C. (Rektor), 12.

Bertelsen, V., 122.

Berzelius, J., 14.

Beseler, W. H., 63.

Beskow, B. y., III. 26.

Birkedal, V., 39.

Bissen, H. V., 153.

Bjursten, A. H., 144.

Blicher, St. St., 5. 13. 32-38.

Bloch, J., V.

Bloch, V. A., V.

Bluhme, G. A., 63. 83.

Bojsen, Frede, 160.173-74. 177. 179.

Bokkenbeuser, K., V.

Bondesen, Jacobine S. B., 87.

Bondesen, Mar., V.

Bondesen, N. W. T., II-III. 3-4. 12. 18. 31. 39. 85. 185. 189.

Borchsenius, O., 33.

Bornemann, F. C., 178-79.

Brasen, J. H., III.

Bruun, Chr. W., 186.

Brøndsted, P. O., IV.

Bøgh, Nie., V.

Bøttiger, C.V., 148.160.

Carl (Pseudonym?),III.

Carl XII, 53. 148.

Carl XIV Johan, 89.103.

Carl XV, 92. 104. 148.

Cederström, R., 149.

Charles Edmond (Pseudonym for Choieçki).

Choieçki, 104.

Christensen, C., IV. 185. 187-91.

Christian IX, 106.

Chydenius, A. H., 117.

Clausen, H.N., III. 53.56.

Clausen, Jul., 14.85.189.

Clod, J. G„ III-IV.

Collin, Edg., V.

Conradsen, K., 16.

Daa, L. K„ 98-99.

Dahl, H., V.

Dahlerup, V., V-VI. 4.

Dali, F., III. VI.

Davidsen, J., 153.

Djurklou, G., 41.

Dybeck, R., 118. 120.

Dyrlund, F., III. VI.

Ebbesen, Niels, 10.

Egilsson, Sveinbjørn,34. 83. 93. 101. 107. 110. 133-34. 140. 142-43. 147.

Eibe, F. H., 64.

Ekbohrn, G. M., 13.

Ekedahl, J., 23. 26. 32.

Elberling, E., 7.

Eliesen (ɔ: Helgesen) Povl, 97.

Engelstoft, C. Th., III.

Engelstoft, L., 38.

Erik Broby (Pseudonym for Lucianus Kofod).

Erslew, Th. H., 4.

Estrup, H. F. J., III. 11.

Estrup, J., VI. 11.

Kabricius, Fr., IV.

Faye, A., 18.

Fenger, J. F., III.

Flemmer, H. M., III.

Flor, Chr., IV. 13-14.

Frederik VII, 90.

Frederiksen, N. C., 13.

s. 196Freudenthal, A. O., 82.

Fries, E. M., 99.

Fries, T. M., 99.

Fryxell, A., 144.150.175.

Frølich, L., VI. 20.

Geijer, E. G., 26. 175.

Gigas, E., 7. 12.

Gislason, K., 22, 53. 85. 122. 174. 178.

Goldschmidt, M. A., 35.

Grimm, J., 12. 48. 114-15. 129. 132. 142.

Grundtvig, N. F. S., III. 5. 20. 35. (127.) 186.

Grundtvig, Svend, III-V. 54. 127. 132. 144. 148. 185-87.

Gustaf I Wasa, 53.

Gustaf II Adolf, 53.

Gustaf III, 150.

Gustaf IV Adolf, 148.

Goedeke, K., 57. 154.

Goethe, J, W. v., 5.

Hagberg, C. A., 114.

Haldorsen, Bjørn, 120. 142.

Hall, G. C., 83.

Hamilton, H. L. H., 148.

Hammerich, Fr., 32.

Hammerich, M., 14. 56.

Hammershaimb, V. U., V-VI. 46. 53. 64. 69. 75. 82-84. 121.

Hannover, E., VI. 20.

Hansen, C. P. M., 87.187.

Hansen, Chr., 87. 97.

Hansen, Constantin, 20.

Hansen, Emil Chr., 122.

Hauch, J. C., 34.

Hazelius, A. I., 149.

Hedenius, P., 149.

Hedin, L. A., 52.

Hegelund, Peder, 144.

Heiberg, J. L., 14. 19.

