Carl Sophus Petersen, 1873-1958 Uddrag fra BREV TIL: Petersen, Niels Matthias FRA: Säve, Carl (1856-08-03)

Detta på runstenar hittills ohörda at harmi tauþr (såvida icke Liljegrens Runurk. 914: han turuknaþi . i . baki . marm tauþ mukin bör, som troligt är, läsas harmtaup, Isl. Han〈n〉 s. 96drukknaði i bekki: harmdauð(i) mikinn!) talar i all sin korthet på ett rörande sätt om alla de kärleksfulla förhoppningar, som sönko i grafven med denne lofvande son, som redan som ung gjort sig fräjdad genom ett härtog till England och kanske hade stått i sjelfve Knut den mäktiges tingmannalid! Ordet ukr gjorde mig i början stort bryderi; ty jag trodde först, då stenen blifvit upptäckt och till en del troligen oriktigt läst (jfr. PTIYT och TTIM) af en oerfaren runläsare, att der kanske kunde stå: Var til Anklans tukr | trankr farin (= dyggr drengr); sedan trodde jag att ukr möjligen kunde vara ett fornt uggr, adj., terribilis, motsvarande ett möjligt Isl. adj. yggr; men det var för vildt och smakade allt för mycket af den hedne Yggr eller Oden. Ändteligen föllo fjällen från mina ögon och jag fann, att ukr stod för unkr, ungr, hvilket ord, liksom harmr och harmtauþr, förut icke funnits i Runspråket, — således en stor vinst i denna fattigdom! —