Carl Sophus Petersen, 1873-1958 Uddrag fra BREV TIL: Petersen, Niels Matthias FRA: Säve, Carl (1812/1876)

Med en resande Finne, Mag. Chydenius, ¹Anders Herman Chydenius, f. 1833, filos. mag., rejste til Sverige og Danmark for at studere statsvidenskaber og økonomi, medarbejder ved „Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning“, redaktør af „Helsingfors Dagblad“, landdagsmand, d. 1896.) sände jag Dig ett litet Vesterbottninskt〈!〉 idioticon af en Unander: — har det någonsin framkommit? ²Ferdinand Unander: Allmogemålet i södre delen af Vesterbottens län. Akad. afhandling. Uppsala 1857 (cfr. Noreen: Vårt språk I p. 278). Bogen er tilegnet Säve, der i fortalen takkes som den, der „godhetsfullt lemnat en mängd vigtiga upplysningar om ordens slägt uti fornspråken, och som uteslutande meddelat alla de Gotländska och Dalska likheterna“. — Ferd. Unander, f. 1829, sekretær i kgl. landtbruksakademien, d. 1883. — Bogen fandtes i N. M. Petersens bibliotek (se Catalog over N. M. Petersens efterladte Bogsamling (1862) p. 18).) Likaledes sände jag för 2—3 veckor sedan en liten afhandl. om Fjuckby-runstenen i Uppland, hvilken jag infört i det nyss utkomna Uppsala-häftet s. 118af Nord. Univers.-Tidskr. (III. 4). Det skickades genom den Gyldendalske Boghandl. i Kbh., — har Du fått det? Inskriften på denna sten är bland de märkeligare, och på vers, ehuru versen är klen nog; men språket är särdeles rent. Få se, hvad Dig tyckes om min något djerfva tolkning af orden: sem’s uti furs. Jag ångrar dock nu, att jag icke, bland möjliga förklaring〈ar〉, äfven upptog den: att orden kunna få ännu en tredje tydning, om man läser: sem suti (d. ä. sundi) furs = som under simning förgicks. Jag tror dock ej att meningen är sådan, lika litet som jag tror, att att〈!〉 suti l. sundi får öfversättas med: sundet; ty om meningen varit denna sista, så hade dermed antingen syftats på Öresund eller Niörva-sund, och man hade då snarast bort vänta pl. sutum l. suntum, likasom i Liljegrens Run-urkunder N° 968 Kalmarna-suturn. — Jag är osäker om Du känner, att vår flitige fornforskare (den nordiske ton-vännen) Richard Dybeck ¹Foruden runeindskrifter samlede Dybeck under sine mangfoldige vandringer gennem Sverige også alle slags folkemelodier (1846 udkom således „Svenska vallvisor och hornlåtar med norska artförändringar“). Blandt hans digte er „Du gamla, du friska 〈var. fria〉, du fjällhöga Nord“ (skrevet til en svensk folkemelodi) det berømteste.) håller på att uppleta hittills okända runstenar och utgifva dem i stentryck under namn af Svenska Run-urkunder. 6 hätten med tillsammans 59 runstenar hafva hittills utkommit. De äro nästan alle förut okände, utom några få äldre, hvilke nu utgifvits med förbättrad läsning (7de och 8de häftena lära dock i dessa dagar hafva utkommit, ehuru jag ännu ej sett dem: sål. nära 80 runstenar, och de fleste inom ett enda landskap — Södermanland). —