Carl Sophus Petersen, 1873-1958 Uddrag fra BREV TIL: Petersen, Niels Matthias FRA: Säve, Carl (1859-05-08)

Sedan jag för några dagar sedan till Dig afsände min dispututation〈!〉: Gutniska Urkunder,och dervid utbad mig Ditt omdöme, i fall Din tid medgåfve sådant, — har det fallit mig in, att jag för fullständighetens skull äfven borde sända Dig min medsökandes specimen, hans „Skáldskaparmálaqvæði“. Ty utan detta kan Du omöjligen anställa någon jämnförelse oss emellan. Det bör anmärkas, att det är helt och hållet på detta arbete, som hans anspråk på det Nordiska lärareämbetet moste grundas; ty han har, utom detta, icke skrifvit en enda rad uti rent Nordisk språkforskning. Utan för öfrigt äro hans förtjenster uteslutande Mœsogotiska. Du ser snart, om uti detta hans specimen fmnes någon Nordisk anda; — äfvensom att hans svenska ord äro alldeles osvenska, t. ex. „ölskänkerska〈“〉 = d. ä. öl-iskänkerska, s. 6 (28), „qvällutsprungna qvinnor“ s. 10(52); „Vanern“ (=Vanen) s. 11 (58); han öfversätter beständigt eisa med: aska, t. ex. s. 18,42, 74- ^*men s. 78 (333), der var det omöjligt att bruka „aska“, och der har eisur blifvit öfversatt med: elden.〈;〉 s. 131firir löngu öfversättes med „under en lång tid“ (= för lång tid sedan) s. 27 (98); — „mordeldsfarbjudare“! s. 29 (109); „sockenalf“ (= anfallsalf, sóknálfr), man tänker på sockenskräddare! — „ledspaka ringar“ s. 40 (125); — s. 53 (noten till N° 193) påstår han slägtskap mellan íug(tanni) och jögun (af jaga)! — s. 69 (not. till 273) grceddis, gen., är ej något tryckfel, ty då opponenten invände, att det borde vara grceddi dat. (styrdt af præp. handa), ville han i början försvara grceddis såsom riktigt, men bragtes till tystnad, när opponenten var nog elak att framdraga titeln på den Isländska ABG-boken: „Lestrar-kver handa börnum“. — s. 72 (292) originalets berr betyder väl ej „bär“ (af bera), utan slår (af beria); — dessutom forekommer många andra orimliga el. rent af omöjliga Svenska ord t. ex. „skräl-bjelkar“ s. 17 (12) = hrínbálkar, m. fl. — När han skall criticera och föreslå ändringar i texten, så ser man tydligt, att han icke är på sitt rätta fält. Helt annat är det deremot, när han härleder ord med tillhjelp af Mösogotiskan, då går det ganska bra, och många af dessa härledningar äro verkeligen ganska fyndiga, t. ex. gil af ginl af gína, tröll för trull af truðl af truða l. troða, m. fl. Deremot är det misslyckadt, när han sammanställer (s. 11) frán/n med det Sv. frå/na af ett Isl. *frá/na af frá/r (Sv. dial, frå, kry, frå till sig, krya upp sig), eller när han tror att iöfurr icke kommer af Fornengl. eofor, f.T. epar〈!〉, aper, utan af iafn, Gotl. ibns, æquus! — eller s. 5 (23) der jarðar reist (midgårdsormen) öfversättes med: „jordristaren“, hvilket han vid ventilationen förklarade så, att midgårdsormen i sitt raseri „ristade jorden med sin gadd, hvilken var som en plogbill〈“〉 — en alldeles onordisk och omythisk föreställning. — Dock, det är öfverflödigt att göra Dig uppmärksam på sådant!