Helgesen, Poul Uddrag fra Undervisning om Luthers Handel (1526)

[E1b; 18613-18732] Ther näst giffuer Paulus Helie före, huru Luther säger ath menniskian haffuer jngen frijheet til ath göra och lata vtan ath all ting skee aff nödhenne, såå ath the ey annat kunne en skee, eller icke skee, Och at han sadhe medh thet första ath wij wore frij til thet oondt war, och icke til thet gott war, men nw sägher han oss huarken oont eller gott kunna göra aff wor frijheet, och ath gudh brukar oss som en embetis man sin reedzskap, Men är thet sant (som thet icke är) Huadh gors thå behooff ath Luther vil reformera hela werldena, epter thet Påuen ey annat göra kan än thet hän gör? Hui straffar han oss for thet wij icke lata kunne? wele wij, och wele wij ey (som Luther säger) thå kunne wij huarken forhindra eller frambringa thet som skal skee eller icke skee, Och mådhan såå är, Huadh görs thå behooff ath scrifften icke annat gör en biudher och rådher oss till at göra gott och lata oont, Her måå wij see huadh thet är ath säya en ting vtan beskede, for ty ath scrifften såå lyder påå somme städher, Ther faller icke jtt lööff påå jordena forutan wor himmelske fadhers wilia, Och at wij kunne icke tenkia noghot gott aff oss sielffue, än sedhen tala eller göra, for ty all wor fulkommeligheet är aff gudhi Ock thet som Christus sade, J kunne jntit göra mich forutan, Thet wete wij alle ath jngen ting kunne skee vtan gudz tillatilse, epter thet han motte 270 all tingh forhindra ther han wille, doch är han tess icke plictig, oc for ty är han oss ophoff til thet godha, men til thet onda icke ophoff vtan en tillatare, och ther som han synes j scrifftenne ath förhärda noghro omilla men, ther nan aff sin strängheet och theres onda forskylling wille bruka andro till saligheet, och til ath betee sin stora macht, jcke böör thet taghas för en almenneligh rätt och lagh, ath likeruijs som the kunne icke göra eller lata, for ty ath the wore forherdat j ondskap j thet the wore forlatne aff gudh och sålde til ath göra ondt, aff theres forskyllan och gudz strenge rätfärdigheet, thå är jngen frij til at göra och lata, Skal sådana snak haffua gong, Then eller then rådde sich icke sielff, thå äre ther hundrade stycke j scrifftenne them [E2a] wij aldrig kunne forlika, Thet är j sannind ath gudh oss vpueckier och skyndar till thet som gott är, men til ath kunna epterfolia hans gudhdomelige jnskiutilse thet är bådhe aff gudz nåde och wor frijheet, ty ath jngen kan claga sich wara forlaten aff gudh om han haffuer honom jnnerliga påå kallat, Han säger sielff genom prophetens mwn, Jach wil icke en syndigh mans dodh, men meer ath han kan vmuendas och leffua, och altijdh clappar han påå wor hiertes döör, men wij late honom vp eller lycke om wij wele, O huru mong simpel menniskia är fallen j mishop aff thetta Luthers snack ther han haffuer kommet vdi tuiffuelzmål så ath the begynna tenkia påå gudz euiga wijsdom forsyn och skickelse, och doch ath jntit är mera sant, thå är jngen ting såå farlig som ransaka thet wij icke måå, Ther om haffue wij bodh ath wij skole göra gudh fadhers wilia, men at wij må

        

271 ransaka hans lödnliga doma, haffue wij jntit bodh, jntet är for ty sannare an thet enfollige bonda snack, göre wij gott såå fåå wij goodh löön, Thet kennes wij gerna, ath alt thet goda wij haffue, siel och krop, lijff och welferd, frijheet och nåde, thet höre alt samman gudh til, och skal brukas gudhi til loff och wor fatige jemchristen til hielp och tröst, och brukas the wäl thå är thet aff gudhi, men brukas the jlla thå är thet aff wor eghen skröpeligheet eller ondsko, Thette äre Pauli Helie ordh,