Heinen, Wedel, VI.

Helms, J., 121.

Hildebrand, B. E., III. 26.

Hjort, P., II-IV. 34.

Hofberg, H., 23.

Holberg, L., 65. 87-88. 96—97. 100.

Holm (Bronzestøber), 153.

Holmberg, Cecilia Bââth-, 52.

Holmboe, C. A., 9.

Hostrup, C., 33-34.

Hulth, J. M., VI. 92.

Hultman, H. G., 149.

Humboldt, Alex, v., 136.

Huus, R. R., IV.

Hwasser, D., 52.

Høyen, N. L., 20.

Ingemann, B. S., 5. 34-35.

Ingerslev, A., 56.

Ingjald Udråde, 56.

Jacobsen, P. V., 189.

Jerichau, J. A., 20.

Jessen, E., 40.

Johansen, P., 20.

Jørgensen, A. D., 16. 37.

Kalkar, O., VI.

Kall, N. C., 63.

Keyser, R., 101.

Kierkegaard, S., 19.

Kindt, C. H. L. v., IV.

Klemming, G. E., 97. 151. 158. 174.

Knud den store, 96.

Kock, Ax., 175.

Kofod, Lucianus, III. 135.

Kongsted, E. A., IV. 121-22.

Krejdal, A., IV.

Krieger, M. D., 14.

Kristensen, M., 7.

La Cour, L., VI.

Lallerstedt, S. G., 108-109.

Lamm, A., 52.

Lange, Chr., III. 101.

Lange, Fr., III. 61.

Lange, H. O., VI.

Larsen, J., VI. 122.

Lefolii, H. H., VI.

Lengnick, J. C. L., IV.

Lénström, C. J., 144.

Lessing, G. E., 4.

Levin, I., III-IV. 34-36.

Ley, C. S., 54.

Liljegren, J. E., 61. 95. 118. 120. 123.

Linde, A., 36.

Linder, C. W., 92.

Ljunggren, E., VI. 104. 147. 149. 154.

Ljunggren, G., 26. 31. 58. 69.

Lobedanz, E., 34.

Loria, 153.

Lund, G., VI.

Lund, G. F. V., III-IV. 16.

Lund, H. C. A., 14.104. 185.

Lund, Sophie, 53. passim.

Lundgren, J., 149.

Lyngby, K. J., 12. 24. 30-31. 40. 58.

Lynge, H., VI.

Mac Caul, J., III.

Madvig, J. N., 34. 38.

Magnusen, Finn, 35. 37-38.

Malmström, B. E., 149.

Martensen, H. L., 19.

Meinert, Marie, 156.158.

Mellin, G. H., 144.

Messenius, J, 144.

Michaelsen, J., VI.

Molbech, C., III-V. 9. 23-29. 32. 34. 191.

s. 197Monrad, D. G., 122.135. 183.

Munch, P. A., VIII. 35. 40.48. 59. 72. 94.101. 106. 114. 142.

Müller, G. Paludan-, III.

Müller, Fr. Paludan-, 35.

Müller, L. C., III.

Müller, P. L., VI.

Mynster, F. L., III.

Mynster, J. P., 35.

Møller, P. L., 14.

Napoleon III, 104.

Napoleon (Prins), 104.

Neergaard, N., 106.

Nikolaj II, 91.

Nordstrøm, S. E. Th., 149.

Noreen, A., 25. 27. 58. 73. 79.117.149. 175.

Nutzhorn, H., 3.

Nyerup, R., IV. 32.186.

Odhner, Cl. Th., 149.

Olafsen, Jon, 133.

Olav Tryggvesen, 63.

Olav Trætelgje, 56.

Olsen, O. N., III.

Olsson. Lars, 73.

Oscar I, 26. 89-91. 103-106.

Palle Jyde (a: Fr. Barfod?), 23.

Paludan, J., 16. 36.

Paulli, J. H., 3. 7.

Petersen, Clemens, 186.

Petersen. F. C., 35-36.

Petersen, R., 14.

Petersen, Sophie (N. M. Petersens hustru), 53. 176-77. 179. 185. 188-91. passim.

Plauman, Maths Mathsson, 79-80.

Ploug, C., V. 31. 85. 89-90. 98-99.106.154. 185-87.

Ploug, H., 31. 106.

Rafn, C. C., III-V. 34. 74-75.

Rask, R. K., IV. 3-6.16. 25. 97. 106. 134. 142. 147. 186. 189.

Rasmussen, A. Kall, 63.

Rasmussen, J. L., 63.

Rasmussen, M. N. C. Kall, 03.

Repp, Th. 6., 74-75.

Reuterdahl, H., 148.

Richert, G., 78.

Rietz, J. E., III. 41.

Rode, G., 185-86.

Rode, V., 185. 187.

Rosenberg, C.. 3. 187.

Rosenberg, P. A.. VI.

Rosenvinge, J. L. Kolderup-, 38.

Rousseau, J. J., 4.

Rudelbach, A. G., 5.

Rugman, Jon, 78.

Rydqvist, J. E., 41. 71. 113. 129. 131-32. 137. 148.

Rønning, F., 3-4.

Rørdam, H. F., 97.

Saint-Pierre, B. de, 4.

Scheele, K. H. G v., 23.

Scheele, L. N. v., 83.

Schiern, F. E. A., 187.

Schiller, F. v. 57. 102. 154.

Schjørring, J., 39.

Schleicher, A., 40.

Schlyter, G. J., 55. 60. 68. 125-26. 128. 130. 135. 175.

Schmidt, E., 114.

Schmidt, R., 186.

Schmith, H., III.

Schou (Proprietær ?), III.

Schoustrup, E., VI.

Schouw, J.F.,III.12.153.

Schrøder, J. H., III. 28-29. 58. 71. (76-78.) 87. 93. 99. 125.

Schütte, G., 7.

Secher, C. E., V. VIII. 3. 31. 53. 63. 75. 83. 97. 107.116. 128. 130.

Secher, V. A., VIII. 37.

Siesbye, O., VI. 121.

Sigurdsson, J., 22.

Simonsen, L. Vedel, III.

Simrock, K., 101. 154.

Sneedorf, J. S., 20.

Snorre Sturlesen, 24. 56. 69-70. 87. 101. 111. 122.

Sohlman, A., 105.

Sparre, G. A. V., 148.

Sponneck, W. C. E., 83.

Steenstrup, J. C. H. R., 3-4. 12. 40.

Steffens, H. K., VI.

Steinmann, P. F., III.

Stephens, George, V. 30. 41. 107. 152. 156.

Stiernhielm, G., 144.

Syv, Peder, 144.

Sæming, 56.

Säve, P. H., 23.

Säve, P. M. A., 79-80.

Sørensen, S., VI. 122.

Tegnér, E., 172.

Thomsen, Grimur, V. 107. 111. 139-40.

Thorgny Lagmand, 90.

Thorkelin, G., 37.

Thorlacius, Skule, 134.

Thorsen, P. G.,22.65.70.

Thorsen, P. K., 4.

Thurah, C. H., 187.

Troels-Lund, T. F., 7.

Tørngren, L. M., 147.

s. 198Unander, F., 117.

Unger, C. R., 94. 101.

Ungern-Sternberg (Baron), 91.

Uppström, A., 51. 62. 113-15. (124.) 127. 129-42.

Ursin, G. F., 32.

V arming, L., 111.191-92.

Vedel, A. S., 35.

Wegener, C. F., III. 38.

Welhaven, J.S.C.,56. 61.

Velschow, H. M., 191.

Vendell, H., 82.

Werlauff, E. G., III-IV. 61.

Westergaard, N. L., 65. 191.

Wieselgren, P., 144.

Vigfusson, G., V. 31. 55. 140. 143.

Wimmer, L. F. A., 40.

Winther, Chr., 35.

Witte, Hedvig (f. Säve), VI.

Worsaae, J. J. A., 34-35. 186.

Wøldike, F., III.

Zetterqvist, C. G., III.

Oehlenschläger, A. G.. 5. 34. 85. 111.

Ørsted, A. S., 63.83.105.

Ørsted, H. C., III. 16.

Carl Sophus Petersen, 1873-1958 Brevvexling mellem N. M. Petersen og Carl Säve - et bidrag til skandivanismens og den nordiske filologis historie